Författararkiv: Martin Birkeldh

Ställ frågor till VD på Skåne-Möllan

Postat av
4

Vi kommer snart att ha en e-postintervju med VD på Skåne-Möllan, Anders Persson och tänkte att ni som är intresserade kan ställa en fråga. Behöver du lite inspiration så har vi skrivit några djupgående inlägg:

Skriv frågan nedan i kommentarsfältet eller maila till martin@aktiefokus.se. Ni har till på tisdag nästa vecka (förtydligande: alltså tisdag den 27:e november) på er att skriva en eller flera frågor.

En finansmans bekännelser : veni, vidi, ridi av Knut Ramel

Postat av
5

Författaren Knut Ramel är förvisso släkt med Povel och är från adlig ätt samt har blivit utsedd till Sveriges 12:e mäktigaste person i finansbranschen 2007, men jag tror ändå att få visste vem han var innan han släppte denna bok i slutet av 2011. Boken fångade mitt intresse genom att verka vara brutalt uppriktig och nästan i Magnus Betner-stil leverera tänkvärda betraktelser. Ta t.ex. den provokativa rubriken som Dagens Industri satte efter en intervju som kom i samband med att boken släpptes, ”Knut Ramel: Investor är en gubbklubb”.

Knuts karriär

Boken är huvudsakligen en biografi över Knut, där han klokt insett att det är inte han som är det mest intressanta utan snarare det han har varit med om. Det hindrar honom dock inte att berätta en del om sitt egna liv och uttrycka sina åsikter om sina chefer, kollegor och kunder.

Knut föddes 1954 och hamnade på Handelshögskolan 1973. Han tyckte generellt att ekonomi var ett sömnpiller för att det huvudsakligen består av självklarheter. Han tyckte inte heller det var ett riktigt jobb. Efter examen så tog han även ett år på läkarlinjen innan han insåg att det var fel för honom. Genom sin pappas kontakter fick han jobb på Beijerinvest och jobbade för Anders Wall. Knut hamnade i Tyskland och fick där jobba med internationell handel och under de 16 månaderna han var där lärde han sig även tyska.

Hans beskrivning av konglomeratet Beijerinvest är verkligen intressant för han fick en unik inblick i det genom att efter Tysklandsvistelsen jobba som assistent till Wall. På Knut verkar det som att han då insåg hur viktigt det är med en bra styrelse. Detta är ännu viktigare i en verksamhet där allt spretar och där kompetensbrist är en av anledningen till att man slaktat nästan alla konglomerat (då de inte kunnat generera lika bra ägarvärde som de kunnat göra som fristående bolag).

Knut hyser en avsky mot möten efter sin tid i Tyskland. Han anser att det inte är något görande och får folk att tro att de gjort något produktivt. För att underbygga detta så går han tillbaka till tsunamikatastrofen där UD inte skickade ett krisflyg omgående för man satt i ett möte en dag och försökte planera vad man skulle göra. I Knuts värld så gav det personerna som var inblandade en falsk tro att de faktiskt gjorde något för människorna i Thailand.

Efter att ha jobbat för Wall så kommer han in som 23-åring på investmentbanken CSFB och utvärderade obligationslån. Det var en slags plantskola där man kontrolläste papper i timmar och det beskrivs i boken som något makalöst tråkigt. Knut, som genom hela boken beskriver sig som lat (även om jag hade kallat honom bekväm), var inte helt lämpad för det, men genom ren tur så hade han efter sex månader hamnat på Scandinavian desk och det här var enligt honom unikt snabb karriärutveckling.

På CSFB fick han jobba med att hjälpa företag ställa ut obligationslån och mergers and acquisitions (M&A). Det gick fint, men så kom de på en ny finansiell produkt som kallas för swap (agreements). Här kommet nog bokens svaghet, nämligen att Knut inte är den mest pedagogiska personen. Det är nämligen svårt att förstå som läsare vad de här härliga produkterna går ut på.

Swap går ut på att två parter lånar i olika valutor, men man byter åtaganden med varandra för att pressa ned räntorna. Knuts exempel är att Världsbanken och IBM bytte åtaganden med varandra. Så IBM lånade i CHF och Världsbanken i USD, därefter bytte de åtaganden med varandra så IBM betalade USD till Världsbanken som betalade i CHF. Detta gjorde att de kunde pressa ned räntorna så att inte alla som ställde ut obligationslån i CHF hade Världsbanken i sin portfölj, utan IBM (fast det betalades fortfarande av Världsbanken) och vice versa med obligationerna i USD. Risken med det, om jag förstår upplägget korrekt, är att det finns en risk mellan IBM och Världsbanken som inte hade funnits annars. Eventuella valutakursrisker står de respektive bolagen för.

Eftersom recensionen är så lång kommer här en idolbild!

Eftersom recensionen är så lång kommer här en idolbild!

När Knuts chef på CSFB ska byta jobb så blir han tillfrågad om han vill följa med över. Det gör han och hamnar hos Merrill Lynch. Knuts sågning av sin arbetsgivare på den tiden var inte nådig och beskriver dem som ett b-gäng och nyttiga idioter för andra investmentbyråer när de behöver en second opinion.

De blir dock bättre med tiden och det går bra för Knut. Under hans tid på Merrill Lynch, där han blev kvar i 22 år, hade han 12 olika chefer och tio av dem fick sparken. Hans sågningar av vissa VD:s är brutala. Ta bara citatet ”Osäker, okunnig men tvärsäker” om Herb Alison (som enligt länken till Wikipedia nu hjälper Obamaadministrationen) och Knut beskriver uppföljaren, Stan O’Neal (och den Wikipedia-artikeln är råare än Knut …) på samma sätt som ”Hebbe lille”.

Knut bytte dock inte arbetsgivare utan fortsatte sin karriärutveckling hos dem. Han fann det bra att vara en ”Big fish in a small pond” och han tjänade som sagt grova pengar. Detta gjordes genom att investmentbanker fick betalt genom procentandelar i affärer. Om ett bolag köper ett annat bolag så tar de en viss procentandel i arvode för de olika tjänsterna de erbjuder. Om det inte blir någon affär tar de inte en krona. En juristbyrå tar 1 500kr/h oavsett, så de missar de extrema summorna. Själva bankiren får en bonus sedan av investmentbyrån och har de ett bra kontaktnät och genererar många affärer så är de viktigare för byrån och får en ännu högre bonus.

På slutet av hans karriär så har han tjänat så mycket pengar att han behöver egentligen inte jobba. Det blir då mer för att han tycker det är kul och när säljaren försvinner så lyckas han ordna än fler affärer. Han blir även rekryterad till UBS och det beskriver han som riktigt roligt. Dock efter 4,5 år så lämnade han UBS och enligt sig själv så kan han nu även kanske ägna sig åt något viktigt. Det ni!

Det svenska näringslivet

Knut beskriver ganska många affärer som är helt galna, i alla fall sett i backspegeln. Som investerare är det här något som är väl värt att beakta och kanske en av huvudanledningarna till att läsa boken, om man nu inte är intresserad av investmentbankirslivet.

Vi börjar med Volvo som 1978 sålde fler bilar än BMW. Idag säljer Volvo personvagnar bara 1/4 av vad BMW säljer. Det här beror på många anledningar enligt Knut. Om vi börjar med försäljningen av personvagnarna till Ford så var det ett bra deal, men det hade kunnat undvikas om Volvo hade skötts av någon som kan bilbranschen. Leif Johansson sägs vara en medelmåtta utan kunskap om bilbranschen (och hur är han då i Ericsson?).

Andra fel med Volvo än inkompetent management är att man alltid försökt balansera upp den ”läskiga” cykliska delen i bolaget. Detta istället för att faktiskt fokusera på det man gjorde bäst. Här jämförs bolaget självklart med Scania som verkar vara en diamant i Knuts ögon. Han skriver även att det var tur att Bryssel sade nej till att slå ihop Volvo och Scania för det hade förstört Scania.

I Astra har Investor gjort väl många tabbar där en dundertabbe verkligen sticker ut. Man gav nämligen bolaget Merck alla rättigheter för Astras mediciner i USA för all framtid (ganska lång tid …) för 100 miljoner USD (och ja, vi alla vill se den kalkylen). Den här affären förstörde all den lysande framtid Astra hade med de mediciner så som Losec. Sedan nämns tyvärr inte hur dyr skiljsmässan mellan Merck och AstraZeneca blev.

StoraEnso gjorde en riktig skitaffär i Consolidated Paper. Där gick 23 miljarder kronor upp i rök för Investor. Han fortsätter såga Investor för att de sålde Scania och det verkar ärligt talat ingen förstå nu i efterhand. Innan dess hade Investor dessutom fusionerat det med SAAB som också var ett ordentligt feldrag. Visst blir man matt?

Slutligen om Investor så är han dock glad åt att Investor har satsat pengar efter Kreugerkraschen och räddade många av Sveriges industribolag och därefter även satsat pengar i många av bolagen som senare blomstrat. Där nämns bland annat Atlas Copco. Han har dock svårt att se ett existensberättigande för Investor i framtiden då de inte uppfyller sina egna krav på sina kärninnehav. Dessa två är att Investor ska ha ett dominerande ägarinflytande samt att Investor ska kunna tillföra bolaget värde.

Industrivärden sågas faktiskt lika brutalt. Där berättar han om AGA och beskriver trovärdigt hur det mycket väl skulle kunnat ha blivit världsdominerande och hur det schabblades bort. Det köptes av Linde som beskrivs som en ”pygmé på industrigasmarknaden”.

Försäljningen av AGA är måhända sven svensk industriskandal men dessutom ifrågasätter den Industrivärdens marknadsekonomiska och samhällsekonomiska existensberättigande. Industrivärden verkar fungerar som ett ekonomiskt frimureri som gynnar sina medlemmar i golfklubben. De får styrelseuppdrag med höga arvoden samt, minst lika viktigt, en illusion av att vara betydelsefulla.

Substansvärdesrabatt på 20 % i Industrivärlden kanske ska anses som att man betalar ett överpris? Så som Knut beskriver dem, med mer tydliga exempel, skulle göra mig mörkrädd som aktieägare. Nu ska det kanske tilläggas att jag inte är aktieägare i dem och därmed inte blivit mörkrädd.

Avslutning

Så även om jag nu återberättat större delen av hela boken så måste jag rekommendera den skarpt. Jag tycker Knut levererar via bondförnuft, en humoristisk inblick i ett mytomspunnet yrke. Han tycker själv att han fått för mycket betalt och berättar det ärligt talat lite väl tydligt. Han balanserar delvis upp hyllningen till sig och sina kollegor med motsatsen också. Det är dock sällan han skriver om affärer han föreslog som med facit i hand skulle varit skitdåliga.

Det finns vissa bitar i boken som är roliga för sådana som mig som uppskattar elakheter inom ekonomi. Citatet nedan speglar tydligt detta.

En populär finansklyscha är att ”marknaden har alltid rätt”. Det är inte sant. Marknaden har alltid fel, nästan alltid i alla fall. Vid varje givet tillfälle är marknaden antingen övervärderad eller undervärderad. Det är ytterst sällan som marknaden förmår att göra en långsiktig riktig bedömning. Ofta är marknaden fantastiskt felvärderad, då kallas det bubblor eller kriser. Därför kan skickliga investerare som har styrkan att ”gå mot marknaden” tjäna mycket pengar.

Han avslutar det där fantastiska stycket med att återberätta ett exempel från IT-boomen, som ska illustrera ledstjärnan ”att man aldrig ska underskatta marknadens dumhet”.

Efter att ha läst boken och analyserat den så förstår man inte riktigt syftet med boken. Han behöver inte pengarna (om den ens genererade några) och han skapar sig bara ovänner. Knut svarade imponerande snabbt på denna fråga när jag ställde den i ett mail.

Jag bestämde mig för att skriva en bok, även titeln på boken, ca 10 år innan jag slutade som bankman. Anledningen var att jag tyckte att det fanns en ”story” att berätta (finansmarknadens utveckling) samt, kanske i ännu högre grad, att jag ville kontrastera den humorlösa, självbelåtna och självimponerade uppfattning aktörerna på och runt finansmarknaderna hade om sina roller med den ofta lite mer banala verkligheten. En fasad som de flesta utanför finansmarknaden accepterade och trodde på (fram till 2008 i alla fall).

Personligen är jag glad att han delar med sig av sina erfarenheter och det är även fler. Den tar även bort romantiken kring maktsfärerna i svenskt näringsliv och visar nästan för tydligt att det långt ifrån bara är kompetens som avgör. Boken får mig även att än mer gilla mindre bolag där det är en entreprenör som är drivande.

Tänkte avsluta med att länka lite. Det kom en hel del intervjuer med Knut när han släppte sin bok och om ni fortsatt är nyfikna rekommenderas en intervju i Fokus och radiointervju på SR.

Skåne-Möllan: Kommentarer på nyemissionen

Postat av
6

Innan nyemissionen behandlas tycker jag att du ska läsa på om årets skörd. Jag har svårt att förstå hur det påverkar oss som investerare, men spontant verkar det som att årets kvalité på spannmålet är bra och nästa års pris kommer att vara högt då många bönder prissäkrat till ett pris som är högre än genomsnittspriset p.g.a. torkan i USA. Eftersom Skåne-Möllan sista tiden varit dåliga på att slussa högre vetepriser till slutkunderna är det här lite oroande. Kanske är det därför deras årsprognos som presenterades i Q2-rapporten var mindre bra?

Nyemission

Det gick förra måndagen ut ett pressmeddelande där det stod att det faktiskt händer saker i Skåne-Möllan. Spontant är jag nyfiken på vad som händer, men inte direkt positiv. Gustav har skrivit några ord och han är mer positiv än vad jag generellt är.

Skåne-Möllan gör en riktad nyemission på 36 miljoner SEK till den norska kvarnen Norgesmøllene. Dessa köper även aktier av storägarna så att man kommer upp till 18 % av aktierna. Förutsättning är att affären går igenom på den extra bolagsstämman den 4:e oktober. Tyvärr mitt i bokslutet för min egen del så jag kommer inte kunna resa ned och delta. Dock kommer inget spännande ske då de tre storägarna behåller över 50 % av aktierna.

Lite om Norgesmøllene

Skåne-Möllan och Norgesmøllene är båda ägare i det danska bolaget Melcompagniet som man sålde tre procent av förra året och nu äger 17 % i. Varför man sålde vet vi inte, utan det bara gjordes. Vi vet inte heller om det var Norgesmøllene som köpte, men reavinsten var ca 1,2 miljoner SEK. Övrig aktieägare i Melcompagniet är det tyska bolaget Flechtorfer Mühle.

Enligt Norgesmøllenes webbsida ägs de av Felleskjøpet Agri BA och Stiftelsen Fritt Ord. Det första är ett bondekooperativ och det andra är en stiftelse vars Wikipediasida säger det mesta om dem. Båda ägarna verkar ha djupa fickor vid en snabbgranskning.

Norgesmøllene är ungefär som Lantmännen/Kungsörnen är i Sverige. Enligt en presentation på norska, har de ca 60 % av mjölmarknaden i Norge. Det står även i presentationen följande:

Norgesmøllene har samarbeider med Skåne-möllan i Sverige, de har utviklet en prosess for å prekoke bygg – gjøre det både raskere og enklere for forbruker å ta bygg i bruk.

Min norska är långt ifrån bra, men enkelt sagt har man har tillsammans utvecklat en process för att förkoka korn. Det är intressant att Skåne-Möllan aldrig kommenterat detta själv.

Analys av pressmedelandet

Genom transaktionen tillförs Skåne-möllan en engagerad, kunnig och långsiktig ägare med betydande kunskap och erfarenhet i branschen. Beloppet som tillförs Skånemöllan genom den riktade nyemissionen stärker bolagets finansiella och strategiska position samt skapar förutsättningar för fortsatt tillväxt och utveckling av bolagets erbjudande.

Vi får förutsätta att Norgesmøllene är allt detta. De har stor kompetens om Norge och säkerligen liknar mjölmarknaden varandra i Norden. Dessutom bör styrelsen veta om hur pass bra de är då man samarbetat tidigare med ägarfrågor i det danska intressebolaget samt genom samarbetet med kornprocessen. Däremot förstår jag inte vad Skåne-Möllan tjänar på att få in en norsk storägare när man exporterar sina produkter dit. Man missar möjligheten att aktivt kunna etablera sig där. Sedan bör jag tillägga att Skåne-Möllan inte haft tillväxt på några år, utan det skulle produkten MWT stå för.

Genom att Skåne-möllan tillförs 36 miljoner kronor i kapital får bolaget en stark finansiell plattform för framtiden. Med denna plattform möjliggörs fortsatta offensiva investeringar i specialprodukter för vår hemmamarknad och för exportmarknader. Med Norgesmøllene som ny delägare i Skåne-möllan tillförs styrelsen ytterligare kompetens inom den nordiska kvarnbranschen, säger Skåne-möllans VD Anders Persson.

Sedan när har inte Skåne-Möllan haft för stor kassa? Man har en nettokassa och stabila kassaflöden i ca tio år. Första meningen ovan verkar därför som en efterhandskonstruktion, men jag antar att man kommer att bygga något nytt för en investering i Skåne-Möllans fall måste nästan vara en kvarn eller liknande.

Norgesmøllene ser investeringen i Skåne-möllan som långsiktig och industriell. Detta görs också för att utveckla nya produkter och teknologier, och vi ser Skåne-möllans satsning på sin nya Havremölla som speciellt intressant. Med den goda utvecklingen som bolaget har haft på senare år kommer vi tillsammans också utveckla våra nordiska relationer, samt utveckla marknadssidan vidare, säger Norgesmøllenes VD Björn Gjethammer.

Här tycker jag att man säger att man ska samarbeta med att utveckla nya teknologier. Det är nog bra med tanke på att jag i analysen av Skåne-Möllan skrev att en av riskerna i bolaget är att medelåldern är hög. Sedan är frågan vem som kommer dra det längsta stråt av dem. Norgesmøllene som kan komma åt patenten i Skåne-Möllan eller Skåne-Möllan som kan rädda sin affär när pensionerna kommer?

Skälen till den avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt som den riktade nyemissionen medför är att styrelsen i Skåne-möllan anser det vara fördelaktigt för bolaget och aktieägarna att bredda ägarbasen och tillvarata möjligheten att på för bolaget attraktiva villkor tillföra nytt kapital från en stark och branschkompetent investerare. Styrelsen anser sammantaget att nyemissionen bidrar till att skapa värde för Skåne-möllan och för bolagets samtliga aktieägare. Teckningskursen i nyemissionen har fastställts baserat på marknadspriset för Skåne-möllans aktie på NASDAQ OMX First North samt efter förhandlingar med Norgesmøllene och anses vara marknadsmässig.

Nyemissionen kommer att vara på 360 SEK per aktie och storägarna säljer för 340 SEK per aktie. Jag tror man gör en emission så här genom att man vill snabba på processen och eftersom de tre storägarna har sådan löjlig kontroll över Skåne-Möllan är det ingen idé att inte bara få det överstökat. Sedan kan man nog motivera det lite som man själv vill.

Spekulationer och sammanfattning

Befintliga storägare kommer att fortsätta att ha majoriteten i bolaget och de har skött sitt arbete bra. Det kommer nog även att innebära att utdelningarna kvarstår och affären kommer att fortsätta rulla som den gjort under en lång tid.

Norgemarknaden kommer säkerligen att skötas av Norgesmøllene. Skåne-Möllans vinstmarginal kommer att minska i Norge och kvarnen går nästan på full fart så jag förstår inte varför det är en bra affär.

För pengarna som kommer in kommer man att antingen köpa upp ett bolag eller bygga en ytterligare kvarn. Om den kvarnen man nu har går nära maximal kapacitet så är det nog troligast att man bygger ytterligare en kvarn. Personligen hade jag nog velat se den i Tyskland så att man kan etablera sig där.

Tyvärr späds min utdelning och det är faktiskt en stor anledning till att jag inte gillar den här affären, i kombination med att man tar in pengar till ett lågt pris och man behöver inte pengarna för vad jag kan se i dagsläget. Om de behövs, varför inte skriva i klarspråk vad man planerar? Sedan utannonseringen har det inte skett en enda affär så svårt att säga vad marknaden tycker. Större omsättning i aktien kommer det dock inte att bli.

Jag måste kommentera att jag sökt VD Anders Persson per telefon och epost. Tyvärr har våra scheman inte gått hand i hand. Han är mycket svår att få tag på, men jag kommer att fortsätta försöka. Som ni märker så är det många frågor som är obesvarade och det är synd och skam att jag inte kan vara i Skåne till stämman.

Den stora bankhärvan av Carolina Neurath

Postat av
10

Av någon anledning har alla böcker vi skrivit om ganska nyligen kommit ut i pocketformat och likaså är det med den här boken. Boken handlar om hur Mats Qviberg och Sven Hagströmers bank gick åt pipan och om prestigeförlusten för de rutinerade finansrävarna.

Carolina Neurath är journalisten som genom rapporteringen av HQ fått en (i mina ögon välförtjänt) karriärsutveckling hos Schibsted-soppan SvD/E24/Nliv. Förutom att blivit ett profilnamn hos dem så har hon en egen blogg som vi länkar till och sedan ska vi väl tillägga att hon är uppskattad hos bloggrannen Stockman som också recenserat boken.

Boken är ganska tunn och det är uppskattat. Carolina är inte kvinnan som slösar min tid med utfyllnadstext och till skillnad från sin kollegas bok så är det här inte gamla artiklar, krönikor eller liknande efter varandra. Nej, det här är ett ordentligt reportage som bygger på djupa intervjuer med nästan samtliga inblandade. Det gör även att det här är personligt för samtliga och en ordentlig tragedi för många av dem.

Boken berättar historien om HQ från början till slut, där slutet skildras nästan på dagsbasis. För att dela upp berättelsen så har Carolina även inkluderat personliga porträtt av huvudmännen (för som vanligt är det nästan bara män i finanshärvor). Uppdelningen känns logisk och man blir inte heller avbruten av ett personporträtt när det är olägligt, utan det känns som ett logiskt flyt genom hela boken.

Boken börjar med vad som händer den 27:e augusti 2010, dagen då HQ Bank får sitt tillstånd tillbakadraget av Finansinspektionen. Dagen efter på morgonen informerades allmänheten att man skulle sätta banken i likvidation. Att avslöja slutet i början av boken är i detta fall ganska enkelt för Carolina eftersom majoriteten av de som läser boken redan vet slutet. Därefter hoppar boken tillbaka till maj 2010 och man följer därefter förfallet av banken.

HQ började en gång i tiden genom att Sven Hagströmer lämnade Wallenbergsgruppen för att bilda en egen fondkommission. Den beskrivs i boken som lönsam i början, men ganska slapphänt skött. Sista året innan Mats Qviberg kom med i bilden hade firman gått med förlust och början av 1990 såg inte bra ut. Qviberg och hans svans kom över för att få skutan på rätt köl igen. Man fick jobba hårt för att bryta den konstiga attityden att man kunde lösa problem med aktieägarnas pengar och efter mycket blod, svett och tårar såg det bra ut.

Det visade sig dock att Sven hade pantsatt hela HQ för sitt egna innehav i Förvaltnings AB Hasselfors. Det var ett förvaltningsbolag där ägarna bestod av adelsmän. Stabilt, tråkigt men inte speciellt lönsamt är Carolinas beskrivning. Sven fick lov att lägga in alla sina Hasselforsaktier i HQ för att Mats & Co också skulle få del av vinsten och risken. Bolaget köptes några år senare upp av Wallenbergsfären.

Jag tänkte undvika att gå in så mycket på personerna, men måste nog lägga in några ord om Mats Qviberg och Sven Hagströmer. Herr Qviberg framställs som fullständigt hänsynslös och eftersom hans tunga är vass i kombination med att han har mer humör än en tonåring som gör föräldrarevolt gör han uttalanden som mycket väl kan uppfattas som totalt hänsynslösa. Lite skadeglada är nog hans fiender nu när det kom att bita honom i rumpan och inte minst genom den här boken även krossa hans anseende hos allmänheten.

Herr Hagströmer framstår som en virrpanna. Det är dubbelbokningar och ibland trippelbokningar i hans kalender och sedan på detta har han ett stort teknikintresse som gör att han är ganska framåt på den punkten. Även han har i media haft en vass tunga och även om inte hans anseende är krossat av boken så framstår han som extremt blåögd. Man tror inte att Hagströmer i en styrelse innebär att det finns kontroll, utan man ska nog mer se det som att det finns en kreativ person (vilket innebär att det är intäkter som ska öka, inte sänka kostnader).

Vad lär man sig då av den här boken som investerare? En viktig sak är att trading med optioner och liknande värdepapper är riskabelt och att man egentligen kan förlora hur mycket pengar som helst. Sedan förstår man också att bara för att vissa kurser gått på ett visst sätt tidigare så betyder inte det att det kommer att förbli så.

Man förstår också att personer med rappa tungor och en bra transaktionshistorik kan skapa rubriker, men det som de säger är långt ifrån rätt varje gång. Det är värt att man försöker förstå varför någon säger en viss sak i media och inte sväljer allt med hull och hår. Än värre är att dyrka någon för alla gör till och från dåliga investeringar! Detta gäller även t.ex. ”gurun” Aktiestinsen.

Ska du läsa boken nu under hösten? Personligen tycker jag det, för det här är faktiskt en unik tid i svensk näringslivshistoria. Den har dessutom allt en bra historia ska ha och det hemska är nog att vi kommer att få se fler banker gå under med tiden. Frågan är dock om någon företagsledare bland bankerna kommer att upprepa dessa självmål som HQ gjorde. Kanske kan man montera ned riskerna innan det är för sent.

Kommentarer på HQ-aktien

Idag är HQ noterat på AktieTorget och har egentligen som enda syfte att, på ren svenska, stämma skiten ur den gamla styrelsen och revisorerna KPMG. Det som en gång var HQ Bank har sålts av till Carnegie för att betala det lån HQ hade till Öresund som uppstod i kölvattnet av hela härvan som boken beskrev. Det lite komiska är att familjen Qviberg äger 10 % av aktierna i HQ och försöker indirekt sätta stopp för stämningarna. Än så länge har HQ följande igång (om jag förstått läget rätt). Man har:

HQ kommer att kräva flera nyemissioner och för tillfället finns det kapitalstarka storägare som vill kräva pengar och ränta på dessa pengar för härvan. Det kommer nog att bli svensk rättspraxis av det här fallet, om storägarna finner att det är värt att fortsätta stoppa in pengar för det. Om de inte gör det så kommer bolaget försättas i konkurs och de eventuella skurkarna gå fria. Ni kan läsa mer om det här.

Om jag skulle köpa aktien? Ja, om jag hade blivit bränd i HQ-härvan. Då hade jag tyckt det var värt risken, samt tiden att eventuellt tjäna pengar på ren hämnd och syndabocksletande! Dock blev jag inte bränd, så svaret är idag ett nej. Jag tycker inte uppsidan motsvarar risken, men jag är heller inte insatt i målen eller har kompetensen att avgöra om det i slutändan bör bli fällande domar. Om så blir kommer nog det bli en liten avkastning för de resterande aktieägarna i HQ. Blir det inte så är ytterligare miljoner försvunna i en bankhärva.

Skåne-Möllan: Kommentar Q2-2012

Postat av
3

Första kvartalet för Skåne-Möllan var uppenbarligen kämpigt. Man hade, för första gången, missat totalt med att kunna slussa vidare högre kostnader på spannmålet till kunderna och resultatet var beklämmande dåligt. Man hade enkelt kommenterat det som följande:

Rörelseresultatet blev under första kvartalet 2012 4,7 Mkr (7,5 Mkr).
Det lägre rörelseresultatet beror bl.a på ökade kostnader för spannmålsråvaran och ökade exportsatsningar under första kvartalet 2012.

Mer information kommer inte från Skåne-Möllan och det är ärligt talat beklämmande. De måste bli bättre på kommunikationen och jag tror det enda sättet att de ska bli det är att man aktivt mailar och ringer dem för att få reda på hur det kunde gå så pass fel.

Något som också är mycket intressant är hur de klassificerar sina ”exportsatsningar” i sin resultaträkning. I mitt tyckte borde det hamna i kategorin ”Försäljningskostnader”, men de har inte ökat. Kostnad för sålda varor är ju direkta kostnader och i den kategorin borde det väl bara vara inköp av spannmål, samt kostnaden för att producera mjölet? Är det någon av våra läsare som vet?

Resultatet för andra kvartalet var i linje med förra året. Det var skönt att se att man inte hade gjort samma fadäs som första kvartalet. Några kommentarer har de faktiskt skrivit i den här rapporten. De är ganska korta så jag har försökt förklara vad man menar med dem.

Volymen kvarnprodukter och TTT är högre jämfört med föregående år på grund av ökad export.

Eftersom resultatet inte ökat betyder det här att man inte har lika bra marginaler som förra året. Det är alltså en tilltagande prispress.

MWT-produkter från specialfabriken utvecklas planenligt.

Synd att de inte kommunicerat vad som är planen. Det låter dock positivt.

Den skånska spannmålsskörden är inne på sin andra vecka. Skördearbetet har gått snabbt i bra väderlek och merparten av den nordvästskånska skörden är bärgad till bra kvaliteter. Extrem torka i USA samt en lägre beräknad skördevolym även i Ryssland har drivit upp världsmarknadspriserna på spannmål kraftigt under sommaren.

Det här innebär att även om skörden i Sverige har varit god får man betala mer för den. Priserna sätts internationellt men levereras lokalt. Dock är det bra att man hittar spannmålen lokalt för eventuella transporter är dyra och nu kommer man slippa dem.

Slutligen undrar man varför investeringarna är så höga, de har nämligen fördubblats från föregående år och så undrar man varför deras prognos är så pass låg emot föregående år.

Resultatet för helåret före skatt bedöms att bli 22 Mkr (30,3 Mkr) motsvarande  16,3 kr ( 22,4 kr) per aktie efter skatt.

Det här är för mycket mycket svårt att förstå. Före skatt ligger man efter två kvartal bara under 2011 med 3 miljoner. Hur kan det bli så illa om 8 miljoner sämre? Personligen har jag inget bra svar på det och hoppas att de gjort en Apple. Satt ett mål som man säkerligen kommer att överträffa.

Priset på aktien tycker jag fortfarande är för högt för att det ska räknas som ett köpläge. Det är inte heller några större avslut i aktien för köparna vill ”fynda” och säljarna vill sälja ”dyrt”. Det kommer nog fortsätta vara så om det inte bli en ny, extrem, frossa på börsmarknaderna, eller om Q3 blir en katastrof/succé. Min gissning är att det kommer att vara i linje med föregående år.