Jag har sedan början av 2013 bevakat den danska bankmarknaden och även gjort några andra nedstick, t.ex hos Banco Santander, hos de svenska storbankerna och hos nätbankerna Nordnet och Avanza. Nu har det blivit dags att lyfta blicken till en översikt bland de största europeiska bankerna.
Urvalet baseras på min favorit-screener Financial Times Equity Screener där jag har valt ut de 21 största europeiska bankerna, exklusive Ryssland och Turkiet, mätt med börsvärde per 2013-10-13. Dessutom har de två största bankerna mätt med antal anställda, som inte kom med på listan som baserades på börsvärde, tagits med.
Jag exkluderar de mest exotiska marknaderna Ryssland och Turkiet på grund av politisk risk och svårigheter att handla på marknaderna (högt courtage, telefonorder etc.). Rysslands och Östeuropas största bank Sberbank blir därmed bortsållad vilket kan vara värt att notera då banken är mycket lönsam.
I tabellen nedan visas bankerna sorterat på antal anställda. (Börsvärdet i figuren nedan är i miljarder euro, inte miljoner.)
Man kan notera att de fem nordiska storbankerna är ganska små i jämförelse med sina europeiska stora konkurrenter.
I tabellen nedan visas diverse mått på pris, lönsamhet och finansiell ställning. Tabellen är sorterad på stigande P/B-tal.
När det gäller den finansiella ställningen är det lite av en djungel eftersom alla banker redovisar olika. Vissa redovisar enligt Basel II medan vissa redovisar med övergångsregler (Basel 2,5). Många banker redovisar också preliminära nyckeltal enligt Basel III. Då jag på grund av tidsbrist måste hitta nyckeltalen snabbt är det Basel II eller Basel 2,5 blandat i en sörja, vilket man ska ha i åtanke men man ser ändå ganska tydliga skillnader mellan bankernas finansiella ställning.
Bankerna som enligt mig sticker ut som intressanta är följande:
- Raiffeisen bank. Billig på grund av att de har långt till tidigare lönsamhet. Finanserna är svaga jämfört med konkurrenterna och kapitaltillskott med tillhörande utspädning av aktieägarna är att vänta.
- Unicredit och Intesa Sanpaolo är inte helt ointressanta. De har haft det motigt under krisen men har svag lönsamhet och om de får ordning på den kommer en stor uppvärdering. Till viss del har uppvärderingen redan kommit med uppgångar kring 40-50 % senaste året.
- Societe Generale är småintressanta och har nog en krisstämpel i mångas ögon även om börskursen har stigit kraftigt det senaste året. En gammal tradingskandal lever säkert kvar i folks minne, åtminstone i mitt. BNP Paribas ser också hyfsat intressant ut, men jag är lite skeptisk mot bolag med mycket verksamhet i Frankrike då den politiska inblandningen är stor och då Frankrikes kris är i skymundan av den ännu större krisen längre söderut i Europa (och har kanske ännu inte blommat ut).
- Deutsche bank har haft det riktigt tungt de senaste åren och har det fortfarande. Finanserna är dock starka efter en nyligen genomförd nyemission, vilket jag ser som ett stort plus. Deutsche bank tycker jag påminner en del om Danske bank, men värderingen är lägre och exponering mot Tyskland istället för Danmark ser jag inte som ett minus.
- Danske bank sticker också ut med många kvalitéer och framför allt en rejält stark finansiell ställning, men banken börjar se dyr ut jämfört med de ovan nämnda om man ser till P/B.
- Banco Santander, som jag äger, sticker inte ut särskilt mycket från mängden förutom att de har klarat krisen bättre än de flesta. Detta ser jag som positivt. Jag skulle inte köpa mer Banco Santander till nuvarande pris, men behåller mitt befintliga innehav och får nya aktier med jämna mellanrum via scrip dividend-systemet.
Övriga banker är i många fall för dyra eller för krisdrabbade för att jag ska lyfta på ögonbrynen. Commerzbank är ett exempel där värderingen är riktigt låg, men banken går fortfarande med förlust. Jag accepterar i princip inte mer än ett förlustår det senaste decenniet för att ett bolag ska vara intressant enligt mina investeringskriterier.
Längst ned i tabellen återfinns de svenska bankerna och Standard Chartered, som inte har drabbats av någon större kris (längst ned finns också Allied Irish Banks som tvärtom är både krisdrabbad och ointressant). De svenska bankerna sticker verkligen ut ur mängden, men jag ser dem som intressanta först när vi i Sverige har drabbats av den kris som övriga Europa har drabbats av men som Sverige till viss del ännu har sluppit. Detsamma gäller Norge och DNB NOR som kan hamna i en svår sits på grund av halvtaskiga finanser om krisen slår till i Norge.
Swedbank har för övrigt en ohållbart hög direktavkastning, vilket Fundamentanalysbloggen brukar påpeka. Om det inte vore för att jag ur bankinvesteringshänseende är livrädd för en kommande svensk fastighetskrasch så skulle jag köpa Swedbank och vänta på att direktavkastningen skruvar in sig mot 3-4 %. Risken är den att de istället sänker utdelningen på grund av fallande vinster.
Slutliga reflektioner
I mitt tidigare inlägg om vad som är en stark finansiell ställning för banker kan jag ha varit för generös med bedömningen eftersom nästan alla banker i denna jämförelse skulle anses ha en stark finansiell ställning. I det inlägget menade jag att en kärnprimärkapitalrelation enligt Basel II på över 10 % före 2015 och över 12 % efter 2015 räcker för att den finansiella ställningen ska vara stark. Med denna jämförelse och kommande Basel III-regler i åtanke skulle jag nog vilja strama åt mina kriterier så att det krävs en kärnprimärkapitalrelation på över 12 % enligt Basel II redan nu, alternativt 10 % enligt Basel III, för att den finansiella ställningen ska anses stark.
Framöver är sannolikheten hög att det kommer en analys av Deutsche bank och jag ser det också som sannolikt att jag minskar andelen danska banker i min portfölj något (från ungefär 1/3 av portföljens värde) för att istället få in någon riktigt stor och billig europeisk bank. Nordfyns bank är det innehav som hänger lösast.
Hur ser du på de stora europeiska bankerna?