DCF och Grahams formel

Etiketter , , Postat 22 februari, 2013Kategorier Investeringsfilosofi

2 reaktioner på ”DCF och Grahams formel”

  1. En alldeles tillräcklig approximation med andra ord, speciellt om vi betänker att arbetet att beräkna DCF för hand (vi talar om 40-, 50 och 60-tal) med exponentialfunktioner kan få de flesta ur balans efter en analys av sådär 30 bolag eller fler. Visst, den tidens hjälpmedel som tabeller och räknesticka hjälpte en del men det är ju långt, långt till miniräknare, datorer och Excelark om vi säger så. Prova själv att handjaga de exempel som beskrevs i föregående inlägg. Hur många kan beräkna 1.08 upphöjt till sju i huvudet och invertera resultatet och för de som inte klarar det: hur lång tid tar det att göra det med papper och penna?
    Inom många andra arbetsområden är (och var) en linjärisering av exponentialfunktioner vanliga men, som vanligt, så måste den som använder förenklingarna känna till när de går att tillämpa och vilka avvikelser som vi har iom linjärisering.

    Jag ser det som ett utmärkt sett att få en uppfattning – ”känsla” – för vad som är rimligt för ett bolags aktie. Jag behöver ju inte veta på kilot vad en person väger för att bedöma om en person är överviktig eller inte, den bedömningen gör men lätt ändå (för att ta en Buffett tumregel)

  2. Ja, Sten. Grahams approximation duger alldeles utmärkt även om man har Excel och annat :-) Däremot var nog folk bättre på huvudräkning förr i tiden och räknestickan verkar genial även om jag som 80-talist tycker det minst sagt är en mystisk pryl. Men linjära funktioner och lösa ut g i huvudet från P/E=8,5+2g kan nog till och med de flesta idag som har läst första mattekursen på gymnasiet.

    Minns jag rätt från matten så går väl alla funktioner att utveckla till ett antal polynom och för små värden så approximeras alla funktioner som linjära. En gammal hederlig andragradare hade förmodligen varit grymt bra att approximera DCF för tillväxt större än noll, men börjat balla ur för tillväxt lägre än noll ;-)

    Instämmer i övrigt. Det som jag saknar med Grahams formel är att den inte tar hänsyn till skuldsättning, utan ett skuldtyngt bolag ser ut att vara lika mycket värt till P/E 10 som ett skuldfritt bolag med samma P/E-multipel. Detta finns det lite andra nyckeltal som tar hand om (EV/EBIT och liknande) och det kommer i ett inlägg så småningom då jag har varit obekväm att använda Grahams formel för hårt skuldsatta bolag – med all rätta lär det visa sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *