Årsbokslut 2022 – indexkross och minusresultat

2022 blev året med krig i Europa, inflation och höga räntor. Inget bra år för världen och inget bra år på börsen. För egen del blev det året då jag:

• fortsatte med min nygamla investeringsstrategi och lade till fler byggstenar i grunden till aktieportföljen som ska finnas kvar i flera år till
• gick back under ett kalenderår för första gången sedan jag började med aktier. Portföljen avkastade -7,8 % vilket ändå var rejält mycket bättre än index

I detta årsbokslut behandlas följande punkter:

• Utfall
• Psykologi i hausse och baisse
• Process
• Portfölj

Utfall 2022

Aktieportföljens värdeutveckling under 2022 blev -7,8 %. Det är första året sedan jag började mäta 2013 som jag går back i aktieportföljen vilket är en utveckling som man borde ha varit missnöjd med ett vanligt år, men 2022 innebär det här ett utfall långt bättre än index.

Relevanta jämförelseindex för min del är antingen:

• SIX30RX – ungefär så här hade jag investerat passivt, dvs. ett index att jämföra sig med för att svara på frågan om det överhuvudtaget är värt att lägga ned tid på aktiva aktieinvesteringar. Detta index kan kopieras genom att köpa t.ex. fonden Avanza Zero
• SIXRX – ett bredare index som ungefär speglar mitt investeringsuniversum eller ”mandat” och innehåller mer småbolag.

Portföljen har drygt tredubblats i värde på tio år (+209 % vilket ger CAGR på 11,9 %). Det är inget fantastiskt resultat men det är ett verkligt resultat som jag är ganska nöjd med med tanke på att detta är något jag åstadkommer vid sidan av heltidsjobb, familj, barn och livet i övrigt där tid och energi att lägga på aktiehobbyn varierar. Jag har slagit SIX30RX vilket innebär att jag har skapat ett mervärde jämfört med passiv indexinvestering. Mitt mål är att gneta mig förbi SIXRX över tid också.

Psykologi i hausse och baisse

Med undantag för en parentes under åren 2017-2020 som jag skrev om i förra årsbokslutet har jag tillämpat i grova drag samma strategi sedan 2013. Strategi är något som måste vara anpassat efter ens egen personlighetstyp, temperament, arbetsinsats och intressen vilket innebär att min strategi inte passar alla och att många av de riktigt duktiga investerarna som finns där ute har strategier som inte passar mig.

Under hausse-året 2021 och in i 2022 har det varit populärt med olönsamma men snabbväxande bolag till skyhöga värderingar. Nya teknologier som bitcoin skulle revolutionera världen. ARK och FTX som är förkortningar jag förknippar med bibliska båtar och frånluftsvärmepumpar har de senaste åren varit något annat. Sådana här spektakel drar till sig intresse, uppmärksamhet och pengar i en positiv spiral så länge det går uppåt. Så länge det finns riskvilja och tillgång till billiga pengar så går det upp, precis som i pyramidspel.

Den här typen av bolag eller teknologier som är ”det senaste” eller som ska revolutionera världen är fenomen som jag har ett genuint ointresse av. Det finns verkligen ingenting som lockar mig in i de här raketerna och i de substanslösa uppgångarna. Det är inte svårt att stå på sidan av och se på när Tesla värderas i nivå med hela övriga bilindustrin tillsammans eller när bolag har som främsta verksamhet att förvärva andra bolag i extrem takt för att marknaden tror att det är värdeskapande. Samtidigt förstår jag att snabba pengar lockar många, men det är inte det spelet som jag spelar. Det som man missar, men som har blivit uppenbart under 2022, är vilka risker som det innebär och vad som händer när riskviljan minskar. Jag själv hatar risk men vet att det är på risk man tjänar pengar, och försöker därför att välja noggrant vilka risker jag tar. Det innebär att jag aldrig kommer pricka de största aktieraketerna, men heller inte gå på de största nitarna. Därför ska jag rimligen tappa mot index ett hausse-år som 2021 och slå index ett baisse-år som 2022. Så blev också fallet och det är inte utan tillfredsställelse som jag kan konstatera att strategin verkar fungera, även om jag också har gått på minor och kommer göra det även i framtiden.

Nu ser jag fram mot 2023 med tillförsikt. Även om det finns orosmoment med krig och elände i världen så har värderingen bland många bolag gått ned och det är enklare än på länge att hitta intressanta alternativ att investera i.

Process

Jag lägger som alltid mycket fokus på struktur och process eftersom det är vad som passar min personlighet och filosofi. Det är viktigt att ha en strategi att hålla hårt i, särskilt när det är skakigt. Processen beskrev jag i förra årskrönikan och det är den som jag tillämpar.

Under 2022 har jag byggt på min process genom att utöka fokus på aspekten ”uthållighet” (durability). Detta är inte samma sak som ”vallgrav” (moat) som handlar om en hög lönsamhet eller hög avkastning på investerat kapital, utan det är fråga om att bolaget i fråga ägnar sig åt en verksamhet eller säljer en produkt som inte är under för snabb förändring vilket ger en typ av skydd mot att produkten i fråga konkurreras ut av nya produkter.

Man kan tänka på följande vis för att separera uthållighet från vallgravar: 

• Durability/uthållighet: produkten och produktens ekonomi i branschen. Förklaras av relationen mellan bolaget/bolagets produkt och kunden
• Moat/vallgrav: möjligheten att sälja mer av produkten och uppnå bättre ekonomi i produkten än vad konkurrenterna kan. Minskar möjligheten för bolag att konkurrera med varandra.

Ett exempel är toalettpapper, där sannolikheten är låg för att konsumenterna ska anamma en ny produkt även om det lanseras en ny färg på toalettpapper, en toalettspade, en toalettspruta eller vad man nu kan tänka sig. Det innebär inte att toalettpapperstillverkarna har en tillvaro där de håvar in vinster med hög lönsamhet, men bolagen kan fokusera på sin verksamhet och produkt utan att behöva lägga pengar på forskning och utveckling för att hålla undan konkurrenternas innovationer. Kunden har en sådan relation till produkten toalettpapper att det inte finns några rimliga alternativ. Det här är stor skillnad mot att försöka utveckla det senaste chippet eller fingeravtryckssensorn och under några år håva in stora pengar om man lyckas bättre än konkurrenterna.

Ett praktexempel på den här typen av uthålligt bolag, som är populärt i den lilla Twitterbubbla jag befinner mig i, är boktryckarbolaget Scandbook. Det är inget bolag jag själv äger men produkten tryckta böcker lär se likadan ut om 10-15 år som nu och riskkapitalet flockas inte till branschen för att starta nya tryckerier. Därför kan boktryckerier leva en ganska bekväm tillvaro med låg konkurrens. Den här typen av bolag är alltså något jag gillar och ofta kan priset bli lågt om det är så att marknaden inte uppskattar produkten i fråga, t.ex. om synen är att marknaden för tryckta böcker är på utdöende.

Portföljen

Jag gick in i 2022 med fem bolag i portföljen med målsättning att ”hitta 1-2 nya”. Jag tror det hade kunnat bli ungefär så i ett läge där värderingarna överlag var fortsatt höga. Däremot har det öppnat sig mycket möjligheter i och med stora rörelser på börsen och därför har jag kunnat röra om desto mer i portföljen. Eftersom så mycket ser så attraktivt ut nu har jag gjort lite större omfördelning och av de fem bolagen jag gick in i 2022 med finns endast två kvar (Inission och Rovio) men jag har tagit in sex nya och portföljen ser nu ut på följande sätt:

• 35 % mobilspel (MAG Interactive och Rovio)
• 20 % kontraktstillverkare (Inission och Scanfil)
• 20 % Schibsted
• 25 % andra bolag (3 st)

Flera av bolagen ser jag nu som en bas i min portfölj som jag kommer att behålla i många år. 40 % av portföljen har någon form av turnaround-karaktär (utan att gå med förlust) vilket jag är svag för.

När jag går in i ett nytt bolag så brukar jag börja med att ta en instegsposition för att ge mig själv en piska att läsa på mer om bolaget i fråga. Så är fallet med de tre sista bolagen och under året har jag även gått in och ut ur en och samma aktie på detta vis. Det är lite slarvigt men hör till hur jag agerar.

Genomsnittlig innehavstid för mina portföljbolag är ungefär 9 månader (ned från 11 månader från förra året) vilket visar att stor del av portföljen är inköpt 2021 och 2022 och att omsättningen har varit hög i år. Mitt tidigare äldsta innehav Harboes bryggeri är nu ute ur portföljen vilket har stor påverkan. Jag ägde Harboes i över fyra år och de aktierna som fanns kvar till slutet gick i princip +/- 0 men jag hyvlade av en del nära toppen när aktien gick från 65 till 120 tillbaks till 65 igen. Bolag av den här typen, med låg lönsamhet, är inte bra att äga för länge eftersom de är värdeförstörande. Nu är alla kvarvarande bolag i portföljen sådana som är värdeskapande över tid.

Tanken är inte att ha en hög omsättning i portföljen utan om ett år ska innehavstiden ha stigit då jag inte ser framför mig att jag säljer mer än enstaka av kärninnehaven i första taget. Över tid borde genomsnittlig innehavstid gå mot 2-3 år och om ett år tror jag att innehavstiden har dubblats till över 1,5 år.

Genomsnittligt P/E-tal baserat på mina vinstbedömningar (vinster justerade för tillfälliga effekter) är ungefär 14 (2021: 14) och P/B-talet på portföljen är 1,6 (2021: 1,7).

Inför 2023

Priserna har kommit ner och alternativen är många, så 2023 kan bli ett bra börsår trots att det ser dystert ut med en kommande lågkonjunktur i miljön med höga räntor och hög inflation. Det finns dock en joker i leken som kan förstöra mycket i världen och det är Ryssland. Jag kan inte bedöma sannolikheten, men det finns ett scenario där kriget eskalerar och läget blir värre i Europa inklusive Sverige. I det läget lär inte börsen heller gå bra och då har man andra bekymmer. Det här är inget som ändrar min närvaro på börsen, eller syn på bolag eller risk överlag.

Däremot kommer jag under 2023 att fokusera på att minska risknivån i hushållsekonomin med anledning av det allmänna läget. Under 2022 installerade vi solceller för att minska känsligheten för elpriser och under 2023 kommer vi att styra om kraftfullt till amorteringar istället för sparande och för första gången kommer portföljen stå i princip helt utan nyinsättningar. Det är en ny situation för mig, även om insättningarna har krympt i förhållande till portföljens storlek över tid. Det gör att skärpan i investeringsbeslut behöver öka och det väcker funderingar på hur koncentrerad portfölj jag ska våga ha. I nuläget har jag begränsningar så att jag vid investeringstillfället inte tar positioner större än 20 % i ett enskilt bolag eller 33 % i en enskild bransch, men jag funderar på om det i något läge är rationellt för min del att strama åt ännu mer och i så fall till en portfölj med 10 bolag med 10 % vardera. Det som talar mot är att jag då måste hitta ännu fler bolag och tvingas plocka in den tionde bästa idén på bekostnad av den bästa men om fokus är på att begränsa risk på bekostnad av uppsida kanske det är rätt sak att göra i min situation. Det här är tankar som rör sig i huvudet på mig, men tills vidare kör jag på som vanligt med två bolag som utgör nästan halva portföljen och känner mig tillfreds med det.

Med det sagt vill jag önska er alla ett fantastiskt 2023! Det kan inte bli så mycket värre än 2020 och 2022, eller?