Analysperspektiv i bloggande och aktieanalyser

Några intressanta diskussioner i bloggosfären har fått mig att fundera kring och vilja ventilera några tankar om analysperspektiv i aktiebloggar.

Den tydligaste kommentaren som gav upphov till detta inlägg är en off topic-kommentar av ”Stefan” på ett inlägg om Microsofts utdelning hos Lundaluppen. Stefan menar att för lite fokus ligger på kvalitativ analys:

Jag har en fråga/fundering kring många av alla (värde)investerare som bloggar och analyserar bolag. Alla verkar väldigt fästa vid vilken värderingsmodell de använder rent kvantitativt. Sen säger sig alla göra en kvalitativ analys också […] men hur insatta är alla i bolagens verksamheter och affärsmodeller?

Är det för lite kvalitet och för mycket kvantitet i aktiebloggosfären? Jag kan bara tala för mig själv och ser på saken ungefär på följande vis. Till att börja med så vill jag backa tillbaks till Graham, som är obligatorisk att nämna när det gäller värdeinvestering. I The Intelligent Investor, kapitel 14, ger Graham två alternativ för hur man ska välja aktier:

In setting up this diversified list he has a choice of two approaches, the DJIA-type of portfolio and the quantitatively-tested portfolio.

Det första alternativet (DJIA-type) motsvarar idag att köpa en indexfond vilket i sin tur innebär att man kan månadsspara och köpa med jämna mellanrum och pricka både bottnar och toppar. Fördelen är att man drar nytta av den relativt effektiva marknaden, men det trista med detta angreppssätt är att man struntar i analysen! Det andra alternativet är att söka aktier där priset är lägre än värdet:

His second choice would be to apply a set of standards to each purchase, to make sure that he obtains (1) a minimum of quality in the past performance and current financial position of the company, and also (2) a minimum of quantity in terms of earnings and assets per dollar of price.

Notera här att Graham utöver rätt värdering kräver en bevisad kvalitet genom att bolaget ska uppvisa en historisk intjäning och finansiell styrka (vilket tillgodoses genom fem kvalitativa kriterier). Därmed minskar kravet på den enskilda investeraren att sätta sig in i djupa detaljer i bolagets verksamheter och affärsmodeller.

Kravet minskar, men det elimineras absolut inte. Utöver att nöja sig med en gedigen historik måste man också ta sig en funderare på om bolaget kan fortsätta att tjäna pengar på den inslagna vägen eller om det finns några uppenbara problem med affärsidén. Därmed måste man sätta sig in i branschen, bolagets verksamhet och bolagets affärsidé på åtminstone en grundläggande nivå.

Ett exempel på hur fel det kan bli när historiken såg hygglig ut men en identifierad risk, som jag tog för lätt på, förändrade framtidsutsikterna kraftigt har jag tidigare skrivit om (se: lärdomar från en misslyckad investering i Eletrobras).

Om man analyserar bolag som inte har en bevisad kvalitet så ställs högre krav på analysen i form av en djupare analys av branschen, bolagets verksamhet, bolagets ledning och affärsidén. I motsats till bekväma och ”hårda” siffror så är detta en ”mjuk” analys vilket är svårt.

Analysperspektiv

Frågan om vilket analysperspektiv man har är därmed väckt. Här har Lundaluppen skrivit en gammal guldklimp, ett snart tre år gammalt inlägg, på temat, och då jag tycker det inlägget var trevligt så återger jag det viktigaste nedan och för mer fullständig information hänvisas till inlägget. I princip finns det tre analysperspektiv:

• Black box. Här är man likgiltig inför bolagets verksamhet och affärsmodell utan fokuserar istället på exempelvis teknisk analys av börskurser.
• Grey box. Fokus i analysen är på resultat och övriga egenskaper behandlas förenklat. Här skulle jag vilja placera analyser enligt Graham.
• White box. Här snackar vi detaljer. Bolagens verksamheter och affärsmodeller synas utan och innan, liksom diverse nyckeltal.

De flesta av analyserna på Aktiefokus görs utifrån grey box-perspektivet, men med inslag av white box. Detaljerna synas ibland efter hand, som exempelvis för de tre danska bankerna (analys, uppföljning 1, uppföljning 2).

Varför grey box? Svaret är att det är den försiktiga vägen. Det är mindre risk att göra stora felbedömningar om man lutar sig mot en bevisad kvalitet i enlighet med Graham istället för att försöka göra kvalificerade bedömningar (gissningar?) om framtiden baserat på vad ledningen kan tänkas göra eller hur marknaden kan tänkas utvecklas. Dessutom är det naturligtvis så att man som glad hobbybloggare, i kontrast till proffsanalytiker, inte kan vara insatt i detaljer i mängder med olika branscher. Därför är ett av syftena med att skriva analyser att lära sig mer om olika branscher, företag, affärsmodeller och verksamheter; upp till en viss nivå. Den insikt som går att läsa sig till blir på en relativt grundläggande nivå, men ju mer man läser, desto mer lär man sig.

Att göra djupa analyser av affärsmodeller, företagsledningar osv. är otroligt svårt om man inte är djupt insatt i branschen. Till skillnad mot en analys av hårda siffror så blandar man här också in mjuka värden, vilket är vanskligt.

Det framgår säkert för läsaren (beroende på läsarens kunskaper) hur insatt en skribent är och oavsett så är det läsarens uppgift att kritiskt granska det man läser! Ansvaret vilar på läsaren, medan skribenten har den fulla friheten att skriva vad som helst!

En annan följd av angreppssättet är att om man inte förstår ett bolags verksamhet så bör man avstå från att investera i det. Ett exempel här är bolaget Diadrom, som bloggaren ägamintid skrev om för ett tag sedan. Bolaget verkar knappt kunna förklara sin egen verksamhet för omvärlden (jag har i alla fall inte förstått) och om man inte förstår så gör man bäst i att hålla sig borta. Verksamheten bör gå att förstå åtminstone på en grundläggande nivå. Kanske kan det uppstå bra lägen i denna typ av bolag om man faktiskt förstår verksamheten?

Fokus i det valda analysperspektivet ligger alltså medvetet på bevisade kvalitéer och en kvantitativ värdering eftersom detta dels är den försiktiga vägen och det dels är den rimliga vägen om man ska analysera bolag i mer än en eller ett fåtal branscher. Om man litar på eller tar råd från någon annans analys, måste man också vara beredd att ta konsekvenserna vid fel i analysen. Fel är omöjliga att undvika och du rekommenderas därför alltid att göra din egen analys och dra dina egna slutsatser.