Revidering av Kennys investeringskriterier

Taggar , , Postat 3 december, 2013Kategorier Investeringsfilosofi

29 thoughts on “Revidering av Kennys investeringskriterier”

  1. Min kommentar är inte så mycket angående dina kriterier utan den skala du använder. Där 3 är godkänt, högre värden bättre och lägre sämre. Dvs 2 och 1 är inte godkänt. Jag funderade ett tag på om det verkligen är värt att ha två steg som inte är godkänt, uppfyller företaget inte kraven så är det inget investeringsalternativ. Det skulle med andra ord bara vara två av de företag som du har tagit med som uppfyller kraven och är värda att investera i.

    Av erfarenhet vet jag dock att man inte ska vara så princip fast, det kan falla lite utanför kravet på något kriterium och fortfarande vara ett intressant investeringsobjekt och därav vara bra att ha ett steg 2 “nästan godkänt”. Det innebär dock att 1 är ej godkänt. Dock är Lollands bank och Nordjyske bank aktier som du äger som får 1.

    När du sätter upp dessa kriterium är inte summan det viktiga utan att varje kriterium är uppfyllt. Jag kan hålla med att en 2 kan accepteras om de övriga värdena är bra, men hur kan du motivera en 1, speciellt då de övriga värdena inte är mer än godkänt? Alternativt så ställer jag mig frågan om geografisk diversifiering är ett kriterium du verkligen bryr dig om. Snarare än att inte köpa borde du sälja de två bankerna då de inte uppfyller de krav du har.

    Jag kanske kommer ut lite starkt, men jag vill bara ge lite kritik och få dig att tänka lite längre.

    En liten positiv slutkläm dock, jag är glad att du har övergivit storlekskriteriet då jag själv är mer intresserad av små och medelstora företag. Även om detta är emot vad Graham predikar.

  2. Kul!

    För mig är ägarbilden även viktig därför att det ofta kan finnas en större acceptans för långsiktighet i beslutsfattandet.

    Ser fram emot Posco analysen!

  3. Hej Probus och tack för dina tankar!

    Jag ser inte alla kriterier som lika viktiga. Ser du på min portfölj så är den tydliga gemensamma nämnaren en stark finansiell ställning, en god historik och vad jag bedömer som någon typ av konkurrensfördelar. Dessa tre kriterier vill jag inte ha “icke godkänt” på, dvs. 2 eller 1 och här är jag nog mer eller mindre strikt.

    För diversifieringen är det däremot helt OK med 2 eller 1 och det finns ju grader även i helvetet. Skulle jag kräva godkänt på alla kriterier blir det bara multinationella konglomerat kvar och det är inte tanken. En 2:a eller 1:a på geografisk diversifiering eller verksamhetsdiversifiering pekar ut var riskerna finns. En investering i Lollands bank är inga problem så länge man är medveten om att verksamheten är belägen på en platt ö i södra Danmark och påverkas av ekonomin där och ingen annanstans. Då ska man anpassa portföljandelen därefter (vilket jag har varit dålig på men som sagt ska jag åtminstone inte öka portföljandelen genom mer köp).

    Flera bolag som var och en för sig har dålig diversifiering får god diversifiering tillsammans! Sälj är alltså inte aktuellt, för både Lollands bank och Nordjyske bank har mycket goda kvalitéer, men risken är att de är fokuserade på sina geografiska områden och i Nordjyskes fall är dessutom exponeringen mot jordbruk hög vilket ger lägre värde på “diversifierade affärsområden”.

    Summan ger en ungefärlig riskbild. Högre siffra motsvarar ungefär lägre risk men det är inte hela bilden och för bolag där det är diversifieringen som brister är det egentligen inget problem så länge portföljen konstrueras på rätt sätt!

    Grahams filosofi suddas ut mer och mer ur mitt sinne, men andemeningen finns kvar och jag söker fortfarande ganska defensiva bolag så länge jag håller mig i skinnet! :-)

  4. HTT,
    Det är sant! För långsiktiga innehav borde det vara viktigare än för kortsiktiga innehav. I fallet POSCO är jag lite kluven. Ägarbilden är kass och ledningen har ett enormt fokus på expansion och säljer återköpta aktier till P/B 0,6 vilket inte är någon höjdaraffär. Men betyder det att POSCO blir en dålig investering när resten av caset i princip bygger på att det är ett konjunkturkänsligt bolag med lönsamhet under press som väntar på “reversion to the mean” vilket säkert sker om antingen 1, 3, 5, 7 eller 10 år men det finns inte en chans att bedöma när.

    Inlägget kommer väl om en vecka eller så, men eftersom jag inte är övertygad om ledningens förträfflighet och ägarbilden är kass så känns det som ett innehav som jag kränger så fort värderingen är vid den nivå jag anser rimlig på sikt.

  5. Naturligtvis ska man slipa och utveckla sin verktygslåda! Att tona ner storleken är fine, men att säga att den inte är ett mått på risk (om än tendentiöst och trubbigt) håller nog inte ägare till konkursade danska småbanker, Diamyd, Northland Resources mfl med om.

    Nummer 3 och 4 tycker jag verkar väldigt suspekta. De svarar på halva frågor om bestående konkurrensfördelar och konkurrenssituation. Hufvudstaden har en väldigt koncentrerad verksamhet men dina kriterier fryser ute det? Axfood agerar på i en nationalistisk bransch, nackdel eller fördel? Många starka bolag, i ännu större utsträckning bland mindre bolag, är väldigt fokuserade. Att generellt klassa det som risk ser jag som mer felaktigt än att klassa storlek som risk.

  6. Lundaluppen,
    Att hävda att det inte är en risk att ha en fokuserad verksamhet håller jag inte med om. Personalrestaurangen AB på den lokala fabriken har en helt annan risk än t.ex. Industrivärden men båda kan vara bra investeringar för det i lagom portioner. Det är det jag vill peka ut med de kriterierna men för den delen fäller jag inte ett bolag utan istället justerar man med fördel portföljandelen efter den geografiska fokuseringen respektive verksamhetsfokuseringen. 50 % av portföljen i personalrestaurangen är kanske inte så lämpligt men 50 % av Industrivärden skulle jag nog inte vara så obekväm med.

    Om specialiseringen är bolagets styrka så fångas det upp i de andra kriterierna (intjäningsstabilitet och konkurrensfördelar) men man ska inte förneka att det förmodligen samtidigt är bolagets akilleshäl. Ta Protector forsikring som exempel, som håvar in grova pengar på den norska bostadsmarknaden. De är bäst i klassen på ägarskiftesförsäkringar och är riktiga specialister, men det kommer inte att hjälpa om den norska bostadsmarknaden dyker eftersom deras risk är just fokuseringen. Är jag ute och cyklar?

    Diamyd och Northland mfl. fäller jag på i princip varje kriterium så där är jag inte orolig. Jag är inte säker på att det är storleken som var deras problem. Ta valfritt storbolag som har gått under eller blivit tvunget att räddas; Enron, GM, AIG, Lehman etc, så är aktieägarna inte så glada heller trots att bolagen var enorma.

    Alltså; en stark fokusering är en risk i sig, något annat vill jag inte lura i mig, men det är ingenting som säger att ett bolag är dåligt utan bara att man inte ska få för stort fokus mot det bolaget i sin portfölj.

    Borde jag bedöma detta vid sidan av eftersom kriterium 3 och 4 är av en särskild karaktär? Lyfta ut kriterium 3 och 4? Kanske! Det tål att tänkas på, men jag menar att det fortfarande är mått på risk även om det blir lite av en blandning av äpplen och päron. Så länge man inte tillämpar kriterierna och summan helt fyrkantigt så tror jag inte att det är något problem.

  7. Tack för ännu ett intressant inlägg!

    Du har berikat mig med flera nyttiga punkter som jag kommer ha i åtanke:-)

    Tycker att det är mycket bra att du har börjat fokusera på småbolag då “småbolagseffekten” är en av de anomalier som förekommer på aktiemarknaden. Risken är ju något högre när man köper småbolag men så är ju också avkastningen.

    Jag brukar tänka på följande sätt: småbolagsindex går över tid bättre än storbolagens index, vilket innebär att genomsnittet av alla småbolag går bättre än genomsnittet av de stora bolagen. Dock finns det bland de småbolagen en mycket högre andel som går dåligt eller rent ut av går i konkurs. Detta innebär att de småbolag som går bra, i genomsnitt går betydligt bättre än de storbolag som går bra.

    Det gäller bara att hitta de högpresterande småbolagen vilket man säkert kan göra med hjälp av dina kriterier.

    Som du nämner så har du inget värde kriterium med i jämförelsetabellen (ännu en anomali på aktiemarknaden “värdepremien”). Det viktigaste av alla kriterier, där jag skulle ha en maxpoäng på åtminstone 10. Vilket är anledningen till att Lolland Bank inte rankas högre i ditt exempel.

    Mvh

  8. Håller med Luppen här. Kriterium fyra och fem ser inte jag som risker. Det är dessutom sådant som man själv kan diversifiera i sin egen portfölj genom att köpa olika bolag, köpa i olika industrier och i olika länder. Coca-Cola company har i stort sett en produkt. Det skulle då vara riskablare än ett spretigt konglomerat a la 70-talet. För mig är det sundare om bolaget fokuserar på sin kärnverksamhet. Det är bättre att själv köpa olika bolag än att en ledning ska driva bolag med helt olika verksamheter. Det går ju att argumentera för att risken är stor att ledningen inte vet vad den gör och att det sköts ineffektivt i konglomerat.

    Sedan undrar jag hur du tänker kring kravet på intjäningsstabilitet. Du nämner inget om vollan i intjäningen där, borde inte det vara viktigt? Dvs om ett bolag backar rejält resultatmässigt i sämre tider är det högre risk än ett med mer stabil intjäning.

    Jag saknar också något om lönsamheten. Ett bolag som inte lyckas förränta aktieägarnas kapital över kapitalkostnaden skapar inte värde och kommer inte att vara en långsiktigt bra investering. All tillväxt i sådana bolag är värdeförstörande. Det är viktigt att tänka på.

    Slutligen är värderingen, som någon nämnde, en mycket intressant bit som kan läggas till. Givet allt annat på checklistan, vad är en rimlig multipel och vad är en rimlig värdering jämfört med dagens market cap?

    Mvh Irving Kahn.

  9. Sunda kriterier. För att provocera lite, så det enda jag egentligen tänker annorlunda kring är just kriteriet kring stora bolag vs små bolag. Ofta nämns småbolag som bra då de kan ge mer avkastning inte för att de är mindre riskfyllda. Det liknar m.a.o. att förespråkare för småbolag framförallt är ute efter högre avkastning ej lägre risktagning. Om riskminimering är syftet med kriterierna (ej hög potentiell avkastning) på vilka erfarenheter grundar man att småbolag är bättre på? Har man själv lyckats bättre med det historiskt eller är det via ett teoretiskt resonemang man förespråkar småbolag? Mig veterligen (eller så är det bara jag som inte är så duktig) är det större risk att man som privatsparare och hobbyinvesterare går på nitar på smålistorna än på de stora.

  10. kalle56,
    Exakt :-)

    Zen,
    Vad bra :-)

    Genom att försöka hitta ett minimum av kvalitet kommer jag förmodligen att missa de allra mest högpresterande småbolagen också, t.ex. de utan historik och de med stor finansiell hävstång som det går bra för. Men samtidigt borde jag också lyckas sålla bort de flesta förlorarna och då leder det ändå till något bra i slutändan!

    Värderingen är i slutändan förmodligen det viktigaste och det är den som väger upp för en lägre kvalitet eller en högre risk. Till rätt pris kan man köpa nästan vilken skit som helst! Jag har egentligen tänkt justera avkastningskravet beroende på vad jag kommer fram till, vilket skulle motsvara att ha med värde i ytterligare en kolumn. Värderingen skulle ha en mycket högre vikt än andra enskilda kriterier men nu har jag valt att hålla värderingen separat så att jag kan ha en bevakningslista som inte är helt oöverskådlig och tung. Annars hade jag egentligen kunnat väva ihop kriterierna med värderingen i samma lista också!

    Det blir till att poppa popcorn ikväll till extrastämman ;-)

  11. Bra kriterier och inlägg! Landar det i att högre poäng gör att du är beredd att köpa till högre värdering, dvs att poängen styr vilka multiplar du är beredd att köpa på? Jag har en sådan modell men har inte lagt ut den än.

    Diversifiering hos ett bolag är bra, så länge de inte diversiferar bort sina konkurrensfördelar Risken blir högre om de växer utanför sin “franchise” eller vad man säger, och inte hunnit bygga konkurrensfördelar. Egentligen skulle man kunna koppla tillväxt till att den sker inom deras “franchise” (annars är den inte värd så mycket?) och även fundera på om deras verksamhet MED konkurrensfördelar är diversifierad. Kanske att det räcker med geografisk diversifiering?annars är risken att du får med ofokuserade bolag (men det var kanske inte så du menade).

    Med småbolagsfokus skulle jag också fundera varför vissa ibland går ner så mycket. Är det tex dåliga finanser som är boven? Ja, då är du redan garderad. Är det dålig omsättning är nedgångar svårare att skydda sig mot.

  12. Irving Kahn,
    Om det är något som behöver diversifieras bort så är det någon typ av problem och om man kallar det risk eller något annat spelar inte så stor roll, tror jag, bara man hanterar det på något vis.

    Som jag svarade Luppen så skulle en möjlighet vara att lyfta ut diversifieringskriterierna och utvärdera dem separat som en ren portföljhanteringsfråga, för det är i princip så jag använder dem, men jag tror att det finns en risk att man missar något om man bortser från frågorna helt. Om ett bolag är medelmåttigt på flera punkter är det möjligt att diversifieringen får det att väga över åt det ena eller andra hållet.

    Coca cola säljer en produkt och ska helst inte spreta iväg mot annat, men nog är det en risk att de bara har en produkt. Om folk plötsligt börjar bojkotta produkten (=folk i allmänhet, inte någon mindre aktivistgrupp som säkert redan gör det) och ser med avsky på Coca cola i affären så dröjer det inte länge innan bolaget är i rejäla problem. Nu är nog inte risken så stor för det i Coca cola. Sedan säljer Coca Cola till konsumenter (=spretig grupp) i hela världen (=geografisk megadiversifiering) så visst är Coca cola ett bolag som jag gillar. Det jag inte gillar med Coca cola är värderingen, som är alldeles för hög.

    Men visst är det förmodligen bättre att vara bra på en sak än medioker på två, så jag är inget stort fan av konglomerat men att ha två produktgrenar istället för en och en branschspridning i vilka kunder man har är inget negativt som jag ser det. För Nordjyske bank t.ex. är det tur att de inte har 100 % utlåning till jordbruk, utan “bara” 25 %. Annars hade banken förmodligen inte funnits kvar idag.

    Volatilitet i intjäning bryr jag mig inte så mycket om. Jag försöker bedöma vad ett bolag tjänar över en cykel och så länge bolaget inte går med förlust när cykeln är svag så får det svaja ganska friskt utan att det spelar någon större roll för min del. Bolag som det inte svajar till för kommer förmodligen aldrig att värderas riktigt lågt heller, utom möjligen i allmänna börskrascher förstås.

    Vad gäller lönsamheten har du helt rätt. Det ser jag som något jag kan bedöma i “konkurrensfördelar” och “ledning”. Ett exempel från tabellen är POSCO, som just nu expanderar kraftigt och finansierar expansionen delvis genom att sälja återköpta aktier till P/B 0,6. Det är ingen bra hantering av kapital och jag är ganska skeptisk till den hanteringen.

    Värderingen har jag på en separat lista. Som jag precis skrev till Zen skulle jag kunna baka ihop värderingen med denna lista, men då blir det stort och oöverskådligt. Jag tänker mig istället att jag justerar mitt avkastningskrav beroende på risknivån. Inte så mycket (eller alls) beroende på diversifieringen, utan på de andra punkterna. Som utgångspunkt vill jag inte betala mer än P/E 6,7 på normal intjäningsförmåga över en cykel (earnings yield 15 %) men det kan jag höja om risken är högre. Kanske sänka också för de bästa bolagen eller om jag vill betala lite för tillväxt, men det ska jag fundera lite på.

  13. Ernesto,
    Speciellt den skumma blicken kanske kan vara värt att fundera närmare kring :-) Så länge Protector går så bra som de gör och lyckas vara kostnadsledare samtidigt som de växer kraftigt så får Bjerkeli plocka ut sina miljoner utan att jag blir allt för upprörd!

    Spartacus,
    Jag försöker naturligtvis att öka avkastningen men samtidigt vill jag inte ta i de mest riskfyllda bolagen ens med tång, utan jag försöker hitta små bolag som ändå har relativt låg risk.

    Det traditionella EMH-tänket går väl ut mycket på att småbolag har högre beta och därmed högre avkastning men beta som riskmått är inget bra och jag söker ett annat mått för att kvantifiera risken samtidigt som jag vill kunna ha någon slags fördel av att analysera bolag, vilket jag inte tror att jag har för stora och välbevakade bolag där folk jobbar heltid med att analysera marginaler, branschutveckling
    osv.

    Med andra ord; kriterierna syftar till att undvika nitarna bland småbolagen. Framförallt “stark finansiell ställning” och “intjäningsstabilitet” gör att alla spekulativa småbolag försvinner direkt och kvar blir de små bolagen som har en god stabilitet men som ändå råkar vara små ;-)

    Det finns ju nitar att gå på bland stora bolag också, jag nämnde Enron, AIG, GM, Lehman ovan men det finns säkert många fler exempel. Går man tillbaks 40 år i tiden och kollar vilka bolag som fanns på Large Cap då så känner man inte riktigt igen sig. Detsamma gäller förstås small cap, men storlek är ett trubbigt mått på risk även om det finns vissa egenskaper hos stora bolag som verkar i riskminskande riktning.

    Jag har ju en del indexfond i min portfölj också för att ta del av de stora bolagens utveckling då jag inte på något sätt misstror stora bolag, utan jag misstror bara min förmåga att ha en “edge” mot marknaden när det gäller de stora bolagen! Med vissa undantag, då ;-)

  14. Gustav,
    Ja! Det är där jag landar även om jag inte har någon klar modell för hur mycket jag ska skruva på avkastningskravet upp och/eller ner. Jag kanske ska avvakta din modell innan jag häver ur mig något eget ;-)

    Kloka tankar angående diversifieringen. Det är en svårighet att skilja mellan diversifiering och “divärrifiering” enligt Peter Lynch… Men som jag ser det handlar det inte bara om diversifiering mellan olika produkter, utan också om diversifiering mellan olika kundtyper. Om man som Nordjyske bank har en hög koncentrering mot en enskild bransch (25 % utlåning till jordbruk) är det en risk som man tar. När jordbruket krisar är man tacksam för de 75 % som inte är till jordbruk plus deras andra intäktskällor (provisionsnettot). För Protector forsikring kommer man att vara glad över att det finns två ben att stå (ägarskiftesförsäkring+försäkring till offentlig sektor) på om det ena benet får problem. I båda fallen är det inom kärnverksamheten där bolagen är framgångsrika som diversifieringen finns och det tycker jag är positivt och minskar risken.

    När jag går över till värdering kommer jag med all sannolikhet inte att köpa några bolag på toppen eftersom jag har ett högt avkastningskrav (generellt sett vill jag inte betala mer än P/E 6,7 på intjäningsförmågan över en cykel), utan den stora risken är att jag plockar ut stagnerande bolag som aldrig återhämtar sig. Turnarounds seldom turn, var det någon som sade… :-)

  15. Kenny,
    Jag är beredd att hålla med. Jag ser det nästan som ett arbitrage-case, där det finns en strålande skillnad gentemot resten av stålvärlden- en riktig trevlig vallgrav. Ja, i värsta fall får vi vänta i 10 år innan vändningen kommer, men i så fall kan vi vänta oss att Posco är ett av få stålbolag som kan hålla sig lönsamt under väntetiden, medan de olönsammas bolagens balansräkningar kommer belastas.

    Att sälja återköpen behöver inte vara något ont. Det är inte alla bolag som kan vara offensiva i kriser och generellt gillar jag när bolag går ut offensivt när marknaden har pressats. Att de tidigare har gjort återköp kan ju i grund och botten vara för att, istället för att sitta på kontanter, ha en likvid tillgång utifall det skulle dyka upp ett trevligt förvärv. Det finns trotts allt alltid en alternativkostnad.

  16. Till Spartacus,

    (Angående småbolag) Risken går att minimera genom att göra en ordentlig analys av bolagen samt alltid ha en någorlunda väl diversifierad portfölj. Förutom att avkastningen är högre så är småbolagen även en sektor som nästan inte analyseras av aktieanalytiker dvs det är lättare att hitta aktier som är felprissatta.

    Självklart ska man inte köpa förhoppningsbolag, samt vara extremt försiktig med bolag som inte tjänar pengar eller har en dålig historik.

    Jag hade själv ungefär samma syn på småbolag som jag tror att du har och undvek därför att investera i dessa. Efter att ha läst flera vetenskapliga artiklar i ämnet så bytte jag dock strategi för några år sedan. Min avkastning har gått från att ha varit något bättre än index, till otroligt mycket bättre än index;-)

    Mvh

  17. Jag vill minnas att Kenneth Fischer har tjänat mer pengar än Philip Fischer genom att ta en stor del av Philips teorier och sedan omarbeta dem i en mer defensiv riktning ;-).

    I övrigt är jag mest smickrad och har ingenting att invända. Det är väldigt kul att följa dig eftersom vi är så lagom olika. Jag tror aldrig att jag har blivit så korrekt tolkad och citerad som i dina inlägg och det är kul att se hur de tankarna sedan inlemmats i din egen investeringsfilosofi som är ganska annorlunda.

  18. HTT,
    Japp, POSCO har fördelar jämfört med övriga stålmarknaden i nuläget men frågan är på vilket sätt de fördelarna behålls när de expanderar om det är så att konkurrensfördelarna till viss del består av fördelaktiga lägen i Sydkorea med en konkurrenskraftig inhemsk industri.

    Det finns några till stålbolag som också går hyfsat, t.ex. ryska NLMK och brasilianska Gerdau, men om jag får välja mellan Ryssland, Brasilien och Sydkorea så väljer jag Sydkorea alla dagar i veckan!

    Sant också apropå återköpen. Är inte aktierna makulerade så borde man kanske egentligen bara se det som värdepapper som kan användas för framtida försäljning och utspädning.

    Aktieingenjören,
    Ja så var det nog! Han skriver väl det i förordet till Common Stocks… om jag inte minns fel!

    Jag är inte främmande för att ta till mig goda idéer och det vore ju märkligt om jag inte refererar till källa… Sedan har ju du till och med börjat kolla på danska banker, så vi kanske inte har helt väsensskilda idéer ändå ;-)

  19. Lagom är hur jag beskriver det ;-).

    Våra tillväxtmål är till exempel ganska likartade och den stora skillnaden ser jag främst i hur vi ser på “normallägen” i bolag. Jag vill ju helst se bolag där tillväxt är normalt men ej inbakat i värderingen medan t.ex. de Danska bankerna är ett case där marknaden förhoppningsvis undervärderar bolagens förmåga att återgå till ett tidigare normalläge.

  20. Aktieingenjören,
    Lagom är bäst ;-)

    Zen,
    Hej! Då borde fusionen gå i lås under året vilket är en riktig höjdare för oss aktieägare och då får de förhoppningsvis med sig förlustavdragen också! Skönt att det inte hängde på promillen ;-)

    Vilken jävla informationsgivning de har. Pressmeddelandet finns inte på hemsidan än. Det finns en del att önska!

    Nu får vi se hur många år det tar innan Möns bank också slukas av Lollands bank ;-)

  21. Jag har sovit på saken och jag tycker att dina investeringskriterier är ett utmärkt mått på hur defensiv en investering är men det finns ingen komponent som värderar potentialen för att ett bolag ska kunna öka sitt underliggande värde.

    Om målet är att särskilja bolag som Svedbergs från Lollands bank så tycker jag att det ser rimligt ut även om jag själv även skulle vilja ta med kundnöjdhet i bedömningen. Däremot tycker jag att det ger en orättvis fördel för t.ex. Japanese Tobacco jämfört med Protector försäkring. När det gäller stabilitet kan de få samma värdering men Protector Försäkring har ju dessutom en tillväxtkomponent som de andra bolagen i stort verkar sakna.

  22. Kenny,

    Vi får verkligen hoppas på att fusionen går i lås i år:-) Själv åker jag på semester nu i eftermiddag och är tillbaka till nyår, kommer därför inte att hålla mig uppdaterad speciellt väl (fast håller tummarna för att allt faller på plats).

    Ha de gött!

  23. Aktieingenjören,
    Ja du har rätt i det du säger. Jag fokuserar väldigt lite på tillväxt men jag betalar ogärna för tillväxt också. Jag har laborerat lite med diversifieringskriterierna och ett tillväxtkriterium för att se hu det slår för mina bolag och jag inser att det är förbannat svårt att både bedöma tillväxt och att få balans mellan vad kriterierna visar och inte visar. Fingertoppskänsla krävs men jag skulle egentligen vilja att kriterierna minskar möjligheten till att jag “känner” att ett bolag är bättre än vad de hårda kriterierna säger.

    Funderingar kring tillväxt bland mina bolag:
    – Japan Tobacco (som hänger löst i min portfölj) är jag övertygad om att de kommer växa stadigt genom prishöjningar och en möjlighet till ökad skuldsättning finns
    – Lollands bank, växer de? Vete fasen. Kanske… I och med fusionen med Vordingborg växer de och det finns i princip en till sådan möjlighet de kommande åren och det är att fusionera med Möns bank. Annars är det knapra marknadsandelar som gäller för någon utlåningsexplosion lär vi inte se i Danmark det kommande decenniet.
    – Protector är en glasklar tillväxtmaskin
    – Banco Santander har Brasilien som en riktig joker plus att de går in i Kina nu så visst kan de växa.
    – BankNordik vill vara med i konsolideringen i Danmark och kan växa på så vis.
    – POSCO expanderar kraftigt under rådande stålkris

    Det är egentligen bara Nordjyske av mina bolag som jag inte tror kommer växa, men det kanske finns någon möjlighet jag har missat där också. Dessutom kan de dela ut pengar eller återköpa aktier istället vilket funkar lika bra.

    Jag kommer med ett inlägg inom kort med lite laborerande kring detta!

  24. Zen,
    Ha det så trevligt så blir det en spännande check när du kommer hem!

    För övrigt måste det finnas en eller flera hyfsat stora ägare i Lollands bank som åtminstone jag inte kände till eftersom de lyckades få så hög ägarandel på extrastämman!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *