Under 2015 fick Aktiefokus två utmärkelser. Dels blev vi utmärkta till Sveriges näst bästa ekonomiblogg av Hallvarsson & Halvarsson som hade frågat 150 vd:ar, informationschefer, IR-ansvariga och ekonomer om vilken som är Sveriges bästa ekonomiblogg. Det var väldigt roligt att få en sådan utmärkelse.
Nästan lika roligt var att få utmärkelsen “årets envisaste bloggare” av “Lars” som är en flitig kommentator på alla ekonomibloggar som har blogger som plattform. Motiveringen till utnämningen var följande:
Årets envisaste bloggare: Aktiefokus. Det skall bli något av Vardia, om jag så skall sätta mig själv som VD. Blir det inte nu så om fem år.
Det är såklart inte den mest seriösa utnämningen (övriga utnämningar kan läsas hos Spartacus), men jag tycker det finns intressanta iakttagelser som man kan göra kring aktiemarknaden, som i detta fall får personifieras av “Lars”, från utnämningen.
Det har gått ungefär nio månader sedan Vardia tvingades ändra redovisningsprincip vilket ledde till hål i balansräkningen som ledde till stora nyemissioner. I övrigt har inte mycket hänt i bolaget förutom brus runtomkring. Bolaget finns kvar och gör det som de alltid har gjort. De säljer fortfarande försäkringar i samma takt som tidigare och caset är i stort sett samma som det var från början, men såklart med en rejäl stenbumling till fartgupp på vägen.
Det intressanta är att det har gått nio månader. Inte nio år eller ens ett år, utan nio månader. Aktiemarknaden, personifierad av Lars, tycker att man är envis för att man inte byter åsikt baserat på hur en kursgraf har rört sig på nio månader. Att jag missbedömde balansräkningens styrka och inte förutsåg bytet av redovisningsprincip har jag konstaterat långt tidigare, men det intressanta är inte vad som har hänt utan hur nuläget ser ut.
Hur nuläget ser ut är dock något som ses som ointressant av marknaden; det räcker ju att titta på kursen eftersom marknaden tolkar in all känd information i kursen. Kursen har gått ned på nio månaders sikt och därmed har man redan fått facit. Det var fel att investera i bolaget då och det finns inget mer att diskutera. Eller?
Jag tycker att det säger något om vilken tid vi just nu upplever på aktiemarknaden. Min Värdepappret-kollega Love skrev ironiskt på Twitter till mig, apropå min treårsuppföljning av portföljen och min strategi, att han aldrig tidigare hade sett en graf över så många månader. Det vanliga nuförtiden, åtminstone på Twitter, är att mäta avkastningen i månader och inte i år. Att tänka över så lång sikt som tre år ses som något märkligt och nästan excentriskt. Det var det jag försökte beskriva i ett tidigare inlägg om att värdeinvesteringen är död. Det som är populärt nu är snabba pengar. Att få 10-15 % avkastning per år under mycket lång tid är ointressant när man kan få 100-200 % per år som är den nuvarande sinnebilden. Hade man gått all in i Fingerprint, som Sveriges bästa investererare enligt Börspodden gjorde, hade man tjänat mycket mer än så. Men över lång tid är det ingen som får 100-200 % per år i avkastning. 10-15 % är däremot möjligt att få och alla som någon gång har satt upp en räknesnurra i Excel vet vad det innebär.
Det är därför det är roligt att få utmärkelsen Sveriges envisaste aktiebloggare. Javisst, jag må vara envis men jag hade gärna ansträngt mig mer än att bara ha en tidshorisont på nio månader för att förtjäna utmärkelsen. Men tiden går och snart har det gått nästan ett år. Kan man vänta ett helt år utan att ha fått omedelbar bekräftelse av en kursgraf, ja då är man nog riktigt envis ändå!
Man ska alltid omvärdera sina teser baserat på känd information och man ska absolut ändra sig om man har fel, men man ska inte låta sig förledas av brus eller tro att en kursgraf från det senaste halvåret alltid förtäljer hela sanningen. Då kan det vara mycket bättre att vara lite envis, om man bara har lite tålamod och belägg för sin tes.