I onsdags sändes Börspodden avsnitt 166 där jag (Kenny) och Erik Mossinger var med och representerade Värdepappret. I samband med det kör Värdepappret ett erbjudande: man kan prova en månad gratis om man registrerar ett konto. Vi har inte skrivit något slutdatum för erbjudandet men envisa rykten säger att erbjudandet gäller till och med onsdag, dvs. när nästa Börspoddenavsnitt kommer.
Klicka här för att spana in erbjudandet.
Lyssna gärna på Börspoddenavsnittet om du vill höra om Värdepappret och några av våra/mina favoritcase just nu. Nedan följer lite reflektioner från mitt deltagande i Börspodden.
Två hattar men samma person
Jag är med i både Aktiefokus och Värdepappret, som egentligen inte har något gemensamt förutom att jag är med på båda ställena. Jag är däremot samma person hela tiden även om jag ibland får ta på mig en annan hatt, så jag tänkte köra lite reflektioner från Värdepapprets deltagande i Börspodden här på Aktiefokus där den här typen av lite ledigare inlägg kanske passar bättre?
Till att börja med var det första gången jag var med i podd, radio eller annat media än det skrivna. Det var väldigt ovant att sitta och prata framför mikrofon men efterhand vänjer man sig åtminstone lite grann även om det är betydligt bekvämare att sitta vid ett bord över en öl och prata.
Efteråt hade jag samma känsla som efter en arbetsintervju. Många tankar i huvudet om varför man sade det man sade, saker man inte fick sagda, saker som borde sagts annorlunda osv. Åtminstone brukar jag känna så, som någon slags perfektionist som alltid vill göra saker och ting lite bättre. Den känslan växer sig starkare och trycker undan känslan av att det nog var tillräckligt bra ändå och att helheten blev bra.
Efter arbetsintervjuer brukar man till slut få ett ja eller nej och om det blir ett ja försvinner känslan av alla upplevda tokigheter. I det här fallet har jag också kommit dit nu efter att ha fått tid att lyssna på avsnittet i lördags. Det var en befrielse över att höra att det blev bra och att jag nu kan känna mig nöjd men det var också ovant att höra sig själv.
Jag tyckte att både jag och Erik framstod så som de personer vi är och allt vi sade känner jag i efterhand att vi kan stå för. Vi gav ingen förskönande bild av oss själva eller av Värdepappret, utan som lyssnare kan man känna att ”what you hear is what you get”. Jag kunde också konstatera att jag inte är någon showman, men det var bara en bekräftelse av vad jag redan visste och den som är nördig nog att vara intresserad av ämnet höll sig nog intresserad ändå.
Om självkännedom och misstag
Min personlighetstyp är den analytiska typen. Jag sitter hellre i ett hörn och analyserar saker och ting in absurdum än att stå i händelsernas centrum och visa upp mig inför folkets stående ovationer. Jag kan göra grovarbetet i bakgrunden men har inga problem att lämna över stafettpinnen på upploppet till någon annan som får ta emot jublet (eller spott och spe om det ska tas jobbiga beslut). Mycket snack men lite verkstad är med andra ord inte min melodi och därför är podd som består av bara snack en utmaning för min del.
Man behöver jobba med sina svagheter och utöver utmaningen att vara med i podd överhuvudtaget kom vi in på att diskutera misstag. Ett misstag som jag tog upp är att överanalysera. Eftersom jag gillar att analysera saker, ibland ett steg för långt, är det en ganska stor insikt för mig och inte helt lätt att tillämpa i praktiken att man måste dra en gräns innan man går för långt och överanalyserar saker (se ett gammalt inlägg från mig på temat och även ett nytt från Lundaluppen). Tillräckligt bra är ibland så bra som det blir.
I mitt yrke som ingenjör är det allt som oftast en styrka att kunna analysera saker djupt och från olika perspektiv. Med både ett ekonomiskt och ett ingenjörsmässigt perspektiv på problem tror jag att min arbetsgivare brukar bli nöjd. Det enda som händer om man analyserar för mycket är att det kan ta för lång tid (=för dyrt eller någon annan tidsplan skjuts) eller att det blir onödigt bra.
I aktiernas värld blir det däremot farligt att gräva ned sig för djupt där man står. Även om syftet är gott och man vill veta mer eller försöka slå hål på sin tes, är risken uppenbar att man ägnar sig åt confirmation bias, dvs. hittar bara information som bekräftar det man redan tror (även om det är fel).
Detta fick jag säga några ord om i Börspodden när vi kom in på misstag och jag tycker det var bra att vi gick in på misstag och inte bara sådant som har gått bra. Alla gör misstag, den som har undvikit misstag helt har bara haft tur, men det gäller att försöka lära av sina misstag och jobba med sina svagheter för att utvecklas till en bättre investerare. Ingen som lyssnade på podden kan med andra ord tro att vi är perfekta och inte gör misstag, vilket känns både ärligt och bra. Däremot är såklart målet att vi i framtiden ska göra både färre och mindre misstag, eller åtminstone inte göra om samma misstag igen.
Det viktigaste är att man gör så få och små misstag så att det i stort sett blir bra. I fallet investeringar handlar det om att den stora mängden innehav i aktieportföljen utvecklas bra även om enskilda innehav går dåligt. Så har det också sett ut både för Värdepapprets och min privata portfölj. Utan misstagen hade avkastningen varit fantastisk, men inklusive misstagen är avkastningen ”bara” bra (t.ex. jämfört med riskfria räntan eller Stockholmsbörsens index).
Som avslutning på temat självkännedom är det också en stor kontrast att få ett par sekunder på sig att svara på en fråga jämfört med att kunna sätta sig ned och grubbla på saken, som jag är van med. Det kan nästan kännas lite som att skjuta från höften, men allt man har med sig i bagaget bidrar till att höftskottet ändå blir i rätt riktning och träffar rätt tillräckligt ofta.
Ytterligare en sak värd att tänka på är att det är en sak att sitta bakom ett tangenbord och vara anonym, men det är en helt annan sak att uppträda i egen hög person.
Hoppas ni tyckte att avsnittet var intressant och att reflektionerna ovan också gav något!
Bolagen som jag talade om i avsnittet, Protector forsikring och DNB, är för övrigt mina två största innehav i min privata portfölj. Protector har jag ägt sedan 2013 och DNB sedan början av 2016. Jag skulle kunna tänka mig att öka i båda innehaven om det inte vore för att de har en så stor andel av min portfölj redan, så jag kommer att behålla innehaven tills vidare. Förhoppningsvis har jag inte sålt en enda aktie i något av bolagen om fem år. Att sälja aktier alldeles för tidigt är ett annat misstag jag har varit alldeles för bra på historiskt då jag har hyvlat ned stor del av mitt ursprungliga Protector-innehav som jag köpte på mig kring 15-20 NOK och lagt de pengarna på ogräs istället.