The Dhandho Investor av Mohnish Pabrai

Taggar , , , Postat 26 juni, 2013Kategorier Böcker

13 thoughts on “The Dhandho Investor av Mohnish Pabrai”

  1. Jag mår illa när jag ser ekonomer försöka kvantifiera risken för att gå i konkurs.

    Att kalkylera risk är svårt och dessutom måste man för en korrekt bedömning även ta hänsyn till hur stor sannolikhet det finns för olika fallhöjder*. Därför föredrar jag förenklade modeller där man helt enkelt accepterar att risken är en okänd kvantitet.

    Listan var däremot sympatisk och separationen mellan risk och osäkerhet låter intressant även om jag inte riktigt förstår definitionerna utan att ha läst boken.

    *En personlig favorit är även NASA som satte risken för rymdfärjekrascher till 1/68 eftersom man flög 135 ggr och två rymdfärjor exploderade.

  2. Aktieingenjören,
    Jag ber om ursäkt om jag förstörde ditt morgonkaffe :-)

    Instämmer i att det är svårt att sätta en siffra på risken för att ett bolag går i konkurs, men det går däremot att göra skillnad mellan bra och dåliga bolag istället för att bara säga att risken är okänd. En stark finansiell ställning är en bra början.

    Separationen mellan risk och osäkerhet kunde jag kanske ha utvecklat lite kring, men risk menar Pabrai i sann värdeinvesteringsanda är risken att förlora sitt investerade kapital, t.ex. för att man har köpt för dyrt eller köpt ett bolag som faktiskt riskerar att gå under (du kanske vill sätta en siffra på sannolikheten? ;-)).

    Osäkerhet är vad det låter som; att man inte kan vara säker på exakt vart ett bolag är på väg eller hur utfallet av ett visst scenario kommer att bli på grund av diverse faktorer och det är dessa faktorer som skapar överreaktionen.

    Låg osäkerhet finns exempelvis i Coca Cola eller Procter & Gamble. Man begriper precis vart bolagen är på väg. Om man tar de danska bankerna som du vet att jag gillar, så menar jag att risken är låg i de som har klarat krisen bra hittills och har en stark finansiell ställning, typ Nordjyske och Lollands. Samtidigt är osäkerheten stor. Vart är den danska bankmarknaden på väg i sin konsolidering och med flera svaga småbanker som riskerar konkurs? Vad gör myndigheten som verkar hitta nya skelett i de olika bankernas garderober mest hela tiden och skärper kraven? Hur länge kommer krisen att fortgå? Ingen vet riktigt hur det kommer att sluta och vilka banker som blir kvar i slutändan, men till de låga priser som många banker handlas till blir risken ändå låg.

    Jag uppdaterade inlägget med ungefär denna text.

  3. Det är mjölk som gäller för mig ;-).

    Min definition på ” tillräckligt låg risk” är när jag inte kan se ett sannolikt scenario där bolaget går signifikant mycket sämre än det gör i dagsläget och därför permanent tappar i värdering. Mitt problem med t.ex. Pabrais lösning är att han verkar sätta ett “cut off värde” där han bara beaktar risken för att det går värre än så.

    Som jag ser det bör risk snarare definieras som en funktion som definieras av storleken på förlustan och sannolikheten för den specifika förlusten. Då skulle man kunna få ut en ganska realistisk “risknivå” med en graf där man plottar sannolikheten för förlusten på Y axeln och storleken på förlusten på X axeln och sedan interpolera friskt mellan punkterna.

    Då får man en mer korrekt värdering av hur vissa bolag har en stor risk för en liten förlust medan andra bolag ser fram emot ett “do or die” scenario där sannolikheten för små förluster är liten.

  4. Jag höll kommeantaren kort eftersom jag behöver rita en graf för att visa vad jag menar på ett vettigt sätt, återkommer med det senare =).

  5. Nyttig läsning!

    Jag checkar för skojs skull av mitt senaste inköp i Discovery Holdings…

    1. Japp!
    2. Nja, vet egentligen inte.
    3. Nja, antaligen inte.
    4. Ja, det här är unikt!
    5. Nja, kanske inte.
    6. Ja
    7. Ja, grundaren är kvar t.ex.

    Domen blir följande…
    Jag behöver nog utveckla detta med Intrensic Value och fokusera mer på priset än vad jag gör idag (punkt 2 och 3). Antar att jag även uppfyller punkt 5 i så fall. Jag förstår nog egentligen inte vad den punkten tillför.

    Att bedöma vad en aktie är värd är väldigt svårt, det är nog därför jag inte fokuserat tillräckligt på priset alla gånger. Att leta bland aktier som rasat är nog lika enkelt som effektivt.

    Själv har jag nog faktiskt försökt hitta aktier som inte nödvändigtvis är under sitt Intrensic value utan ökar det från år till år. Det är ju en annan strategi och en rätt enkel en också : Köp och behåll bolag som är pålitliga med att öka sitt intrensic value. Kolla bara på Discovery holdings som ett exempel.

    Något ostrukturerade tankar… men jag börjar så här:-)

  6. Aktieingenjören,
    Jag har för mig att det fanns lite mer nyanserade exempel i boken också med ett flertal olika negativa scenarier, men som till stor del var ganska meningslösa eftersom han sätter sannolikheter som är väldigt låga på de negativa scenarierna.

    Storlek på förlusten (vinsten) och sannolikheten för densamma är ju precis de ingående parametrarna i Kellys formel och gör man om det till en kontinuerlig funktion från en tabell blir det väl ingen praktisk skillnad mer än att det är en visualisering? Visualiseringen kanske tydliggör skillnaden mellan do or die-företag eller gråzonsvarianter, men det kan en tabell också göra. Smaksak?

    Om man vill tillämpa Pabrais filosofi så finns punkten “är nedsidan minimal” som tar hänsyn till att verksamheten inte ska kunna gå så mycket sämre i förhållande till värderingen. I den kurva som du beskriver, som jag försöker föreställa mig i huvudet, borde ju värderingen finnas med som en bakomliggande parameter som justerar höjden (“fallhöjden”) på kurvan.

    Ser fram emot grafen, utifall jag har missförstått ;-)

    Gustav,
    Bolag med riktigt hög kvalitet handlas ju allt för sällan till riktiga vrakpriser men visst måste man ta hänsyn till priset i förhållande till värdet. Det är svårt, men om priset är orimligt högt spelar det ingen roll hur hög kvalitén är i bolaget. Bolag som värderas till hundra gånger årsvinsten (typ mobilprocessortillverkaren ARM) har jag svårt att förstå mig på varför man köper, även om bolagen säkert är fina och har en hyfsad framtid framför sig.

    Själv har jag delat upp mina innehav i två delar, apropå det här med kvalitet:

    1) Kvalitetsbolag köpta till “normala priser” som en stabil bas i portföljen som ger stadiga utdelningar. T.ex. Tesco, H&M, Japan Tobacco mfl.
    2) “Värdecase” köpta till vrakpriser, gärna inspirerat av Pabrais tankar. Kvalitén är något lägre, men det ska fortfarande finnas någon typ av vallgravar eller konkurrensfördelar. Just nu har jag bara några danska banker här men är så smått på jakt efter fler.

    Kom gärna med fler ostrukturerade tankar vid tillfälle. ;-) Om några dagar publicerar jag ett försök till sållning efter bolag…

  7. Ni som är hemma på detta hur menar han här?
    “The PEG ratio is calculated by dividing the price-to-earnings (P/E) ratio by the sum of the earnings growth rate and dividend yield.”

    skall man alltså även ta med direktavkastnings %:en?? Blir det verkligen mer rättvisande då eller bara än svårare?

    Jag förstår också man kan jobba in massa parametrar nästan i det oändliga men blir ett PEG-tal så pass bättre av detta?

  8. Rune,
    G:et i PEG talet står ju för tillväxt. Den varianten som du talar om (vinsttillväxt+direktavkastning) har jag inte stött på tidigare. Tanken är väl att hög direktavkastning ska räknas med då det i någon mening rättfärdigar en högre P/E-värdering (sänker återbetalningstiden av din investering). Speciellt för bolag med lite högre P/E, låg vinsttillväxt men med hög direktavkastning. Men detta brukar inte vara allt för vanligt då låg tillväxt brukar också ge låga P/E-tal.
    Själv använder jag endast en uppskattad rimlig tillväxt för vinsten för att få en känsla om dagens P/E värdering är allt för högt ställd eller ej till den tillväxten som jag antar. Regeln om om 1=r rätt värderat, under 1 = undervärderat & över 1 = övervärderat ska du inte ta allt för hårt på anser jag. Utan använd PEG talet som en del i helhet för att få en känsla om bolagets värde och pris. Tillväxten bör du både basera på tidigare års utveckling och om du anser att denna är hållbar eller ej i framtiden tycker jag.

    /Analysakademin

  9. Glömde ju fråga, är boken att rekommenderas att läsa eller det bidrar inte till mycket mer än dom mer heliga böckerna (the intelligent investor, security anlysis, common stocks and uncommon profits)?

    /Analysakadmein

  10. Rune,
    Är det inte Peter Lynch som använder den varianten? Jag har för mig att direktavkastningen räknas för att inte missgynna bolag som väljer att dela ut pengar istället för att återinvestera vinsten i verksamheten för tillväxt (för att de inte vill eller kan). Om bolaget återinvesterar hela vinsten kommer tillväxten, alltså G, bli högre medan om de bara återinvesterar delar kommer G bli lite lägre men som investerare kommer man även att ta del av direktavkastningen och då tar man med det i nämnaren.

    Analysakademin,
    De är ju heliga för att Buffett gillar dem. Själv tycker jag Common Stocks… är en rätt kass bok med några få undantag (det kommer ett inlägg om boken så småningom) och Security analysis förstår jag mig heller inte på. Den ligger här hemma och skräpar någonstans men jag har aldrig lyckats plöja mig igenom den enorma tegelstenen då jag inte tycker den säger något speciellt. Den var förmodligen bra när den kom, men idag? Intelligent investor är också lite gammaldags, men har en del ljuspunkter då jag uppskattar mycket av filosofin. Sedan ska man förstås inte glömma att Graham lade grunden till värdeinvestering.

    Då tycker jag att det Buffett har skrivit i sina årliga brev till aktieägarna är desto intressantare och jag gillar också mycket av det Morningstars Pat Dorsey har skrivit.

    Pabrais bok är nog inte direkt något måste, utan tillför ungefär det jag skrev om i inlägget. En ganska trevlig sammanfattning av en del värdeinvesteringskoncept med andra ord. Till skillnad från de tre “heliga” du nämner så är Pabrais bok mer aktuell (skriven någon gång efter 2006) och tar upp modernare exempel varvat med indiska historier.

    Men, boken fick mig att inse några viktigheter så som att hålla mig till saker jag förstår mig på, så jag är ganska nöjd med boken i och med det!

  11. Vi verkar ha lite olika smak på böckerna vi :) common stocks kan jag hålla med dig om att den inte tillhör de bästa men security analysis är en riktigt matnyttig bok anser jag. Tycker den bidrar till mycket hands-on-kunskap som behövs utöver det mer filosofiska tänk som till exempel the intelligent investor ger oss. Framförallt om vi vill förstå oss på Benjamin Graham bättre. Att det är en riktig tegelsten och behövs gå igenom 2-3 gånger är dock nackdelen med boken :) Sen är ju precis som du säger Buffett’s letters to shareholders ovärderliga för lite mer nutida insikter och kunnande.
    Ska gå och känna på boken i butik under dagen och se om den tilltalar mig, återkommer om det blev något köp!

    Du har helt rätt i att de var Lynch. Var tvungen att gräva vidare lite på det ämnet och hittade den här sidan som kan vara ganska bra att läsa igenom. http://beginnersinvest.about.com/od/Business-Valuation/a/Dividend-Adjusted-PEG-Ratio.htm

    /Analysakademin

  12. Kul med så olika smak på böcker.

    Det jag ogillar med Grahams bok är att jag tycker att den lär ut ett väldigt mekaniskt synsätt på bolag och aktier. Som investeringsbok anser jag att den är en av de viktigaste som skrivits eftersom den har bidragit till att systematisera analysarbete.

    Det jag föredrar med Common Stocks är att Fischer bygger upp en filosofi där fokus ligger på att utvärdera om bolaget kommer att kunna fortsätta att sälja sina produkter. Eftersom jag inte är något fan av “black box” analys föredrar jag därför Fischer även om boken kräver en del bearbetning från läsaren för att bli riktigt användbar.

  13. Jag ska ge Security analysis en chans vid tillfälle, för jag har faktiskt inte orkat ta mig genom den…

    Common stocks… är inte bara dålig heller, precis som Intelligent investor inte bara är bra. Man får plocka ut godbitarna! Jag tycker också att Intelligent investor är lite fyrkantig men det är en bra andemening som man kan utgå från. Sedan ser Graham alldeles för lite framåt vilket andra som Fisher mfl. inte gör och detta tar jag också till mig.

    Black box, eller jag skulle snarare säga grey box, gillar jag själv ganska bra om man kompletterar med lite detaljer utan att överdriva. Fishers strategi kräver väldigt mycket jobb om man ska gå hela vägen med scuttlebuttandet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *