Idag skrev Gustav (han med aktiebloggen) på Twitter att han hade hittat en ordentlig analys av Fingerprint på hela 153 sidor. Jag svarade att poängen i den analysen förmodligen hade försvunnit nånstans på sidan 78 och att ingen vettig analys kan bli längre än 10-15 sidor. Jag fick mothugg på Twitter från folk som menade att ju fler sidor desto bättre och ju mer information desto bättre beslut kan man ta. Speciellt viktigt är det med mycket information och många sidor om man är professionell och investerar miljonbelopp.
Detta är rejäla tankefel, vilket gav upphov till idén om detta inlägg om Paretoprincipen. Less is more, även om hjärnan vill lura oss att tro något annat.
En viktig princip som gäller allt
Paretoprincipen är enligt Wikipedia en empirisk regel som innebär att 20 % av orsakerna står för 80 % av verkan eller omvänt. Några exempel på vad Paretoprincipen innebär kan vara följande:
- 80 % av kostnaderna kommer från 20 % av kostnadsposterna (t.ex. boendets andel av de fasta kostnaderna för många av oss)
- 20 % av tiden man lägger ned ger 80 % av nyttan
- Största delen av arbetet görs på de första 20 %:en och de sista 80 % av tiden går åt till finliret
- 80 % av det här inlägget skrevs på 20 % av tiden
Andemeningen med Paretoprincipen är tydlig: man lägger största delen av tiden på fel saker! Företag som jagar kostnadseffektiviseringar silar mygg och sväljer kameler när de drar in på gratis kaffe och snålar in på klämdagar när någon procents prutning i ett stort avtal eller en översyn av inköpsstrategin för en stor insatsvara hade gjort den stora skillnaden.
Beslutsfattande är irrationellt
I höstas var jag på en föreläsning med Ari Riabacke som är doktor i beslutsfattande. Han ställde sig frågan hur det kommer sig att man ägnar mer tid åt att välja elleverantör än att välja livspartner.
De stora poängerna som jag tog med mig från föreläsningen var att:
- det idag finns ett enormt informationsöverflöd men att det inte tas bättre beslut för det
- de bästa besluten tas baserat på ett underlag på max ett A4
- många beslut tas baserat på tankefel, biases, som är samma tankefel som det brukar talas om i investeringskretsar (confirmation bias, anchoring bias, overconfidence bias osv.)
- anknytningar gjordes även till Daniel Kahnemans uppdelning av tankar och beslut i det instinktiva och snabba system 1 och det eftertänksamma men långsamma system 2
Vad kan man då lära sig av detta applicerat på investeringar?
Lagom är bäst, ingen protest
Professionella investerare vill ha mycket information, speciellt om man investerar stora belopp. Ju större belopp desto mer information behövs, eller?
Jag (och jag är säker på att Riabacke håller med mig här) skulle hävda att detta är ett stort tankefel. Hjärnan lurar sig själv och blir allt för säker baserat på mycket information (overconfidence bias). Ju mer information som sammanställs som pekar i samma riktning, desto säkrare blir man (confirmation bias). När analysen så sakteliga närmar sig 153 sidor finns allt att läsa om branschen, trender, makro, konkurrenter, bruttomarginalutvecklingen under 25 års tid och slutligen prognoser med två decimaler som löper fram till 2024.
”Analysen på 153 sidor ser seriös ut, jag köper”
– professionell investerare, som vill vara anonym
Problemet är att det enda som krävs för att producera 153 sidor är tid, en jävulskt massa tid. Om man är en heltidsanställd analytiker med ordentlig lön måste man så klart göra något för att berättiga sin existens och vad passar då bättre än att producera information en masse? En extra kommentar om avvikelsen i EBITDA-marginal 2013 här och något om den extraordinärt stora goodwill-nedskrivningen av den förrförra ledningen för tio år sedan. Är 22 % skattesats verkligen rimligt eller kan det bli 23,5 % effektiv skattesats kommande 4 år?
Jag skulle vilja hävda att den bästa analysen görs på baksidan av ett kuvert. Mina bästa analyser har varit sådana och sedan har de utvecklats till längre form när jag har skrivit om dem. Det finns också analyser som är av lite krångligare art där jag har inhämtat enorma mängder information för att sedan sammanställt det viktigaste och skrivit ned på ett kärnfullt sätt vad som räknas (enligt mig).
Det som en 153-sidorsanalys säger är att ”allt det här är viktigt, läs nu varenda sida och passa dig för att missa risken som nämns på sidan 97”. I själva verket är det så att det som avgör om en investering i en aktie blir lyckad eller inte alltid (ja, alltid) kan komprimeras till 2-3 nyckelfaktorer.
Det svåra är att identifiera dessa 2-3 nyckelfaktorer och göra rätt bedömning. Det kan man göra på 10-15 sidor om man vill lägga upp caset ordentligt med bakgrund, marknad, konkurrenter osv. men det går inte på 153 sidor. Man missar poängen fatalt i all informationsporren.
Kom nu ihåg att professionella investerare vill ha minst 60-70 sidor för att känna sig trygga. Det är alltså falsk trygghet, som inte lurar någon annan än en själv, men det känns bra att betala en analytiker dyrt för att få en rejäl rapport som ser seriös ut. Men den säger inte mer än det man hade kunnat säga på några sidor om analytikern i fråga vet vad han eller hon ska titta efter.
Exemplet Vardia
Som exempel får vi ta Vardia, det som är både min bästa och sämsta analys. Nyckelfaktorerna var som alltid (ja, alltid) 2-3 stycken. Jag gjorde en gedigen analys av bolaget som totalt blev säkert 100 sidor publicerat material, men problemet var att jag misslyckades med att identifiera nyckelfaktorerna för bolagets framgång korrekt. Jag konstaterade följande:
- Marknaden växer och Vardia sitter i en sweet spot där nya regelverk förhindrar ytterligare ny konkurrens. Bra!
- Historiken såg god ut och avsättningarna verkade åtminstone inte vara uppenbart för små. Bra!
- Ledningen hade gjort liknande resor förut. Bra! Speciellt den svenska delen såg förtroendeingivande ut.
- Korrelationen mellan olika skador för Vardias produktkategorier undersöktes noga.
- Osv.
Uppenbarligen tyckte många det såg seriöst ut så antalet aktieägare gick från 0 till ungefär 2000 på Avanza. Hade jag skrivit på baksidan av ett kuvert, scannat in och postat hade det inte blivit så men analysen hade blivit nästan lika bra eftersom de första 20 %:en av min analys hade räckt. De sista 80 %:en bidrog bara till overconfidence bias och confirmation bias, dvs. jag blev säkrare och säkrare på caset trots att informationen som jag hämtade in egentligen inte spelade någon roll överhuvudtaget.
Precis så är det när proffsanalytikerns analys passerar sidan 100. Det fylls på med mer och mer oväsentlig information. Risken för att informationen de facto bara bidrar med brus är påfallande hög. Sannolikheten för att informationen tillför något till caset är nära noll.
Vad jag borde ha konstaterat i Vardia från början är följande 3 nyckelfaktorer:
- Den växande marknaden är en oligopolmarknad med höga inträdesbarriärer. Håll koll på att det blir så även i fortsättningen. Check!
- Försäkringsbolag med kort historik ställer extra höga krav på att avsättningarna verkligen är ordentligt genomförda (vilket är omöjligt att kontrollera för en utomstående om det inte är gjort med rejäl marginal) och/eller att balansräkningen är ordentligt solid. Miss!
- Bolagets ägare och ledning har en förmåga att ta bolaget till sina mål. Miss! (man hade redan från början orimligt satta mål vilket jag konstaterade men ignorerade).
Redan här hade analysen varit klar. 20 % av jobbet hade lett fram till 80 % av slutsatserna. Sedan spelar det ingen roll om produkten motorförsäkring i Danmark historiskt sett har visat låg korrelation mot produkten hemförsäkring i Sverige eller om IKEA börjar testa gravidförsäkringar i några utvalda varuhus. Den informationen bidrar inte till något av värde, men det hade gått utmärkt att fylla några sidor i en rejäl 153-sidorsrapport med.
Slutsatser
Less is more, lagom är bäst. Låt dig inte luras av för mycket information. De bästa besluten fattas på väldigt lite information. Om en analytiker eller skribent är skicklig kan han eller hon kärnfullt sammanfatta även det mest komplexa case på 10-15, kanske 20 sidor (med viss reservation för layout, storlek på text, bilder etc. men du fattar).
Grejen är den att den lilla informationen som besluten fattas på måste vara rätt. Det är det svåra och det är här analytikerns skicklighet kommer in i bilden. Här måste analytikern känna till bolag, bransch, värdering och hela faderullan. Kanske vill analytikern visa hur stolt han är med sin cape och sitt svärd, precis som matadoren i Tjuren Ferdinand, men den som låter resultaten tala behöver inte hävda sig med 153 sidor.
Avslutningsvis kan det också vara värt att nämna att det finns fall då en ordentlig due diligence naturligtvis kan göra skillnad. Det handlar om fall då man t.ex. i samband med uppköp kommer åt information som inte är känd för aktiemarknaden som är väsentlig för att värdera bolaget. Om man känner till branschen vet man precis vilka (2-3) faktorer man ska titta efter. Inte heller här krävs några 153 sidor om man inte sitter fast i en organisation där någon chef kräver en lång rapport ”för att vara säker på att rätt beslut kommer att tas”.
Avslutningsvis vill jag också säga att jag inte har läst 153-sidorsanalysen om Fingerprint och att jag inte menar något illa mot den enskilda analytikern, utan det jag vänder mig mot är själva systemfelet. Lagom är bäst. Tillämpa paretoprincipen och sunt förnuft så tar du bättre beslut än om du förlitar dig på falsk trygghet.
Mycket bra skrivet. Ska själv tänka på detta.
Jag tror du kunde skrivit hela inlägget i 2-3 korta stycken…
Marcus,
Tack för det! Det tror jag du tjänar på.
====================================
Mama,
Absolut :-) Det hade dock tagit fem gånger så lång tid enligt Paretoprincipen. Det är en konst att skriva kort.
Vi ska se om jag kan kommentera här. Jag blev ju bannad för att jag raljerade över ditt beteende i Vardia av anledningar som du bland annat själ lyfte fram i detta inlägg. :)
Till saken.
Jag håller med om det du skriver och tänker på två saker jag läst om tidigare. Dels så var det någon framgångsrik amerikans investerare – som jag tyvärr tappat namnet på – som endast jobbade med bolag utomlands så han efter gjord investering kunde ”tune out the noise”. Det andra är det jag läst om de som investerar i de bolag som de själva arbetar i, i tron om att de då är så välinformerade och kunniga.
Amerikanska investeraren var framgångsrik i sin ”tune out the noise” typ av investering medan många misslyckas med att investera klokt i de bolag de jobbar i.
Jänkaren hade en ganska god uppfattning om vilken data han vill se/ha och vad han tänkte göra med den. Det finns skäl att tro att de som gör sin enda investering i de bolag de själva jobbar i inte alls gör den analysen utan endast går i tron om att de är välinformerade.
Wow! Det här är en spännande diskussion!
Brottas själv med de här frågorna eftersom mina ”analyser” oftast inte alls är så omfattande. Frågan som hänger ihop är hur mycket siffror som behövs eller om punkterna är det viktiga. Och förstås att man hittar rätt punkter…
Ser fram emot en inscannad ”baksidan på kuvertet-analys” nästa gång :-)
Diskussionen om utländska aktier finns också med här, det kan ju vara lättare att filtrera bort bruset som Onkel Tom är inne på. Sammantaget blir jag upplyft av att korta analyser och utländska aktier inte alls är fel. Men frågan är vilka punkter som är viktigast. Jag säger historik, konkurrensfördelar, och värdering eftersom jag kör med det i checklistan :-)
Instämmer fullständigt. Jag vet hur många i USA som helst som skrivit hur mycket som helst som visat sig vara fel sedan. Det är därför jag poängterat att sunt förnuft/samhällstrender/välskött bolag/historiska nyckeltal och aktuell värdering räcker. Framtiden är så pass osäker på så många faktorer att det inte går att analysera oavsett om man sitter 1 helt år. Inte ens Vardias ledning och dem kunde veta hur företaget skulle gå och i större bolag vet de ännu mindre. Finns nästan utomstående som vet mer om det är en helt ny VD osv.
Därför jag har lyckats bra med min strategi med väldigt breda portföljer. Finns inga case som är så bra att man bör lägga typ 50% av sina pengar. För då är det något skumt eller någon hög risk eller åtminstone väldigt konstigt varför bara man själv ser det.
Det var väl därför någon uppfann ”Executive summaries”.
”A two-page summary can be printed on the front and back of a single page, which can feel like a professional brochure. And if you can’t tell the essence of your story in a page or two … then you probably haven’t thought things through well enough.”
Kan kanske vara bra att känna till att denne Vilfredo Pareto gjorde en observation. Han konstaterade att 80% av Italiens landyta ägdes av 20% av befolkningen. Det är alltså ingen lag eller en princip som kan överföras till andra aktiviter.
Själv har gjort iakttagelsen att 95% av det som är verkligen läsvärt på dessa ekonomibloggar produceras av 5% av bloggarna. Vi kan kalla detta Lars princip.
Soliga Hälsningar
Lars
Onkel Tom,
Jag vill minnas att tonen var ungefär lika raljant och spydig som den jag själv endast når upp till i mina bästa stunder, men det är bara att kommentera fritt så länge personangrepp undviks.
Jag skrev ett inlägg under 2013 på detta tema som beskrev varför detta avståndstagande var rätt väg att gå. https://www.aktiefokus.se/2013/03/analysperspektiv-i-bloggande-och-aktieanalyser/
En reflektion på det du säger om anställda som investerar i sina bolag är för övrigt att den genomsnittliga anställda i ett bolag troligen vet mer om bolaget, utvecklingen och trender än den välbetalda aktieanalytikern som skriver 150-sidorsanalyser och tror sig veta allt. Den som inser att mycket är höljt i dunkel, speciellt sådant som kommer i framtiden, lyckas bättre.
==========================================================================
Gustav,
Ja det är en balansgång mellan att suga i sig brus och i att missa väsentligheter när man investerar långt bort. Så länge man väljer politiskt stabila trakter sympatiserar jag i tanken på att investera långt bort från vardagens brus.
Vi får se om jag faktiskt fixar en baksidan på kuvertet-analys nån gång. Kul idé ;-)
===================================================================
Analysera mera,
Hehe, tack för lite ryggdunk. Visst är det så att anställda och till och med vd:ar många gånger vet mindre än vad dessa analytiker tror sig veta om ett bolag. Det inser man när man gräver och gräver och sedan kommer plötsligt ett mejl från nån som har en ”kompis” som jobbar i ett bolag, eller nåt i den stilen, och det ramlar ut massa information som man inte hade en aning om. Och skulle någon få för sig att analysera det bolag där jag jobbar (icke troligt då det är kommunalägt) inser jag att uppförsbacken är enorm jämfört med om jag skulle titta på de 2-3 faktorer som är viktiga samtidigt som jag vet i stor utsträckning vilka problem och möjligheter som finns.
Det kan alltid finnas undantag, men jag har gått mer mot nån slags ”lagom diversifiering” på slutet. Vem vet, om det dyker upp för många verkligt bra case kanske även jag blir en diversifierare.
=======================================================================
Aktieräven,
Ja, typ så. Minns jag rätt var det väl den oerhört framgångsrike fondförvaltaren Peter Lynch som gav sina analytiker 30 sekunder eller en minut på sig att förklara ett case. Om inte poängen framgick då kastades caset i papperskorgen.
======================================================================
Lars,
Ja, grundobservationen var sådan vilket går att läsa sig till på Wikipedia-länken som jag postade men principen går som jag skriver i inlägget att överföra på allt möjligt här i livet. Om sedan fördelningen är 80/20. 90/10 eller 95/5 är av mindre betydelse men grundprincipen kvarstår; större delen av verkan kommer från en mindre del av orsakerna. Så ”Lars princip” är att sno åt sig äran även om själva betraktelsen i sig säkert stämmer, utan betraktelsen bakar jag glatt in i Paretoprincipen.
@Kenny
Min poäng var att det är ingen princip som går att överföra till allt. Det är en observation om hur landytan var fördelad i Italien inget annat. Bra inlägg annars. En analys på 153-sidor har ett löjets skimmer över sig. Som en random walker vet man att det finns hur många parametrar som helst att ta hänsyn till när man tittar på ett företag, och dess aktie.
Själv håller jag fjärilsprincipen mycket högre: En fjärils vingslag i Peking kan ge en orkan i New York. Ändringarna i molekylhavet kommer ju att fortplanta sig. Lars princip när det gäller ekonomibloggarna tror jag har en hög trovärdighet
Ha det bäst
Lars
Lars,
Ja, men min poäng är att det går visst att applicera överallt i livet. Apple tar 90 % av vinsterna i mobiltelefonsegmentet men säljer bara 10 % av telefonerna. Semestern står för 10 % av årets dagar men för 90 % av nöjet. Lars kommentarer står för 5 % av kommentarerna men 95 % av slumpgången. Lyxbilarna står för 2 % av bilförsäljningen men för 98 % av försäljningen av gula och röda bilar. Och så vidare. Det enda som inte är naturlag är själva siffrorna men att fördelningar ser ut på det här viset är närmast en naturlag.
Många parametrar finns det, det håller jag också med om. Men de flesta spelar ingen roll, utom möjligen via fjärilens vingslag. Vad H&M:s sjätte största konkurrent gör för finlir i sin webbutik år 2016 som är bättre än i H&M:s onlinebutik spelar ingen som helst roll för H&M:s långsiktiga framgång. Däremot är den fallande försäljningen per butik värd att hålla koll på samt ledningens respons på onlinehandelns ökande del av försäljningen.
Köpte för övrigt ett bolag som kanske är i din smak i frugans portfölj idag: Fiskars. Bra trädgårdsprodukter, helt outstanding vad gäller kvalitet har jag märkt sedan flytten till hus. Sedan har de lite annat för sig också men direktavkastning på 4 % funkar bra i fru-portföljen.
Ha det fint du med :-)
Önskar jag kunde skicka soliga hälsningar, men det blir dessvärre regniga hälsningar från Mälardalen
Kenny,
Vi ser olika på detta. Skall titta på Fiskars vid tillfälle. Den senaste tiden har de pengar jag fått fram gått till köp av aktier i Kone. Är grymt imponerad av företaget. När jag ser tillbaka på börsåret är det inte omöjligt att Kone kommer att stå för 90% av vinsterna trots att det bara tagit 10% av söktiden för att hitta aktien:-)))
Sommarhälsning
Lars
Lars,
Tack för ett gott skratt :-)
Jag kör 80-20 principen på många områden. Men i fråga om aktier tror jag det finns många vägar till saligheten. Har man rätt psyke tror jag att Gustavs metodik med att screena tusentals bolag och plocka ett fåtal fungerar bra. Personligen har jag börjat automatisera mycket av finansdstaanalysen men titta mer på branschförutsättningar och vad som gör ett visst företag framgångsrikt. Sedan har vi så klart de mekaniska metoderna också som Investerarfysikern testar vilket också är intressant.
Vi får ge det några år men jag tror de flesta metoderna är bättre än att övervikta sig baserat på högt börsvärde.
@Aktieingenjören
Jag kör inte 80-20 principen på något område. Det är ingen princip, eller en lag att förhålla sig till. Sedan finns det många vägar till saligheten. Tur har en otrolig stor betydelse. Själv tycker jag Gustavs metodik är obegriplig. Sedan kan man givetvis leta efter mekaniska metoder. Själv tycker jag det är ointressant. Tycker inte vi skall ge det några år. På långsikt när det gäller aktiemarknaden är kanske 15 år. Det är inte fem år som storbankerna lurat i folk.
Sommarhälsning
Lars
Aktieingenjören,
Du är för ödmjuk när jag skriver lite provocerande :-) Absolut finns det många vägar till saligheten, men just att gräva i ett bolag in absurdum är tveksamt om det är en gångbar väg överhuvudtaget. Jag tror som sagt bara att man vaggar in sig själv i en falsk trygghet och sedan sveps caset bort under fötterna på en när något man likt förbannat inte tänkte på eller ens hade möjlighet att förutse dykte upp.
Kollade lite i krönikorna. Nassim Nicholas Taleb författare till The Black Swan skriver så här: The 80/20 rule is only metaphorical: It´s not a rule, even less a rigid law. Taleb skriver it all started when Wilfredo Pareto made the observation that 80 percent of the land in Italy was owned by 20 percent of the people. Some use the rule to imply that 80 percent of the work of effort is done by 20 percent of the people. Nog om detta nu skall jag sätta mig i trädgården med en GT!!
Lars
@Lars Talibs beskrivning är en förenkling och reaktion på att ekonomer övertolkar Paretos studier som bygger på ett specialfall av potenslagar. Ser man istället till vad Pareto själv beskriver är hans princip att ”‘In any series of elements to be controlled, a selected small fraction in terms of number of elements almost always accounts for a large fraction in terms of effect’”. Att just 80-20 har blivit så populärt handlar om hur vi människor uppfattar potenslagar. Ligger för många av observationerna nära mitten (exempelvis 60-40 eller 50-50) uppfattar vi inte sambandet som en potenslag och ligger fördelningen för utspritt så uppfattar vi det som kategorier snarare än en distribution.
@Kenny, rent generellt är min instinkt att bli provocerad att tänka snarare än att bli provocerad till ilska. Vill man se mig bråka med idioter får man använda Twitter. När det gäller bloggar håller jag mig helt enkelt till att kommentera på de 20 % av bloggarna som producerar majoriteten av det läsvärda innehållet ;-).
Den som har varit med om en börsnotering drar säkert samma slutsats som jag själv – allt som investment banker och annat löst folk producerar hade mått bra av att kapas ner kraftigt. Vilken överproduktion av ord..
Samma sak med en 153 sidors fingerprintanalys. Överproduktion.
Har inte buffet sagt att hans analys ska få plats på en pappersservett?
Hållet med helt!
Dock inte att förväxla med att man kan fuska med analysen. ”Second level thinking” och bygga sitt resonemang från ”first principles” istället för analogi är kritiskt, vilket ofta är hårt mentalt/analytisk arbete.
En sen kommentar här…
För mig som bara helt nyligen har börjat tvinga mig själv till att strukturera mina tankar inför aktieköp genom att knåpa ihop en knapp A4-sida om mina ”case” så är innehållet i det här inlägget högst välkommet. :)
Du skall få ett citat av den inte särskilt muntre författaren Samuel Beckett som tröst på vägen:
”Try. Fail. Try again. Fail better.”
(Beckett bodde med utsikt över ett fängelse i Paris vilket kan ha inverkat menligt på livsglädjen.)
/Max
Hatten av kompis! :)