När jag som så många svenskar skulle transportera mig till julfirandet i år hamnade jag inte långt bakom en frontalkrock. Lyckligtvis gick just denna krock bra och ingen behövde föras till sjukhus men händelsen fick mig att tänka på en liknelse med börsen.
Att lyfta blicken
Såväl i trafiken som på börsen behöver man fantasi och förutseende. Man måste också kunna lyfta blicken. Det finns två sorters aktörer både i börsen och trafiken. Vi kan kalla den första föraren för Adam och den andra för Berit.
Adam har lite bråttom och planerar inte så bra. Då blir det också svårt med bilkörningen. Eftersom han som vanligt har gjort allt i sista sekunden och har bråttom iväg måste han köra fort, riktigt fort. Han ligger hela tiden så nära bilen framför som möjligt för att det förhoppningsvis går lite fortare då. “Kanske kan den slöa bilen framför öka farten lite, för han förstår väl att jag har bråttom om jag ligger så här nära…”.
Om bilen framför svänger så att det bildas ett glapp mot bilen längre fram i kön accelererar Adam så fort han kan för att täppa igen glappet. Eftersom Adam har så bråttom och ligger så nära ser han inte vad som händer längre fram på vägen. När en bil längre fram i kön hastigt behöver bromsa har Adam ingen aning om det förrän han måste tvärnita. Adam svär lite över att bilen framför kör så ryckigt. Det blir ju inget flyt i bilkörningen när alla andra kör som nybörjare.
Så fort tillfälle ges ska Adam köra om för att snabbt hamna bakom nästa bil som också kör för långsamt. Så en dag, som dagen före julafton, leder Adams beteende till en olycka när något oförutsett händer. En onödig och tajt omkörning går inte som planerat eller en hal fläck gör att tvärniten inte biter så att bilen snart sitter ihop med den framför.
I den bästa av världar kommer Adam fram lite snabbare, men det görs till ett onödigt högt pris som inte märks förrän den dagen det blir krasch på riktigt.
Berit däremot planerar sin resa och sin körning. Hon är ute i god tid och tar det lugnt. Hon vet att resan kan ta tid och tycker rentav att det är lite skönt att ta det lugnt. Det viktigaste är inte att komma fram fort, utan att komma fram alls, och komma fram gör man om man bara tar det lugnt och gör som man har planerat.
Berit ligger med rejält avstånd mot bilen framför och hon kan därmed lyfta blicken och se ännu längre fram på vägen vad som är på väg att hända. Om det börjar lysa bromslampor tre-fyra bilar fram är Berit beredd och släpper genast på gasen redan innan bilen framför har hunnit sakta ned.
Berit kör så välplanerat, lugnt och säkert att hon aldrig behöver tvärnita eller accelerera häftigt. Hon får en lägre bränsleförbrukning, sliter mindre på bilen och undviker olyckor.
Vad skiljer förare från investerare?
Jag antar att poängen redan har framgått, men om inte så menar jag att vissa investerare beter sig precis som Adam medan andra anammar Berits lugnare inställning.
Om man som Adam har bråttom kanske man tar stora risker genom att investera i förhoppningsbolag, använda hävstång som belåning och agerar allmänt kortsiktigt. Vad bolagen gör för att förbättra sin marknadsposition på lång sikt är ointressant, det som räknas är nästa kvartals eller nästa års vinst. Långsiktiga investeringar som bolagen gör är därför av ondo. Det medför extra kostnader på resultaträkningen som belastar vinsten och förresten kan knappast sådana tråkiga bolag som genomför tunga investeringar bli tillräckligt snabba kursraketer.
Köpa aktier ska gå fort för Adam. Om en kvartalsrapport blir sämre än väntat är det bäst att sälja och gå vidare. Tvärnit och snabbt in i nästa case. Buy and hold fungerar inte om man ska dubbla portföljvärdet varje år.
Vill det sig illa för Adam blir hävstången för stor samtidigt som ett stort innehav kraschar. Eller så räcker det med en allmän börsnedgång så är Adam ute ur matchen.
Berit tar det lugnt. Hon vet att i det verkliga livet tar saker och ting tid. Att resultat kan svänga mellan kvartal är inget att bry sig om, utan hon ser några år framåt i tiden och bryr sig mer om att bolaget jobbar för att stärka sin marknadsposition än att frisera siffror för den kortsiktiga aktiemarknaden. Att aktiemarknaden agerar så kortsiktigt vet Berit om och hon tackar och tar emot varje gång marknaden handlar ned en aktie på det senaste kvartalets “oväntat dåliga siffror jämfört med analytikernas förväntningar” eller “förändrade förväntningar om makrovariabel X”, som hon vet att ingen ändå kan förutspå med någon säkerhet. Med lite fantasi och förutseende kan Berit agera långsiktigt och profitera på detta.
Om det plötsligt bromsar in eller går alldeles för fort på marknaden samlar sig Berit och funderar på vad det är som händer och hur hon ska agera för att fortsätta på den utstakade vägen. Är det något bolagsspecifikt som har hänt så att jag ska köpa eller sälja? Är det aktiemarknadens ständiga nycker som visar upp sig och går det att utnyttja?
Ingenting görs med hast, utan Berit tar det lugnt och vet att bolagen jobbar för henne jämt och ständigt och om Berit gör ett bra jobb kan hon fixa lite bättre avkastning än genomsnittet på aktiemarknaden. Några procentenheter extra varje år gör underverk på sikt samtidigt som risken för en katastrof är minimal medan hon metodiskt jobbar på.
Sensmoralen i analogin är att i verkligheten vinner ofta sköldpaddan mot haren, men absolut inte varje gång. Sköldpaddan misslyckas dock sällan katastrofalt, vilket däremot haren gör ibland. Sköldpaddan kommer alltid fram förr eller senare medan haren ibland trampar i klaveret på vägen och fastnad. I genomsnitt är det sköldpaddan som tar hem priset.
Är du haren Adam eller sköldpaddan Berit? Vem tror du lyckas bäst på lång sikt i trafiken och på börsen?
Jösses, vad präktiga och förutsägbara dina liknelser är. Jo absolut, man ska vara värde förvaltare och långsiktig.
Men hur tror du känns att sitta med 10.000 Sandvik, Volvo, Securitas och se dem hamras ned 10, 20, 30, 35 % och två månader in på det nya året i bearmarket nere på femårslägsta (förutom Securitas).
Jo, jag vet att när de anonyma hamrar stocks månad efter månad så är det bra köplägen. Men då är man så trött och sliten att spyhinkarna har kommit fram och man är illamående. När det sedan kommer ett relief rally så lättar man på positionerna för att man orkar inte mer.
Det är lätt i efterhand att säga vad man borde gjort. Att vara medlem i backtrackers united. Men det är mitt nyårslöfte. Att inte vara så dum och feg utan att vara smartare nästa år. Att inse att när man är illamående efter 35-40 % nedgång så är det rätt bra köplägen.
Welsh corgi,
Ja kanske kan det bli lite präktigt och onyanserat med sagor och analogier men man får ta det för vad det är. Det finns en massa strategier som fungerar bra och här fick du nidbilden av allt utom äkta Grahamsk värdeinvestering.
Det känns jobbigt i ett sådant läge som du beskriver men man bör förbereda sig på att det händer då och då, även om det är sällan, och inte göra något panikartat.
Hej Kenny,
Tack för svar och det är sant som du skriver att det händer med jämna mellanrum. Har varit med om fyra bearmarkets under mina år 26 år i finanssektorn.
Alla har varit långa och tunga och inget man vill uppleva igen varför jag lättade på mycket i februari/mars. Men denna är den mildaste och kortaste vilket får mig att undra om dessa 15 månader och nedgång från 1750 till 1250 var något slags hybrid och förspel inför något större.
Jag vet inte och känner mig naturligtvis rätt dum efter att ha sålt av en hel del runt 1250. Men man skojar inte bort 50 % ned efter att ha åkt ned hissen några gånger.
Jag är fundamental analytiker och vet att det finns ingen plats att gömma sig när tåget kommer annat än taktisk allokering. Den här gången allokerade jag fel utifrån rädsla och det gör ont nu.
Måste göra något åt min rädsla därför att det går inte att tjäna pengar utan att ta risk. Samtidigt är det så oerhört svårt när det är styrt av makro, politik, olja och basmetaller snarare än företagshändelser. Insikten att mina slutsatser spelar ingen roll om det blir en risk off situation och internationella institutioner/hedgefonder allokerar om.
Det är inget fel på enkla och förutsägbara liknelser. Denna är väl precis så sedelärande som en historia ska vara. Långsiktighet på aktiemarknaden har blivit en anakronism; det verkar höra till en svunnen tid. Förutsägbarheten till trots: fler behöver ta till sig sensmoralen i denna berättelse…
Kenny, jag noterar att du nämner belåning som ett av Adams verktyg. Ska jag tolka detta som att du svängt i frågan (minns våra diskussioner om belåning hos Lundaluppen för några år sedan)? ;-)
Önskar dig ett Gott Nytt År!
Welsh corgi,
Vadan denna rädsla? Vad tjänar så lång erfarenhet till (jag har varit ungefär samma tid på aktiemarknaden) om man inte drar lärdomar av den? Vi får stödja varandra när det vänder rejält neråt!
Vänliga hälsningar
Carolus
Welsh Corgi,
Oavsett antal år av erfarenhet gäller det att agera utifrån sin strategi. Om man tror att man kan tajma marknaden och undvika nedgångarna så ska man göra det. Jag har inga sådana förhoppningar, även om jag i någon mån är lite mer försiktig nu än för några år sedan.
När marknadens humör ändras från mani till depression går allt ned, det är jag väl medveten om. Att i ett sådant läge ligga i högt värderade bolag adderar ytterligare fallhöjd. Att ligga i lågt värderade bolag som ändå faller gör att det åtminstone blir lättare att sova om natten.
==========================================================
Carolus,
Jag förbereder mig fortfarande så smått mentalt på att ta diskussionen med frugan om att belåna huset till taknocken när börsen har gått ned 50 %. Jag har periodvis använt mig av en liten hävstång, som jag nog tidigare har nämnt, men på senare tid har jag istället byggt upp en liten kassa. Över tid eller i rätt lägen tror jag en modest belåning är bra, men en för kraftig belåning som jag tänker mig att Adam kör kan sluta illa.
Den här bilden tycker jag är ganska intressant, som visar belåningen på USA:s aktiemarknad:
https://pbs.twimg.com/media/C0_TppLXUAAuHWN.jpg:large
Kombinationen av att jag har lite svårt att hitta fantastiska case för tillfället (med mina mått mätt) och den allmänt haussiga stämningen som inte liknar något jag har upplevt tidigare gör att jag är ganska försiktig just nu.
God fortsättning!
En bild säger mer än tusen ord… ;-)
Klokt att vara försiktig. Förmodligen bättre (snarare: det minst onda av två onda ting) att låna mot ett hus än mot en aktieportfölj för att köpa aktier. I det förra fallet tvingas du ju inte agera om börsen skulle gå ner eftersom portföljen inte står som garant för lånet; inga “margin calls” att vänta från banken således.
Men visst, om både aktie- och bostadsmarknaden kraschar blir det knivigt oavsett hur belåningen lagts upp…
Mvh
Carolus
Carolus,
Ja, den dagen den sorgen. Det är inte säkert att det är möjligt när det väl händer om bostadsmarknaden samtidigt havererar och i så fall får jag helt enkelt strunta i det. Det är inte hela världen det heller. Men om möjligheten visar sig kommer jag nog att utnyttja den, jag tycker det vore en ganska bra möjlighet. Att belåna aktier i sådana lägen när belåningsvärden på aktier sjunker fortare än kurserna sjunker kommer bli ödesdigert. Om man belånar aktier ska det vara mycket modesta belåningsgrader.
Försiktighet är bäst, men det utesluter inte lån. Jag tror väldigt få sitter utan lån på sina bostäder, har sådana marginaler att man klarar två samtidiga sjukdomar, dödsfall, arbetslösheter etc. Man får lägga upp riskhanteringen på en lagom nivå som passar ens egna förutsättningar :-) Just nu är jag nybliven husägare och jag ska/vill/bör nog amortera några år innan det ska lånas mer pengar, så jag hoppas den stora börskraschen väntar 10-20 år till. Och det gör den säkert. Folk ska hinna glömma att det kan gå riktigt illa innan det går riktigt illa igen :-)
Efter att precis ha missat Upplands värsta masskrock på länge har jag uppdaterat med en mer situationsanpassad liknelse på min blogg. Får se om den faller Welsh Corgi mer i smaken (http://aktieingenjoren.blogspot.se/2017/01/trafikanalogier-och-reflektioner-efter.html).
I övrigt håller jag med Carolus, jag hoppas vi kan stötta varandra i motgång vilket vi kan testa så fort jag blivit klar med den jävla årsrapporten av portföljen…
Aktieingenjören,
Ja som alla sagor innehåller min saga förenklingar. Din liknelse påminner dock mer om en rejäl börskrasch när alla råkar illa ut oavsett vem man är. I min saga råkar man bara illa ut om man beter sig illa :-)