H&M har varit i ropet den senaste tiden och den forna vinstmaskinen hackar då vinsten har sjunkit mellan 2015 och 2016 samtidigt som online ses som ett allt större hot där H&M kämpar för att komma ikapp.
Magnus på Fundamentalanalysbloggen hugger efter H&M så ofta han kan medan en annan gammal räv som Lundaluppen istället gillar H&M. Själv brukar jag besöka butiken H&M men jag är inte aktieägare.
För att försöka sätta H&M:s utveckling i ett klassiskt Graham-perspektiv (se inlägget om Grahams defensiva investeringskriterier om du inte är bekant med dem) har jag utvärderat H&M mot kriterierna nedan. Kriterierna 1-5 är kvalitativa kriterier medan kriterierna 6-7 är kvantitativa kriterier (värdering).
Som framgår av tabellen uppfyller H&M i stort sett de kvalitativa kriterierna 1-5. Balansräkningen är inte i det skick den en gång var (kriterium 2) men det vore väldigt strikt att fälla H&M på en svag balansräkning. Däremot visar det tydligt på det faktum att H&M har delat ut mellan 77-99 % av vinsten de senaste tio åren vilket ska jämföras med utdelningspolicyn på 50 % av vinsten. Så kan det inte fortsätta för evigt och så länge man fortsätter på det viset kommer balansräkningen att försämras.
Tillväxten enligt Grahams sätt att mäta är också fullt godkänd för att motivera det schablonmässiga P/E-talet på 15. H&M har dock värderats högre än så under mycket lång tid och så är fallet även idag. P/E-talet (3-årsmedelvärde av vinst) är över 18 och rullande 12 månader är det närmare 20 eftersom vinsten just nu krymper. Det är högt och ger H&M-caset ett tydligt sken av turnaround-case för att nuvarande värdering ska kunna motiveras. Graham hade inte köpt H&M idag.
För att Graham (och jag) ska intressera sig för H&M måste antingen tydliga tecken på en turnaround inträffa eller så ska värderingen ned. Om vinsten fortsätter att krympa borde värderingen dessutom ned ännu mer. En aktie kan inte värderas högt på gamla meriter hur länge som helst.
Slutsatser
Om man lyfter blicken och applicerar Grahams synsätt framgår det tydligt att kvaliteten i bolaget är god men att aktien klart och tydligt är för högt värderad. Av någon anledning är min egen känsla för bolaget och aktien H&M ändå god men det kan mycket väl vara att H&M i min värld lever på samma gamla meriter som även aktiemarknaden uppfattar.
När marginalen har sjunkit i över tio år kanske turnarounden är närmare än någonsin, men till P/E omkring 18-20 krävs det mer än en turnaround för att hitta en vettig uppsida i H&M. Om en turnaround inträffar så att H&M:s vinst börjar växa igen kanske aktiemarknaden kan handla upp aktien till P/E 25-30 (utan att jag förstår varför aktien ska vara så högt värderad). Om turnarounden däremot inte sker, talar vi om en aktie som värderas till P/E 20 samtidigt som vinsterna krymper. Bolag vars vinster krymper ska inte värderas till P/E 20, utan snarare hälften eller åtminstone inte över P/E 15.
Grahams sju kriterier visar på något viktigt; det krävs både kvalitet och låg värdering för att en investering ska vara defensiv och därmed ha en god uppsida i förhållande till nedsidan. I H&M ser kvaliteten hygglig ut men kan ifrågasättas på senare tid. Värderingen är samtidigt hög så att det värderingsmässigt borde finnas mer nedsida än uppsida.
Jag är en turnaround-junkie när det gäller aktier, men kombinationen jag vill se är låg värdering och hygglig eller hög kvalitet. I H&M får man kombinationen hygglig eller hög kvalitet men dessvärre även en hög värdering på köpet. Det är en kombination jag inte tycker är särskilt attraktiv och H&M kommer väldigt långt ner på min personliga intresselista. Det finns bättre investeringar där ute än att köpa H&M. Enda anledningen att köpa H&M framför något annat är nog om man heter Persson i efternamn och råkar ha 600 miljoner över som bränner i fickan.