För några dagar sedan skrev Jonas Elofsson på Affärsvärlden en artikel om hur bloggar, Twitter och poddar förändrar marknaden. Gränsen mellan allmänt tyckande och marknadsmanipulation suddas ut och vem som helst kan enkelt och kostnadseffektivt sprida information som påverkar aktiemarknaden.
Artikeln kan läsas i sin helhet om man betalar, men det finns en kortvariant här. Aktieingenjören har också skrivit ett inlägg om detta efter artikeln, vilket också var inspirationen till detta inlägg.
Eftersom Aktiefokus har funnits väldigt länge och har blivit en av de större aktiebloggarna samt att jag numer är med och driver värdeinvesteringstidningen Värdepappret kan det vara läge att belysa och förtydliga några saker kring ämnet.
Bloggens syfte har ända sedan starten varit att vi som driver bloggen ska lära oss mer om aktier och aktieanalyser. Att skriva kvalitativa inlägg och diskutera med andra intresserade har under åren varit väldigt givande och syftet med bloggen har uppfyllts med råge. Vi startade bloggen på hösten 2009, några månader efter slutet på den senaste stora nedgången på marknaden.
Med tiden har bloggen blivit populär, vilket jag och flera med mig inte minst insåg när Avanza började släppa statistik över hur många ägare olika aktier har. Det var något som var skrämmande men som även kläckte tanken till Värdepappret för ett knappt år sedan: “Om så pass många faktiskt lägger stora summor pengar i de bolag som vi skriver om skulle man kanske kunna ta del av en liten liten del av den kakan, för det stora jobb som man ändå redan lägger ner…”.
Författaren av artikeln i Affärsvärlden har en poäng. På vissa håll sprids tveksam information och syftet är ibland ganska tydligt pump and dump (att först köpa en aktie för att därefter haussa den varefter man säljer). Vi bloggare nämns mest i förbifarten i artikeln som snarare fokuserar på Twitter och poddar. Oavsett är själva problematiken kring marknadsmanipulation något som både jag och vi andra som är med i Värdepappret tycker är ett problem värt att ta på allvar.
När vi startade Värdepappret gjorde vi därför vad vi kunde för att undvika att bli anklagade för marknadsmanipulation och vi skrev om detta i det första numret (som kan laddas ned gratis här):
- Vi försöker vara så öppna som vi kan med eventuella intressekonflikter.
- Vi är öppna med vilka aktier vi äger. I varje analys står det alltid om skribenten äger aktien eller ej.
- I slutet av tidningen, på en sida som alltid finns med, står vilka aktier vi äger som vi har skrivit om de senaste tolv månaderna.
- Vi har förbundit oss att frivilligt följa fondbolagens regler om att aldrig sälja en aktie med vinst inom en månad, trots att vi dessa regler inte gäller för oss då vi inte är ett finansiellt bolag.
- Om vi säljer en aktie som vi har skrivit om så skriver vi om det i tidningen. Enligt regeln i förra punkten får vi alltså sälja tidigast en månad efter vi har skrivit om en aktie för att eventuell påverkan ska hinna ebba ut. I praktiken kommer vi att behålla aktier betydligt längre än en månad eftersom vi är långsiktiga värdeinvesterare. Hittills, efter tre nummer och lika många månader, har ingen av oss i Värdepappret ännu sålt någon aktie som vi har skrivit om.
- Till Värdepapprets aktieportfölj köper vi bara aktier som vi först har skrivit om så att vi inte ens ska kunna anklagas för att vår aktieportfölj (vårt track record på sikt) på något sätt ska kunna vara boostat av att man köper först och skriver sedan. Vi skriver först och köper sedan.
På lång sikt är det den fundamentala utvecklingen som styr
Ibland äger vi aktier privat som vi skriver om och ibland inte. Eftersom vi är långsiktiga värdeinvesterare är det oväsentligt om vi äger en aktie vid publiceringstillfället eller inte då vi kommer att behålla aktierna länge, oftast minst ett år, och på lång sikt är det den fundamentala utvecklingen i bolaget som styr. Ingenting annat.
Trots att jag skrev att Protector var ett bra köp vid en börskurs kring 15-20 NOK är det inte min förtjänst att kursen nu står kring 65 NOK. Det är bolagets fundamentala utveckling som styr, plus att marknaden har upptäckt bolaget.
Trots att jag skrev att Vardia var ett bra köp under 1 x GWP (ca 36 NOK i nuläget) står kursen nu i 13 NOK med en nyemission runt hörnet. Det är inte heller min förtjänst, utan det är bolagets fundamentala utveckling som styr. Om min bedömning var rätt eller fel om några år återstår att se men den som tror att mina analyser av bolaget påverkar var kursen står om tre år får gärna förklara hur det ska gå till.
Om man har en tidshorisont som räknas i år – inte i sekunder, minuter, dagar eller veckor – då kan man ha ett rent samvete och sova gott om nätterna. Men om man sitter och trejdar eller pumpar och dumpar och Twittrar ut det ena och det andra sitter man nog mer i gränslandet. Där välkomnar även jag det som beskrivs i Elofssons artikel, nämligen att frågan ska prövas rättsligt. Det finns t.ex. folk som driver poddar och som pratar om bolag som de handlar i men inte redovisar detta, citat från artikeln: “jag är trader, jag hinner bara inte”. Det här är ganska tveksamt. Det är en enorm skillnad på att leverera 5-10 sidor seriös analys tillsammans med information om man äger aktien eller jämfört med att till en stor publik leverera budskapet “****podden rekar aktien, ta en liten stek över rapporten” utan att någon vet vilka intressekonflikter som finns.
Generellt sett bör man alltid tänka på vad avsändaren har för intresse. I många fall handlar det om att driva courtage, t.ex. analytiker som oftare rekommenderar köp än sälj. Avanzas tidning Placera.nu rekommenderar nya bolag i princip varje dag så att de aktiva handlarna ska ha något att lägga fokus på samtidigt som moderbolaget tjänar pengar på det. Nordnets nya tjänst Shareville har säkert en god tanke men följa John-effekten och kortsiktigheten (“bäst avkastning senaste året”) ska inte underskattas då det blir lite aktietävling och lotto över det hela. Avkastning mäts bäst över lång tid, säg 5+ år, eftersom ju kortare tidsperiod man betraktar, desto större är slumpfaktorn. På riktigt lång sikt elimineras slumpfaktorn.
I Värdepappret skriver vi alltid om vi äger ett bolag eller inte. Vi ser allvarligt på problematiken med marknadsmanipulation och gör så gott vi kan för att spela ett så rent spel som möjligt. Vårt intresse är att gräva fram bolag som är lågt värderade och som vi och våra läsare kommer att tjäna pengar på att äga på lång sikt. Finansbranschen är en grisig bransch men vi försöker att hålla moralens fana högt.
Vidare är det skillnad på att skriva felaktig och vilseledande information och att försöka göra en seriös analys av ett bolag. I det första fallet handlar det om att försöka profitera själv medan i det andra fallet, det som både jag och Värdepappret försöker att göra, handlar det snarare om att lyfta fram eller tolka information som inte har nått ut till marknaden för att göra marknaden mer effektiv. Ibland kan ett bolag bara vara bortglömt, som Protector för två år sedan, och ibland kan det vara något annat. Men så länge man inte sprider felaktig information blir marknaden bara mer effektiv och på lång sikt spelar det heller ingen större roll om man riktar blicken mot ett bolag eller inte, för gör man det inte själv kommer förr eller senare någon annan att göra det. Ju fler ögon en aktie får på sig, desto troligare är det att kursen rör sig mot värdet och sedan beror det på den ursprungliga analysen om det betyder att kursen ska upp eller ner på några års sikt. Vissa analyser blir rätt och vissa blir fel. Som läsare bör man alltid göra sin egen analys men det skadar förstås inte att söka inspiration hos källor som man bedömer som trovärdiga.
Sammanfattningsvis
Sammanfattningsvis var Elofssons artikel intressant och läsvärd och man bör akta sig så här i hausse-tider för att okritiskt följa någon annan. Speciell försiktighet bör man ha när det gäller mer kortsiktiga strategier där det är lättare och vanligare att folk pratar för sin egen vinning. Twitter, poddar och kortsiktiga forum där man inte har en aning om intressekonflikter ska man vara försiktig med.
Bloggar och tidningar med transparens och ärligt uppsåt ska man också vara försiktig med, men då känner man som läsare i alla fall till intressekonflikterna i förväg och kan enklare göra en bedömning kring vad avsikten är. Jag tycker det är lite obehagligt att nämnas i en artikel om marknadsmanipulation även om det inte alls fanns några anklagelser med mot bloggen, men jag kan i alla fall med rent mjöl i påsen säga att både jag och tidningen Värdepappret har ett ärligt uppsåt och att vi gör så gott vi kan för att vara transparenta mot alla våra läsare och för att inte utnyttja eventuell marknadspåverkan som vi skulle kunna ha.