Det finns en utbredd skepsis mot snabbväxande försäkringsbolag bland många investerare. I det förra inlägget hävdade jag att Warren Buffett har skrämt upp en hel generation svenska investerare i onödan med sin visdom som förvisso är applicerbar på olönsamma amerikanska försäkringar, men inte på lönsamma nordiska. Det är heller inte tillväxten i sig som är problemet, utan pudelns kärna handlar om att göra tillräckliga avsättningar för framtida skadeutbetalningar. Läs det förra inlägget först om du inte redan har gjort det.
I detta inlägg fortsätter vi att gräva i avsättningarna och fokuserar på Vardia, men även på Protector.
Hur avsättningar görs i Vardia
Vardia beskriver kort i sina årsredovisningar hur bedömningar av avsättningar görs och jag tänkte utveckla detta lite nedan. Beskrivningen kan naturligtvis i grova drag överföras till även andra nordiska försäkringsbolag.
När en skada har inträffat och anmälts men storleken på utbetalningen inte är bestämd (RBNS) görs en bedömning efter bästa förmåga, “best estimate”. En eller flera skadereglerare (beroende på storleken på skadan) gör en bedömning som baseras på utlåtanden från specialister, erfarenhet, kalkyler och andra bedömningar. Så fort det uppkommer ny information som gör att avsättningen ska ökas eller minskas så ska det registreras omgående.
Den stora osäkerheten finns dock inte i anmälda skador som inte är färdigreglerade, utan i skador som har inträffat men som ännu inte har anmälts (IBNR – Incurred But Not Reported). I Norge finns dessutom en speciell typ av försäkringsteknisk avsättning som kallas för säkerhetsreserv. Säkerhetsreserven är en extra avsättning som fungerar som en extra säkerhet, ett slags grädde på moset bland avsättningarna som ska säkerställa att försäkringsbolaget med minst 99 % sannolikhet ska kunna stå för sina förpliktelser på balansdagen.
IBNR och säkerhetsreserven bestäms slutgiltigt av en auktoriserad aktuarie, vilket kan beskrivas ungefär som en försäkringsbolagens revisor fast som gör jobbet själv (aktuarien kan vara både extern och intern – de stora försäkringsbolagen har egna aktuarier men Vardia har en extern). Aktuarien utgår från det aktuella bolagets skadehistorik genom att t.ex. analysera rörelser i RBNS-reserverna. För bolag som Vardia, som inte har någon längre historik, tas större hänsyn till minimiavsättningar (minstekrav), vilket är den minsta avsättning man enligt norsk lag måste göra. Minimiavsättningarna baseras i sin tur på branschens historiska utfall per försäkringsklass.
Det finns alltså ett extra lager i försäkringsbranschen som ska se till att avsättningarna görs på rätt sätt. Ytterligare ett lager är tillsyn från ansvariga myndigheter, vilket innebär Finansinspektionen i Sverige och Finanstilsynet i Norge och Danmark. Alla dessa lager innebär förstås inga garantier för att allt går rätt till (precis som en revisor inte garanterar att alla siffror i ett bokslut är korrekta) men det ökar sannolikheten.
Ju högre andel kortsvansade skador ett försäkringsbolag har i förhållande till långsvansade skador, desto enklare borde aktuariens jobb vara. Små skador med hög frekvens och kort svans är lättare att bedöma än stora skador med låg frekvens och lång svans.
Vardia verkar huvudsakligen bland små skador med hög frekvens och kort svans medan t.ex. Protector jobbar med större skador med låg frekvens och lång svans.
Avsättningarna är en del av floaten
En kort utvikning om försäkringsbolagens så kallade float är på sin plats. Försäkringsbolagen tar betalt i förskott och betalar ut ersättning för skador i efterhand. Under tiden kan pengarna investeras och detta är floaten.
Avsättningarna är därmed också en del av floaten. Det är pengar som man har gjort avsättningar för i resultaträkningen. Någon gång i framtiden kommer pengarna att behöva betalas ut, men tills vidare kan man investera pengarna.
Floaten växer alltså av två orsaker:
- ökade (netto)premieintäkter.
- ökade ackumulerade avsättningar. Stora ackumulerade avsättningar betyder att det finns mycket pengar som kommer att betalas ut i framtiden, men som kan investeras under tiden.
Det är den andel av premieintäkterna som inte går till återförsäkring som blir float. Vardia, som har väldigt hög andel återförsäkring får därmed en liten float i förhållande till andra försäkringsbolag. De större nordiska försäkringsbolagen har en investeringsportfölj som är ungefär 2-3 gånger GWP. Vardias är betydligt mindre vilket alltså beror på att bolaget är ungt och att man har mycket återförsäkring. Här finns betydande värden som kommer att låsas upp när man minskar på återförsäkringen eftersom man kommer kunna få floaten att växa kraftigt.
Jämförelse av avsättningar mellan några försäkringsbolag
Beskrivningen i början av inlägget visade hur avsättningar görs rent kvalitativt. Kvantitativt kan man jämföra olika bolag för att se hur stora avsättningarna är i förhållande till diverse andra mått.
Enklast att jämföra är ackumulerade avsättningar (från balansräkningen) i förhållande till bruttopremieintäkter (från resultaträkningen). Måttet är grovt och t.ex. kommer ett moget försäkringsbolag som växer långsamt att ha högre ackumulerade avsättningar i förhållande till premieintäkterna än ett omoget och snabbväxande bolag. Orsakerna är två:
- för ett bolag som växer fort kommer de nuvarande premieintäkterna att växa ifrån gamla avsättningar,
- det omogna (unga) bolaget kommer inte att ha hunnit göra avsättningar under lika många år som ett moget bolag, vilket gör att det finns mindre andel långsvansade avsättningar i balansräkningen. Långsvansade avsättningar finns kvar under många år, men efter tillräckligt lång tid nås en jämvikt.
Avsättningarna kan alltså investeras fram tills dess att pengarna måste betalas ut och detta är en del av den berömda floaten som beskrevs kort ovan.
Med det sagt kan vi jämföra några bolag med nordisk anknytning. Räkneexemplet nedan visar hur beräkningen har gått till för Vardia. Avsättningarna för egen räkning och avsättningarna som återförsäkraren står för har summerats och ställts i relation till bruttopremieintäkterna.
Genom att upprepa ovanstående beräkning på samtliga bolag i jämförelsen fås följande resultat.
Man kan se att de flesta bolagen ligger på ackumulerade avsättningar som är ungefär 150 % av bruttopremieintäkterna. Gjensidige (deras privatförsäkringar) ligger lägst och orsaken är sannolikt att de har tillstånd från Finanstilsynet att göra lägre avsättningar än minimikravet i Norge på grund av deras starka ställning. Vardia har näst lägst ackumulerade avsättningar i förhållande till bruttopremieintäkterna, men om man tar hänsyn till de två förklaringarna ovan så kan jag inte påstå att siffran ser orimligt låg ut och siffran varierar dessutom en del från kvartal till kvartal (bara ett kvartal tidigare var t.ex. siffran 155 % för Vardia).
Skillnaden är alltså inte särskilt stor och under kommande år borde siffran stabiliseras något och stiga i takt med att den procentuella tillväxten avtar samtidigt som mer långsvansade avsättningar hinner byggas upp.
Varför Moderna försäkringar anno 2009 sticker ut i topp vet jag inte, men jag gissar att det har att göra med att de har mer fokus mot någon typ av försäkring som kräver större avsättningar. Det skulle kunna vara försäkring av lyxbåtar som de sysslade med som förklarar de stora avsättningarna. Apropå det kan vi betrakta hur det kan skilja sig mellan olika försäkringsklasser, illustrerat av Gjensidiges uppdelning nedan.
Utan att gå in i detalj på varför det ser ut som det gör så kan man konstatera att det finns stora skillnader inom privatförsäkring och om man går över på företagsförsäkring av olika typer kommer det att finnas minst lika stora skillnader.
Vi kan också se på de ackumulerade avsättningarna i förhållande till GWP det senaste året för Vardia.
Man kan konstatera att det svänger en del från kvartal till kvartal och den kraftiga tillväxten är förmodligen en delförklaring till de stora svängningarna.
För Protector ser motsvarande figur ut på följande vis:
Andelen minskade kraftigt 2007-2009 samtidigt som Protector minskade andelen återförsäkring kraftigt. Därefter har avsättningarna ökat i förhållande till GWP för varje år som har gått.
Från ovanstående siffror framgår att Vardias ackumulerade avsättningar är lägst i branschen, undantaget Gjensidige. Kan man trots det känna sig trygg att Vardia gör tillräckligt stora avsättningar?
Jag skulle påstå att man kan vara ganska säker. Helt säker kan man förstås aldrig vara. Först och främst är skillnaderna mot övriga försäkringsbolag ganska små. Sedan är det så att dels har Vardia många skador med kort svans i förhållande till de stora försäkringsbolagen och dels bör man ha något lägre avsättningar på grund av sin ungdom.
Återförsäkrarens roll
Ytterligare ett skäl till att man kan vara ganska säker är återförsäkringen. Vardia har en hög andel återförsäkring. Ungefär 75 % av premierna som man får in från kunderna skickas vidare till ett återförsäkringsbolag, som i sin tur måste betala tillbaks pengar till Vardia för att täcka inträffade skador. Återförsäkringsbolaget ger också Vardia kick-back på de premier som skickas till återförsäkringsbolaget. Kick-backen beror i sin tur på skadeprocenten och en del i skadeprocenten är avsättningarna, så återförsäkringsbolaget har två skäl att säkerställa att Vardia gör rätt avsättningar – både för att själva inte drabbas av problem med ökade ersättningar i framtiden och för att inte betala för mycket kick-back till Vardia.
Återförsäkringsbolaget måste också göra avsättningar för framtida skador och de tar 75 % av avsättningarna om de tar 75 % av premierna. Det är alltså återförsäkringsbolaget som står för den stora risken om Vardia skulle göra för små avsättningar.
Återförsäkringsbolaget sitter på mycket mer information om Vardia än vad vi aktieägare någonsin kommer att göra. Vardias avtal med återförsäkringsbolagen har nyligen, i maj 2014, förnyats med bättre villkor än tidigare och jag har svårt att tolka detta som att man från återförsäkringsbolagens sida är missnöjda med vad man ser eller att man känner någon oro. Att återförsäkringsbolaget är nöjda med kvaliteten på Vardias premier är alltså ännu ett skäl till att man kan känna sig trygg i att avsättningarna är tillräckliga.
Slutord
Man ska aldrig känna sig helt säker på något, men som detta inlägg och det förra inlägget har visat så finns det inga skäl att tro att något skulle stå fel till med Vardias avsättningar. Tvärtom finns det kvalitativa skäl att tro att allt står rätt till och därmed är den snabba tillväxten inget relevant skäl för att hävda att risken skulle vara hög. Om man jämför Vardia med andra bolag i branschen kan man se att de ackumulerade avsättningarna är ganska låga, men
- de skiljer sig inte särskilt mycket från resten av branschen,
- de är i linje med Gjensidiges motorförsäkringar,
- det finns naturliga förklaringar till att det borde finnas mindre avvikelser och
- siffran borde stiga med tiden av naturliga skäl.
Sedan är det naturligtvis så att allt detta rimmar väl med Vardias affärsmodell som innebär att man plockar ut de lönsammaste kunderna i de mest lönsamma segmenten av försäkringsmarknaden för privatpersoner och för småföretag.
Vardia-aktien har för övrigt gått ganska dåligt på sistone och det verkar vara en del småsparare som har sålt. Det kan vara värt att poängtera för alla läsare att Vardia är ingen aktie att äga på någon månads sikt – det kan gå hur som helst på så kort tid – utan man måste vara långsiktig. Jag brukar räkna med 3-5 år i de flesta av mina innehav och det gäller också Vardia. Har man tålamod och en långsiktig syn så har man en edge mot marknaden.
Inget negativt som är känt har hänt i verksamheten på sistone. Tvärtom har man nyligen presenterat några nya riktigt intressanta samarbetsavtal och den 10:e oktober lär vi få se en månadsförsäljning som nosar på 100-miljonersstrecket. Hade jag haft något torrt krut kvar så hade jag fyllt på i Vardia nu runt 27 kr.