Minskar bevakningen av Starbreeze

Sedan Aktiefokus startade har jag följt Starbreeze aktivt. Det har inte alltid blivit så många inlägg, men jag har ändå skrivit över 30 A4, varit på en årsstämma och intervjuat förra VDn. Det tycker jag är en bra bevakning och något som skiljer oss från många andra bloggar. Tyvärr kräver det ett engagemang som inte varit helt enkelt att kombinera med andra intressen och ett krävande jobb.

Jag hade tänkt summera Starbreeze-resan så här långt genom att börja från början. Det var hösten 2009 och Starbreeze hade precis släppt remaken av deras stora succé, The Chronicles of Riddick. Starbreeze hade underbara vinstmarginaler för att vara i spelbranschen och detta utan att fått royalty på försäljningen. Kompetensen hos de anställda syntes dessutom i spelet och även om spelet inte var underbart så blev betygen från spelrecensenter godkänt.

Det negativa som dock nyligen hade hänt var att ett antal nyckelpersoner i bolaget hade hoppat av och det kändes inte helt tryggt. Jag rekommenderade ändå aktien ändå gladeligen. Jag trodde verkligen att det här var en guldgruva för jag fokuserade alldeles för mycket på möjligheterna.

Utvärdering av min SWOT-analys från 2009

Det jag finner riktigt intressant är att titta på är min SWOT-analys från hösten 2009 som summerar den första analysen. Den är så bra att jag missat det själv och det är egentligen riktigt pinsamt att avslöja så här pass tydligt.

Styrkor

  • Man har levererat jämnt under flera spelprojekt samt under hela nuvarande konsolgenerationen.
  • Det finns i dagsläget en stark utgivare i ryggen för de nuvarande produktionerna.
  • Välfylld skattkista som sparats ihop under ett antal år som både ger trygghet och spelutrymme.
  • Varit med ett tag i branschen och har därigenom ett etablerat kontaktnät.
  • Kontrakten sträcker sig minimum två år och under den tiden, under förutsättning att Starbreeze levererar enligt villkoren, har bolaget en trygg finansiering. Detta gör att det endast är upphandlingen som är besvärlig i en lågkonjunktur.
  • Har ett bra rykte om att kunna förädla avslagna IP:n.

Punkt ett stämde väldigt bra just då och punkt två har visat sig genom att EA har försett Starbreeze med mer pengar för Redlime och därför finns det en trygghet i EA. Hade det varit någon annan utgivare hade Starbreeze nog fått sättas i konkurs. Skattkistan har man hunnit tömma och den har dessutom blivit påfylld igen med aktieägarnas pengar. Det visar sig i näst sista punkten att man inte kunnat levererat spelet inom tidsramen och upphandlingen i en högkonjunktur har till och med visat sig svår för dem.

Svagheter

  • Man har alla sina spelägg i samma utgivarkorg.
  • En handfull nyckelpersoner har nyligen slutat (och bildat Machinegames).
  • Man behöver hålla mycket information kring spel och budget hemlig för marknaden och kommunikationen blir därför bristfällig.
  • Valutariskhanteringen har historiskt sett varit svag, även om den givit vinst ibland.
  • Hanteringen av överskottslikviditeten har hittills varit undermålig, men den kan inte delas ut till aktieägarna.

Det finns tre saker man som aktieägare har märkt av. Dels att alla spelägg var i samma utgivarkorg och att Starbreeze inte kunde vakta korgen bra nog. Man tog ju på sig ett projekt (Bourne) som var alldeles för osäkert.

Sedan har Starbreeze drabbats hårt av Machinegames som nu nästan tömt bolaget på all ursprunglig kompetens. Det finns inte många kvar och på ett sätt kan det vara bra för framtiden och faktum är att det Starbreeze som släppte det senaste spelet är inte samma Starbreeze som kommer att släppa Redlime.

Kommunikationen kring Redlime är bedrövlig, för att vara helt ärlig. De får inte lov att prata, men att inte säga något sedan 2009 då jag började med bevakningen är hemskt. Tack och lov att det läcker information!

Möjligheter

  • EA har möjlighet att marknadsföra de kommande spelen tillräckligt väl för att det ska bli två storsäljare.
  • En royalty för kommande spel kommer att innebära att det blir en utdelning från bolaget.
  • Om både Bourne och Project Redlime blir stora succéer kommer bolaget räknas som en av de mer skickliga utvecklarna på marknaden.
  • Man är en uppköpskandidat genom att bolaget är så pass lågt värderat.

Det enda som är kvar idag är egentligen punkt 1 fast då bara för ett spel. Spelet kommer garanterat sälja en miljon exemplar, men det är långt ifrån de 2,5 som jag gissar kommer att krävas för en royalty. Sedan att en eventuell royalty kommer leda till utdelning förutsätter jag.

Resterande två punkter tror jag inte längre finns som en möjlighet. Den tiden är förbi p.g.a. att det  tar för lång tid med att få kontrakt samt tiden mellan leveranser av spel. Man måste göra sig riktigt attraktiva igen innan dessa kommer på tal att någon skulle vilja köpa dem.

Hot

Jag har skrivit några hot för andra bolag tidigare, men aldrig har jag varit så pricksäker som med Starbreeze. Det här är en läskig lista för en aktieägare.

  • Att fler personer med nyckelkompetens slutar.
  • Teknikbytet till nästa konsolgeneration kan bli utmanande.
  • Uppsägning av de båda kontrakten man har med EA skulle troligtvis vara förödande för Starbreeze, som skulle behöva säga upp hälften av alla anställda och teckna ett kontrakt omgående för ens att överleva.
  • Frågan är om Starbreezes affärsidé är hållbar i längden, inte minst p.g.a. konkurrens från låglöneländer.

Punkt ett har inträffat. Enligt mina gissningar, baserat på Linkedin, har nästan 50 % av personalen försvunnit sedan 2009. Det är en så kallad brain-drain utan dess like och naturligtvis förödande för bolaget.

Punkt två insåg bolaget och därför har man nu licensierat Unrealmotorn. Den motorn är inte billig. En procent av all försäljning av framtida spel kommer att hamna i Epics fickor. Dock tror jag inte riktigt att man har så pass dålig deal som 1 %, men det säger dock något om hur pass stor förändring det här var.

Punkt tre inträffade nästan. Ett kontrakt räckte för att tömma kassan och kräva en nyemission. Starbreeze har dock inte sagt upp hälften av sina anställda. Antagligen krävs varenda person för att få ut Redlime, vars budget jag mer än gärna hade velat se…

Punkt fyra märks att de börjar tänka igenom och de håller på att omformulera sin affärsidé. Man kommer att utveckla både mindre spel till nedladdningsbara plattformar samt AAA-spel. Det det jag som något positivt, men man är alldeles för sent ute med det. Det finns redan alldeles för många där och det kommer att krävas en stor portion tur och ett riktigt kul spel för att ens ge någon duglig avkastning. Starbreeze är inte G5 Entertainment och har den kompetensen att få ut spelen på samma skickliga sätt som de har. Därför måste de ha en förläggare och då måste man dela på kakan.

Framtiden för Starbreeze

Jag har tyvärr hört från en trovärdig källa att Redlime/Syndicate inte är ett bra spel. Det kommer att vara ett actionspel i förstapersonsperspektiv i en öppen värld där du ska kunna spela spelet med tre eller fyra polare. Att spelet inte är helt 100 bekräftades ju även indirekt genom att man i senaste rapporten förhandlat om kontraktet med EA för att få ytterligare tid på sig.

Jag tycker verkligen det är synd att man lyckats köra hela bolaget i botten. Första felet man gjorde var att satsa på flera samtidiga produktioner. Det kunde man göra under PS2-eran eftersom produktionerna var mindre, men den här generationen krävde/kräver mycket mer. Det är inte bara tekniskt, utan även förläggarna kräver mycket mer. Ägarna av bolaget blev giriga och ville ha fler produktioner samtidigt, vilket styrelsen uppfyllde.

Det går inte att ha spel hos olika förläggare, för de kommer att tro att man prioriterar det andra spelet högre. Därför kommer det alltid finnas en stor intressekonflikt mellan Starbreezes kunder och Starbreeze har aldrig varit i den positionen att de kan få sina kunder att känna sig trygga med leveransen. Den här punkten är mycket viktig att förstå och nog en anledning till att vi inte sett fler kontrakt.

Man har gjort lite felprioriteringar i ett gäng spel också. Både The Darkness och The Chronicles of Riddick: Dark Athena skulle aldrig haft ett multiplayerläge. Starbreeze har inte varit bra på det och ska inte fokusera på något de ärligt talat inte behärskar. Det humoristiska är att Redlime sägs vara just co-op-spel där man samarbetar i ett multiplayerläge. Vi har dock inte sett ett dugg av det än så jag håller tummarna på att de bättrat sig i det här fallet.

Jag har alltid förespråkat att Starbreeze skulle utveckla mindre spel för att få igång något eget IP eller tjäna några extra slantar vid sidan om. När jag skrev det 2009 så kände inte VD att nedladdningsbara spel var värda att satsa på. Sanningen är väl den att de inte hade kompetensen att inse att det inte bara finns AAA-spel. Nu har man dock äntligen börjat förstå och vi får se om Redlime eller det nedladdningsbara spelet kommer att komma först.

Sedan är jag verkligen pessimist och jag tror Starbreeze kommer att behöva göra ytterligare en nyemission för man har inte råd med något spel till nästa generation efter Xbox 360 eller Playstation 3. Man behöver dessutom få in ett kontrakt och det verkar inte heller ske. Att styrelseordföranden under stämman som jag var med på (inte den senaste) sa att VD och förläggare pratade aktivt var antingen ren lögn eller så måste samtalet ha handlat om vädret. Det vi ser är att några nya kontrakt har man inte kunnat presentera på över ett år.

Förslag på framtidsåtgärder

Spelmarknaden har ändrats markant senaste två åren. Den snabbast växande plattformen att spela på är en Ipad och det här visar tydligt problemet för Starbreeze. Sedan har EA köpt på sig massor av sociala speltjänster och företag som gör mindre spel, bl.a. Popcap för 750 miljoner USD. Det här en genre som Starbreeze inte ens nosat på.

Starbreeze behöver släppa Redlime och det måste vara bra. Om The Chronicles of Riddick var viktigt förra gången man låg pyrt till så är det nästan samma sits nu. När Redlime släpps måste man ha ett nytt projekt i pipelinen för man har inte råd att låta de anställda inte jobba på det som anses relevant.

Jag måste även vädja att inte göra ytterligare nyemission. “Hungriga vargar jagar bäst” är ett citat som jag tror på och därför får kassan lov var skral och man får göra det bästa av det man har innan man ber om mer. Hotar dock kassan förhandlingar så förklara det och gör nyemissionen. Sälj inte nyemissionen på att det ska in mer pengar i Redlime!

Låt inte kreativa anställda försvinna till andra bolag! Låt istället alla anställa i bolaget få kunna släppa sina sidoprojekt i ett dotterbolag till Starbreeze och stöd dem genom att släppa dem på Steam och allt vad det heter. Om gamla Starbreeze-anställda kan slänga ihop bra spel (se Doctor Entertainment) så är det här något som självklart ska uppmuntras inom bolaget!

Slutligen tycker jag man ska sluta försöka ha två parallella projekt. Det blir dåligt fokus och fel för bolaget. Ett projekt är en större risk, men jag tycker att sidoprojekten ska kunna dämpa den något.

Ny SWOT-analys

Jag kan inte avsluta den här artikeln utan en ny SWOT-analys.

Styrkor:

  • Man har 100 anställda trots att man drabbats av braindrain och dessa är nog sugna på att leverera ett bra spel.
  • Man kommer nog garanterat släppa Redlime, även om det dröjer ytterligare ett år.
  • Man jobbar nu med en modern spelmotor och det är lättare att hitta personal som kan arbeta med den.

Svagheter

  • Man har en skral kassa.
  • Man har inte visat att man kan göra långsiktigt hållbara vinster, utan går nästan konsekvent med förlust.
  • Styrelsen visar inte snabbheten som krävs inom spelbranschen.
  • Kommunikationen kring hur ens ekonomi faktiskt ser ut.

Möjligheter

  • Att det blir en royalty på Redlime.
  • Att ett nytt kontrakt till nästa generations konsoler presenteras.
  • Nedladdningsbara spelet kanske kan bli något.

Hot

  • Redlime säljer riktigt dåligt.
  • Man förlorar ännu fler anställda till Machinegames.
  • Att det blir konkurs eller ytterligare nyemission om Redlime inte går bra.

Avslutning

Om vi bara ser på det fundamentala i aktien så är det inget märkvärdigt. Det här bolaget är nämligen bara ett extremt spekulationsbolag och med 14% av ägarna i Avanzas kapitalförsäkring ser jag en varningsflagga hissas högt. Det kommer alltså att bli tvära kast upp och ned för minsta lilla rykte. Långsiktigt känns det bara skakigt och risken är skyhög.

Det “vi” vet är att Starbreeze kommer att sticka uppåt på alla nyheter om Redlime. Det är bara sagt så och blir därmed självuppfyllande. Detta till trots att det fundamentalt inte betyder något alls för att man ser en skärmdump från spelet. Skärmdumpar betyder inte ett bra spel och inte ens en titel som Duke Nukem säljer bra när spelet är dåligt.

Sjunker aktien ned till 10 öre tycker jag det är en riktigt bra trisslott och man kan nog även köpa på sig lite (1-2% av portföljen max) vid dagens kurs på 14-15 öre. Dock är det inget annat än ren spekulation! Priset på aktien är faktiskt hög emot chansen för eventuell utdelning genom en bra försäljning för Redlime.

Vad jag vill ha sagt med det här inlägget är att det kommer inte att bli som vi tror, även om mycket i SWOT-analysen uppfylldes. Fast Starbreezes affärsmodell är ganska enkel så är branschen snabbfotad. Det leder till att aktien blir en spekulationsaktie, där rykte blir sanning och ändrar prognosen för framtida vinster (och då aktiekursen).

Aktien är i mitt tycke helt fel typ av aktie att vara långsiktig i och jag har sagt det förut och jag säger det igen, Starbreeze ska man värdera som en cyklisk aktie vars cykel styrs av spelsläppen. Bästa läsningen om den typen av aktier finner du i mitt inlägg om Peter Lynchs investeringsfilosofi.

Nästa inlägg om Starbreeze kommer säkert bli i samband med årsrapporten. Därefter kommer det bara komma någon artikel när något större i bolaget händer. Ha en fortsatt trevlig sommar nu!

Peter Lynchs investeringsfilosofi

Peter Lynch är för många en välkänd investerare som tog över och drev en fond till att bli världens största. Den heter Magellan Fund och förvaltades av Peter under åren 1977 till 1990 och förutom att det blev världens största fond lyckades fonden nästan nå en värdeökning med ett snitt på 30 % per år. Det är garanterat få som har gjort samma fantastiska bedrift och dessutom under så pass lång tid. Jag har, sedan jag läste Oslagbara investeringar, blivit mycket inspirerad av Peter Lynch och det enkla tankesätt han har när det gäller aktier. Därför vill jag naturligtvis förmedla detta och förhoppningsvis även inspirera någon till att läsa hans två böcker.

Peter hade en fond som med tiden blev helt enormt stor och därför var han helt enkelt tvungen att ha en ordentlig bredd på portföljen. Fondregler hindrade honom att något innehav skulle ta för stor procentuell andel av fonden, eller i den underliggande aktien, vilket gav upphov till att han fick upp mot 2 000 olika aktier i sin fond, med bolag runt om i världen. Att då tänka sig hur många bolag han och hans medarbetare måste ha analyserat leder till att man nog kommer underfund med att han har en process som är väldigt kort och att göra en analys går väldigt fort.

Hitta bolag

Ett sätt att hitta bolag att analysera är att tänka igenom vilka produkter man använder och tycker om. Peters familj gillade att handla på Body Shop, så när familjen brände pengar på schampo så gjorde han en bolagsanalys och tjänade slutligen definitivt in alla shoppingbesök. På det här viset hävdar Peter att en småsparare hittar bolag före analytiker. Han påpekar också ofta att man ska investera i branscher man förstår och då främst de som man är verksam inom.

När det väl kom till branscher och liknande så gillar Peter riktigt tråkiga branscher. Skåne-Möllan, som det kommer att komma en analys av en vacker dag, producerar mjöl och det är så osexigt (samt att bolaget är så pass litet) att ingen analytiker tittar på dem, även om bolagets utveckling historiskt sett varit enormt imponerande. Den typen av bolag är det Peter tittar på och därför rekommenderar han bland annat begravningsbyråer, saneringsfirmor och sophantering. Dessutom finns det något som triggar honom ännu mer och det är om branschen i fråga krymper, men bolaget man analyserar växer. Då hävdar han att det finns uppenbara fördelar hos dem som inte konkurrenterna har.

Sedan gillar han att hacka på analytiker, för vem som har det fantastiska track record som Peter har skulle inte göra det? Om bolaget är tråkigt och lite avskyvärt så kommer ingen analytiker våga rekommendera det. Det är inte så kul att säga att man rekommenderar ett avfettningsföretag när det finns bolag som är ”det nya”. Peter tycker dock man ska undvika ”det ny”-bolag, bolag som ”kan” växa i all evighet samt bolag som är i en bransch med hög tillväxt. Vid hög tillväxt kommer det komma många konkurrenter och det blir prispress. Sista typen av bolag han inte rekommenderar är de som bara har en kund, för denna kunden kan diktera villkoren och företaget kan slås ut väldigt omgående.

Kategorisera bolag

För att veta hur bolag ska värderas delar Peter upp dem i sex olika kategorier. Det är för att man lättare ska kunna avgöra hur man ska värdera bolagen och veta när man ska köpa respektive sälja dem. Dock börjar vi med att förklara de olika kategorierna.

  1. Långsamt växande bolag brukar växa med 4 % per år och enda anledningen att ha dem är utifall de skulle ha bra utdelning. Peter avstår mer än gärna från den här kategorin av aktier.
  2. Trogna jättar betecknar han större bolag som är mogna. De brukar ha resultatförbättringar på max 12 % per år och genomsnittligt ett P/E-tal på 10-14. En fin anledning att ha dem är att de brukar klara lågkonjunkturer väl.
  3. Snabbväxande företag växer istället 20-25 % och det behöver inte vara en snabbväxande bransch utan den kan lika gärna vara väletablerad. Det finns en ordentlig uppsida i dessa bolag och konsten är att räkna ut när de slutar växa och vad man ska betala för tillväxten. Nedsidan är nämligen att snabbväxare brukar expandera underfinansierade eller så drabbas de av att tillväxten minskar och då straffar marknaden dem istället. Genomsnittligt P/E brukar vara mellan 14 och 20.
  4. Cykliska bolag är där försäljning och vinster stiger och sjunker på ett hyfsat regelbundet sätt. Vid utgången av en lågkonjunktur blomstrar de och vid högkonjunkturens slut faller de som stenar. Bil-, stål- och kemibranschen brukar räknas till denna kategori. Det man som investerare, enligt Peter, måste göra är att lära sig se tidiga tecken på minskad/ökad försäljning och inte blanda ihop trogna kämpar och cykliska bolag.
  5. Rekonstruktionsföretag är speciella och den svåraste kategorin att förstå sig på. Främst för att det finns många olika typer av rekonstruktioner. Ofta är risken för konkurs mycket hög, men det kan vara så att i vissa fall går staten i borgen för bolaget. Då får bolaget en annan trygghet. Några problem kan vara en sak som aldrig skulle kunna ske, faktiskt sker, men att de underbyggande affärerna går bra, det kan vara ett dotterbolag som går dåligt som man behöver kapa av. Peter rekommenderar dig dock att undvika bolag som har råkat ut för någon tragedi och där slutet är omöjligt att se.
  6. Sista kategorin är tillgångsföretag. Detta är bolag som har något värdefullt som marknaden inte upptäckt än. Det kan vara en kassa som är för lågt värderas eller möjligtvis fastigheter. Oftast är det dock bolag inom metall, olja, tidningar, TV-stationer, mediciner eller något bolag med ett stort förlustavdrag.

Kategorierna är ganska självklara men det handlar om att man ska köpa i rätt stund. Peter tycker att man kan bluffa med mycket, men slutligen kommer allt ned till vad som står på sista raden i resultaträkningen och det är självfallet vinsten. Det är själva knäckfrågan i om hur bolaget kommer att gå i framtiden och hur bolaget gått historiskt. Aktier värderas självfallet efter hur man tror att det kommer att gå i framtiden och därför gäller det att du räknar ut vad du tror är rimligt och korrigerar din uträkning om du märker något nytt. Börsen kanske sänker din aktie vid resultatsläpp, men om du finner att den är värd sitt pris kanske det är ett köptillfälle.

Det man bör göra är att kolla hur ett bolag tänker höja sin vinst. Detta rekommenderar Peter dig att göra genom att lyfta telefonen, presentera dig och ställa en fråga där du visar att du är påläst och genuint intresserad. Det finns fem olika sätt som ett företag kan presentera på hur de kommer att öka sin vinst. Minska kostnaderna, höja priserna, expandera till nya marknader, sälja mer på befintliga marknader eller rekonstruera företaget genom att sälja någon förlustverksamhet.

Att visa vinst är det mest grundläggande för ett bolag. Det är naturligtvis inte tillräckligt för att göra en investering i, utan det krävs mer. Därför använder Peter ett sätt, som tar så pass lite tid att han kunde sprida riskerna på 2 000 bolag. Det han gör är att berätta för sig själv om bolaget efter att han har läst på om det. Under två minuter och med en enkelhet att ett barn förstår det sammanfattar han vad bolaget gör och varför man ska köpa bolaget.

Långsamt växande bolag ska man ställa sig frågan om hur pass stabil utdelningen är. Cykliska akter ska man nämna affärsvillkoren, lagret och priserna. Tillgångsföretagen är hur pass mycket tillgångarna är värda. Rekonstruktionsbolag ska man gå igenom om de satt igång rekonstruktionen än och hur det går gentemot plan. Trogen kämpe ska fokusera på om det är ett lågt P/E-tal, om kursen gått upp eller inte samt om det går att öka produktionstakten. Slutligen snabbväxande företag ska man kolla upp var någonstans i världen de kan växa och hur de då ska göra.

Det finns även vissa nyckeltal man ska titta på i varje bolag

  • Försäljningsandelen, hur stor del av omsättningen och vinsten står en produkt för?
  • P/E-talet, när det är rätt på ett bolag är när vinsttillväxten i procent är densamma som P/E-talet. Alltså är ett bolag som har en vinsttillväxt på 20 % och bara P/E på 10 ett fynd.
  • Likviditetssituationen, alltså hur stor del av bolaget är bara rena pengar? Följdfrågan man bör ställa sig är om bolaget gör något dumt med en för stor kassa.
  • Skuldfaktorn ska helst bara vara25 % skulder emot eget kapital.
  • Balansvärde: Är tillgångarna upptagna till rätt värde?
  • Betalningsströmmarna, aktie som står i 20 och genererar pengar på 2 har ett förhållande på 1:10, vilket anses vara bra!
  • Lager, växer det är det en varningssignal.
  • Tillväxttakt, kan ett bolag upprätthålla samma tillväxt i 10 år? Hur upprätthåller man då tillväxten?
  • Resultatet, jämför vinstmarginalerna mellan bolag i samma bransch. De med bäst marginal överlever längst ifall det blir dåliga tider. Ska du behålla ett bolag för all evighet ska du se till att bolaget har en hög vinstmarginal när du köper det.

Att köpa

Vet att det är mycket listor nu, men vi har bara några kvar. Nu är det den slutgiltiga checklistan vid köp.

  • Aktier i allmänhet
    • P/E-talet, ska helst vara lågt för branschen och för bolaget.
    • Andel institutionellt ägande, ju mindre desto bättre.
    • Köper insiders och köper bolaget tillbaka aktier?
    • Har företaget en stark balansräkning?
  • Långsamt växande företag
    • Utdelningen, hur stor är den?
    • Hur stor del av vinsten delas ut?
  • Trogna kämpar
    • Akta dig för divärrifieringar.
    • Hur stor är företagets långsiktiga tillväxt och har man kunnat hålla den?
    • Om du ska ha aktien för all evighet, kolla hur den har klarat historiska nedgångar.
  • Cykliska bolag
    • Ha utkik på lagret, samt förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Ökar lagret, eller producerar man för lite för att inte kunna tillfredsställa efterfrågan?
    • Förutse en krympande p/e-multipel över tiden när konjunkturen förbättras och cykeln tar slut (och de stora vinsterna kommer).
    • Lär dig hur cykeln fungerar i bolaget. Brukar vara 3-4 år upp och 3-4 år ner.
  • Snabbväxande företag
    • Hur stor del av företagets vinst står den snabbväxande produkten för?
    • Hur stor tillväxttakt av vinsten har det varit? Vid mer än 20-25 % brukar de inte kunna hantera tillväxten och därför ska det vara en varningsflagga.
    • Har företaget upprepat sin framgång i fler städer och därmed bevisat att konceptet fungerar?
    • Har företaget plats att växa? Marknaden, är den inte mättad?
    • P/E-tal i närheten av vinsttillväxten?
    • Ökar eller minskar expansionstakten?
    • Äger institutioner större bitar av bolaget? Om ja, ett stort minus i protokollet.
  • Rekonstruktionsföretag
    • Hur är likviditeten i bolaget och hur mycket av det är skulder? Kommer bolaget överleva en plundring av sina fordringsägare?
    • Hur länge kommer bolaget överleva utan att visa vinst?
    • Hur ska bolaget rekonstrueras? Ska eventuella avdelningar säljas?
    • Håller försäljningen på att öka?
  • Tillgångsföretag
    • Vad är värdet på tillgångarna? Finns det några dolda tillgångar?
    • Hur stora skulder måste man dra av från tillgångarna?
    • Drar företaget på sig nya skulder?
    • Finns det någon, liknande aktieaktivist som Christer Gardell, som kan belysa de dolda värden?

Att sälja

Peter är inte någon som föreslår att man ska behålla aktier i all evighet. Man ska dock inte sälja med anledningen att aktien har gått upp ordentligt, så länge nyckeltalen ser bra ut. Att sälja vinnarna och behålla förlorarna i en aktieportfölj ser Peter som att man drar upp blommorna i en rabatt för att vattna ogräset. När det gäller att sälja vet man ifall man kan bolaget väl, fast självklart finns det ytterligare en lång lista!

  • Långsamt växande företag
    • Ifall bolaget börjar divärrifiera sig.
    • Ifall man minskar forskning och utveckling.
    • Då man förlorat marknadsandelar två år i rad.
    • När uppköp försämrar balansräkningen.
    • Vid en uppgång på 30-50 % och/eller när nyckeltalen blivit sämre.
  • Trogen kämpe
    • Vid högt P/E emot direkta konkurrenter.
    • Ingen i styrelsen och ledningen har köpt aktier senaste året.
    • Tillväxten bromsats och man håller uppe vinsten med hårda kostnadsnedskärningar.
    • Stor division som bidrar med 25% av vinsten hotas av en lågkonjunktur.
  • Cykliska bolag
    • Om folk säljer innan cykeln är slut för att inte vara sist ut.
    • Kostnaderna börjar att öka.
    • Befintliga anläggningar går med full kapacitet och bolaget fysiskt bygger ut anläggningarna. De borde kunna modernisera!
    • Det som fick dig att köpa bolaget i senaste nedgången bör också kunna få dig att sälja vi uppgången.
    • Nya konkurrenter är besvärliga för cykliska bolag då de pressar priserna hårt för att komma in på marknaden.
    • Efterfrågan på slutprodukten mattas.
  • Snabbväxande företag
    • När försäljning i de gamla butikerna går ned med 3 % senaste kvartalet.
    • Ifall nyetableringen inte går fullt så bra.
    • P/E 7-10 över tillväxttakten.
    • Chefer hoppar av för att gå till konkurrenterna.
  • Rekonstruktionsföretag
    • När det är rekonstruerat och blivit sitt gamla jag för det ska då bedömas enligt den nya kategorin man hamnat i.
    • Skulderna som minskat plötsligt ökar igen.
    • Lagret växer ännu mer än försäljningen.
    • P/E för högt emot en riktig framtidsutsikt.
  • Tillgångsföretag
    • När bolaget köps upp.
    • Inget bolag är för stort för att köpas upp.
    • Om bolaget ska divärrifiera sig.
    • Om en del av bolaget säljs under det priset man tror var värdet på den delen.
    • Institutionerna ökar sin ägarandel.

Avslutningsvis

Sammanfattningsvis vill jag bara skriva ner lite egna åsikter om Peter Lynchs metod. Jag gillar, precis som alla människor, enkelhet och jag tror man vid ett första ögonkast huvudsakligen kan bedöma om något är bra eller dåligt. Därför tilltalade den här metoden mig direkt och jag har försökt tillämpa den på det ägandet jag har. Problemet är dock att jag inte har tid att sätta mig in i tillräckligt många bolag för att känna en trygghet att jag köper ett riktigt bra bolag. När jag inte gjort min hemläxa ordentligt så har jag gått på nitar, främst i Starbreeze som jag klumpigt nog kategoriserade fel.

Där hade jag fokuserat på att man har ett ordentligt förlustavdrag som är värt en hel del emot bolagsvärdet. Det här har Starbreeze inte tagit med i balansräkningen och jag tror många investerare har översett detta. Tyvärr hade jag inte lagt samma fokus på att kursen är ordentligt spikformad i samband med varje spelsläpp. Nuförtiden ser jag aktien som ”cyklisk efter spelsläpp” och för att veta vad bolaget är värt bör man ha koll på hur stor vinsten blir vid en eventuell royalty och då kommer förlustavdraget in.

De övriga bolagen som vi har analyserat hittills är Fortum och Hafslund, där Fortum definitivt räknas som en stabil jätte. Förenklat sett har Fortum en stor del av sin försäljning till hushåll och privatpersoner konsumerar inte speciellt mycket mindre el i lågkonjunkturer. Däremot varierar Fortums vinster eftersom priset på el sätts av sista sålda kilowatten och därför spelar industrins konsumtion in.

Hafslunds elproducerande bit kan man definitivt kategorisera som stabil jätte, men de har ett så pass stort innehåll i REC att jag tror man måste klassificera dem som cykliska. REC är ett verkstadsbolag och inom att bygga solceller har det varit en bubbla. Dock är historiken lite för kort för att jag ska känna en fullständig trygghet i mitt antagande.

Den slutgiltiga känslan blir att man behöver verkligen kunna marknaden och lista upp riskerna. De flesta smällarna ett bolag kan få, uppstår troligtvis också. Därför är det viktigt att värdera riskerna rätt. Peter skrev ”Oslagbara investeringar” först och därefter ”Mina bästa investeringar” där han listar utfallet. Det som är intressant med dem är hur några få bolag fick hans fond att gå riktigt bra. Därför är det inte att sprida riskerna som är budskapet, utan att köpa rätt bolag. Hittar du många bra bolag, köp allesammans, men hittar du bara ett, är det kanske precis det som räcker.

Jag kommer fortsätta med den här metoden. Den är så tydlig på om det är ett bra bolag eller inte, att det inte finns någon anledning till att förkasta den. Det har dessutom inte dykt upp något som jag funnit bättre och lättare att ta till mig. Hur det går får framtiden visa!