Anchoring bias applicerat på fotbollslandslag

Spartacus skrev ett inlägg om ankringseffekten (anchoring bias) nyligen och jag har reflekterat lite kring ämnet på temat fotboll och hur första intrycket verkligen består.

Anchoring bias skulle kunna beskrivas som att det första intrycket består, eller att man tar intryck av det som har varit istället för att blicka framåt. Ett exempel är om en vara sänks från 100 kr till 90 kr och får en stor REA-lapp på sig. Då är det ju rea, men egentligen kanske varan inte är värd mer än 50 kr som den kostar på Lidl. Ett annat exempel applicerat på aktier är om man har köpt in sig i en aktie vid börskursen 100 kr och kursen sedan stiger. Även om vinsten i bolaget också stiger kan det ta emot att ”snitta upp sig” även om det är helt irrationellt. Men så fungerar vi människor, vi ankrar oss fast vid tidigare upplevelser.

Hans Rosling brukar tjata om att vi ser på världen som den såg ut för femtio år sedan men att världen har förändrats! Förändringar i omvärlden går fort, men folk tar tid på sig att få det att sjunka in, om det ens någonsin sjunker in i de generationer som redan lever i den gamla bilden.

Ankar mig fast i det förgångna gör även jag och nu under fotbolls-EM tänkte jag dela med mig av några ”sanningar” om fotbollslandslag jorden runt.

Jorden ser ut som den gjorde 1994

1994 var jag nio år gammal och fick min första ordentliga fotbollsupplevelse; det mäktiga bronset i USA-VM. Efter många långa nätter med möten mot jättar som Brasilien med Romario och Bebeto i spetsen och Rumänien med stjärnan Hagi blev Sverige till slut tredje bäst i världen i fotboll och Brolin hamnade i världslaget. Bilden av VM 1994 ankrade sig fast i min nioåriga hjärna och lever kvar än idag. Det här blev resultatet:

Sverige. Tredje bäst i världen. Sverige dominerade dock aldrig några matcher (utom bronsmatchen) utan man vann de matcher man skulle och vann andra matcher med en hårsmån (Rumänien-matchen var man riktigt nära att förlora innan Kennet Andersson nickade in 2-2 i förlängningen). Med andra ord ser jag inte Sverige som tre i världen, utan snarare som ett lag som kan vinna vilken match som helst om de har en bra dag och denna bild har jag sedan fått bekräftad under 00-talet då man hade ett hyggligt lag men inte gjorde sitt jobb alternativt fick stolpe ut (Senegal-02 och Holland-04). Rankas på topp-10 i min lista.

England. Var inte med i VM 1994 och är därmed dåliga på fotboll. Denna bild har bekräftats gång på gång därefter (confirmation bias), senast nu i EM som nu går av stapeln. Visst blixtrar man till ibland och kan visa kvalitet, men England är alltid sämst när det gäller och åker ut efter röda kort, straffläggningar eller bara dåliga insatser. England själva lider av grov anchoring bias sedan 1966 eftersom man tror att man fortfarande är bäst i världen, men på min fotbollskarta ligger man på en ranking kring plats 30 i världen. Den engelska ligan är för övrigt överskattad i Sverige vilket beror på anchoring bias då svenska folket inte kunde se några andra ligor än den engelska på tv på 1970-talet.

Frankrike. Var inte heller med 1994, men här har jag faktiskt fått ändra min bild något efter VM 1998 och EM 2000 (då jag var i Frankrike och hörde samtliga franska bilar åka runt och tuta på gatorna). Frankrike är dock ett gäng som varvar guld med riktiga bottennapp, så sammantaget ser jag Frankrike som ett rätt mediokert gäng. Nu får de det tufft mot Island om ett par dagar och något guld blir det då inte. Plats 11-20 i världen.

Tyskland. Trots att man blev utslagna av Hristo Stoichkovs Bulgarien i VM 1994 har jag alltid haft respekt för Tyskland. Jag minns sedan jag var ännu yngre än 1994 att ”Västtyskland är bäst i världen i fotboll”, som någon klok sade till mig. Tyskland har därefter bevisat då och då att det faktiskt stämmer. Tyskland vann guldet i VM 2014 och kommer att vinna EM i år. Till skillnad mot England är man alltid bäst när det gäller.

Italien. Kom tvåa i VM 1994 efter historiens tråkigaste final (minns Roberto Baggios snygga frisyr och högst slagna straffspark någonsin) vilket placerar laget för evigt på topp-3. Vann senare VM 2006 mot Frankrike efter Zidanes skalle mot Materazzis bröst. Levererar alltid, men kan slås ut av Sverige när de har en bra dag och spelar oavgjort mot Danmark.

Brasilien. Vann VM 1994 och är för evigt topp-3 i världen även om spelarmaterialet har tunnats ut på senare år efter några varianter av Ronaldo, Ronaldinho med flera. Har gått utför på senare år och blev senast förnedrade av världens bästa lag. Men nästa turnering är Brasilien med i toppstriden igen.

Argentina. Vann VM 1978 vilket är före min tid. 1994 presterade man som man brukar, dvs. åkte ut direkt i slutspelet. Inget att hänga i julgranen oavsett om det finns Maradonas eller Messis på planen. Tog poäng mot Sverige 2002 när Anders Svensson satte frisparken förbi den argentinska muren.

Portugal. Spelar mot Polen just nu. Har alltid varit haussade inför turneringar, men VM 1994 var man inte med och därmed är man ganska dåliga på fotboll i min bok. Hade flyt i hemma-EM när Grekland vann (med libero på 2000-talet!) men justerar man för hemmaeffekten har Portugal aldrig levererat annat än filmstjärnor.

Slutsatser

Världen är sig inte lik, men vi människor tror att den är det när vi ankrar oss fast i det förgångna. Det går att ta in nya intryck, men det är inte alltid lätt att frigöra sig från gamla föreställningar. I fotboll behöver man dessutom inte göra det eftersom ingenting egentligen förändras… eller? :-)

Om man ska försöka göra någon allvarlig reflektion över tillämpningen på aktiemarknaden så är det att det även finns ett problem åt andra hållet som handlar om att de senaste nyheterna alltid gör störst genomslag. Som nu senast när allt fokus är på Brexit som folk bekymrar sig över trots att Storbritannien varken kommer att försvinna från jordens yta eller kommer att sluta handla med omvärlden (även om vissa verkar tro det). Det gäller att hitta en balans mellan gammalt och nytt. Historien kan lära oss mycket och mycket sitter faktiskt i väggarna såväl i företag som i fotboll. Samtidigt är det framtiden som räknas. Brolin-Dahlin-Andersson finns inte längre i den svenska offensiven som nu ska bäras upp av … Marcus Berg?

Framtiden blir inte som historien, men sannolikheten är hög att historien säger något om framtiden. Det svenska U21-landslaget tog guld häromåret och framgång föder framgång. Kanske blir det svenska landslaget bra igen lagom tills U21-grabbarna når 30-strecket samtidigt som en ny generation stjärnor föds, inspirerade av gamla stjärnors framgång.

Det fina med en blogg är att man får skriva vad man vill. Det här inlägget var bara något jag ville få ur mig utan någon djupare tanke från början, men förhoppningsvis gav det en och annan reflektion eller åtminstone lite trevlig läsning. Vi ses i kommentarsfältet om det är något!

Värdepapprets dubbelnummer släpps i morgon fredag

Avslutningsvis måste jag passa på att pusha för morgondagens dubbelnummer av Värdepappret. Det blir fullspäckat med följande innehåll:

• analys av möbelkoncernen Lammhult Design Group av Erik/Ägamintid
• analys av svenska elnätsföretag av mig
• analys av Tikspac som säljer stationer med hundbajspåsar (Peter Lynch hade gillat bolaget) av mig
• gästanalys av Formpipe signerad Aktieingenjören som skrev en gästanalys av Doro för ett år sedan (som blev en riktig fullträff)
• analys av det australiska leasingbolaget Silver Chef av Love/Finansnovis
• artikel om Brexit för värdeinvesterare signerad Gottodix (vad är egentligen brus och vad är viktigt?)
• artikel som innehåller allt om Warren Buffetts favoritkoncept vallgravar (moats) signerad Love.

In på hemsidan www.vardepappret.se och teckna en prenumeration om du tycker det låter intressant! Nu ska jag ta och slutföra det sista av tidningen som skickas ut efter börsens stängning i morgon. Sedan blir det semester även från tidning och bloggande ett tag för min del, men när andan faller på kan det ramla in inlägg ändå. Trevlig sommar!