Vardias Tier 2-lån

Häromdagen kom nyheten om att Vardia har lyckats få ett Tier 2-lån på 75 miljoner norska kronor. Lånet löper över 10 år men kan förtidslösas efter fem år. Räntan består av en rörlig komponent med ett fast påslag: 3 månader NIBOR plus 6,7 %. I nuläget är räntan 1,3+6,7 = 8 %. Det betyder att Vardias räntekostnader vid nuvarande ränta ökar med 6 miljoner årligen. 6 miljoner är ungefär vad man kommer att få i ränteintäkter från de ca 340 miljonerna som man fick in efter nyemissionen, så ”räntenettot” blir noll.

Marknaden har av någon outgrundlig anledning reagerat surt på nyheten, men när det gäller Vardia är det ingen idé att förvånas över märkliga kursrörelser.

vardia_kurs

 

Det är intressant att notera hur kreditmarknaden värderar Vardias konkursrisk. 8 % är inte direkt någon fantastisk ränta. Stora och stabila företag kan låna betydligt billigare. Det är dock heller ingen krisränta som signalerar att konkursen står runt hörnet, vilket däremot Vardias börskurs signalerar. Det är kanske därför Öresund köpte in sig nyligen och är en av Vardias största ägare nu, med mer än 5 % av aktierna. Vad Mats Q ser i Vardia kanske man får reda på framöver, men kanske har han läst för mycket Aktiefokus?

Vad innebär då detta och varför har Vardia tagit lånet?

Vardia utannonserade redan i samband med nyemissionen att man skulle ta upp detta lån (således ingen överraskning) och eftersom man inte gjorde en större nyemission än den man gjorde är lånet absolut nödvändigt för att säkra bolagets överlevnad. Därför är det en märklig reaktion från marknaden; lånet är i själva verket en stor framgång. Utan lånet hade Vardia troligen tvingats till en ytterligare nyemission innan årets slut.

Försäkringsbolag omfattas av speciella kapitaltäckningsregler. Vilka lån som helst får inte räknas in i solvenskapitalet, men den typ av lån som Vardia nu har tagit (Tier 2-lån) får räknas in. Under kommande regelverk som träder i kraft 2016, Solvens 2, får hela lånet räknas in. Under nuvarande regelverk, Solvens 1, får dock bara en del av lånet räknas in.

Under Solvens 1 kan ett Tier 2-lån vara maximalt 25 % av summan av solvensmarginalkrav och naturskadeavsättningar. Vid Q1 2015 var avsättningarna till naturskadefonden (Provisions for Natural Perils Fund) 728 kNOK. Solvensmarginalkravet redovisas inte på kvartalsbasis utan finns i årsrapporten 2014, där det står följande: På selskapsnivå er solvensmarginkapitalen NOK 133 millioner, solvensmarginkapitalkravet NOK 114,2 millioner.

 

Den del av lånet som får räknas under 2015 är alltså 25 % av 114,2+0,7=114,9 miljoner. 25 % av 114,9 blir 28,7 miljoner. Lånet på 75 miljoner tillför alltså ungefär 30 miljoner till Vardia under 2015. Resten får räknas in från och med 2016.

Hur ser då kapitaltäckningen ut i nuläget? Efter nyemissionen var övertäckningen dryga 100 miljoner och efter en förlust på 56 miljoner i Q1 är övertäckningen 50 miljoner. Nu adderas alltså ytterligare 30 miljoner under 2015 så att övertäckningen blir 80 miljoner. Vardia får alltså inte göra en större förlust än 80 miljoner under resten av året för att undvika ytterligare nyemission.

Det är 2015 som är kritiskt. Klarar man att inte förlora mer än ytterligare 80 miljoner under 2015 kommer ytterligare 45 miljoner in i solvenskapitalet när Solvens 2 träder i kraft.

Vardia har sedan årets start tvingats göra sig av med en stor del av säljstyrkan. Vid årets start var man ca 500 personer och nu är man ca 400 personer kvar. Detta kommer att leda till en minskande tillväxttakt men även minskande kostnader framöver, så det borde gå att undvika mer än 80 miljoner i förlust för resten av året trots den stora förlusten på 56 miljoner under Q1. Det gäller dock att inte flera negativa saker inträffar samtidigt.

Vardia har premieintäkter för egen räkning (det som man inte skickar till återförsäkring) på ungefär 100 miljoner i kvartalet just nu. Det innebär att en förändring av skadeprocenten på 1 %-enhet medför en förändring av resultatet med en miljon. Kollar man skadeprocenten tidigare kvartal har den varit i en minskande trend med undantag för Q4-14 där skadorna var rejält förhöjda.

vardia_skadeprocent_netto

Vardia har inte råd med fler kvartal som är så dåliga som Q4 där skadeprocenten var 15-20 procentenheter sämre än tidigare och efterföljande kvartal. Marginalen är alltså 80 miljoner nu och varje procentenhet gör ungefär en miljon på resultatet.

I Q2-rapporten den 11 augusti kommer det vara av högsta vikt att se att skadeprocenten inte har skenat iväg och att kostnaderna är under kontroll. Vid en förlust efter skatt på mindre än säg 30 miljoner kan man känna sig relativt lugn att läget är under kontroll, för då kommer Vardia troligen att klara sig året ut och kunna visa vinst under början av 2016 (ett år fördröjt jämfört med den gamla redovisningsprincipen). Resultatet borde bli bättre kvartal för kvartal på grund av växande intäkter och konstanta eller minskande kostnader.

Det är en balansakt på hög nivå men linan är fortfarande spänd och med en duktig lindansare ska det kunna gå vägen. Med andra ord behöver man inte oroa sig överdrivet mycket i sommarvärmen, utan det bästa är nog att tänka på något helt annat fram till den 11 augusti.

 

Bli Börsdata-prenumerant och få ett dubbelnummer av Värdepappret på köpet

Sommaren är här och semestern är snart här för de allra flesta av oss. Under sommaren kan det vara skönt att ägna sig åt hårt arbete utomhus, men kanske inte framför skärmen. Därför kommer vi nu med ett smidigt sätt att få uppslag till bra investeringsidéer.

bdvp

Två bra produkter som effektiviserar informationsinhämtning och gör investerandet smidigare är Börsdata och VärdepappretPå fredag släpps nästa nummer av Värdepappret och det blir ett mastigt dubbelnummer som innehåller 10 bolagsanalyser (varav två gästanalyser) och en branschanalys samt en uppföljning av ett tidigare bolag. Dessutom redovisas som vanligt bevakningslistan och aktieportföljen. Dubbelnumret räcker säkert hela sommaren! Nu har du chansen att få prova på detta nummer av Värdepappret om du blir prenumerant hos Börsdata.

Börsdata erbjuder nya 6- och 12-månaders premiumkunder ett gratis dubbelnummer av Värdepappret (värde av 334 kr). Som tack för förtroendet gäller erbjudandet även för befintliga 6- eller 12-månaders premiumkunder. Erbjudandet är tidsbegränsat till den 26 juni vilket är nu på fredag då Värdepappret släpps.

Hur gör jag?

Det hela är mycket enkelt. Gå till www.borsdata.se och skaffa 6- eller 12-månaders premiumabonnemang. Skicka därefter ett mail till info@borsdata.se och ange ert användarnamn så kommer tidningen till din e-postadress nu på fredag!

Börsdata är en kraftfull screener som låter dig effektivisera sökandet efter bolag på de nordiska börserna. George (4020) har utvecklat tjänsten under många år och tjänsten blir bättre hela tiden och är ett måste för oss som investerar främst i Norden.

En halvårsprenumeration på Börsdata kostar 349 kronor, medan en helårsprenumeration på tjänsten kostar 599 kronor. För detta får du alltså ett dubbelnummer av Värdepappret på köpet.

 

Ha en trevlig sommar!

Aktiefokus är sveriges näst bästa ekonomiblogg

Hallvarssons & Halvarsson har frågat 150 vd:ar, informationschefer, IR-ansvariga och ekonomer om vilken som är sveriges bästa ekonomiblogg. För andra året i rad vann Ekonomistas. Grattis till Ekonomistas, som är en mycket kvalitativ blogg!

I kategorin ”bästa ekonomiblogg” kom Aktiefokus för första gången på andra plats vilket vi är väldigt glada för! Tack till alla börs-vd:ar och IR-ansvariga som röstade på oss!

Vi skriver, som namnet antyder, om aktier vilket är en lite annan genre än Ekonomistas, som snarare har en helikoptervy över hela ekonomin med inlägg om nationalekonomi och makroekonomi. Därför är vi väldigt nöjda över att inte ha några andra renodlade aktiebloggar före oss i rankingen!

Inte lika nöjd silvermedaljör som vi.
Inte lika nöjd silvermedaljör som vi.

Aktiviteten på Aktiefokus har gått ned ganska kraftigt sedan Kenny började skriva för Värdepappret. Renodlade aktieanalyser finns huvudsakligen i Värdepappret nu även om det kommer att dyka upp inlägg på det temat på Aktiefokus även i fortsättningen, men vi båda som driver Aktiefokus försöker att hålla ångan uppe och bloggar vidare om olika ämnen som vi tycker är intressanta när vi känner för det. Vi är båda ganska humördrivna när det kommer till hur mycket vi skriver och om vad, så aktiviteten går i vågor.

Oavsett vad vi skriver om hoppas vi att vi ska upprätthålla en god kvalitet snarare än ett högt inläggstempo! En sådan här utmärkelse sporrar oss att fortsätta på det spåret. En sådan här utmärkelse fyller nog även på hybriskontot lite, så om vi blir för odrägliga framöver får ni säga till i kommentarsfältet ;-)

Kommentarsfältet och den respons vi får är en stor orsak till att fortsätta skriva. Tack för att ni läser och kommenterar!

Martin och Kenny

Lathund till att slå index

Aktier och investeringar är ett mångfacetterat ämne där det är bra att ta in olika tankar och synvinklar. Ibland stöter man på tankar som är väsensskilda från ens egna, ja till och med väsensskilda från vad som är rimligt och logiskt vilket gör att russinet där uppe i skallen får inspiration till lite aktivitet. Jag tänkte därför att det kunde vara bra för er läsare att ta del av ett antal djupa insikter om hur man som en privatsparare egentligen slår index.

Att slå index är inte lätt. Det finns forskning kring hur effektiv marknaden är (effektiva marknadshypotesen) som visar att man i princip inte kan slå index över tid, om man inte tar mer risk än index. Men fasa ej, Aktiefokus har här ett enkelt recept till hur man lätt som en plätt slår index. Håll till godo!

Investerarens guide till att slå index

Att slå index är inte lätt, så till att börja med måste man sätta upp tydliga regler. Som privatsparare har man alldeles för stora friheter, så till att börja med ska man agera som om man vore en fond som förvaltar minst ett par miljarder kronor. Det ger nämligen ett stort antal fördelar.

Köp bara stora bolag med hög likviditet

Man måste köpa stora bolag. Säkrast är att dra gränsen vid Large cap så att man undviker små och spekulativa bolag. Likviditeten i aktierna man köper måste vara så stor att man skulle kunna ta en betydande position i sin miljardfond på kort tid. Detta förfarande gör att man undviker småbolag och därmed undviker förluster. Förenklat kan man säga att småbolag är små för att de är dåliga medan stora bolag är stora för att de har gjort något bra och därmed har inneboende kvalitet. Alla stora bolag har visserligen en gång varit små, men det var då det.

Ytterligare en fördel med stora bolag är att de är följda av många analytiker varav vissa troligen jobbar heltid med att följa just det här bolaget. Analytikerna är insatta i affärsmodellen utan och innan och kan siffrorna både bakåt och framåt i tiden utantill. Att många analytiker följer bolaget betyder att det är väl genomlyst och att du som privatinvesterare har extra stora chanser att få en edge mot marknaden eftersom du troligen ser något som alla andra inte ser.

Begränsa dina positioner

Om du mot förmodan skulle hitta ett bolag som verkar väldigt undervärderat (pris lägre än värde, där ett bolags värde är alla framtida kassaflöden diskonterade till nuvärde) så se för guds skull till att inte ta en stor position i det bolaget. Om ett bolag är billigt så beror det på att det är något fel på det. Omvänt gäller även att om ett bolag är dyrt så är det för att kvalitén är hög. Sätt för säkerhets skull en restriktiv gräns på max 5 % i ett enstaka bolag så skyddar du dig mot att köpa för mycket av enstaka bolag som du bedömer är undervärderade. Om du är vågad, så satsa på en fokuserad portfölj med enbart 30 innehav, men tänk på att du då tar hög risk!

Om du, gud förbjude, hittar en hel bransch som är undervärderad (det kan vara finansbolag under en finanskris eller oljebolag under en oljekris) så undvik för allt i världen att köpa för mycket av bolag i den branschen, även om det är marknadsledande bolag med starka finanser som garanterat kommer att överleva krisen. Skapa så breda branschdefinitioner som möjligt (klumpa t.ex. ihop alla finans- och fastighetsbolag till en bransch eftersom de har samma risker). Sätt sedan en strikt gräns på t.ex. 10 % för hur hög exponering du får ha mot en viss bransch så du inte får för mycket av det som är billigt just för tillfället. Naturligtvis leder det till ökade möjligheter att slå index.

Fokusera på historisk volatilitet (beta)

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning, brukar det heta. Däremot är historisk volatilitet (beta) en garanti för framtida avkastning. Lågt historiskt beta ger en avkastning som i framtiden förväntas underprestera index (men med lägre risk) medan ett högt historiskt beta ger en förväntat hög framtida avkastning, men med hög volatilitet (alltså risk). Fokusera inte på bolagens verksamheter i dåtid och nutid. Beta säger mer för den som vill slå index.

Slutsatser

Som privatsparare med för stora friheter är det lätt att gå bort sig. Tänk vilka risker det innebär om man skulle kunna styra sina egna positioner (både bolag och bransch), fick köpa vilka bolag man vill utan att behöva sätta någon etikett på dem i form av storlek, likviditet eller någonting annat. Den bästa vägen till en hög avkastning är istället att sätta upp strikta regler och förvalta sitt kapital som om man hade flera miljarder kronor i en fond. Undvik små bolag, för de måste vara riskfyllda. Undvik bolag med låg likviditet, för tänk om du inte kan avyttra hela ditt innehav på mindre än fem minuter. Undvik att ha för stort fokus mot ett bolag eller mot en bransch utifall värderingen är låg. Köp helst bolag som är analyserade av många analytiker, för de har förmodligen missat något.

Eller så gör man precis tvärt om och utnyttjar alla de möjligheter man har som en privatsparare med lite kapital jämfört med fonder och institutioner som förvaltar flera miljarder.

Vad vore ett raljant inlägg utan lite Buffett:

The best decade was the 1950s; I was earning 50% plus returns with small amounts of capital. I could do the same thing today with smaller amounts. It would perhaps even be easier to make that much money in today’s environment because information is easier to access.

Det här är enligt mig ett av de viktigaste Buffett-citaten som sätter handsken rätt på snoken. Utnyttja de fördelar du har som privatsparare, som inte förvaltar flera miljarder i kapital. Köp små bolag som är felvärderade och om du hittar speciella lägen, utnyttja dem istället för att agera efter påhittade regler som fungerar väl för reglerade institutioner. Akta dig, eller var väldigt säker på vad du håller på med, om 20 analytiker följer bolaget vars aktie du köper.

I min egen aktieportfölj har jag vissa tumregler i bakfickan för att jag ska haja till när jag avviker från dem, men det är just tumregler och om läget så kräver så avviker jag från dem direkt. Det tror jag är gynnsamt för avkastningen på sikt. Om man inte utnyttjar de möjligheter som ges, är det bättre att köpa en indexfond.

Livslångt lärande och lärdomar den hårda vägen

Jag har hållit på med aktier i mer än tio år nu. 2005 köpte jag mina första aktier: fyra Nokia svenskt depåbevis, en SCA och två Swedish Match. Jag behöll aktierna i ett par veckor. Därefter har det hänt en del på vägen. Mycket har gått bra men mycket har också gått dåligt och det är av motgångarna som man lär sig något. Det gäller samtidigt att verkligen dra lärdom av motgångarna så att man gör saker och ting ännu bättre i framtiden. Alla kan vara medgångssupportrar, men det är när det blåser snålt som agnarna sållas från vetet.

Lära eller dö

Investeringar handlar i mångt och mycket om att göra mer rätt än fel. Fel kommer man alltid att göra (den som tror något annat har… fel) men så länge felen inte leder till för stora konsekvenser och kommer tillräckligt sällan samt hanteras på rätt sätt så är det bara en naturlig del i investeringsprocessen som man kan dra nytta av.

För några år sedan skrev jag ett inlägg om lärdomar från en misslyckad investering i det brasilianska elbolaget Eletrobras. Eletrobras hade en fin historik och såg väldigt billigt ut men innehöll hög politisk risk, vilket jag negligerade, som föll ut på värsta tänkbara sätt. Än så länge har jag inte gått på några ytterligare minor i Eletrobras fotspår, utan jag har format investeringsfilosofin för att undvika sådana problem.

Så kom Vardia. Investeringen i Vardia har än så länge inte gått så vidare bra och det är värt att ställa sig den självklara frågan; ”varför?”.

Ja, vad var det som gick fel och som jag så totalt missade i Vardia? Jag har funderat på det här en del och kommit fram till en del olika slutsatser.

Numero uno

Den första slutsatsen är att det som hände i Vardia var en svart svan. Ingen hade kunnat vänta sig att ett byte av redovisningsprincip skulle bli framtvingat på det vis som nu skedde. Till mina inlägg fick jag ibland kommentarer av typen ”det här ser för bra ut för att vara sant, något är fel” men så är det alltid när ett bolag är lågt värderat. När jag köpte Protector kring 15-20 NOK såg det också för bra ut för att vara sant, men utan att peka på vad som är fel är tankar om ”det är för bra för att vara sant” bara värda luft.

Med andra ord; ibland inträffar sådant som man inte har kunnat förutse och det inträffade i Vardia. Hade man kunnat agera annorlunda? Ja, naturligtvis.

Numero dos

Den andra slutsatsen är att jag hade varit för slarvig med min analys på en så simpel punkt som att bedöma om balansräkningen var stark eller svag. Jag har grävt väldigt djupt i både ditt och datt, men just när det gällde balansräkningen gjorde jag en miss. En stark balansräkning ser jag generellt sett som mycket viktigt i de bolag jag investerar i (det finns även undantag) och i Vardias fall kollade jag i princip på kapitaltäckningsgrad (28 % mot kravet på 8 %) och solvensövertäckning som var 156 % (mot kravet på 100 %). Det jag hade missat var att övertäckningen mot solvenskravet bara var 40 miljoner vid analystillfället. Även med den gamla redovisningsprincipen hade man troligen misslyckats att undvika ytterligare en nyemission eftersom skadeprocenten i Q4 blev så dålig. Detta är också troligen orsaken till revisorns kalla fötter och upprinnelsen till hela den soppa som senare blev.

Om jag hade noterat den svaga balansräkningen hade jag gått betydligt försiktigare fram i Vardia. Jag hade troligen fortfarande investerat, men inte tagit en så stor position som jag gjorde.

I efterhand är det många som har pekat finger åt hur fel jag hade i min analys. Javisst, jag missade den svarta svanen, men i övrigt är den stora missen den svaga balansräkningen. I övrigt ser jag i stort sett inga fel i den ursprungliga analysen (som nu är över ett år gammal och finns att läsa här).

Numero tres

Den tredje slutsatsen rör en lite mjukare fråga. Redan i den ursprungliga analysen, som jag nyligen länkade till, noterade jag att ledningens prognoser var aggressiva och att jag inte trodde på dem själv men jag konstaterade även att det inte gjorde något om prognoserna inte uppfylldes, eftersom det ändå såg ut att vara en attraktiv investering.

Vad jag tar med mig från det är att ett bolag som växer snabbt och som inte har en urstark balansräkning är i behov av att ledningens prognoser håller. Om inte prognosen håller, håller troligen inte budget och då krävs det snart kapitaltillskott.

Vardia sitter i samma sits nu. Balansräkningen är fortfarande svag, trots att man ska hämta in 375 MNOK. Man måste lyckas genomföra stora besparingar och det snabbt. Nu är vd utbytt men hela bolagets ledning i övrigt sitter kvar. Kommer de att lyckas den här gången?

Jag är skeptisk till att man kommer få ned kostnaderna tillräckligt snabbt. Man ska gå från en förlust på (justerat) 40 miljoner under Q1 till att förlora som absolut mest säg 50-70 miljoner till under resten av året för att klara solvenskravet. Det är riktigt tuffa besparingskrav. Men nu, till skillnad från då, har ledningen insett allvaret på ett helt annat sätt. Och nu är värderingen dessutom mycket lägre, så därför är Vardia fortfarande en intressant investering men på lite annan basis än då.

Numero cuatro

Den fjärde slutsatsen är att säkerhetsmarginalen inte var så stor som jag trodde. Jag argumenterade ungefär så här: ”man borde klara sig utan ytterligare kapitaltillskott och motiverad värdering är 1 x GWP. Värderingen ligger ungefär just nu men man växer med i runda slängar 50-100 % per år kommande år och därför är värderingen låg med säkerhetsmarginal”. Tillväxt är ingen säkerhetsmarginal på det viset.

Låt oss se hur värderingen har förändrats. Kursen innan problemen stod i omkring 30 NOK, vilket motsvarade ett börsvärde på nästan en miljard. Därefter har man som aktieägare kommit att behöva stoppa in ytterligare 12 NOK per aktie, vilket betyder att kursen egentligen var 42 NOK vilket motsvarar 1350 MNOK i börsvärde. GWP på löpande tolv månader var vid Q3 2014 ganska prick 1 miljard NOK vilket betyder att man egentligen betalade 1,35 x GWP. Det är inget stort överpris. Framöver väntar möjligen ytterligare problem men även om man måste stoppa in ytterligare 150 MNOK i en nyemission till var värderingen då 1,5 x GWP vilket inte var något hemskt överpris.

Men kursen har ju gått ned 95 %? Den stora kursnedgången beror dels på antalet nya aktier och dels på multipelkontraktion. Hur marknaden värderar ett bolag är inget man kan styra över. En dyr aktie kan alltid bli dyrare och en billig aktie kan alltid bli billigare. Det man däremot kan styra över är att vara försiktig för att råka ut för permanent värdeförstöring.

Om man ägde aktier innan nyemissionen och inte hade råd att teckna har man drabbats av en fruktansvärd utspädning vilket förstör värde för den som inte tecknar sin andel. Detta gäller troligen många i Vardias ledning som har sålt en del aktier och teckningsrätter den senaste veckan. I övrigt är det värdeförstörande som har skett troligen de neddragningar som Vardia nu tvingas göra för att överleva. Det är inte optimalt på något sätt och inte heller gratis att göra stora neddragningar, utan ett problem för framtiden som ledningen måste försöka hantera. Det är ett riktigt eldprov och misslyckas man med detta kan vi få se värden förstöras framöver. Det bästa för aktieägarna vore troligen att hämta in ytterligare pengar (nyemission eller lån) istället för att göra några andra drastiska åtgärder för att hantera situationen och komma på banan. Om man bara når stadiet att man lyckas visa vinst kommer situationen att vara mycket gynnsammare än vad den är nu.

Felaktiga lärdomar att dra

Lika viktigt som att dra lärdom är att inte dra felaktiga lärdomar. Jag har läst eller hört många konstiga lärdomar om Vardia som jag själv anser är felaktiga, åtminstone för mig själv:

  • ”Jag ska aldrig mer ta en så stor position i ett bolag”. Det här anser jag är fel. Om ett case ser bra ut kommer jag att gå in tungt igen. Det är en fördel man har som privatinvesterare. En fond kan inte gå in med 50 % av kapitalet i ett bolag, även om det är en no-brainer, men det kan en privatperson. Hög koncentration slår hårt i nedgång, men det gäller även i uppgång.
  • ”Analysen var fel från början”. I stort sett har analysen varit rätt. Som jag skrev tidigare i inlägget har för lite fokus legat på några punkter som borde ha manat till försiktighet och därutöver inträffade en svart svan som var svår att förutse.
  • ”Det här borde man ha förstått från början – det verkade för bra för att vara sant”. Det här är rent nonsens. Alla bra case ser alltid för bra ut för att vara sanna och det är bara i efterhand som man i efterklokhetens ljusa sken inser hur läget egentligen var och hur utfallet blev.
  • ”Nu har jag gått på en smäll i det här bolaget – bäst att aldrig mer titta åt det här hållet”. Det här är livsfarligt. Istället ska man titta igen, inte agera i affekt, och se om nya möjligheter uppenbarar sig baserat på det man vet, nu eller i framtiden.

Sammanfattning

Ytterligare några lärdomar har stoppats in i erfarenhetens guldgruva.

  1. Svarta svanar inträffar ibland och de är svåra att skydda sig mot.
  2. Kolla om balansräkningen verkligen är så stark som den ser ut att vara, speciellt i finansiella bolag.
  3. Aggressiva prognoser från ledningen måste tas på större allvar.
  4. Tillväxt är tveksamt att använda som säkerhetsmarginal.

Vardia är den största smällen jag och min aktieportfölj har tagit både i procent och i kronor. Det är en nyttig erfarenhet att känna på hur det känns i en allvarlig nedgång. Min portfölj tappade drygt 20 % på en dag vilket minst sagt inte kändes särskilt bra (jag tror jag var lite frånvarande på fikat den dagen), men så här i efterhand är det en erfarenhet som jag i någon mening är nöjd över att ha som jag kan tänka tillbaks på. En bred nedgång i hela portföljen på grund av allmän börsnedgång tror jag är enklare att hantera mentalt än när en enstaka aktie kraschar på det här viset.

Har du dragit några lärdomar som du vill dela med dig av? Är det någon lärdom som du tycker att jag har missat i fallet Vardia?