Slutfusionerat för Lollands bank?

Jag har tidigare resonerat kring att Lollands bank och Møns bank borde gå ihop i en fusion vilket Lollands ledning också har flaggat för. Bankerna är geografiskt närbelägna varandra nere kring Lolland-Falster-Møn-Sydsjälland och skulle komplettera varann väl. Dessutom är båda bankerna så pass små att det uppenbart skulle finnas stordriftsfördelar att hämta.

Figuren nedan visar kontorsnäten för Lollands bank och Møns bank, där de röda kontoren nu är stängda.

LB_MB

Lollands bank har tidigare tagit upp att de på längre sikt vill etablera sig i Prästø (där Møns bank redan finns) och Næstved (en stor stad på Sydsjälland med Lollands mått mätt).

Nu i veckan gick Lollands bank ut och friade till Möns bank (tv2east.dk). Svaret var avvisande och i Finanswatch var den avvisande tonen ganska skarp. Møns banks VD Flemming Jensen nämner att de håller på att etablera en filial i Næstved och att de dessutom kan tänka sig att gå på kollisionskurs med Lollands bank genom att öppna filial i Vordingborg. Det är tidigare uttalat att Møns bank ska ”intensifiera marknadsfokuset i Vordingborg-området” (se Q1-rapporten) och att öppna kontor antar jag är en typisk ”intensifiering av marknadsfokus”.

Istället för fusion kan det alltså bli fråga om ökad konkurrens mellan småbankerna framöver.

Tack till läsaren Zen för nyhetstipset.

Reflektioner

Jag hade inte räknat med någon fusion när jag investerade i Lollands bank i början av 2013, men efter hand har det verkat allt sannolikare. Nu när det verkar som att det istället blir fråga om hårdare konkurrens tycker jag förstås att det är synd.

På lång sikt är det förmodligen inte bra varken för Lollands bank eller Møns bank att två småbanker slåss mer än nödvändigt. De har nog med problem att slåss mot storbankerna. Lollands bank har sex kontor och Møns bank är på väg att öppna sitt sjätte om de öppnar i Næstved, så det är små banker vi talar om och nere på den här skalan bör det vara lätt att hitta stordriftsfördelar genom att slå ihop befintliga småbanker för att kunna skala bort onödiga dubbla funktioner inom ledning och administration.

Av vad som gick att läsa i Finanswatch lät det som att Møns bank verkligen gav kalla handen till Lollands invit, men samtidigt vet man inte riktigt vad som hör till spelet och vad som förstärks av pressen. I den första artikeln från tv2east.dk nämndes bara att Møns banks ambitioner är att vara en självständig bank även i fortsättningen. Kanske är detta inte slutet, men om en fusion ska bli av får nog Lollands bank bjuda till med bättre villkor än de skamliga villkoren i fusionen med Vordingborg bank, när man fick Vordingborg bank mer eller mindre gratis (mot att man räddade dem från konkurs).

Jag tycker också att det är ett högt spel av Møns bank, som inte är en lika sund bank som Lollands bank. Både lönsamhet och finansiell ställning är sämre i Møns bank.

Lollands bank har inte gått med förlust sedan krisen bröt ut omkring 2007-2008 medan Møns bank har två förlustår (2011 och 2013). Vad gäller finansiell styrka så hade Lollands bank en kapitaltäckningsgrad på 18,0 % vid Q1 (preliminärt 16,4 % efter återbetalning av statligt hybridkapital) medan Møns bank har en kapitaltäckningsgrad på 14,5 % där det också finns en del hybridkapital som nyligen är upptaget efter förlusten förra året.

För oss som har investerat i eller tänker investera i Lollands bank tar detta bort en av osäkerheterna som har funnits. Fokus för banken kommer nu ligga på att uppnå ordentlig lönsamhet efter den redan genomförda fusionen med Vordingborg bank. 2014 kommer att bli ett mellanår präglat av fusionen med diverse omkostnader för samkörning av IT-system, nedläggningar av några kontor, avgångsvederlag till personal som har fått sluta osv., men kommande år ska synergierna hämtas hem. Synergierna räknar ledningen nu ska uppgå till 15-20 MDKK vilket är betydande summor. Som jämförelse var resultatet efter skatt 23 MDKK under 2013.

Min egna tidshorisont på investeringen i Lollands bank har varit att sälja inom 3-5 år (från februari 2013). Jag vill alltså sälja senast i början av 2018, så det vill till att antingen 2015 eller 2016 blir ett bra år då kostnadsbesparingarna har slagit igenom ordentligt samtidigt som nedskrivningarna börjar avta ordentligt. Hyggliga år 2015 och 2016 och ett bra 2017 kan också fungera.

Mitt eget fokus är nu att sälja Lollands bank till ett bra pris. Om Lollands bank gör ett bra resultat kan resultatet hamna omkring 50-55 MDKK eller högre. Till nuvarande värdering på 235 MDKK (ca 220 DKK/aktie) är det fortfarande billigt. En P/E-multipel på 8-10 är rimlig givet att avkastningen på det egna kapitalet kan komma upp till omkring 8-10 % (detta motsvarar då ett P/B-tal på 0,8-1,0). Det skulle betyda en börskurs på åtminstone 350 DKK och det är där jag hoppas kunna sälja Lollands bank så snart som möjligt, men senast i början av 2018. När och hur jag i praktiken säljer återstår att se, men vilka alternativa investeringar som finns kommer också att ha betydelse.

Köpt AQ Group, ökat i Starbreeze, Vardia Insurance Group och indexfonder samt sålt Axon Kids

Innan jag går in på månadens (och förra månadens) transaktioner måste jag ge lite uppdatering kring bolaget Miris Holding som skedde för en månad sedan. Som ni säkert vet går de med förlust, men mitt case bygger på att tekniken i bolaget är värt mer än vad bolaget värderas till. Det som har skett är att man bytt VD och där den gamle nu är vice VD, vilket på ett bolag med nio anställda bör innebära att han avvecklas eller används som konsult (då han har några andra projekt vid sidan om). Vice VDn har även sålt sina aktier. Kursen har fallit ca 20 % sedan jag köpte in mig så än så länge har Aktieingenjören rätt!

Jag ser det dock inte som enbart negativt, utan jag förstår att man anser sig behöva städa kortfristiga lån (vilket innebär leverantörsskulder) emot ett lån ”på marknadsmässiga villkor” till ett antal av huvudägarna. Motiveringen till marknaden är att nya VDn ska kunna få lite handlingsutrymme, så man kan ju hoppas han kan få fram något bra! Det positiva är alltså att storägarna tar en risk i bolaget, medan det negativa är att detta sker istället för en nyemission.

Aktieköpet i juni blev Starbreeze. Jag har en köpkurs upp till 7kr så jag tyckte att aktien var fortsatt attraktiv då. Sedan köpet har den dock rusat lite. Jag har även ökat i Vardia Insurance Group för julis månadssparande och ärligt talat tar jag bara rygg på Kenny därför att jag har inte har någon ork eller lust att grotta ner mig i något nytt just nu.

Köp skedde även i indexfonderna som vanligt. Det är faktiskt tur att man läst så pass mycket om indexfonder och att jag vet att jag inte kan tajma marknaden. Det känns så högt värderat nu att fallhöjden också borde vara ordentlig, men jag vet att det kan fortsätta så här i några år till utan kursras och då skulle jag missa den uppgången. Med andra ord känns det bara bra och jag vet varför jag gör som jag gör, vilket minskar en av de största riskerna med indexfonder som är att sälja i panik.

Slutligen ska jag berätta om lite småproblem jag hade med att få in Axon Kids-aktierna i mitt ISK. Problemet var att aktierna registrerades i min vanliga depå hos Nordnet och därefter var jag tvungen att flytta in dem. Detta till trots att jag skrev ISK-depå-numret till Aktietorget. Jag vet inte varför, men klart irriterande är det med onödig administration.

Axon-aktien har dessutom gått hur starkt som helst efter introduktionen. Så även om det går emot min uttalade filosofi att jag vill hålla aktierna länge så har jag lagt in en säljorder i etapper. Första utlöstes på 8,3 (upp från introduktionskursen 6 kr) och en till vid 9. Det är 50 % upp från introduktionskursen och min köpkurs. Faller den tillbaka eller vi får lite fler siffror på dem kommer jag troligtvis justera mina riktkurser.

Aktier med dålig likviditet, som är fallet med Axon Kids, brukar stiga mycket mer än befogat p.g.a. att stora poster inte finns att tillgå när börsklimatet är hett. Fenomenet är emot en om man verkligen vill ut ur aktien när det är sämre börsklimat.

Pengarna för Axon Kids gick faktiskt inte till högen som är tanken, utan jag köpte in mig i AQ Group efter att den föll p.g.a. en rapport som inte föll marknaden i smaken. P/E 12 och allmänt fint bolag gör att jag törs köpa dem fast det är högkonjunktur och historiskt har de varit väldigt cykliska. Kenny har skrivit en hel del om dem tidigare ifall ni vill läsa på om dem.

En nu lite gammal uppdatering av portföljen visar att det går bra nu. Den är från 5:e juli. Portföljen hade för en månad sedan ökat med 12 % och kapitalet i portföljen har ökat gradvis (ca 400 %) vilket gör att jag är riktigt nöjd med min avkastning.

portfolj-martin-20140705

Ökat i Vardia Insurance Group

Den här månaden använde jag mitt nysparande tillsammans med pengarna från försäljningen av Forsstrom High Frequency för att öka i Vardia, som nu utgör 20 % av min aktieportfölj. 20 % är vad en aktie maximalt får utgöra vid inköpstillfället enligt mina portföljregler, så nu är det nog färdigköpt i Vardia om inte aktien sjunker i pris eller om övriga portföljen springer ifrån Vardia.

Jag betalade ungefär 28 NOK/aktie den här gången (börsvärde 900 MNOK) och har nu ett GAV på ungefär 24,6 NOK/aktie. Några ören eller kronor hit eller dit vad man betalar för Vardia på de här nivåerna tycker jag är ganska ointressant. Aktien är extremt undervärderad på nivåer under 30 NOK eftersom jag tror att kursen kommer att stå i 100-150 NOK om två-tre år givet att lönsamheten uppnås nu senast Q1-Q2 2015. Det är förstås ett rejält om, men efter Q2 som presenteras den 20 augusti kommer man nog kunna se ganska tydligt varthän det barkar.

GWP de senaste tolv månaderna borde vara ungefär 900 MNOK, så bolaget handlas till 1,0 x GWP vilket är långt under alla andra nordiska försäkringsbolag. Sedan har vi också den lilla detaljen att GWP växer 100 % per år just nu.

För att läsa mer om Vardia rekommenderar jag något av mina inlägg om bolaget eller om branschen.

Portföljen ser i skrivande stund ut på följande vis:

Bolag Första inköp GAV (lokal valuta) Portföljandel
Protector forsikring Juli 2013 19,0 40%
Vardia Insurance Group April 2014 24,6 20%
Lollands bank Februari 2013 135,3 18%
POSCO Oktober 2013 66,1 12%
Nordjyske bank Februari 2013 87,2 9%
Net-nets N/A N/A 2%
Kontanter N/A N/A 0%

Försäljning av Protector är inte aktuell trots en hög portföljandel, vilket jag har redogjort för i ett tidigare inlägg. Andelen ska istället minska över tid genom att jag köper andra bolag för nysparande och utdelningar.

Nordisk försäkring dominerar portföljen men framöver kommer köp förmodligen att ske på annat håll. Vardia är det enda köpvärda bolaget under min radar för tillfället, men man behöver inte mer än några få goda idéer med ganska glesa mellanrum. Något bolag per år räcker för min del. Avslutningsvis kan vi ta några ord från Mohnish Pabrai, som jag sympatiserar med:

Few Bets, Big Bets, Infrequent Bets

Heads, I win; tails, I don’t lose much!

- Mohnish Pabrai

Så ser jag på min portfölj (utom enskilda net-nets) och det är därför jag har en så fokuserad portfölj. Begränsad nedsida och stor uppsida i varje enskild aktie i kombination med högst 20 % portföljandel vid inköpstillfället är min riskbegränsare istället för massiv diversifiering.

Klippa blommor och vattna ogräs

Då och då ställs man inför problem som man inte hade räknat med, men som man måste hantera och ta ställning till. Dagens problem handlar om sammansättning av aktieportföljen och hur stor andel en aktie egentligen får ta upp, vilket är ett delikat ämne där mycket till syvende och sist handlar om tycke och smak.

Bakgrund

Jag har en fokuserad aktieportfölj. Målet är att ha ca 5-10 bolag där varje bolag som en tumregel får ta upp högst 20 % av aktieportföljen vid inköpstillfället. Inköpstillfället är det tillfälle då man har möjlighet att påverka andelen och därefter lever priset på aktien sitt eget liv. Beroende på vilken typ av bolag det handlar om kan andelen vid inköpstillfället också sättas lägre än 20 %. Syftet med att ha en gräns är att begränsa risken för permanent förlust av investerat kapital och om jag skulle göra bort mig totalt i en analys av ett bolag förlorar jag som högst 20 % av portföljens värde.

I nuläget har jag fem betydande innehav och en näst intill försumbar del kontanter respektive net-nets. Tabellen nedan visar portföljen med varje bolags andel av portföljen respektive utvecklingen sedan köp, samt tid för första inköp.

Bolag Första inköp Portföljandel Utveckling sedan köp
Protector forsikring Juli 2013 39% 125%
Lollands bank Februari 2013 19% 63%
Vardia Insurance Group April 2014 19% 13%
POSCO Oktober 2013 11% 10%
Nordjyske bank Februari 2013 9% 46%
Kontanter N/A 1% N/A
Net-nets N/A 2% 5%

Protector forsikring har gått upp kraftigt sedan inköp vilket har medfört att aktien upptar nästan 40 % av min aktieportfölj jämfört med min gräns på 20 % vid inköpstillfället. Min aktieportfölj har alltså blivit oerhört känslig för hur det går för Protector och Protectors aktiekurs. Samtidigt är aktien enligt mig fortfarande en bra bit från fullvärderad och det lockar inte direkt att sälja. Jag har sålt ett antal bolag alldeles för tidigt (t.ex. AQ Group som kanske är min sämsta försäljning) och vill inte göra om det misstaget.

Ska man klippa blommorna och vattna ogräset?

Frågan är om man borde minska ner ett innehav för att det har blivit för tungt i aktieportföljen. Det är en fråga som jag är lite kluven i men där jag ändå väger över åt det ena hållet. Låt mig utveckla.

Å ena sidan är det uppenbart att när ett innehav utgör 30-40-50 % av portföljen eller mer blir man oerhört sårbar för det bolagets utveckling och man tar helt uppenbart en risk för att bakslag i det enskilda bolag ska påverka hela aktieportföljen kraftigt. Detta är själva grundproblemet.

Å andra sidan är frågan om man verkligen ska klippa ner blommorna för att vattna ogräset, som Peter Lynch en gång sade:

Selling the winners and keeping the losers is like cutting off the flowers and watering the weed.

Warren Buffett har också en gång sagt något liknande, men med en liknelse från idrotten korgboll:

To suggest that this investor should sell off portions of his most successful investments simply because they have come to dominate his portfolio is akin to suggesting that the Bulls trade Michael Jordan because he has become so important to the team.

Vad väger då tyngst; att bli sårbar för ett enstaka bolags utveckling eller att hyvla av de bra innehaven för att lägga pengarna i sämre bolag? Det gäller att hitta en balans utan att bli dumdristig.

Jag själv väljer att gå på Lynchs och Buffetts linje. Om ett bolag har utvecklats väldigt bra är det troligt att den goda utvecklingen kommer att fortsätta och det vore därmed inte lyckosamt att sälja bara för att andelen i portföljen råkar vara si eller så. Det som ska styra köp och sälj är pris i förhållande till värde och ingenting annat.

Grabbarna grus

Grabbarna grus

Att ett bolag kan uppta en löjligt hög andel av portföljen är alltså ett problem som jag väljer att leva med och en risk som jag väljer att ta. Det är på många sätt en angenäm risk, för det är ett problem som endast uppstår efter en fantastisk kursutveckling. Om kursen skulle sjunka tillbaks innebär det inte en kapitalförlust, utan det innebär en icke hemtagen vinst. I teorin är det förstås en förlust, men investeringar handlar mer om praktik än teori. Teori är lätt, men praktik är svårt.

Om ett innehav dominerar portföljen, som Protector gör nu, kommer det innehavet med tiden att minska i andel av den totala aktieportföljen på grund av att nya insättningar och utdelningar investeras i andra bolag. Jag förvaltar inte en fond och min tidshorisont är lång, så jag får ha precis hur skev fördelning i portföljen som jag själv även under relativt lång tid, även om ambitionen är att rätta till skevheterna över tid. Men om ett bolag utvecklas så bra att portföljen blir skev så får det vara så.

Det finns dock några om och men. Jag nämnde tidigare att pris i förhållande till värde är det som styr köp och sälj. Det gäller i högsta grad bolag som upptar en mycket hög andel av aktieportföljen. Om ett bolag är undervärderat och upptar en hög andel av portföljen gör det mig inget – då klipper jag inte blommorna – men om ett bolag närmar sig rätt värdering eller till och med övervärdering blir det lite lättare att minska på innehavet om portföljandelen är 40 % jämfört med om den är 10 %.

Det bör här påpekas att övervärdering kan uppstå på två sätt; antingen växer priset ifrån värdet, eller så krymper värdet ned lägre än priset. Om ett bolag utvecklas sämre än väntat är det alltså skäl för att sälja och i de fallen rycker man upp ogräset, för att nyttja Lynchs analogi än en gång.

Inställningen till att hyvla ned innehavet beror också på vad det är för typ av bolag och varför jag äger det. Om det är ett bolag som jag avser att behålla länge (buy and hold forever and ever, Buffett style) ska det till både övervärdering och ett uppenbart billigare alternativ för att jag ska sälja. Jag upprepar, alternativet ska vara uppenbart billigare, med marginal. Jag vill absolut inte hamna i ett läge när jag säljer något bra för att köpa något som det visar sig att jag har missbedömt, utan det ska finnas en god säkerhetsmarginal. Varje köp och sälj innebär en risk för misstag.

Om det är ett bolag som jag inte avser att behålla för alltid (jag har några i portföljen som jag vill bli av med till rätt pris) blir det ännu lättare att sälja om bolaget börjar närma sig rätt värdering. I ett sådant läge kanske jag hyvlar av en liten del för att invänta en högre värdering på återstoden.

Slutord

Detta var mina tankar kring ett problem som har uppstått som följd av att jag har en fokuserad aktieportfölj. Ett bolag som ursprungligen tog upp ungefär 20 % av aktieportföljen har nu stigit till ungefär 40 %. I takt med att innehavet har vuxit har också min huvudbry ökat om jag borde hyvla av en del av innehavet eller inte.

Problemet kan mycket väl komma att uppstå igen i framtiden när jag tar fler tunga positioner på 10-20 % av aktieportföljen och nu har jag fått fundera igenom hur jag egentligen bör agera så att jag är förberedd.

Jag kommer alltså att göra som Buffett och Lynch; om en blomma växer fritt, så låt den göra det! Sälja är något jag bara gör till följd av värdering oavsett hur stor andel av min aktieportfölj bolagen råkar få. Jag styr vilka andelar bolag får ha av portföljen vid inköpstillfället och om innehav växer sig stora så är det portföljen i övrigt som får växa ikapp och späda ut det stora innehavet.

Skadeprocenten för olika delar av försäkringsbranschen

Min aktieportfölj består till mer än hälften av två stycken norska försäkringsbolag; Protector Forsikring och Vardia Insurance Group. En ganska fokuserad portfölj med andra ord, vilket till viss del beror på att Protector har stigit som en raket det senaste året. Trots den enorma fokuseringen mot norska försäkringsbolag är jag inte särskilt intresserad av att utsätta mig för allt för fokuserade risker, så frågan som utreds i detta inlägg är om det går att uppnå diversifiering i aktieportföljen genom att äga två försäkringsbolag i ett och samma land.

Hämta en kopp kaffe innan du fortsätter att läsa, för det här är ett långt och informationstungt inlägg.

Inledningsvis om risk

Till att börja med finns det olika typer av risker.

En typ av risk är bolagsrisken. Ett bolag kan drabbas av problem som bara drabbar det enskilda bolaget. Problem kan vara till exempel att försäljningen för det enskilda bolaget går dåligt, att det enskilda bolagets varumärke svärtas ned, att nyckelpersoner slutar eller att betydande kunder lämnar.

Sedan finns branschrisk. I försäkringsbranschen kan det vara t.ex. att det kommer en storm som drabbar kunder både bland privatpersoner, företag och offentlig sektor. Skadorna får i sin tur försäkringsbolagen betala ut ersättning för. Det kan också handla om att det kommer nya myndighetskrav mot hela branschen.

Genom att ta in två bolag från samma bransch minskar man alltså per automatik bolagsrisken, men inte branschrisken. En liten vinst kan alltså uppnås genom att välja två bolag i samma bransch om man söker diversifiering. Den stora vinsten med avseende på diversifiering skulle dock vara om de båda bolagen som till synes är i samma bransch egentligen inte är utsatta för samma branschrisker. Därför är det intressant att reda ut om det finns några samband mellan skadeutfall i olika delar av försäkringsbranschen. Med andra ord; finns det olika delar av försäkringsbranschen som är mer eller mindre oberoende av varandra?

För att reda ut detta bör man ställa frågan om skadeprocenten mellan olika delar av försäkringsbranschen har något samband. Skadeprocenten är försäkringsersättningar i förhållande till premieinbetalningar. Om man betraktar skadeprocentens utveckling över tid kan man alltså se hur skadorna varierar över tiden i förhållande till de premier som försäkringsbolagen får in från sina kunder.

Frågan om skadeprocenten hänger samman mellan olika delar av försäkringsbranschen ska besvaras i detta inlägg, men för att kunna ge svaret (eller snarare kunna förklara svaret) måste vi först börja med lite teori kring korrelation.

Korrelation

Korrelation är en beskrivning av sambandet mellan två variabler. Styrkan i sambandet beskrivs av en så kallad korrelationskoefficient, som brukar benämnas R. För mer läsning kring korrelation hänvisas till denna länk (Wikipedia).

Det finns vissa tumregler för vad som anses vara en stark respektive svag korrelation och jag använder mig fortsättningsvis av tumreglerna i nedanstående tabell som jag också färgmarkerar med en variant av trafikljusfärger.

korrelation_tumregler

Tecknet (+ eller -) på korrelationskoefficienten visar i vilken riktning sambandet går. Om tecknet är positivt betyder det att när den ena variabeln ökar så ökar även den andra. Om tecknet är negativt så minskar den ena variabeln när den andra ökar.

Kvadraten av korrelationskoefficienten R brukar logiskt nog benämnas R-kvadrat och beskriver hur stor andel av den ena variabeln som förklaras av den andra. En korrelationskoefficient på 0,9 betyder alltså att 0,9*0,9 = 81 % av sambandet kan förklaras av den andra variabeln. Resten av variationen förklaras av något annat. R-kvadrat är alltid positiv och därför är korrelationskoefficienten intressantare att betrakta eftersom den ger mer information.

Notera att korrelation inte beskriver sambandet mellan orsak och verkan, dvs. kausalitet. Korrelation beskriver styrkan i sambandet mellan två variabler, men inte vad som är hönan och vad som är ägget. En beskrivning av orsak och verkan måste bestämmas kvalitativt.

I detta inlägg är dock orsak och verkan ointressant. Det intressanta är själva sambandet, alltså korrelationen.

Över till analysen av skadeprocenten i försäkringsbranschen

Datakällor för skadeprocenten är följande:

Tyvärr har jag inte hittat någon bra statistik för skadeprocenten i olika delar av försäkringsbranschen i Sverige. Tips mottages tacksamt.

Vi går igenom länderna ett och ett och börjar med Norge.

Norge

I Norge har statistiken delats upp i tre grenar:

  1. motorfordon, personbilar (motorvogn, personbil),
  2. hemförsäkring (brann-kombinert, privat) och
  3. reseförsäkring (reise).

Under perioden 1998-2013 har skadeprocenten i de tre försäkringsgrenarna utvecklats på följande vis.

skadeprocent_norge

Genom att betrakta figuren kan man se att det verkar finnas någon typ av samband. 1998-2004 rörde sig skadeprocenten nedåt i alla tre försäkringsgrenarna och 2004-2007 gick det uppåt. Men istället för att betrakta en figur och försöka dra slutsatser finns det alltså ett sätt att mäta sambandet; korrelation.

Tabellen nedan visar korrelationen mellan de olika försäkringsgrenarna. Tabellen nedan ska avläsas så att där rad och kolumn korsar varandra visas korrelationen mellan respektive variabel. Där variabeln korsar sig själv är rutan grå (korrelationen är lika med ett).

korrelation_forsakring_norge

Till exempel är korrelationen mellan motorvogn och brann-kombinert 0,71 och korrelationen mellan reise och brann-kombinert 0,42.

Tabellen visar att korrelationen är stark mellan hemförsäkring och bilförsäkring, måttlig mellan bilförsäkring och reseförsäkring samt svag mellan hemförsäkring och reseförsäkring. Det finns alltså samband i varierande utsträckning, men det är inget av sambanden som är extremt starkt.

Man skulle kunna uppnå viss diversifiering genom att köpa både ett hemförsäkringsbolag och ett reseförsäkringsbolag eftersom sambandet endast är måttligt (förändringar i skadeprocenten hos hemförsäkringar förklarar 0,42*0,42 = 18 % av förändringar i skadeprocenten hos reseförsäkringar).

Vi kan också konstatera att skadeprocenten inte är lika hög i de olika försäkringsgrenarna; olika typer av försäkringar har alltså olika lönsamhet. Till exempel hade reseförsäkring lägst skadeprocent 1998 men har högst 2013. I medeltal och median såg det ut på följande vis under perioden.

korrelation_norge

Skillnaderna är inte särskilt stora om man ser till medel och median, men man kan notera att variationskoefficienten skiljer sig en del mellan de tre försäkringsgrenarna. Variationskoefficienten är ett normerat mått på variationen av utfallet (variansen) och definieras som standardavvikelsen dividerat med medelvärdet. Att reseförsäkring har lägst varians medan hemförsäkring har högst varians ses tydligt om man betraktar svängningarna på de olika kurvorna i figuren tidigare.

Den norska datan är tyvärr inte särskilt detaljerad och bara uppdelad på tre områden, men slutsatserna man kan dra är att det finns ett visst samband även om det inte är extremt starkt (korrelationskoefficient ungefär 0,4-0,7).

Danmark

Den danska statistiken är mycket mer detaljerad än den norska och är uppdelad i flera nivåer. Först och främst finns det fem huvudnivåer:

  • motorfordon (motorkøretøjsforsikring)
  • direktförsäkring (direkteforretning). Här ingår t.ex. rättshjälpsförsäkring och turistassistansförsäkring.
  • olycksfallsförsäkring (personulykkesforsikring)
  • företagsförsäkring (ehrvervsforsikring)
  • privatförsäkring (privatforsikring). Här ingår t.ex. hemförsäkring, fritidshusförsäkring och ägarbytesförsäkring.

Skadeprocenten i de olika grenarna har under perioden 2004-2012 sett ut på följande vis.

skadeprocent_dk_figur

Den här gången börjar vi med tabellen med medelvärde, median och variationskoefficient.

skadeprocent_dk_statistik

I Danmark är skillnaderna betydligt större mellan olika försäkringsområden. Privatförsäkring framstår som väldigt olönsamt med en hög skadeprocent på i medeltal och median över 80 %, samtidigt som variansen är stor.

Direktförsäkring, olycksfallsförsäkring och företagsförsäkring drar jämnt ganska jämnt skägg med skadeprocent kring 76-79 % i medeltal även om företagsförsäkring framstår som något mer riskfyllt än de andra två eftersom variansen är högre.

Kassakon i Danmark verkar vara försäkring av motorfordon även om variansen är relativt hög. I denna kategori ingår både försäkring för personskador och försäkring av själva fordonet (kasko). Detta förvånar mig eftersom jag trodde att motorförsäkringar var relativt olönsamma och snarast en lockvara, men så verkar alltså inte vara fallet i Danmark.

Hur ser då korrelationerna ut mellan de olika försäkringsgrenarna?

korrelation_forsakring_dk_alla

Ett antal försäkringsgrenar har starka korrelationer (gröna färger); i princip handlar det om sakförsäkring riktad till privatpersoner (direktförsäkring, motorfordon och privatförsäkring). Intressant är dock att det finns andra grenar som har en mycket svag korrelation eller en måttlig men negativ korrelation till övriga; det handlar om olycksfallsförsäkring. Företagsförsäkring har en svag korrelation med bilförsäkring och privatförsäkring.

Varje huvudkategori av försäkringsgrenarna som nämndes ovan finns också uppdelad i ett antal underkategorier i den danska statistiken. Alla dessa listas nedan tillsammans med medelvärdet för skadeprocenten över perioden 2004-2012 och variationskoefficienten.

danmark_forsakring_medel_cv

Till att börja med kan man konstatera enorma skillnader! Högst skadeprocent har ägarbytesförsäkring med en genomsnittlig skadeprocent på 120,6 % och lägst skadeprocent har kredit- och borgensförsäkring som verkar vara mycket lukrativt, tillsammans med rättshjälpsförsäkring. Att ägarbytesförsäkringen är så olönsam (med låg varians, alltså en stadigt usel lönsamhet) är intressant, för så ser det inte ut i Norge där Protector tjänar grova pengar på ägarbytesförsäkringar. Protector säljer inte ägarbytesförsäkringar i Danmark.

Man kan konstatera att de hårdast konkurrensutsatta försäkringstyperna i Danmark utöver ägarbytesförsäkring är två typer av företagsförsäkring, dock med hög varians. Det tyder på hård konkurrens och det är här, bland hårt konkurrensutsatta företagsförsäkringar, Protector ger sig in i Danmark. Jag är inte övertygad om att det kommer gå lika bra i Danmark som i Norge för Protector.

I övrigt ligger de flesta försäkringstyperna under 80 i skadeprocent, vilket är ungefär den nivå som krävs för lönsamhet med tanke på att driftskostnadsprocenten ligger omkring 15-20 procent för de större bolagen.

Man kan dra många slutsatser från tabellen ovan, men utan att ge sig in i en djupare diskussion kan man konstatera att det finns stora skillnader.

Avslutningsvis tar vi den stora korrelationstabellen för dansk försäkring:

danmar_korrelation_stor

Några snabba noteringar från den enorma tabellen är följande:

  • Följande försäkringstyper lever sitt eget liv och korrelerar svagt med de flesta andra försäkringstyper: ägarbytesförsäkring, sjukförsäkring, sjö- & transportförsäkring och rättshjälpsförsäkring.
  • Det finns flest försäkringstyper som korrelerar mycket svagt (röd), näst flest som korrelerar svagt (orange) och så vidare till att färst försäkringstyper korrelelerar mycket starkt (mörkgrön).

Slutsatser

Slutligen följer ett försök att sammanfatta mycket information i några få stycken.

För det första visar tillgänglig data från Danmark från 2004-2012 att skadeprocenten hos några olika försäkringstyper inte har särskilt starka korrelationer (samband). Det vanligaste bland olika försäkringstyper är att korrelationen är svag. Företagsförsäkring och privatförsäkring har en svag korrelation.

För det andra visar statistiken att olika delar av försäkringsbranschen har både olika lönsamhet och olika variation i lönsamheten.

För det tredje är motorförsäkringar mycket lönsammare än vad jag trodde. Jag trodde att motorförsäkringar var hårt konkurrensutsatta och den typ av försäkring där folk är mest benägna att byta (se t.ex. vilken typ av försäkring som Vardia säljer mest av), men lönsamheten är ändå hög. Förmodligen finns det en andel kunder som inte har bytt försäkring på riktigt länge som drar upp marginalerna

För det fjärde visar tillgänglig data från Norge från 1998-2013 inte något väsentligt annorlunda än den danska statistiken. Den norska statistiken är lite skralare i sin detaljrikedom.

Tyvärr har jag inte hittat någon motsvarande data från Sverige. Det är inte självklart att det går att överföra den detaljrika danska statistiken till svenska eller norska förhållanden. Det är heller inte självklart att den skrala norska statistiken går att överföra till danska eller svenska förhållanden. Men det ger förmodligen en fingervisning.

Avslutningsvis visar statistiken lite om skillnaderna mellan Vardia och Protector. Vardia försäkrar privatpersoner och småföretag medan Protector försäkrar stora företag och offentlig sektor, plus att de säljer ägarbytesförsäkringar (som lever ett eget liv åtminstone i Danmark).

Bland företagsförsäkringar går det inte att se några skillnader mellan stora och små företag i den danska statistiken eftersom data inte är i den upplösningen, men jag tror att småföretag fungerar mer som privatpersoner än stora företag eftersom försäkringarna säljs genom direktförsäljning och inte genom mäklare. Därför borde försäkringar till småföretag korrelera mer med försäkring till privatpersoner än försäkringar till stora företag.

Min hypotes som jag hade på förhand var att skillnaderna mellan Vardia och Protector skulle ge upphov till viss diversifiering eftersom försäkringstyperna inte borde hänga samman. Efter en genomgång av tillgänglig data finns det åtminstone inget som motsäger min hypotes. Riskerna med att äga både Protector och Vardia är därmed i huvudsak bolagsspecifika snarare än branschspecifika.