När det lider mot jul: sagan om det lilla bussbolaget

När det lider mot jul passar det bra med en julsaga för att få julstämningen på plats. Förra året skrev Lundaluppen en julsaga. Nu när hans blogg har gått ur tiden får Aktiefokus ta upp stafettpinnen.

Det var en gång ett kallt och mörkt land långt upp i norr. I det här landet ägde människorna inga egna bilar, utan de flesta åkte buss när de skulle någonstans. Så länge människorna i det kalla och mörka landet kunde minnas hade det funnits fyra stora bussbolag att välja mellan. Det fanns små bussbolag också, men de gjorde inte så mycket väsen av sig.

De flesta tänkte inte så mycket på vilket bussbolag de valde, utan de åkte med det bussbolag de alltid hade åkt med. Det kändes tryggt och bra att åka med samma bussbolag jämt och det var nog ingen större skillnad mellan bolagen heller, så varför krångla och byta. Hade man otur kanske något av de andra bussbolagen var lite sämre och att välja något av de små bussbolagen kändes allt för osäkert även om de var lite billigare. Människorna trodde att de små bussbolagens bussar var osäkrare, att däcken på bussarna var lite mer slitna och att deras chaufförer var lite mer orutinerade.

Allt det här visste de stora bussbolagen om och de var inte dummare än att de tog ut högre priser av sina stamkunder. Den officiella prislistan visade de bara för sina nya kunder, för de gamla stamkunderna bytte ändå inte bussbolag. Det här ledde till att de stora bussbolagen tjänade mycket pengar.

Varje år höjde bussbolagen biljettpriserna, men kunderna tyckte inte att det var något konstigt med det. Bensinpriserna hade skjutit i höjden och bussbolagen kan ju inte förlora pengar, för då blir det inga bussar kvar.

En dag kom det ett nytt litet bussbolag till det kalla och mörka landet i norr. Deras mest framträdande busschaufförer hade kört buss länge i andra bussbolag men ville nu visa att det gick att transportera folket både bättre och billigare än vad de stora bussbolagen kunde erbjuda.

Det nya bussbolagets mest framträdande chaufförer hade tömt sina spargrisar och lyckats få tag i ytterligare pengar för att köpa några nya bussar och hyra ett stort parkeringshus att parkera bussarna i på natten. Eftersom det var dyrt att köpa nya bussar, många bussar fortfarande körde runt halvtomma och parkeringshuset fortfarande var alldeles för stort så gick bussbolaget med förlust.

I det kalla och mörka landet fanns det några städer där det bodde mycket människor och där det behövdes mycket bussar. Utanför städerna fanns det en stor glesbygd där det inte bodde så många och där det egentligen inte behövdes några bussar. Det brydde sig de stora bussbolagen inte om, utan de körde buss i hela landet. Förlusterna på bussarna i glesbygden kompenserades mer än väl av vinsterna från storstäderna.

Det lilla bussbolaget visste att de inte kunde utmana de stora bussbolagen om de inte gjorde något annorlunda. Därför bestämde sig det lilla bussbolaget för att bara köra buss i de stora städerna så att man kunde fylla bussarna så mycket som möjligt. Glesbygden lämnade man åt de stora bussbolagen.

Efter ett tag tyckte chaufförerna i det lilla bussbolaget att det ändå gick ganska bra trots att bussarna ännu inte var helt fyllda och parkeringshuset gapade fortfarande halvtomt. Kunderna blev trots allt fler och fler och de verkade vara nöjda. Många kunder åkte buss med det lilla bussbolaget år efter år och visste att det gick minst lika bra som att åka med de stora bussbolagen. Därför bestämde sig bussbolagets mest framträdande chaufförer för att försöka få ihop ännu mer pengar så att man kunde köpa ännu fler bussar för att fylla det stora parkeringshuset och börja gå med vinst. Det fanns fortfarande många linjer i storstäderna kvar att köra på.

Eftersom det fanns människor med välfyllda plånböcker som tyckte att det var en bra idé att utmana de stora bussbolagen på allvar så lyckades de framträdande chaufförerna få tag i ännu mer pengar. Riktigt mycket pengar, den här gången. Chaufförerna ville på allvar börja konkurrera med de stora bussjättarna så fort som möjligt. Att köpa bussar var dyrt, så man bestämde sig för att börja hyra bussar också. Ett stort garage som kostade mycket pengar hade man redan så nu var det dags att fylla det med bussar som drog in pengar om dagarna. För varje buss som man köpte bestämde man sig för att hyra ytterligare tre.

Nackdelen med att hyra bussar var att det inte var så lönsamt. Å ena sidan var det ganska smart eftersom det inte krävdes lika mycket pengar för att hyra bussar som att köpa dem. Hade man väl lyckats hyra en buss med tillhörande chaufför var steget inte långt till att i framtiden köpa bussen och anställa chauffören, när man hade råd med det. Det fanns en fara med att köpa för många bussar. Om en köpt buss krockade så blev det ett problem för det lilla bussbolaget, men om en hyrd buss krockade så var det istället uthyrarens problem. Att hyra var därför en genial lösning så länge som det lilla bussbolaget fortfarande växte. Å andra sidan fanns det kritiker som tyckte att det var att ge bort intäkter att hyra bussar och chaufförer. De stora bussbolagen hade minsann alltid ägt alla sina bussar själva.

De stora bussbolagen blev mer och mer bekymrade över det lilla bussbolagets framfart. Det berättade de förstås inte för någon, men det var så att de stora bussbolagens bussar började bli väldigt gamla och drog väldigt mycket bränsle. Serviceintervallen blev allt tätare och för vissa av bussarna tillverkades det inte längre några reservdelar. Det nya bussbolaget hade de senaste bränslesnåla bussarna från Scania och unga, duktiga chaufförer som körde både bränslesnålt, säkert och punktligt. Dessutom var chaufförerna i det lilla bussbolaget väldigt trevliga och hejade på alla passagerare. I de stora bussbolagen var chaufförerna väldigt rutinerade, men de hade nog egentligen tappat suget att köra för länge sedan och tittade ointresserat bort när passagerarna klev på bussen.

De stora bussbolagen hade också väldigt många anställda som gjorde annat än att köra buss. Några utvecklade bolagens etiska profil. Andra utredde var man bäst planterade träd i Afrika för att kompensera för de skenande koldioxidutsläppen från de gamla bussarna. En hel avdelning hanterade registreringsbevis för bussarna genom att sätta papper i pärmar eftersom man hade misslyckats att digitalisera detta i det senaste IT-projektet. Det här skulle nog kräva en del extra jobb när det nya regelverket för bussbolag trädde i kraft inom kort, men det var nog lika bra så eftersom de nya reglerna säkert skulle leda till att det inte startades några nya bussbolag.

På tal om projekt hade man nyligen tillsatt en grupp som jobbade med genusfrågor. Alldeles för många busschaufförer var män, vilket sågs som problematiskt eftersom en bråkdel av männen körde aggressivt. Det fanns också ett par personer på mellanchefsnivå som inte gjorde mycket nytta. De jobbade mest kvar för att man inte hade hittat någon bättre plats åt dem och man ville inte ge dem sparken när de hade jobbat så länge på företaget. De kunde säkert komma till nytta någon gång i framtiden om någon behövde veta något alldeles särskilt om en speciell sorts buss.

Tiden gick och det började kännas riktigt jobbigt för de stora bussbolagen att se på när det lilla bussbolaget tog fler och fler kunder ifrån dem. Det lilla bussbolagets bussar var nu nästan helt fyllda när de körde omkring i storstäderna. De stora bussbolagen visste att det lilla bussbolaget skulle börja tjäna pengar snart när kostnaderna för deras parkeringshus täcktes och därefter skulle lönsamheten öka. Efter hand skulle det lilla bussbolaget kunna köpa de bussar som de hyrde och då skulle de tjäna ännu mer pengar.

Vad skulle de stora bussbolagen ta sig till? De äldsta chaufförerna i de stora bussbolagen träffades i ett av de stora bussbolagens fina huvudkontor och diskuterade frågan. Skulle de sänka priserna för att försöka skada det nya bussbolaget?

Chaufförerna i de stora bussbolagen visste att det kostade mer än det smakade att sänka priserna eftersom det lilla bussbolaget var så litet. Om det stora och det lilla bussbolaget sänkte biljettpriset lika mycket så skulle det stora bussbolaget gå miste om tio gånger större biljettintäkter än det lilla bussbolaget. Det vore som att skära sönder sina egna däck.

De stora bussbolagen visste att de satt fast i en rävsax. Om de inte gjorde något åt det lilla bussbolaget så fort som möjligt skulle det bli svårare och svårare att klämma åt dem framöver när de började tjäna en ordentlig hacka. Men de visste också att det skulle bli svårt att klämma åt det lilla bussbolaget överhuvudtaget eftersom det lilla bussbolaget hade så låga kostnader. Avsaknaden av mellanchefer och kuriosaprojekt gjorde att det lilla bussbolaget hade en långsiktig och hållbar konkurrensfördel jämfört med de stora bussbolagen, som mest levde på gamla meriter.

Framtiden såg alltså ljus ut för det lilla bussbolaget. Till råga på allt hade det på slutet kommit ännu ett nytt litet bussbolag till det kalla och mörka landet. Detta lilla bussbolag erbjöd specialbeställda resor för den välutbyggda offentliga sektorn i landet och för vissa av landets större företag. Det här lilla bussbolaget hade ännu lägre kostnader och ryktet sade att de kunder som en gång hade provat att resa med dem aldrig ville byta tillbaks till något av de stora bussbolagen.

Så många fler bussbolag skulle det dock inte bli i det kalla och mörka landet i norr eftersom det nya regelverket för bussbolag skulle träda i kraft snart. Det var ett regelverk som politikerna hade arbetat fram för att få säkrare bussar och bättre konkurrens men det skulle snart visa sig att det istället försvårade konkurrens och gjorde det ännu svårare än det redan var att ha ett bussbolag. Busschaufförerna i de allra minsta bussbolagen satt redan och höll tummarna att någon skulle köpa deras bussar så att de slapp pappersarbetet.

Pannorna rynkades i djupa veck hos de äldsta chaufförerna hos de stora bussbolagen. De stora bussbolagen skulle nog klara sig ett bra tag, men det var sannerligen bättre förr. Visst kunde de stora bussbolagen byta till nyare bussar och få ordning på sin dokumentation om man bara tog krafttag i problemen, rationaliserade verksamheten och skaffade nya IT-system. Men det gick ju ganska bra ändå och det fanns många akuta problem att lösa i det vardagliga arbetet, så bussbolagets bussar fortsatte att rulla på som vanligt…

Vilka bussbolag som fanns kvar tio år senare i det kalla och mörka landet i norr förtäljs inte av denna saga, utan det är upp till fantasin. Vi får heller inte veta om det lilla bussbolaget fortfarande var ett litet bussbolag tio år senare eller om det hade vuxit sig stort. 

Snipp snapp snut, så var sagan slut.