Stora, små, bra och dåliga bolag

Ingen har väl missat att Lundaluppen har gjort comeback med buller och bång. För er som inte har koll på Lundaluppen så var det den största svenska aktiebloggen innan den abrupta pausen för två år sedan.

Lundaluppen är en ganska stor förespråkare av att investera i stora bolag, även om han på senare tid har skaffat sig en korg av illikvida bolag. Den som vill förkovra sig i hur Lundaluppen tänker rekommenderas att läsa bloggen och man kan börja här.

Det verkar alltjämt finnas en uppfattning där ute om att stora bolag är trygga medan små bolag är riskfyllda. Det är delvis rätt men också delvis helt fel och Lundaluppen-läsaren Signs uttryckte det ganska väl i en kommentar:

Jag tycker nog att de värsta avarterna senaste åren är:
Wells Fargo. ”Vi öppnar 1000 tals fuskkonton och hoppas ingen märker”Och detta skulle vara en av världens mest kvalitativa och pålitliga banker, med Warren Buffet som ”garant”..
VW – ”Vi mixtrar lite med avgasvärdena”. Nej, vi är inte den lokala bilfirman i källaren, vi är världens största biltillverkare.
Deutsche Bank – vi fuskar här, vi fuskar där. Vi fuskade då och vi fuskar nu. Vi fuskar alltid. Och nu tycker vi det är jäkligt orättvist att nån vill klämma oss på +100 miljarder. Kan vi inte få fuska ifred?

Fokusera inte på stora eller små bolag – fokusera på bra eller dåliga bolag

Andelen bra bolag är större i gruppen stora bolag än i gruppen små bolag. Det ska man ha väldigt klart för sig. Däremot finns det dåliga bolag i båda grupperna också, och följaktligen finns en högre andel dåliga bolag bland de små än bland de stora bolagen. Det är också självuppfyllande att bolag som har lyckats bli stora har något bra i sig, medan bolag som inte har blivit så stora och kanske rent av krymper eller står på undergångens rand har något dåligt i sig.

Men det finns bra bolag som är små och dåliga bolag som är stora.

Om man har begränsat med tid kan man göra stora vinster i att välja bort småbolag och fokusera på de stora. Kastar man pil på en tavla innehållande stora bolag träffar man oftare ett bra bolag än om man kastar pil på den lite mindre tavlan.

Varför leta bland småbolagen?

Grejen med att leta i papperskorgen med småbolag är att man ibland hittar en fyrakronorsflaska bland allt skräp och femtiöresburkarna.

Genom att applicera kvalitetskriterier när man bedömer bolag kommer man långt. Jag har mina kvalitetskriterier som jag alltid tittar på och Lundaluppen har sina. Ibland tummar vi på våra kriterier lite för mycket och då går det som det går (Lex Bonheur och Vardia). Ibland tummas det lite lagom på kriterierna och då går det tvärt om väldigt bra (Lex Protector forsikring, Lollands bank, Harboes bryggeri, BTS Group, SBC, Wilh. Wilhelmsen och andra bolag som har fått långt mindre fokus än bolagen som har gått dåligt).

Ibland går man på minor, både om man köper stora eller små bolag. Den som investerade i stora trygga Lehman Brothers eller GM innan finanskrisen fick gråta hela vägen från banken. Senast ut är Deutsche bank där investerarna får upprepa mantrat ”stort är tryggt” för att inte sätta gråten i halsen.

Risk beror delvis på storlek och delvis inte

Pudelns kärna handlar inte om storlek, utan det handlar om risk. Jag tänkte illustrera med några exempel på risker som varierar mellan bolag, stora som små.

Normalt brukar man ta upp ett par typer av risk med bolag och aktier, där varje lager av risk leder till ett risktillägg när man värderar en aktie. Ju mindre varje risk är, desto högre värdering är motiverad:

• Verksamhetsrisk
• Finansiell risk
• Småbolagsrisk
• Illikviditetsrisk
• Andra risker

Vissa av riskerna pekar tydligt ut småbolag, vilket är småbolagsjägarens dröm. Små bolag är ofta mindre likvida (lägre handelsomsättning) vilket gör att risken upplevs som högre. Om man har köpt ett innehav kan det vara svårt att avyttra det på kort tid till det pris som man önskar. Även i stora bolag kan det vara svårt att avyttra till det pris man önskar, men man kan åtminstone göra det fort. :-)

Verksamhetsrisk finns det många nyanser av. Det kan handla om att man har ett beroende av få leverantörer, få kunder, få produkter eller har få nyckelpersoner i företaget. Det finns enormt mycket olika verksamhetsrisker och nedan tänkte jag ta fyra exempel; två exempel på stora och två exempel på små bolag.

Ett stort gruvföretag som Cameco (som jag skrev om i senaste Värdepappret) kan vara världens bästa urangruveföretag, men man är fortfarande helt och hållet beroende av en nyckelfaktor, nämligen uranpriset. Bara för att man är störst i världen betyder det inte att risken är låg, även om man kommer att lyckas bättre än många konkurrenter i närtid.

I en ände på skalan finns stora bolag som GE som gör allt från bank, kärnkraftverk, läkemedel osv. Finns det en del av företaget som går dåligt finns det två som går bra. Det är mycket liten sannolikhet att hela företaget brakar ihop samtidigt, men en liten del kan gå dålig. Konglomerat brukar värderas med en rabatt på grund av detta och det beror på att det alltid finns delar som går dåligt och stjäl pengar från de delar som går bra. Här kan man klämma in godtyckligt japanskt företag, då japanerna är galna i sina konglomerat som ofta handlar mer om makt än rationellt företagande. Är detta kanske ett fenomen som även finns bland svenska maktföretag?

Om man tar ett relativt litet bolag som Vitec i andra änden av skalan så har de en bredd av mjukvaror som man säljer till olika kunder i olika branscher. Bolaget är ”litet” men verksamhetsrisken är inte stor för det. Även om en av verksamhetsgrenarna, säg energi eller fastigheter, skulle börja gå dåligt finns det fortfarande många ben kvar att stå på fast bolaget är litet.

Avslutningsvis kan man ta och hitta ett exempel på ett riskfyllt småbolag. Det här är egentligen det lättaste man kan göra så därför tänkte jag inte ta något exempel, utan tala lite svepande. In och kasta pil på Aktietorget-listan eller screena efter bolag med låga marknadsvärden som går med förlust så har man troligen hittat riskfyllda och svaga småbolag. Det kan handla om allt från att affärsmodellen är oprövad till att den lilla nischmarknad som bolaget verkar på viker. I vissa bolag är en eller ett par personer hela företaget och då är man inte mer än en bilkrock från dubbel katastrof.

Utanpå detta har vi finansiell risk. Här ska man vara medveten om att det finns en stor skillnad mellan små och stora bolag. Små bolag har ofta svårt att finansiera sig (utom med eget kapital i hausse-tider som dessa) medan stora bolag har lätt att lyfta lån till räntor som man bara kunde fantisera om för ett decennium sedan. Därför är många småbolag skuldfria, och måste så vara. Här finns en uppsida på lång sikt, för om bolagen är lönsamma och växer kommer man så småningom att komma över den magiska gränsen, ”sweet spot”, när banker och andra blir intresserade av att låna ut pengar och då kan man plötsligt få hävstång på det egna kapitalet.

Det finns också en sweet spot vad gäller intresset för bolag. Plötsligt fattar marknadens aktörer som fonder och andra intresse för ett bolag, bara för att det har blivit tillräckligt stort, och börjar handla. Efterfrågan ökar och då stiger priset. Om man hittar bolagen innan denna sweet spot har man rejäl vind i seglen.

Summering

Marknaden blandar lätt ihop småbolagsrisk med verksamhetsrisk. Det är inte samma sak och om man hittar bra småbolag med lika bra affärsmodeller, som tjänar pengar och växer kan det bli en riktigt trevlig investering. Om man köper dåliga småbolag med dåliga affärsmodeller kan det också bli en bra investering om marknadens humör är det rätta, men troligast slutar det med tårar.

Om man köper stora bolag minskar man risken att gå i de värsta fällorna, men det gör man också om man ställer vissa kvalitetskrav på småbolag.

För övrigt tycker jag att Peter Bensons senaste krönika i Aktiespararen var väldigt intressant. Andemeningen var att storbolagen är de nya småbolagen. Småbolagen har haft ett jätterally samtidigt som storbolagen har tappat. Kanske är det dags för en renässans för storbolagen nu och Lundaluppens återkomst är startskottet?