Är det någon idé att månadsspara i aktier under en långvarig börsnedgång? För att ta reda på detta så tar vi tar en titt på en marknad som har gått kräftgång sedan det glada 1980-talet tog slut, nämligen Japan.

Se även tidigare inlägg om månadssparande i Sverige 1919-2011. Nu uppdaterat med nya figurer och felräkningar rättade! Den som vill kontrollera beräkningarna för Japan kan ladda ner Excel-arket här.

Det börsindex som vi ska låtsas ha månadssparat i är Tokyo Stock Price Index, TOPIX. I data för TOPIX ingår inte utdelningar, men sedan 2006 redovisas utdelningar separat i TOPIX Dividend index. I figuren nedan har en schablonmässig utdelning på 1 % per år efter skatt (vilket motsvarar 1,5 % per år och och 33 % skatt) använts under perioden 1980-2006. och därefter har verkliga siffror använts (som varierar mellan 1,1 % – 2,7 %). Schablonen om 1 %/år efter skatt är förhoppningsvis snarare i underkant än i överkant sett över hela perioden. Utdelningen har återinvesterats i index.

TOPIX-index 1980-2011. Inklusive och exklusive utdelningar respektive justerat och ej justerat för inflationen.

Från toppen 1989 till idag har index exklusive utdelningar fallit drygt 70 %. Inklusive utdelningar är nedgången knappt 60 %. Börsen behöver alltså inte alltid stiga med tiden, i alla fall inte om man har fått en japanisering av ekonomin.

I det förra inlägget över månadssparande i Sverige 1919-2011 konstaterades att det är viktigt att slå inflationen eftersom ett månadssparande sedan 1919 alltid har stigit ganska kraftigt på ett antal års sikt, medan den reala avkastningen (inflationsjusterad) var beskedligare även om den också under hela perioden var positiv på sikt. Situationen sedan 1989 i Japan har dock sett annorlunda ut. Förutom utvecklingen på börsen har också inflationen mätt i KPI sett helt annorlunda ut.

KPI-inflation i Sverige och Japan sedan 1980

Japansk KPI från Official Statistics of Japan. 2010 här  och 2011 här. KPI från Riksbanken fram till 2006 och därefter från SCB.

I Sverige har inflationen mätt i KPI varit kraftig 1980-2011 (ungefär en tredubbling sedan 1980) medan KPI i Japan ökade fram till ungefär 1990 men sedan dess har legat still eller minskat något. I Japan har det alltså i princip räckt med att gå plus i nominella tal för att slå inflationen (eller snarare deflationen). Man har kunnat få real avkastning om man har hittat ett vanligt bankkonto med lite ränta.

Hur har det då gått för den månadssparande japanen?

Vi börjar med ett räkneexempel för att visa vad beräkningarna egentligen visar. Räkneexemplen visar även vad som beräknas i inlägget över månadssparande i Sverige 1919-2011. Beräkningarna visar egentligen inte ett månadssparande, utan ett årssparande, dvs. att man köper aktier en gång om året. På kort sikt kan det skilja sig från månadssparande, men på längre sikt borde resultaten bli relativt lika.

Räkneexempel: månadssparande 2007-2010 (-2.4 % real avkastning per år)

2007
Yoshimitsu-san har sparat ihop pengar under 2007. I slutet av år 2007 investerar han årets sparande i aktier. KPI är detta år 100,7 vilket även råkar vara den summa i yen som han kan placera i aktier. 100,7 yen placeras i aktier då index ligger på 1850.

Total investering: 100,7 yen
Värde på investeringen: 100,7 yen

2008
I slutet av 2008 har index minskat till 1249 vilket innebär att investeringen har minskat i värde till 100,7 yen * 1249/1850 = 68,0 yen. KPI har ökat till 102,3 och så även  så Yoshimitsu-sans sparande som han i slutet av året köper aktier för. 102,3 yen investeras i index till pris 1249. Totalt är värdet på investeringen nu uppe i 68,0 + 102,3 = 170,3 yen.

Total investering: 203,0 yen
Värde på investeringen: 170,3 yen

2009
I slutet av 2009 har index ökat något till 1308 vilket innebär att investeringen har ökat i värde till 170,3 yen * 1308/1249 = 178,4 yen. KPI har minskat till 100,8 och Yoshimitsu-san är lite ledsen över att lönen har sänkts och att han bara kan spara 100,8 yen under året som han i slutet av året investerar i index till pris 1308. Totalt är investeringen nu värd 178,4 + 100,8 = 279,2 yen.

Total investering: 303,8 yen
Värde på investeringen: 279,2 yen

2010
Under 2010 rör sig index knappt, bara upp marginellt till 1311. Detta innebär att investeringen har ökat i värde till 279,2 yen * 1311/1308 = 279,8 yen. Japan är fortsatt i deflation och KPI minskar till 99,6.Yoshimitsu-san börjar fundera på vad han ska göra av sina aktier.

Total investering: 303,8 yen
Värde på investeringen: 279,8 yen

Summering av räkneexempel

På tre år har Yoshimitsu-san investerat 303,8 surt förvärvade yen som i slutet på perioden har ett värde av 279,8 yen. Kvar av investeringen är endast 92 % (279,8/303,8), dvs. 8 % negativ avkastning. KPI har under perioden minskat från 100,7 till 99,6 vilket innebär att inflationsjusterad avkastning under perioden är 92 %/(99,6/100,7) = 93 %, dvs. 7 % negativ real avkastning. Deflationen har hjälpt investeringen lite på traven.

Investeringen löpte över tre år, så årlig negativ real (inflationsjusterad) avkastning är 7 %^(1/3)= 2,4 % negativ real avkastning per år.

Månadssparande i Japan

På x-axeln väljs ett år då månadssparandet påbörjas. Sedan läser man av på y-axeln hur stor avkastning man fick ett visst år från månadssparande i Japan. Om man till exempel började ett månadssparande år 1989 som pågår än idag 2011 så går man till 1989 på x-axeln och läser av vid 2011 (längst ner) på y-axeln. Färgen där är rosa, vilket innebär att den reala (inflationsjusterade) avkastningen under den perioden var negativ mellan 0 till minus 3 procent per år. Jämfört med det förra inlägget om Sverige har jag fått ändra skalan med färgerna eftersom resultaten är lite annorlunda i Japan.

Yoshimitsu-san från exemplet ovan, som fick -2,4 % real avkastning per år, läser av 2007 på x-axeln, går ner till 2010 på y-axeln och konstaterar att rutan är svart vilket innebär sämre än -2 % real avkastning per år

Kommentarer till figuren ovan:

• Har man påbörjat ett månadssparande något år efter 1980 förutom 2008 så ligger man back idag år 2011.
• På 20 års sikt har den vanligaste avkastningen varit ca -1 % per år (ingår i de röda rutorna) vilket på 20 års sikt innebär att den investerade summan minskar med ca 20 % (0,99^20=0,82).
• Påbörjade man ett månadssparande på toppen 1989 och har fortsatt till idag så är den årliga reala avkastningen -1,3 %/år. Hade man investerat en klumpsumma 1989 så hade den årliga avkastningen istället blivit -3,9 %/år. Att månadssparandet ger bättre avkastning beror förstås på att man snittar ner inköpspriset om man köper under börsnedgången samt att man därmed får ta del av mer utdelningar.
• Att placera pengarna på bankkonto eller att stoppa kudden med sedlar hade varit bättre än att investera i aktier i Japan sedan 1980 om man fortfarande behåller aktierna.
• Under den kraftiga börsuppgången innan kraschen 1989 fick man naturligtvis mycket hög avkastning på den japanska börsen (mer än 6 % per år, det gröna fältet i det övre vänstra hörnet).
• Om man månadssparar under en börsnedgång och därmed snittar ner inköpskursen kontinuerligt så medför en börsuppgång ett bra säljläge. Även om man började köpa aktier med dålig tajming runt börskraschen 1989 så låg man plus under börsuppgången 2005-2007, men ligger därefter minus igen.
• Det finns många perioder då man har fått positiv avkastning trots den överlag negativa utvecklingen. Detta betyder att man bör tillämpa tajming under en långvarig börsnedgång.

Slutsats

Om vi får en japanisering av ekonomin med en kraftig och långvarig börsnedgång i kombination med deflation så är det riktigt tråkiga år för månadsspararen! Det är förmodligen möjligt att kontinuerligt snitta ner inköpskurser och sälja vid börsuppgångar (likt den 2005-2007), men det är knappast det bästa man kan göra. Det är i ett sådant läge bättre att stoppa pengarna i madrassen än att investera dem på börsen om man inte lyckas mycket bättre än index eller köper bolag med hög utdelning (som också är uthållig under ett sämre ekonomiskt läge). Det kan alltså vara läge för alternativa investeringar eller mycket noggranna val av aktier om man tror på en situation likt den som har pågått i Japan sedan 1989.

Inflation istället för deflation skulle för övrigt inte göra saken bättre. Tror man på en långvarig börsnedgång och liknande utveckling som den i Japan sedan 1989 så ska man nog inte passivt månadsspara i aktier, utan snarare jobba med sin tajming, eller söka andra strategier eller alternativa investeringar.

Vill du kontrollera beräkningarna så kan du ladda ner excelarket här. Det gick tyvärr inte att konvertera arket till Google documents så du måste ha Microsoft Excel för att kunna öppna filen.

Hur utvecklar sig egentligen ett månadssparande av att börsen går ner?

I tider som dessa när börsen går ner skrivs det mycket om olika strategier. Vissa går likvida, medan andra sitter still i båten eller köper guld. Nu heter denna blogg Aktiefokus, så vi tar helt enkelt och fokuserar på aktier och ser hur det historiskt har gått för en person som har månadssparat i aktier…

Inlägget är uppdaterat 2011-09-03 med uppdaterade figurer och slutsatser eftersom beräkningarna har gjorts om med rättning av fel. Jag har även lagt till 2010 och 2011.

”Det krävs tajming på börsen för att man ska få inflationsjusterad avkastning” – stämmer det?

Det finns ett antal inlägg från främst bloggarna Cornucopia? och Flute-tankar som tar upp historisk avkastning på börsen och jämför den med inflationen. Här är några:

• Cornucopia? – Stockholmsbörsen och inflationen med New York Times-graf
• Cornucopia? – Börsen har inte alls stigit de senaste 100 åren
• Flute-tankar – Avkastningsdiagram för börsen 1920-2008
• Flute-tankar: Inflationsjusterad börs inklusive utdelningar

Slutsatserna från dessa inlägg är att det krävs tajming för att genom aktieinvesteringar kunna slå inflationen. Jag har varit lite skeptisk till slutsatsen av ett flertal skäl; dels har jag ogillat själva tanken för att tajmingen kanske är dålig just nu, dels har inte utdelningar ingått i dessa jämförelser (förutom den sista) och dels finns det ingen som köper alla aktier vid ett och samma tillfälle och sedan väntar och ser vad som händer, utan det normala är att sprida ut sina köp! Utan att vara allt för vågad så finns det nog en del som till och med sätter undan pengar på börsen varje månad…

Månadsspara – köp på både botten och på toppen!

Vi utgår här från att man inte siktar på någon slags tajming t.ex. i form av teknisk analys, utan vi utgår från en enkel strategi som innebär att man över tid alltid har både den bästa och den sämsta tajmingen, nämligen månadssparande. En månatlig peng som man handlar på börsen för innebär att man träffar både bottnar och toppar, vare sig man vill det eller inte. Hur har då denna strategi fungerat historisk? Jämförelsen görs mot Riksbankens börsindex med återinvesterade utdelningar, som till stora delar består av Affärsvärldens generalindex AFGX med återinvesterade utdelningar. 2006-2009 har data tagits från AFGX med återinvesterade utdelningar och 2009-2011 har data från AFGX utan återinvesterade utdelningar använts.

Index har under perioden utvecklat sig på följande sätt. Samtliga index är normerade till index=1 år 1919.

AFGX-index inklusive och exklusive utdelningar respektive justerat och ej justerat för KPI 1919-2011. Logaritmisk skala.

Figuren ovan visar ett par saker tydligt:

• Utdelningen är extremt viktig!
• Historiskt har det inte varit några problem att gå plus på börsen om man inte tar hänsyn till inflationen (KPI).
• Justerat för KPI har börsen under långa perioder inte gått plus om man inte tar hänsyn till utdelningar (återigen är alltså utdelningarna extremt viktiga!).

Åter till månadssparandet. Antag att man sparar en summa varje månad (t.ex. 10 % av månadslönen vilket de flesta kan göra). Det första året köper man aktier för månadslönen. Året därefter får man en löneökning vilket innebär att man kan öka sin månadsinsättning. Året därefter får man ytterligare en löneökning vilket innebär att månadsinsättningen ökar ytterligare, och så fortsätter det. I denna undersökning antas att lönen följer inflationen (mätt i KPI – från Riksbanken fram till 2006 och därefter från SCB)  vilket även innebär att om KPI sjunker så räknas i modellen att man får en lönesänkning. Andelen sparande av lönen hålls konstant.

Figuren nedan kan ta ett tag att begripa, men på x-axeln väljs ett år då månadssparandet påbörjas. Sedan läser man av på y-axeln hur stor avkastning man fick ett visst år. Figuren sträcker sig från 1919-2011. Om man till exempel började ett månadssparande år 1960 som man höll igång till 1980 så går man till 1960 på x-axeln och läser av vid 1980 på y-axeln. Färgen där är svart, vilket innebär att den inflationsjusterade avkastningen under den perioden var negativ. I figuren finns svarta rutor längs en diagonal som markerar 20-årsintervall vilket kan vara en rimlig sparhorisont för en yrkesarbetande person.

Inflationsjusterad (real) avkastning från månadssparande 1919-2011

Några noteringar och slutsatser från figuren:

• Har man börjat månadsspara senare än 2003 så ligger man fortfarande inflationsjusterat back idag år 2011. Undantaget är om man började månadsspara 2008, dvs. efter den senaste börsnedgången.
• Den vanligaste avkastningen på 20 års sikt historiskt har varit att slå inflationen med 0-4 % årligen.
• Det finns en riktigt dyster period kring 1970- och tidigt 1980-tal (det stora svarta och röda fältet) där man inte fick positiv inflationsjusterad avkastning över en 20-årsperiod och detta var om man började investera 1955-1962.
• Började man månadsspara 1934 så låg man under en kort period 1980 back justerat för inflationen! Man låg alltså back på hela 46 års sikt!
• Avkastningen blir på lång sikt jämnare om man månadssparar än om man investerar hela summan på en gång eftersom man investerar i både toppar och bottnar. Tajmingfaktorn försvagas, men elimineras inte helt. Investerar man hela summan vid rätt tillfälle tjänar man mer, men investerar man vid fel tillfälle så tjänar man mindre (eller förlorar mer).
• Det finns en period som gav över 6 %/år inflationsjusterad avkastning. Detta är om man gjorde en första investering i slutet på 1970-talet så att man fick uppleva hela det glada 1980-talet. Detta är det stora gröna fälten i bilden.
• Utdelningarna är extremt viktiga! Skulle samma övning göras om för ett index utan utdelningar skulle resultatet se dystrare ut.

Vad händer om vi får en japanisering av ekonomin?

Bloggaren LesserFool skriver om att det finns en övertro på att börsen alltid stiger över tiden, men att risken är att det blir som i Japan där börsen fortfarande ligger på nivåer 75 % lägre än toppen 1989. Även om det inte behöver bli lika illa i Sverige eftersom börsen inte är lika högt värderad som den var i Japan i slutet på 1980-talet så kan det förstås bli så att den framtida utvecklingen blir dyster. Det kan därför vara intressant att se hur ett månadssparande (med hänsyn till utdelningar) har utvecklats i Japan från 1980-talet och framåt. Jag har för avsikt att återkomma med den övningen i ett senare inlägg om jag hittar lämplig japansk statistik. Tills dess fortsätter jag att köpa aktier utan att bry mig om tajmingen.