Det finns en säljare och en köpare i varje aktieaffär, vilket betyder att köpare och säljare tolkar läget olika. Aktieingenjören har skrivit ett tänkvärt inlägg på detta tema, där han menar att en kombination av följande faktorer ska föreligga för att en affär ska bli framgångsrik:
- Jag har mer information än motparten.
- Jag tolkar information bättre än motparten.
- Motparten köper/säljer av externa skäl.
Vi är därmed inne och nosar på den effektiva marknadshypotesen (EMH). Jag har nyligen läst ”A Random Walk Down Wall Street” av Burton G. Malkiel, vilket är en bok som rekommenderas och som gav mig en del insikter. Boken baseras på diverse forskning som har pågått under lång tid. Mycket av det som skrivs i boken är klokt, även om jag har invändningar mot vissa delar. Detta inlägg är inte tänkt att vara någon skarp kritik mot den effektiva marknadshypotesen, utan snarare ett försöka att visa att trots att jag utgår från ett värdeinvesteringsperspektiv inte är mer trångsynt än att jag kan ändra mig på vissa punkter och förhoppningsvis dra fördel av EMH.
Jag tänkte kommentera delar av boken och slutligen komma till hur boken har påverkat min investeringsfilosofi, för jag har faktiskt gjort ett rejält omtag baserat på boken och mot bakgrund av andra skäl som vi också kommer till.
Kommentarer om några fallgropar som ”proffsen” faller i
I boken tar Malkiel upp några fallgropar som ”proffsen” brukar falla i då och då som också är orsaker till att de över tid inte slår index givet den risk de tar. Genom att tillämpa vissa principer menar jag dock att man kan undvika att gå i samma fallgropar som ”proffsen”:
- Ha en fast måttstock för värdering av bolag. Uppfinn inte nya mått (som ”burn-rate” under IT-yran) utan håll fast vid något enkelt som P/E-talet.
- Investera inte med förhoppningen om att någon annan (greater fool) ska betala ännu mer, dvs. häng inte med i bubblor.
- Tillämpa inte strikta placeringsregler, som fonder tvingas till. Exempelvis ”tvingades” sjunde AP-fonden att köpa Facebook till en skyhög värdering. Facebook till P/E 80 eller mobilprocessortillverkaren ARM till P/E 100 är för sjutton gubbar inte rimligt, vilket amatörer – men inte proffs – kan inse.
- Förlita dig inte enbart på teknisk analys eftersom forskningen visar att historiska börskurser inte kan hjälpa investeraren till bättre avkastning, om man räknar in avgifter och skatter som uppstår från tradingen (däremot är jag lite öppen för idén att den tekniska analysen kan förstärka slutsatser från den fundamentala analysen).
Fonder slår inte index över tid
Malkiel nämner studier på de 20 bästa fonderna under 1970-, 1980- respektive 1990-talet där avkastningen under nästkommande årtionde har undersökts. Slutsatsen är att de bäst presterande fonderna under ett årtionde inte uppnådde någon strålande avkastning under nästkommande decennium, utan snarare marginellt sämre än index. Här fanns endast ett lysande undantag, nämligen Peter Lynchs fond Magellan.
Stora institutioner som aktiefonder, hedgefonder, pensionsfonder, försäkringsbolag som investerar pengar, truster osv. slår bevisligen inte index över tid och en gemensam nämnare bland samtliga är att de är stora. Med storlek kommer problem och här tror jag att man som liten amatör kan ha en fördel genom att man kan söka bland småbolag.
Boken tar också upp det som jag tycker är märkligt med hypotesen. EMH säger ungefär att för att nå högre avkastning måste man ta högre risk, men det saknas ett entydigt riskmått. Det konstateras att beta (kurssvängningar relativt index) inte räcker som definition på risk, men enligt studier av Fama och French har kombinationen av följande faktorer faktiskt slagit index och bör därför vara ett bra mått på risk:
- Liten storlek på bolaget
- Högt beta
- Lågt P/B
Denna definition kan säkert vara ett mått på risk i vissa fall, men i andra fall tycker jag att det är helt befängt att kalla detta för risk. Exempel på bolag som stämmer in på definitionen av hög risk enligt Fama och French är små danska banker som jag har skrivit otaliga inlägg om. Bolagen är små, kursen har rört sig extremt de senaste åren vilket har gett högt beta och därtill är P/B-talen låga (vilket liksom kommer på köpet när kursen har sjunkit). Detta är i vissa fall precis vad jag, tvärtemot EMH, menar är en låg risk. Låg risk, men hög osäkerhet, som Mohnish Pabrai hade sagt.
Oavsett om man menar att risken är låg eller hög i ”små, hög-beta, låg-P/B-bolag” så menar jag att denna typ av bolag är oerhört intressant eftersom småbolag är sämre bevakade än stora bolag samtidigt som det också finns småbolag som har en i grunden stark lönsamhet med ekonomiska vallgravar och en stark finansiell ställning.
Ta en liten bank som Lollands bank, med 60 anställda, som exempel. Det finns ingen fond som kan ta i bolaget ens med tång (och även om de gör det märks det inte eftersom bolaget är försvinnande litet i förhållande till fondernas storlek), men som amatör kan man det. Om man var alert i våras kunde man fånga upp bolaget till omkring P/B 0,3. I nuläget är P/B kring 0,5 och jag ser ingen anledning till att P/B-talet inte ska fortsätta upp mot 1 eller högre.
Lita på EMH i vissa lägen men inte i andra
Trots ovanstående kritik accepterar jag i grova drag det EMH säger, men likt Skagen fonder menar jag att det finns lägen då marknaden kan vara snett ute. Det är i följande situationer:
- i bolag med tillfälliga problem där marknaden överreagerar (om bolagen är små är detta högriskbolagen enligt Fama och French)
- i impopulära bolag (kan också vara kombinerat med tillfälliga problem)
- i missförstådda bolag
- i konglomerat där bolaget värderas lägre än summan av delarna
- i underanalyserade bolag (här har man som småsparare en fördel och kan leta bland småbolag)
Om bolagen faller in under en eller flera av ovanstående punkter menar jag att det finns ett värde i att analysera bolaget i fråga för att se om värdet understiger priset. Om bolaget i fråga däremot inte faller in under någon av ovanstående punkter tycker jag det är värt att ställa sig frågan vad jag ser som inte marknaden ser.
Ta ett bolag som H&M som exempel. Det finns proffsanalytiker som följer H&M:s minsta steg och bolaget är dessutom inte särskilt krisdrabbat, impopulärt eller missförstått. Det finns därmed ingen anledning att jag skulle bedöma bolaget bättre än marknaden. Vi kan återigen betrakta Aktieingenjörens tre punkter:
- Jag har mer information än motparten.
- Jag tolkar information bättre än motparten.
- Motparten köper/säljer av externa skäl
Det är endast punkt 3 som kan falla på plats för bolag som H&M, medan det för krisdrabbade företag kan finnas stora inslag av punkt 2 där jag också lägger in att jag förmodligen har en längre tidshorisont på mina placeringar än vad marknaden i stort har. Punkt 3 föll in under krisen 2008 då H&M-kursen sjönk till som lägst omkring 125 kr utan att H&M var särskilt påverkat. Det var externa skäl som att fonder sålde i det allmänna börsraset som var orsaken till att H&M var billigt då. Under en sådan börskrasch var stora välbevakade bolag som H&M riktigt attraktiva att köpa, men under större delen av tiden före och efter börskraschen är värderingen rimlig. Därmed kommer vi till en för mig ny investeringsprincip:
Jag investerar hellre i en indexfond än i stora, välbevakade och normalvärderade bolag om inte:
- Det råder krisvärdering av bolaget på grund av externa faktorer så som börskrasch,
- Bolaget verkar i en krisdrabbad bransch där krisen i branschen är större än krisen i bolaget
- Värderingen är låg på grund av att bolaget är impopulärt eller missförstått
Motiven till investeringsprincipen är flera:
- Jag accepterar argumenten från EMH för stora och välbevakade bolag.
- Min tid kan, bör och måste användas effektivare än att analysera redan välbevakade bolag, dvs. principen är ett led i att effektivisera min investeringsprocess. Ett annat inlägg från Aktieingenjören prickar in ungefär samma tankar som jag har haft.
- I en indexfond får man med bolag och branscher utanför sin egen kompetenscirkel till begränsad risk och med en förväntat god utveckling i det stora hela eftersom det kommer att finnas både enskilda bolag går riktigt bra och riktigt dåligt.
- I en indexfond kan man månadsspara mindre belopp utan att behöva betala courtage
Istället för att lägga ner tid på och investera i stora, välbevakade bolag väljer jag alltså att lägga en del av min portfölj och mina nyinsättningar i portföljen i en indexfond. Jag ser Avanza Zero som ett acceptabelt val på grund av låg avgift och jag ser svenska storbolag som tillräckligt globala för att få rimlig riskspridning även globalt, dvs. jag tycker mig inte behöva någon global indexfond.
En aktie- och fondportfölj i två delar
Jag ger dock inte upp det inslagna värdeinvesteringsspåret, utan ser precis som i tidigare inlägg om investeringsfilosofi och aktieportföljen att jag kan dela upp min aktieportfölj i två delar:
- En del som består av indexfonden som utgör kanske 1/3 av den totala portföljen. Balansering av förhållandet mot 1/3 kan ske genom att investera mer eller mindre än 1/3 av nyinsättningar i indexfonden. Denna del ger dessvärre inga utdelningar, eftersom fonden återinvesterar utdelningarna i sig själv.
- En del som består av stockpicking av riktigt billiga bolag, stora som små. Denna del utgör majoriteten av portföljen och här ger bolagen utdelningen antingen här och nu eller om något år. Målet är att hitta två till fyra nya bolag per år i denna del med en investeringshorisont på 3-5 år eller längre.
Denna ”nya” strategi är egentligen samma som tidigare med skillnaden att stora, ”normalvärderade” bolag byts ut mot en fond. Ni som följer bloggen vet att jag tidigare har ägt stora bolag som H&M, Holmen och Swedish Match. Dessa är nu avyttrade och utbytta mot Avanza Zero, där alla tre bolagen finns med som innehav.
Med ”billiga bolag” menar jag ungefär att P/E-talet på en bedömd normal intjäningsförmåga är lägre än ca 7, vilket ger en earnings yield (inversen av P/E) på 15 %. Värdet för eventuell framtida tillväxt sätter jag i princip till noll. Det är dock ingen gräns som är huggen i sten, utan jag kan också tänka mig att betala för tillväxt i vissa bolag. H&M för 125 spänn skulle jag till exempel inte tacka nej till om läget skulle uppstå igen. Jag har också tankar om att inte köpa index i ur och skur, utan avbryta inköp om värderingen blir för hög baserat på P/E-talet.
För- eller nackdelen med strategin är att min portföljutveckling till viss del låses mot index. Om det är en för- eller nackdel beror på hur väl jag lyckas med resten av portföljen. Efter några år, kanske fem, får vi se om jag skruvar på fördelningen mot mer eller mindre indexfond. Det beror på hur stockpickingen har gått. Det som jag ser som den största fördelen är alltså att mekaniska investeringar i index (månadssparande) frigör tid till annat och förväntas ändå ge en god avkastning.
Nästa fråga jag kommer att ställa mig är om det finns något bättre alternativ till en indexfond, eller om det finns något bra komplement så som någon värdeinriktad fond. Nackdelen med fonder är att vid nedgångar säljer folk fonderna och då måste fonderna sälja delar av innehaven oavsett om värderingen är attraktiv eller ej. Det slår hårdare mot en indexfond än en värdeinriktad fond eftersom indexfonden säljer jämnt fördelat enligt index medan värdefonden kan sälja de högst värderade aktierna.
Vad tror du om att köpa en indexfond för att frigöra tid från sökande bland stora, välbevakade och normalvärderade bolag?
Hej, jag börjar med att tacka för en utmärkt blogg! Framför allt bank och försäkringsbolagsanalyserna/funderingarna är mycket bra och lärorika.
Kenny!, min uppfattning är att du är mycket duktig på att analysera och hitta undervärderade bolag. Men du lider av dåligt tålamod, jag kan absolut inte påstå att jag känner dig särskilt väl (tyvärr?) men det skiner igenom lite. Du flänger runt lite i tankarna och på senaste tiden finns det mer och mer marknadstajming i dina funderingar.
Lita på dig själv och bygg upp en stabil portfölj som du känner väl genom egna analyser. Där har du mina 50 cent. Hoppas jag träffar lite rätt och kan göra dig ännu vassare.
Hej Andrée!
Tack för en klarsynt kommentar :-) Mina reflektioner:
Jag håller med dig om att jag flänger runt en del och det känns lite olustigt, men jag tror också att jag är på väg mot att få saker och ting att falla på plats och hitta ett angreppssätt som jag är bekväm med och som passar den tid jag har att lägga på denna ”hobby”. Men ska jag vara ärlig har jag känt så tidigare också, så vi får se om det närmar sig sanningen nu… Det är det senaste året jag har försökt ta ett större grepp om min strategi och det jag beskriver i detta inlägg är egentligen en mindre förändring från hur jag har gjort det senaste året. Jag ser helt enkelt inte nyttan med att sitta och detaljfölja H&M till P/E 25 eller ett överskuldsatt Swedish Match till P/E 15 när jag kan strunta i det och köpa index och fokusera på det som du – tack och bock – berömmer mig för ;-)
Jag håller också med dig om att det bästa är att bygga upp en stabil portfölj som jag känner väl. Det är också dit jag har nått, men till 67 %… Den sista tredjedelen som jag vill ha som riskspridning och tidsavlastning hoppas jag att jag på sikt kan göra mig av med men i nuläget skulle jag vara allt för obekväm med att ha så mycket bank och finans som jag har. Min portfölj är fortfarande ganska nykomponerad och består därför mest av det som har varit billigt det senaste året. Även om ingen tvingar mig att tillämpa vissa placeringsregler så skulle en portfölj bestående av 75 % finans inte kännas bra, utan jag vill ha lite mer balans.
Har du några exempel på när jag försöker mig på marknadstajming? Jag försöker inte tillämpa någon marknadstajming (trodde jag), utan köper när priset är tillräckligt lågt. Den lilla passusen om teknisk analys i detta inlägg är mest en reservation för att jag inte dömer ut det helt i kombination med fundamental analys, men det är inget jag har provat mig på och jag tror inte att det är något jag kommer att använda heller då det skulle öka tidsåtgången kraftigt till tveksam nytta.
Jag kämpar på med tålamodet så gott jag kan (här träffar du kanske rätt – tålamodet är bra men kort) och intalar mig ändå att 3-5 år är det som gäller även om jag blir lite fundersam om målkurserna uppnås tidigare vilket verkar hålla på att inträffa för vissa bolag. Jag har inte sålt mina danska banker än trots rätt hyfsade uppgångar den korta tid jag har ägt aktierna. Här är analyserna ett riktigt bra verktyg för att ha dokumentation och komma ihåg hur jag resonerade där och då. BankNordik ska banne mig upp i 200 kr innan jag säljer och Lollands bank är fortfarande köpvärd enligt mitt sätt att se det trots en uppgång på 70 % sedan jag skrev om bolaget för första gången.
Hoppas du fortsätter följa bloggen så får du se vart det lider! :-)
Jag tror att det finns flertalet alternativ till indexfonder som är snäppet bättre, men som dels kräver lite kapital, dels kräver lite arbete och som dels kräver att man bemästrar sina känslor när strategierna avviker från index utveckling. Jag tror det är betydligt lättare att månadsspara i en indexfond än att genomföra någon av dessa.
Den enklaste, och kanske tryggaste att utföra (minst risk för att vårat mänskliga jag ska ställa till det) är kanske en portfölj av investmentbolag inhandlade till substansrabatt/under det egna kapitalet. De flesta av våra stora investmentbolag har historiskt sett presterat bra och äger man en portfölj med investmentbolag får man en mycket bra riskspridning. Jag har backtestat en strategi där jag lät portföljen bestå av de investmentbolag som för tillfället handlades under det egna kapitalet och som årligen uppdaterades. Dvs efter ett års såldes de som då handlades över det egna kapitalet och kapitalet investerades i årets uppsättning av lågt värderade investmentbolag.
Nu är backtests inte samma sak som att utföra det i verkligheten och få samma avkastning. Det finns stora skillnader där helt klart. Men jag tycker ändå att om något historiskt sett fungerat samtidigt som man kan förstå logiken bakom att det fungerar så finns det något intressant i en sådan strategi.
Jag lät endast investmentbolag med börsvärde över 500 MSEK vara med i portföljerna. Portföljens årliga avkastning (utan courtage och skatt) var under tidsperioden 2002-2012 17 % samtidigt som index var 8,2 % (också utan courtage och skatt). Och då har man endast vad som kan anses som relativt stora och ”trygga” aktier. Det är inga net-nets eller suspekta turnarounds med i bilden.
I slutet av Grahams liv tog han fram några st. mekaniska strategier liknande The Magic Formula. Han ska ha testat dessa över 60 år och dessa portföljer ska ha dubblat index avkastning under tiden. Om jag minns rätt så var hans huvudstrategi en jämnt viktad portfölj baserad på aktier vars E/P var dubbelt så stort som AAA-obligationers avkastning samt att det egna kapitalet var dubbelt så stort som bolagets skulder. Dock aldrig lägre earnings yield än 10 % oavsett hur låg avkastning obligationerna gav. Minimum 30 aktier har jag för mig han förespråkade. Jag har även testat denna (men med 20 aktier) och nu har jag inte siffrorna framför mig men har för mig att portföljens avkastning var kring 17% (2002-2012). Magic Formula är lite omständigt men ändå ett intressant alternativ tycker jag. Av de strategier jag själv backtestat är detta den med starkast avkastning under ovanstående tidsperiod (23,8 % årligen). Blir nog något inlägg framöver om dessa ministudier jag gjort.
Jag har även läst någonstans att en jämnt viktad indexfond historiskt sett överavkastat den ”vanliga” indexfonden som är viktad efter bolagens börsvärde. Så vitt jag vet finns det väl tyvärr inte någon sådan och som privatperson är det nog för opraktiskt att skapa en sådan själv så det är nog tyvärr inte något alternativ.
Annars håller jag med dig angående de stora och välbevakade bolagen. Om jag har någon ”edge” någonstans på marknaden så tror jag absolut inte det är där. I net-nets eller småbolag som Malmbergs eller Fenix kanske jag kan ha det, men det återstår att se. Jag tror dock att det gäller att välja att fiska i de dammar där man har de högsta förutsättningarna för att lyckas.
Det ska dock sägas att jag inte sett någon annan studie utförd på de kriterier jag satte upp för investmentbolagen. Så det är helt klart en möjlighet att det bara var en ”good run” för de strategierna. Jag minns dock att jag läst att Graham tipsade någon ung förmåga i sin släkt som skulle till Wall Street i början av sin karriär. Han sa något liknande detta: Buy closed investment funds/investments companies to a discount (tror det var min 15 %) and you will be ahead from the start. Även WB ska ha sprungit över någon bok på temat tidigt i sin karriär och ska då ha under en period följt en liknande strategi framgångsrikt.
Så det är inte bara en strategi ihopkokad av någon internetbloggare på 2000-talet :)
Jonas,
Det krävs nog, som du säger, väldigt mycket tillit att låga någon annan förvalta pengar åt en i nedgång. Med index vet man vad man får, medan en aktivt förvaltad fond kan hitta på tokigheter. Mekaniskt månadssparande med köp både i upp- och nedgång går att begripa och är något jag skulle våga förlita mig på.
Investmentbolag är något jag också har haft i tankarna. De har ju en tendens att handlas till substansrabatt och vid stora börsnedgångar kan därför värderingen bli riktigt låg, i många fall säkert E/P på 15 % och högre. Industrivärden låg ju där för bara ca 2 år sedan när den handlades vid 60 kr. Då var jag inte med på banan. Detta är vad jag skulle kategorisera som ”krisvärderat” bolag som därmed blir intressant trots att det är stort. Dyker de stora investmentbolagen till liknande nivåer igen klipper jag nog till. Det blir en trevlig bas i portföljen med rejäla utdelningar.
4020 har skrivit om det där med att oviktat index slår viktat index: http://40procent20ar.blogspot.se/2012/06/oviktat-slar-viktat-index-med-12.html
Det är lätt att tänka sig att det stämmer eftersom man får mer dyra aktier i ett viktat index medan man får mer av de billiga i ett oviktat. Köper man index nu så köper man massvis med Nordea och H&M. Nordea är OK medan H&M är lite dyra, men då jag sålde H&M och bytte mot index blir det i alla fall inte heltokigt.
Ser fram emot inlägget med din ”forskning”! Backtesting är intressant även om det är svårt att översätta till praktik. Det är intressant att följa dina net-nets-investeringar som ju på sätt och vis är en mekanisk strategi (utom att hitta bolagen) som kräver rejält med nerver!
Sedan är det väl inget fel på 2000-talsbloggare? ;-)
Tack först för en av de bästa investeringsbloggarna!
Jag har gått i liknande tankar och kör därför en snarlik strategi. Dock har jag lite mer självförtroende/hybris och låter bara en tiondel av nysparandet gå till index. Jag tillåter mig även försöka tajma makro genom att månadssparandet är manuellt. Om börsen dyker får jag göra inköpet mitt i månaden. Om jag inte lyckats med tajming måste jag investera det sista datumet i månaden.
Vet du vad avanza gör med utdelningarna? Har hört att de inte återinvesteras. I så fall tar väl avanza hand om dem? Det blir ju en dold avgift i klass med den aggregerade direktavkastningen? Lite väl dyrt med tanke på att direktavkastningen i snitt bör överstiga tre procent
Kul att se att behållningen av våra diskussioner är så ömsesidig =).
När det gäller investeringsstrategier så tror jag att Jonas är lite farligt ute eftersom det är väldigt lätt drabbas av överanpassning (overfitting) när man kör backtests. På Börsdata finns det t.ex. 43 olika nyckeltal för bolag i screenern. Letar man efter en strategi med två nyckeltal så kan man alltså räkna med 1849 olika kombination som kan klassas som en mekanisk strategi. Med tanke på att utfallen för de olika bolagen varierar enormt med tiden har man dessutom en oerhört stor varians i de olika bolagens utfall. Lägger man samman dessa två faktorer så innebär det att det alltid finns ett stort antal rimliga investeringsstrategier som överträffar index över tiden.
Ska man backtesta så tycker jag därför det är oerhört viktigt att man även lägger på en kvalitativ ansats där man kritiskt granskar den mekaniska strategin och ifrågasätter om utfallet är hållbart i framtiden. Om vi t.ex. skulle få en modetrend där flera aktörer lanserar fonder för ”lågt värderade småbolag” så skulle nog t.ex. Fama & French investeringsstrategi bli ohållbar väldigt fort. Ett väldigt bra exempel på bolag som gått i den här fällen är Long-Term Capital Management fund som fick en hel del problem med att deras modeller för prissättning snabbt kopierades av konkurrenter vilket hela tiden tvingade fram ett högre risktagande (mer lån) för att kompensera den vikande avkastningen per affär.
Gällande vem som får förvalta min mer passiva portfölj har jag däremot lite svårt att bestämma mig. För mig känns index-fonder som en råttfälla som med jämna mellanrum slår igen om analytikerkåren då de målat in sig i ett hörn via relativ-värderingar och flockmentalitet. Sven Sköld på Swedbank Markets finns t.ex. just nu med i SvD då han tycker att Zalandos värdering på 11 miljarder kronor (P/S 2) inte alls är orimlig eftersom jämförelsebolaget Asos har ett P/S på 5. Med tanke på att CDon och Ellos båda får betecknas som mogna bolag med stora internetbutiker och har grova lönsamhetsproblem så tycker jag att den värderingen är mer än lovligt naiv och jag vill hellre att mina besparingar ska hanteras av en smågrinig och konservativ förvaltare som kanske gör fel än att Sveriges samlade analytikerkår ska sköta pengarna och defintivit göra fel =).
Så min strategi blir nog en kombination av en eller två prisvärda fonder och investmentbolag som jag tycker har en konservativ och bra ledning. Latour och Traction känns t.ex. just nu som bolag jag litar på.
Vad som händer med utdelning i Avanza zero finns det förövrigt svar på här: https://www.avanza.se/placera/redaktionellt/2012/07/27/varfor-har-avanza-zero-slopat-utdelningen.html
#kenny
Jag tror att du börjar hitta hem.:-)
Om man som du väljer Zero, eller som jag Skagen Global, är en smaksak. Det viktiga är att man som en ” country bumpkin” kör på i ur och skur.
I övrigt tror jag det är viktigt att fundera över vad för ”Edge” man eventuellt skulle kunna ha mot marknaden. Vad det gäller indexfonder kanske det räcker med att ha en längre tidshorisont än marknaden men i enskilda bolag krävs det något mer.
”Behavioural ecomics? If economics isn’t behavioural what the hell is it” /munger . Beta som def av risk blir ju cirkelresonemang. Att ett långt pris skulle vara en risk allt annat lika är väl ett klassiskt case av att det är bättre att förändra sin bild av verkligheten än teorin. Små bolag är kanske historiskt mer riskfyllda då stora bolag oftast e dom som överlevt konkurrensen
Tack för ett intressant inlägg!
Tycker att strategin med att köpa aktier som ingår i två av de mest studerade anomalierna på aktiemarknaden är mycket bra (”värdepremien” och ”småbolagseffekten”).
På följande två punkter tycker jag dock att du är fel ute:
Nr1
Att lägga 1/3 av portföljen i index är däremot ren kapitalförstöring. Man ska plocka russinen ur kakan, inte köpa hela kakan (eller 1/3 av den).
Du nämner Mohnish Pabrai i inlägget, visste du att Mohnish har ”COMLB 26” på sin bils registreringsskylt.
LB står för pound, så det blir compund 26, dvs hans personliga mål är att öka sin förmögenhet med 26 procent per år under period av 30 år (för att nå en avkastning på 1000 gånger pengarna). Du kan i alla fall vara säker på att Mohnish inte lägger 1/3 i index.
Index (svenska börsen) har under perioden 1900-2012 haft en årlig real avkastning på 5,6 procent inklusive utdelningar (under 10 procent nominellt, med inflation).
Källa:
http://www.investmenteurope.net/digital_assets/6305/2013_yearbook_final_web.pdf
https://www.credit-suisse.com/investment_banking/doc/cs_global_investment_returns_yearbook.pdf
Många kanske skrattar åt Mohnishs avkastnings mål, fast det är ju bättre att satsa på att få en årlig avkastning på 26 procent och kanske landa på 20 procent, än att nöja sig med en medioker avkastning.
Här har du en video där Mohnish förklarar sin investeringsfilosofi:
http://www.youtube.com/watch?v=xa1CH2nK1cM
Nr2
Att köpa H&M för 125 vid nästa börskrasch är också fel. Vid en börskrasch köper man de aktier som är mest nertryckta, gärna med hög beta.
Exempel: H&M har sedan finanskrisen gått upp med cirka 125 procent på 5 år. Boliden gick upp med över 600 procent på ett år efter finanskrisen. Swedbank har under de senaste 5 åren gått upp med över 1000 procent. Skulle kunna göra denna lista hur lång som helst och jag tror redan att du förstår min poäng.
Det svåra är ju att veta när man ska gå in i dessa bolag. Min egen regel är att jag går in när börsen gått ner mer än 50 procent från toppen. Detta grundar jag på att OMX gick ner 69,4 procent under IT bubblan och 57,1 procent under finanskrisen (från topp till lägsta notering).
Mvh
#zen
Är det något speciellt skäl till att den inte vänder upp på -49% nästa gång? :-)
Kalle,
Det vet man ju aldrig, i en normal konjunkturnedgång brukar index stanna på cirka minus 40 procent.
För att jag ska köpa hög beta aktier (exempel Boliden) när kniven faller och börsen är på väg ner, så är det minus 50 procent som gäller för mig, i annat fall avstår jag hellre.
Mvh
Intressant inlägg, jag har haft liknande tankar.
Det jag funderar mest på är om man kan slå indexfonder med investmentbolag. Det sägs ju ofta att de stora investmentbolagen har slått index historisk, men i sådana beräkningar är ju inte väsentliga då de inte tar med investmentbolag som varit stora men som det gått dåligt för i beräkningen. Hur blir det om man räknar med sådant?
Vad är back tracking? Tar det med sådant i beräkningen?
Kul med så mycket konstruktiva kommentarer! Mina reflektioner följer till var och en:
—
Lazslo,
Jaså, kul att höra att fler går i liknande tankar! Vilken nivå indexsparandet ska ligga på och om det överhuvudtaget ska finnas med grubblar jag också en del på. Ett skäl till att jag vill välja en hyfsat hög nivå är att min portfölj är ganska ny och består främst av aktier inköpta i år. Det betyder att den har ett ganska tungt fokus mot finans och jag vill inte ha överdrivet tungt fokus mot enskilda branscher. Tids nog kommer portföljen att bestå av en blandning av nyinköpta bolag och bolag jag har haft ett tag och då minskar behovet av index eftersom jag bör få branschspridning på köpet. Kanske ska jag skrota index helt, eller så siktar jag mot 1/10. Vi får se!
I Avanza Zero återinvesteras pengarna, som Aktieingenjörens länk visade.
—
Aktieingenjören,
Ja, men så är det ingenjörstankar vilket betyder viss kvalitet ;-)
Kloka tankar om backtesting. Gällande mekanisk investering i index så tycker jag att det inte är så mycket svart magi med strategin. Andra strategier (magic fomula/whatever) kanske fungerar men man måste kunna motivera kvalitativt som du säger för att inte råka ut för att det är slumpen som har gjort att det har fungerat historiskt.
Zalando och Kinnevik är heltokigt värderade nu, som du säger och sådana tillfällen verkar återkomma med jämna mellanrum. Att det händer igen inom IT, bara 10-15 år sedan förra gången, är ganska bisarrt! Jag tycker att relativvärderingar är värdefulla men endast i kombination med absolutvärderingar. En låg absolutvärdering OCH en låg relativvärdering är inte fy skam men att värdera bolag som inte går med vinst till helsjuka multiplar baserat på orimliga prognoser om framtida lönsamhet är inget för mig.
—
kalle56,
Ja, det hoppas jag också! :-)
När det gäller tidshorisonten tror jag att det kan räcka i enskilda bolag också. Det brukar i värdekretsar hävdas att marknaden har en tidshorisont på ungefär 6 månader till 2 år (beroende på vem som har sagt vad) men har man en längre horisont så får man nog en fördel redan där. Jag tänker på mina små danska banker som exempel. Marknaden har tidigare värderat dem som att nuvarande lönsamhet kommer att bestå i evighet. Jag vet i ärlighetens namn inte varför den permanenta recessionen skulle inträffa just nu, utan det känns som en släng av ”this time is different” åt det pessimistiska hållet.
Om man som ”proffs” gör en ordentlig DCF-analys kan man mycket väl komma fram till att en låg värdering ska vara motiverad eftersom nuvarande lönsamhet är hög och framtida lönsamhet är osäker. Det ger att nuvarande vinster tar större plats i DCF-beräkningen och kanske att diskonteringsräntan höjs så att framtida vinster snabbt blir mindre värda.
Om man bedömer vinsten 6 månader till 2 år fram i tiden finns ju också stora osäkerheter. Hinner vinsten återhämta sig så snabbt? Inträffar något ytterligare som pressar vinsten?
På 3-5 års sikt kan man i många fall förvänta sig en återgång till det normala och då följer värderingen med.
När det gäller ”edgen” i övrigt tror jag också att man bör ställa sig frågan. Svaret tror jag ofta finns i någon av de kategorier som jag listade i inlägget, dvs. impopulär, underanalyserad etc. Att jag skulle ha mer information än marknaden lär inte inträffa, men att inte bli för optimistisk eller pessimistisk om något hoppas jag kunna hålla mig ifrån och kan därmed undvika att köpa för dyrt och istället kunna köpa det som är omotiverat billigt.
—
Ernesto,
Munger och Buffett har ganska många dräpande kommentarer om EMH men faktum kvarstår att marknaden i många fall och den största delen av tiden är fruktansvärt effektiv. Däremot är beta ett dåligt mått vilket också beskrivs i boken med försöket att definiera som risk som kombinationen av beta, lågt P/B och litet bolag. Men också denna definition prickar fel – jag håller med dig – och man borde försöka förändra sin bild av verkligheten istället.
—
Zen,
Angående att lägga 1/3 av portföljen i index är ren kapitalförstöring. Jag ser det som att det beror på vad alternativet är. Problemet som jag försöker lösa med denna konstruktion, men som jag nog inte har beskrivit, är att min portfölj är ny eftersom jag har ändrat strategi för ca ett år sedan (och strategin har förhoppningsvis fallit på plats någotsånär nu). De flesta aktierna jag äger är därför inköpta sedan dess och de flesta under 2013. Detta har medfört en extrem exponering mot finans och framförallt banker. Jag vill inte vara för exponerad mot en enskild bransch men som det ser ut nu har jag 50 % bank i portföljen och ytterligare 15 % försäkring. Jag har inte 1/3 index utan kanske 1/6 i nuläget men drog till med 1/3 som en möjlig målsättning. Hade jag inte haft denna sjättedel index utan smetat ut befintliga innehav över hela portföljen hade det blivit 80 % finans i min portfölj och det hade jag inte varit bekväm med.
Med det sagt, jag vill alltså ha ”något” annat än bara de aktier som jag har hunnit köpa. Tidigare hade jag några storbolag som gav hyfsad direktavkastning (H&M mfl.) men det alternativet har jag slopat och ser index som ett bättre alternativ. Alternativet till index (eller någon annan fond) som jag ser det hade varit kontanter och jämfört med det är det inte kapitalförstöring. Real avkastning på 5,6 % är bättre än real avkastning på ca 0 % vilket ett räntekonto hade gett.
På sikt ska jag förmodligen minska eller ta bort andelen index i takt med att branschfördelningen i min portfölj förbättras vilket den kommer göra i takt med att jag hittar bolag i andra branscher som jag ser som köpvärda. Jag inser att detta inte är beskrivet i inlägget och jag beklagar att mina tankar inte går att läsa ;-)
Om jag i förlängningen vill ha noll indexfond eller 10 % indexfond vet jag inte riktigt. Fördelen med att ha lite indexfond är att jag kan investera mekaniskt och därmed minska risken för misstag. Dessutom får jag en ”garanterad” avkastning.
Jag gillar Mohnish Pabrais bok ”The Dhandho Investor” som jag tidigare har skrivit om. Han har ett skönt mål, men jag har lite andra förutsättningar än vad Pabrai har. Han sysslar med investeringar på heltid medan jag gör det som en hobby vid sidan av heltidsjobb och familjeliv. Det är något som talar för en delvis mekanisk och passiv strategi fast å andra sidan kanske jag borde löpa hela linan ut när jag ändå lägger majoriteten av portföljen i bolag som jag finner undervärderade…
Det är bra att jag får något att tänka över… Vilken avkastning på sikt som jag verkligen är nöjd med har jag i ärlighetens namn inte tänkt ut. 15 % har jag satt som krav på de aktier jag har köpt in (lite mellan tummen och pekfingret) men förmodligen borde jag sätta upp ett långsiktigt mål vad jag egentligen vill åstadkomma och därefter konstatera vilken avkastning som krävs för att nå dit. Men når jag 15 % blir jag grymt nöjd och i de glada 80-talsböcker som jag läste för många år sedan när jag först intresserade mig för aktiemarknaden nämndes 12 % per år och där någonstans är jag också nöjd eftersom det inte är det glada 80-talet längre.
Jag ska spana på filmen med Pabrai, men jag gissar att han redan har förklarat samma sak i sin bok :-)
Nummer 2. Att köpa H&M för 125 vid nästa börskrasch är också fel. Vid en börskrasch köper man de aktier som är mest nertryckta, gärna med hög beta. Ja, jag håller med dig. Detta har jag nog inte tänkt igenom ordentligt och poängen inses lätt. Huvudsaken för min egen del är att jag kan övertyga mig om att bolaget i fråga kan överleva och återgå till ungefär tidigare lönsamhet (om tillfälliga lönsamhetsproblem finns). Därefter bör värderingen vara tillräckligt låg. Är den tillräckligt låg (E/P > 15 %) skippar jag nog tajmingen och så låg kommer H&M:s värdering aldrig att bli om inte bolaget håller på att gå under på riktigt.
—
Oliver,
Se där, ännu fler med liknande tankar :-)
Backtracking är ungefär att söka efter investeringsstrategier i backspegeln, dvs. strategier som skulle ha fungerat historiskt. ”Vad borde jag ha köpt för att ha åstadkommit högre avkastning än index?”. Kruxet med backtracking är att de bolag som det har gått mindre bra för, som går i konkurs eller försvinner från börsen, försvinner ur urvalet och de bolag som finns kvar att välja bland ofta är de bolag som det har gått bäst för. Dessutom kan det finnas ett mått av slumpmässighet ovan, som Aktieingenjören skriver, eftersom man kan komma fram till strategier som har fungerat utan att det finns någon rimlighet i strategin.
Men, om man köper investmentbolag med substansrabatt, som äger bolag som ingår i index, finns förmodligen goda möjligheter att lyckas minst lika bra som index. En korg av investmentbolag är nog ett ganska bra alternativ till index.
Jag tror var sak har sin tid. Ibland tittar man på storbolag och ibland tittar man på småbolag. Själv letar jag earnings (antingen nu eller i framtiden) till lågt pris. Om jag vid något läge har svårt att hitta det i storbolagen så letar jag vidare. Det är de krångliga reglerna och tankarna som ställer till det tror jag.
Breaking Bucks,
Mmm, det är ungefär så jag också resonerar. Kanske verkar det som att jag krånglar till det med ”regler” men det är inte så att jag har en regelbok som jag stämmer av emot, utan i praktiken blir det precis som du beskriver. Storbolag är ointressanta om värderingen är ”normal” , som jag skriver i detta inlägg, och detsamma gäller förstås småbolag. Storbolag med låg värdering är intressanta och detsamma gäller småbolag. Krångligare än så är det inte :-)
Jag håller verkligen inte med Zen om att det är fel att köpa stabila bolag i finanskriser.
Det är lätt att få hybris när man tittar på finanskrisen 2008-2009 men om vi går längre tillbaka så lär vi oss en hel del som gör oss ödmjuka. Kolla t.ex. hur det gick för delägare i Gotabanken, Nyckeln eller de fastighetsföretag som gick omkull i finanskrisen 1990.
Om man har begränsat med tid och vill bygga en defensiv portfölj anser jag därför att det är fullkomligt logiskt att köpa i stabila bolag man redan känner snarare än i de bolag som tar mest stryk.
Till Aktieingenjören,
Om du med stabila bolag menar exempelvis bolag som H&M och Axfood (relativt konjunkturokänsliga) så är det ju ganska skälvklart att dessa inte har samma utväxlings potential när konjunkturen väl vänder upp.
Sedan beror det ju på vilket avkastningskrav man har som investerare och vilken risk man är villig att ta. Själv tycker jag risken är acceptabel så länge man köper en bred portfölj av för tillfället nedtryckta aktier vid en extrem nedgång.
Ett av mina bästa köp var Ericsson på 3 kronor vid nyemissionen efter IT bubblan. Under den senaste finanskrisen missade jag tyvärr både Boliden och Swedbank vilket jag fortfarande kan gräma mig över. Lyckades dock till exempel fånga in JM, Volvo och New Wave på förhållandevis låga nivåer.
Med tanke på den avkastningen som stabila konjunkturokänsliga bolag a la H&M har haft sedan krisen, så var det ju helt rätt av mig att inte köpa dessa med facit i hand. Vilket jag även var medveten om när jag köpte de bolag som jag köpte under finanskrisen.
Jag är även relativt säker på att ett liknade mönster kommer att upprepa sig vid nästa stora kris. Dock kanske det inte är en finanskris där bankerna drabbas extra hårt eller en IT krasch där IT bolagen slaktas. Utan det kanske blir en helt ny sektor som står i fokus för krisen.
Mvh
Till Aktieingenjören,
Som tillägg kan jag ge dig ett räkneexempel:
Låt oss säga att du köper 10 extremt nedtryckta bolag vid nästa stora kris. Låt oss sedan leka med tanken att 5 av dessa bolag går i konkurs (oddset att lyckas pricka in dessa konkursbolag, kanske är en på miljonen, om du analyserar bolagen ordentligt före köp).
Om du investerar 10 kr i varje bolag dvs 100 kr totalt, så har du kvar 50 kr efter konkurserna. Låt oss sedan anta att de 5 aktier som överlevde ger en genomsnittlig avkastning på 6 gånger pengarna under de kommande 5 åren (vilket inte är extremt högt).
I detta fall har din investering på 100 kr blivit 300 kr 5 år senare, dvs en uppgång på 200 procent. Vilket antagligen med största sannolikhet är högre en den avkastning som 100 kr som investerats i de extremt stabila bolagen hade uppnått.
Mvh
Men hela din teori bygger på att du har tid att indentifiera och välja ut de bolag som du tror på. Både jag och Kenny befinner oss i en period av livet då arbete och familjeliv går före aktiesparandet. Att du lyckades bra i en finanskris som gick över mycket snabbt betyder inte att vi skulle lyckas lika bra i en en annan typ av kris samtidigt som vi hanterar familjeliv och karriärer.
Aktieingenjören och Zen,
Huvudsaken för min egen del är att jag kan övertyga mig om att bolaget i fråga kommer att återhämta sig. Jag tänker mig inte att köpa en stor portfölj av bolag där 8/10 över lever utan avstår hellre om bolaget faktiskt verkar vara på väg mot undergången. Det har ryckt i fingrarna på mig när det gäller några danska banker med låg kvalitet men låg värdering, men i slutändan blev det så att jag köpte (som jag ser det) några få banker med hög kvalitet i kombination med låg värdering. Men visst har jag vacklat lite fram och tillbaks :-)
Jag har under ungefär det senaste året haft mycket tid på grund av föräldraledighet, men efter att ha börjat jobba igen sedan några månader har jag insett att tid faktiskt är en rejäl bristvara och någon slags strömlinjeformning ser jag som nödvändig även om det leder till lägre avkastning.
Med detta sagt; om jag i en hypotetisk bred börsnedgång står i valet och kvalet mellan två krisvärderade bolag som jag i båda fallen är övertygad att de kommer att överleva och återgå till det normala så småningom så väljer jag det billigaste alla dagar i veckan. Men om det ena heter H&M och det andra heter något annat är sannolikheten högre att jag upptäcker H&M när jag väl har en stund för mig själv när barnen sover :-)
Hej Kenny,
Jag är inne på samma spår som du och skälet är just tidsbrist. Med 2 små barn hemma hinner jag inte analysera tillräckligt mycket på egen hand och att nå avkastning i nivå med återinvesterat index är bra mycket bättre ett bankkonto.
Jag funderar även på spiltans investmentbolagsfond som har mycket låg förvaltningårsavgift. Några tankar kring denna?
#kenny
I slutändan är man nog tillbaka i en investeringsfilosofi som i stort liknar http://ww2.dowtheoryletters.com/dtlol.nsf/htmlmedia/body_rich_man__poor_man.html
Väldigt intressant blogg. Jag är själv inne på samma spår med större delen (eller åtminstone hälften av mitt nysparande). Mitt lilla projekt går att följa på min blogg. Jag hoppas trots din övergång till indexfonder ändå fortsätta få se intressanta aktieanalyser här i framtiden. Analyserna här av av elbolag har varit några mina absoluta favoriter.
Hej Kenny!
Tack för en jättebra blogg!
Har du tittat på italienska banker? En screening på FT visar i vissa fall värderingar som liknar danska banker för ett tåg sedan. Kvalitet på bankerna är tyvärr svarare att bedömma.
Det hade varit intressant att läsa dina tanker kring det.
/M
JokerM,
Precis! Spiltans investmentbolagsfond har jag inte kollat närmare på, men det verkar vara ett hyggligt alternativ till en svensk indexfond. Fördelen jämfört med att köpa aktierna själv kan ju vara att minska courtaget om man vill investera mindre belopp månadsvis.
—
kalle56,
Nej, det behöver ju inte vara svårare än så… Att inte krångla till det tror jag är viktigt. Jag har själv börjat med compoundandet så tidigt jag har bara har kunnat, men ränta på ränta-effekten går ju så trögt i början…. :-)
—
Indexeraren,
Tackar! Jag ska spana in din blogg! Väldigt intressant blogg. Det är ju ingen större övergång som jag gör. utan det man kan förvänta sig är att jag slutar skriva om stora bolag som inte är väldigt lågt värderade. Inga mer Swedish Match och Holmen med andra ord. Men det årliga inlägget om europeiska kraftbolag kommer jag fortsätta med och något mer elbolag kommer jag säkert också skriva om tids nog eftersom jag gillar energimarknaden ;-)
—
Matteo Fainelli,
Hej! Kul att du gillar bloggen!
Nej, jag har inte spanat på italienska banker mer än i inlägget om de stora europeiska bankerna för någon vecka sedan. Det tar emot lite att spana in mindre banker med stort geografiskt avstånd från Sverige då insynen bli ganska dålig, min kunskap om den specifika marknaden briser och då det är krångligt och dyrt att handla med bolagen. Jag har annars förstått att mindre franska banker också är lågt värderade.
Men vi får se… jag har ju min måttstock att gå efter där jag lägger stor vikt vid en god historik av vinst och utdelningar samt en stark finansiell ställing. Om det inte lyser några stora varningslampor och bankerna handlas till P/B 0,2-0,3 så blir det genast väldigt intressant :-)