När jag som så många svenskar skulle transportera mig till julfirandet i år hamnade jag inte långt bakom en frontalkrock. Lyckligtvis gick just denna krock bra och ingen behövde föras till sjukhus men händelsen fick mig att tänka på en liknelse med börsen.
Att lyfta blicken
Såväl i trafiken som på börsen behöver man fantasi och förutseende. Man måste också kunna lyfta blicken. Det finns två sorters aktörer både i börsen och trafiken. Vi kan kalla den första föraren för Adam och den andra för Berit.
Adam har lite bråttom och planerar inte så bra. Då blir det också svårt med bilkörningen. Eftersom han som vanligt har gjort allt i sista sekunden och har bråttom iväg måste han köra fort, riktigt fort. Han ligger hela tiden så nära bilen framför som möjligt för att det förhoppningsvis går lite fortare då. “Kanske kan den slöa bilen framför öka farten lite, för han förstår väl att jag har bråttom om jag ligger så här nära…”.
Om bilen framför svänger så att det bildas ett glapp mot bilen längre fram i kön accelererar Adam så fort han kan för att täppa igen glappet. Eftersom Adam har så bråttom och ligger så nära ser han inte vad som händer längre fram på vägen. När en bil längre fram i kön hastigt behöver bromsa har Adam ingen aning om det förrän han måste tvärnita. Adam svär lite över att bilen framför kör så ryckigt. Det blir ju inget flyt i bilkörningen när alla andra kör som nybörjare.
Så fort tillfälle ges ska Adam köra om för att snabbt hamna bakom nästa bil som också kör för långsamt. Så en dag, som dagen före julafton, leder Adams beteende till en olycka när något oförutsett händer. En onödig och tajt omkörning går inte som planerat eller en hal fläck gör att tvärniten inte biter så att bilen snart sitter ihop med den framför.
I den bästa av världar kommer Adam fram lite snabbare, men det görs till ett onödigt högt pris som inte märks förrän den dagen det blir krasch på riktigt.
Berit däremot planerar sin resa och sin körning. Hon är ute i god tid och tar det lugnt. Hon vet att resan kan ta tid och tycker rentav att det är lite skönt att ta det lugnt. Det viktigaste är inte att komma fram fort, utan att komma fram alls, och komma fram gör man om man bara tar det lugnt och gör som man har planerat.
Berit ligger med rejält avstånd mot bilen framför och hon kan därmed lyfta blicken och se ännu längre fram på vägen vad som är på väg att hända. Om det börjar lysa bromslampor tre-fyra bilar fram är Berit beredd och släpper genast på gasen redan innan bilen framför har hunnit sakta ned.
Berit kör så välplanerat, lugnt och säkert att hon aldrig behöver tvärnita eller accelerera häftigt. Hon får en lägre bränsleförbrukning, sliter mindre på bilen och undviker olyckor.
Vad skiljer förare från investerare?
Jag antar att poängen redan har framgått, men om inte så menar jag att vissa investerare beter sig precis som Adam medan andra anammar Berits lugnare inställning.
Om man som Adam har bråttom kanske man tar stora risker genom att investera i förhoppningsbolag, använda hävstång som belåning och agerar allmänt kortsiktigt. Vad bolagen gör för att förbättra sin marknadsposition på lång sikt är ointressant, det som räknas är nästa kvartals eller nästa års vinst. Långsiktiga investeringar som bolagen gör är därför av ondo. Det medför extra kostnader på resultaträkningen som belastar vinsten och förresten kan knappast sådana tråkiga bolag som genomför tunga investeringar bli tillräckligt snabba kursraketer.
Köpa aktier ska gå fort för Adam. Om en kvartalsrapport blir sämre än väntat är det bäst att sälja och gå vidare. Tvärnit och snabbt in i nästa case. Buy and hold fungerar inte om man ska dubbla portföljvärdet varje år.
Vill det sig illa för Adam blir hävstången för stor samtidigt som ett stort innehav kraschar. Eller så räcker det med en allmän börsnedgång så är Adam ute ur matchen.
Berit tar det lugnt. Hon vet att i det verkliga livet tar saker och ting tid. Att resultat kan svänga mellan kvartal är inget att bry sig om, utan hon ser några år framåt i tiden och bryr sig mer om att bolaget jobbar för att stärka sin marknadsposition än att frisera siffror för den kortsiktiga aktiemarknaden. Att aktiemarknaden agerar så kortsiktigt vet Berit om och hon tackar och tar emot varje gång marknaden handlar ned en aktie på det senaste kvartalets “oväntat dåliga siffror jämfört med analytikernas förväntningar” eller “förändrade förväntningar om makrovariabel X”, som hon vet att ingen ändå kan förutspå med någon säkerhet. Med lite fantasi och förutseende kan Berit agera långsiktigt och profitera på detta.
Om det plötsligt bromsar in eller går alldeles för fort på marknaden samlar sig Berit och funderar på vad det är som händer och hur hon ska agera för att fortsätta på den utstakade vägen. Är det något bolagsspecifikt som har hänt så att jag ska köpa eller sälja? Är det aktiemarknadens ständiga nycker som visar upp sig och går det att utnyttja?
Ingenting görs med hast, utan Berit tar det lugnt och vet att bolagen jobbar för henne jämt och ständigt och om Berit gör ett bra jobb kan hon fixa lite bättre avkastning än genomsnittet på aktiemarknaden. Några procentenheter extra varje år gör underverk på sikt samtidigt som risken för en katastrof är minimal medan hon metodiskt jobbar på.
Sensmoralen i analogin är att i verkligheten vinner ofta sköldpaddan mot haren, men absolut inte varje gång. Sköldpaddan misslyckas dock sällan katastrofalt, vilket däremot haren gör ibland. Sköldpaddan kommer alltid fram förr eller senare medan haren ibland trampar i klaveret på vägen och fastnad. I genomsnitt är det sköldpaddan som tar hem priset.
Är du haren Adam eller sköldpaddan Berit? Vem tror du lyckas bäst på lång sikt i trafiken och på börsen?