I ett tidigare inlägg skrev jag att det lilla norska försäkringsbolaget Vardia Insurance Group skulle börsnoteras. Efter att ha räknat rätt kom jag fram till att priset såg OK ut i intervallet som angavs till 30-40 NOK. Kanske var det till och med billigt om man räknade med tillväxt. Därefter har bolaget börsnoterats till kursen 30 NOK och föll under första veckan med 25 % ned mot 23 NOK för att idag ha varit nere under 22 NOK. Det har därmed blivit dags att granska Vardia lite närmare och se om det är möjligt att köpa ännu ett billigt norskt försäkringsbolag.
För att inlägget inte ska bli för långt ska vi dock börja med att betrakta den nordiska försäkringsbranschen.
Den nordiska försäkringsbranschen – en ovanligt lönsam försäkringsbransch
Jag har tidigare skrivit om försäkringsbranschen i diverse inlägg men nu tänkte jag göra det ännu en gång med lite mer data, mer tidsserier och kanske också fler insikter?
I slutet av 2012 var storleken på den svensk-norsk-danska försäkringsmarknaden ca 170 miljarder NOK varav fördelningen mellan Norge/Sverige/Danmark var ungefär 40/32/28. I förhållande till befolkningen är alltså den svenska försäkringsmarknaden ganska liten jämfört med Norge och Danmark.
Den nordiska försäkringsbranschen är lönsam, vilket enklast visas med måttet combined ratio. Combined ratio är ungefär som en omvänd rörelsemarginal där tal under 100 % betyder att försäkringsbolagen tjänar pengar på sin försäkringsverksamhet i och med att de får in högre premieintäkter än kostnader för att driva rörelsen och skadeersättningar till kunder. Sedan 1996 har combined ratio utvecklats på följande vis i Sverige, Norge och Danmark.
Under den långa perioden perioden 1996-2002 var försäkringverksamheten olönsam (combined ratio > 100 %) i både Sverige och Norge. Jag förvånas något över vilka extremt höga combined ratios som branschen hade under flera år (vad sägs om 136 % i Sverige 1999?). Sedan 2003 har hela försäkringsbranschen varit lönsam i både Sverige och Norge och förmodligen också i Danmark (jag har bara hittat data från och med 2005 för Danmark).
Norden kan jämföras med Prem Watsas skapelse Fairfax Financial Holdings som har försäkringsbolag i Kanada, USA och Asien. Figuren nedan visar en variant där jag har dragit ifrån 100 % på combined ratio, så att alla negativa tal motsvarar combined ratio under 100 % (lönsam försäkringsverksamhet) medan positiva tal motsvarar combined ratio över 100 % (olönsam försäkringsverksamhet).
Man kan se att det saknas en jämnhet i Fairfax – det går upp och ned vartannat år – medan svenska försäkringsbolag har en jämnare utveckling och svenska försäkringsbolag har som helhet varit lönsammare än Fairfax varje år sedan 2003.
Bilden förstärks också om man betraktar några stora försäkringsbolag som t.ex. den amerikanska jätten AIG som hade haft combined ratio över 100 % tre år i rad senast jag kollade. Den brittiska jätten RSA Insurance är verksam på några olika marknader varav den nordiska är överlägset mest lönsam med combined ratio på 88 % jämfört med 97 % i Emerging Markets, 99 % i Kanada och 107 % i Storbritannien och Västeuropa.
Okej, ni fattar poängen. Den nordiska försäkringsmarknaden är lönsam.
Figurerna sträckte sig fram till 2012, men även 2013 blev ett riktigt bra år för försäkringsbolagen. Frågan man bör ställa sig är om man kan förvänta sig att en “soft market”, alltså en period med combined ratios över 100 %, kan förväntas återkomma och i sådana fall när och hur utdragen den kommer att bli. Att sådana tider återkommer ska man ta för givet, men när och hur utdragen en sådan period blir är svårare att säga. I hopp om att få några ledtrådar bryter vi ned combined ratio i dess beståndsdelar; loss ratio och cost ratio.
Vi börjar med cost ratio, som alltså består av försäkringsbolagets kostnader för att driva rörelsen som andel av premieintäkterna. Notera att skalan rör sig mellan 15 % – 30 %.
Man kan notera att trenden är tydlig i Norge där cost ratio stadigt sjunker och skillnaden är nästan 10 procentenheter jämfört med 1996. Nästan en tredjedel av kostnaderna har alltså kapats i Norge på femton år och det talas bland annat om effektiviseringar med hjälp av IT-system. I Sverige har kostnaderna tvärtom ökat något sedan mitten av 2000-talet men inte särskilt mycket. Det är lite oklart varför men en bidragande orsak skulle kunna vara att ett antal mindre försäkringsbolag (med högre kostnader i förhållande till premieintäkterna) har klivit in på marknaden och tar marknadsandelar från de stora. Så är dock också fallet i både Norge och Danmark, så man får nog leta efter en annan förklaring. I Danmark har cost ratio legat mer eller mindre oförändrat kring 18 % sedan 2005.
Det är hur som helst inte cost ratio som är boven i dramat när försäkringsbolagen förlorar pengar på sin försäkringsverksamhet, utan det är loss ratio, som är utbetalningar för inträffade skador som andel av premieintäkterna.
Man kan konstatera att 1999 inte var något trevligt år för de svenska försäkringsbolagen och heller inte de norska. Att loss ratio ensamt går över 100 % verkar vara exceptionellt. Från och med 2003 sjönk combined ratio under 100 % och vi kan se att det sammanfaller med att loss ratio sjönk under 80 % i Sverige och 75 % i Norge. Därefter har loss ratio hållit sig ungefär i spannet 70-80 % i både Sverige, Norge och Danmark. Lite upp några år och lite ned andra år.
Eftersom cost ratio är något lägre nu än under perioden 1996-2002 (17-20 % nu jämfört med 21-28 % då) krävs ett något högre loss ratio idag för att nå combined ratio över 100 %. Kanske kan nästa svaga period för försäkringsbolagen bli lite mildare eller kortare än den förra?
En lönsam marknad lockar till sig konkurrens – eller?
Enligt skolboken ska en lönsam marknad locka till sig konkurrens vilket driver lönsamheten mot kapitalkostnaden. Som bekant fungerar det inte alltid så och försäkringsbranschen verkar uppvisa vissa tendenser av inträdesbarriärer eftersom marknaden har kunnat vara så lönsam i över tio år. Men hur ser utvecklingen på marknaden egentligen ut?
Till att börja med kan man säga att den danska marknaden är mycket mer splittrad än den svenska och den norska. I Sverige står de fyra stora försäkringsbolagen för 80 % av marknaden, i Norge för 75 % och i Danmark endast för 59 %. Lite olika styrkeförhållanden på de olika marknaderna, men ändå fin lönsamhet på samtliga vilket är en intressant notering.
Norge
Om vi börjar i Norge har marknadsandelarna (andelar av totala bruttopremier) utvecklats på följande vis sedan 1994:
If… har haft utförsbacke vad gäller marknadsandelar sedan 1994 medan övrigas utveckling har varit något stabilare. I nuläget är de två klart största försäkringsbolagen i Norge Gjensidige och If… Det verkligt intressanta börjar omkring 2006 när de mindre försäkringsbolagens marknadsandelar börjar stiga kraftigt för att uppgå till hela 25 % under 2013.
För att se om en marknad verkar vara stabil och skyddas av vallgravar kan man först och främst undersöka om det finns få aktörer som utgör huvuddelen av marknaden. Det kriteriet uppfylls i Sverige och Norge, men det är tveksamt om det uppfylls i Danmark.
Därefter kan man betrakta hur marknadsandelarna har förändrats över en femårsperiod: Ta absolutbeloppet av ändringen i marknadsandelar för varje aktör och ta därefter genomsnittet av förändringarna. Om den genomsnittliga förändringen är under ca 2 % kan marknaden betraktas som stabil. För att få lite mer kött på benen kan man också betrakta en tioårsperiod och den genomsnittliga förändringen ska då vara under ca 4 %. För Norge ser det ut på följande vis:
De fem-tio senaste åren har den norska försäkringsmarknaden rört sig för fort för att den ska kunna anses stabil enligt tumregeln som nämndes ovan eftersom ändringen har varit 3,3 % de senaste fem åren och 7,2 % de senaste tio åren. Det finns alltså en risk att de små aktörerna börjar bli alldeles för många och att de tar så mycket marknadsandelar att det till slut utlöser något på marknaden.
Bland de mindre försäkringsbolagen ser utvecklingen ut på följande vis (figur lånad från Finans Norge: Statistikk og nøkkeltall for skadeforsikring 2014):
Vardia saknas i figuren ovan, men det som slår en är att det finns en hel drös med små försäkringsbolag i Norge! En generell trend bland de små försäkringsbolagen verkar vara att de växer fort i början för att växa betydligt långsammare efter hand. Varje bolag plockar de lågt hängande frukterna först.
När bilden är så här spretig borde en konsolidering förr eller senare ske. Jag blir inte riktigt klok på varför de stora försäkringsbolagen inte köper upp de små i större utsträckning – blir du? Finns det någon konkurrenslagstiftning som förhindrar att de stora blir större än vad de redan är eller inväntar de starka aktörerna en kris så att de mindre dukar under eller kan köpas för en billig penning?
Marknadsandelar är en sak och absoluta tal en annan. De senaste fem respektive tio åren har hela den norska försäkringsmarknaden vuxit med i snitt ungefär 4,5 % per år vilket betyder att samtliga bolags bruttopremier har vuxit under den senaste fem- respektive tioårsperioden även om marknadsandelar har förlorats.
Sverige
Vi tar oss nedåt i storleksordning till Nordens näst största försäkringsmarknad – Sverige. Här har marknadsandelarna haft en betydligt lugnare utveckling än i Norge. I Sverige är det nog lite jobbigare att byta försäkringsbolag än i övriga Norden…
Länsförsäkringar utmärker sig som Sveriges klart största försäkringsbolag med en urstabil marknadsandel på 30 %. Folksam har också en stabil marknadsandel med sina 15 % av marknaden. Trygg Hansa och If… verkar dock tappa marknadsandelar till övriga, som är den grupp som tydligast har vuxit. Ökningen för de mindre försäkringsbolagen är dock långt ifrån så dramatisk som i Norge.
Vi kan återigen betrakta absolutbeloppen av förändringarna av marknadsandelarna och jämföra med tumregeln för stabil marknad som är “mindre än 2 % förändring på fem år” eller “mindre än 4 % förändring på tio år”.
I Sverige är försäkringsmarknaden betydligt stabilare även om mindre försäkringsbolag har fördubblat marknadsandelarna på tio år. Med andra ord behöver de stora försäkringsbolagen inte känna sig direkt hotade för sin överlevnad även om de tappar marknadsandelar i långsam takt.
Den svenska försäkringsmarknaden växer långsammare än den norska. De senaste tio åren har marknaden vuxit med i snitt 3,6 % per år och de fem senaste åren endast med i snitt 1,4 % per år (jämfört med Norge som växte 4,5 % per år båda perioderna). Trygg Hansa och If… har faktiskt minskat sina skrivna bruttopremier de senaste fem åren medan alla andra bolag har vuxit i absoluta tal.
Danmark
Slutligen över till Danmark. Danskarna är Nordens udda fågel, åtminstone om man går på färgen på korven och spretigheten på bank- och försäkringsmarknaden. I Danmark står de fyra största försäkringsbolagen bara för knappt 60 % av marknaden. Tyvärr har jag bara en ganska kort tidsserie för Danmark, men fördelningen sedan 2008 ser ut på följande vis:
Inga dramatiska förändringar överhuvudtaget och det enda som egentligen går att utläsa av figuren är att marknadsandelen för “övriga” ökar i ungefär samma takt som i Sverige medan Danmarks två största försäkringsbolag Tryg och Topdanmark båda har marknadsandelar under 20 % vardera.
Absolutbeloppen av förändringarna av marknadsandelarna betraktas även för Danmark och jämförs med tumregeln för en stabil marknad som är “mindre än 2 % förändring på fem år”.
Danmark uppfyller alltså också tumregeln för en stabil marknad. När det gäller utvecklingen av bruttopremieintäkter i absoluta tal har jag tyvärr inte hittat någon bra sammanställning, men jag har noterat att Tryg de senaste fem åren har vuxit sina bruttopremier med 5 % per år samtidigt som Topdanmarks bruttopremier under samma period har krympt med 2 % per år. Utan att räkna noggrant kan man konstatera att den danska försäkringsmarknaden inte växer som i Norge, utan bilden är mer lik den i Sverige.
Summering
Därmed kan vi summera bilden av den nordiska försäkringsmarknaden.
I Norge finns fyra bolag med 75 % av marknaden där två bolag dominerar; If… och Gjensidige. Den norska försäkringsmarknaden växer snabbt och förändringstakten är hög vilket har inneburit att nya aktörer har tagit marknadsandelar mycket snabbt sedan ungefär 2006. Trots de mindre aktörernas ökade marknadsandelar har alla aktörer på marknaden ökat sina bruttopremieintäkter de senaste 5-10 åren.
I Sverige har fyra bolag 80 % av marknaden med Länsförsäkringar som största bolag följda av If… som god tvåa. Den svenska försäkringsbranschen växer långsammare än den norska och förändringstakten om man ser till marknadsandelar är också betydligt lägre vilket tyder på att marknaden är ganska stabil.
Danmark ser ytterligare lite annorlunda ut. De fyra största bolagen har knappt 60 % av marknaden och de två största aktörerna Topdanmark och Tryg är betydligt mindre än de största aktörerna i Sverige och Norge. Den danska försäkringsmarknaden är alltså spretig men växer ganska långsamt och förändringstakten om man ser till marknadsandelar är låg vilket tyder på att marknaden trots allt är ganska stabil.
I alla tre länderna är försäkringsbranschen lönsam sedan 2003 med ungefär likartade lönsamhetstal trots att marknaderna ser ganska olika ut. Sammanfattningsvis kan man tala om att det finns inträdeshinder till försäkringsmarknaden mot bakgrund av den höga lönsamheten i kombination med att det finns några få bolag som har stora delar av marknaden samt att marknadsandelarna, undantaget Norge, förändras ganska långsamt.
Hur talar då denna bild av försäkringsmarknaden för mindre aktörer som Protector Forsikring och Vardia Insurance Group? Det får ni läsare gärna skriva om i kommentarsfältet, så jag får inspiration till nästa inlägg.
Delar du den bild av den nordiska försäkringsmarknaden som jag precis har målat upp? Vilka är egentligen inträdesbarriärerna till marknaden och hur höga är de?