Ökat i Gullberg & Jansson

Jag har för första gången i mitt liv tecknat aktier i en nyemission. Gullberg & Jansson, som jag redan hade i portföljen, genomförde nyligen en nyemission i ägarspridningssyfte som jag bestämde mig för att teckna.

Varför i hela fridens namn har jag då deltagit i en nyemission? Skälen är följande.

Gullberg & Jansson är en net-net, men inte vilken net-net som helst. I normalfallet brukar bolag handlas lägre än omsättningstillgångarna minus alla skulder om bolaget är i kris eller om branschen är på dekis, men G&J är ett tillväxtbolag i en lönsam bransch som i år har vuxit med ungefär 20 %. Under första halvåret 2014 växte G&J:s rörelseresultat med 142 % jämfört med året innan.

Det är ganska märkligt att bolaget är en net-net, men bolaget lever ett liv i det dolda. G&J hade faktiskt varit ganska intressant även om aktien inte hade varit en net-net. Visst har de två senaste åren sett svajiga ut, men i år kommer bolaget att göra ett kanonresultat och jag räknar med att man kommer att dela ut pengar enligt utdelningspolicyn vilket lär få upp uppmärksamheten för bolaget ordentligt. Direktavkastningen till nuvarande kurs kan bli hyfsat hög vilket inte lär gå utdelningsjägare obemärkt förbi.

Nyemissionens syfte har varit att få in fler aktieägare och indirekt att öka handeln i aktien. Aktien hade innan nyemissionen ca 130 ägare och vid nyemissionen kom det in 30 nya ägare. Man når fortfarande inte upp till Aktietorgets krav på 200 aktieägare, men handeln kommer sannolikt att öka framöver i bolaget och om resultatet förbättras ytterligare och bolaget börjar dela ut pengar nås nog 200-gränsen inom en inte allt för avlägsen framtid.

Vid Q2 hade G&J ett F-score på 7. F-score är ett viktigt kriterium för mig när det gäller net-nets (läs mer på Värdebyrån om varför). F-score 7 kanske inte säger så mycket om man inte är van att använda måttet, men i G&J:s fall säger det följande. G&J hade vid Q2:

  • positivt kassaflöde från rörelsen
  • högre ROA än förra året
  • högre kassaflöde från rörelsen än vinsten före extraordinära poster
  • inte ökat långfristiga skulderna
  • inte emitterat några nya aktier
  • högre bruttomarginal än förra året
  • högre kapitalomsättningshastighet än förra året.

Det går med andra ord bra för G&J och för att vara en net-net är kvalitén riktigt hög. Till nyemissionskursen 2,68 kr var värderingen 0,89 x NCAV vilket är okej för en så fin net-net. Bolaget är väldigt litet och det är klart att det finns diverse risker, men jag ser investeringen som en del i en diversifierad portfölj där G&J utgör ett fint bidrag.

Vem vill inte ha ett pooltak?

Vem vill inte ha ett pooltak?

Jag dubblade mitt innehav i G&J i och med nyemissionen. I min portfölj av net-nets vill jag ha balans mellan de olika innehaven och mitt första inköp av G&J gjordes i februari när jag precis hade börjat prova mig fram för riktiga pengar. Därefter har caset förbättrats väsentligt och jag har dessutom lärt mig ett och annat om net-nets. Innan nyemissionen var G&J ganska obetydligt och därmed var det ett bra läge att öka på innehavet. Nu har jag ungefär 20 % vardera i fem net-nets och en liten andel i min felinvestering Empire som jag aldrig borde ha köpt.

Jag kommer troligtvis att utvärdera mitt innehav i G&J om ett år från och med nu.

Min portfölj av net-nets ser nu ut på följande vis när de nya aktierna ramlar in i depån.

Bolag Första inköp GAV (lokal valuta) Nuvarande kurs Andel av net-nets Utveckling sedan köp
DLH September 2014 3,6 3,56 17% 0%
Empire Februari 2014 1,85 1,20 5% -35%
Gullberg & Jansson Februari 2014 2,34 3,05 23% 30%
NeuroSearch Augusti 2014 3,2 3,02 18% -6%
Rella Holding Juni 2014 49,9 52 21% 4%
S.D. Standard Drilling September 2014 1,42 1,28 17% -10%

Se även: Värdebyråns uppföljning av Gullberg & Jansson.

Om skepsisen mot snabbväxande försäkringsbolag – del 1

Alla som läser Aktiefokus bör känna till Warren Buffett och hans skapelse Berkshire Hathaway. Kärnan i Berkshire har alltid varit försäkringsverksamhet och de tio första åren växte bolaget med hela 21 % per år (600 % på tio år). Långt senare mer än tredubblades Berkshires premieintäkter under ett enstaka år på 1980-talet. Ändå finns det en utbredd och uttalad skepsis mot snabbväxande försäkringsbolag både från Buffett och från aktiebloggosfären i allmänhet. Inte minst har jag märkt detta sedan jag började skriva mycket om Vardia; ett snabbväxande försäkringsbolag som många ryggar tillbaks för nästan reflexmässigt. Nidbilden verkar vara att i ett snabbväxande försäkringsbolag kan vad som helst kan hända, när som helst. Så är det naturligtvis inte.

Vad kommer då denna reflexmässiga skepsis mot snabbväxande försäkringsbolag ifrån? Min teori är att det har blivit en etablerad sanning helt enkelt för att Warren Buffett har sagt så och ingen tvivlar på att Buffett kan försäkringar och vet vad han talar om. Men gäller det Buffett säger även för nordiska förhållanden och vad menar han egentligen? Låt oss ta reda på det.

Pudelns kärna handlar om avsättningar. För att bli bekväm med olika termer som används rekommenderar jag inlägget om försäkringsbolagens resultaträkning.

Skador med korta och långa svansar

Försäkringsbolag säljer en i grund och botten mycket enkel produkt, nämligen ett löfte om att ersätta skador. Skador kan se väldigt olika ut vilket har lite implikationer för försäkringsbolagen. Nedan ges exempel på hur det kan se ut.

Om man krockar med bilen och bilen går sönder är det inga större frågetecken kring vad som ska ersättas. Det kan handla om att reparera skadorna och kanske tillhandahålla en hyrbil under tiden bilen är på reparation. Skadan kan regleras och bokföras som en kostnad för försäkringsbolaget i princip direkt.

Om man däremot skadar sig i krocken blir det fråga om helt andra problem för försäkringsbolagets redovisning av kostnader. Säg att man drabbas av en nackskada och går runt med odefinierad smärta i några månader eller år. Till slut blir det inte hållbart längre och man går till läkaren som ställer diagnos och kopplar skadan till krocken som hände för några år sedan. Skadan leder till nedsatt arbetsförmåga och allmänt lidande resten av livet. Personen vill förstås ha ersättning från sitt försäkringsbolag för skadan och det under resten av livet.

Försäkringsärende med kort svans. Förhoppningsvis klarade sig föraren utan lång svans.

Här blir det klurigt. Försäkringsbolaget skulle nämligen ha tagit kostnaden för skadan när skadan inträffade, men försäkringsbolaget vet i många fall inte om att en skada har inträffat förrän många år senare. Därför måste försäkringsbolaget göra avsättningar för denna typ av skador, som kallas IBNR – incurred but not reported (inträffad, men inte rapporterad).

Det kan också finnas skador där storleken på ersättningen eller utsträckningen i tid inte är given och då måste försäkringsbolaget också göra avsättningar. Denna typ av skador kallas RBNS – reported but not settled (rapporterad, men inte reglerad).

Kontentan är att försäkringsbolaget ska göra avsättningar i sin resultaträkning dels för skador som inte har rapporterats ännu och dels för skador vars ersättningsbelopp inte är bestämt. Detta skapar en osäkerhet inför framtiden om avsättningarna inte görs korrekt (speciellt om avsättningarna är för små). Man kan säga att skador av både typen IBNR och RBNS är skador med lång svans eftersom de har en tidsfördröjning på olika sätt.

Svansen kan till exempel illustreras med den genomsnittliga tiden det tar för att reglera en skada. Nedanstående figur är lånad från Gjensidiges årsredovisning och visar att det i genomsnitt kan ta upp mot 6-8 år för vissa typer av skador att regleras.

Olika skadetyper har olika lång svans

Olika skadetyper har olika lång svans

Vardia är verksamma främst inom hemförsäkring (property, private) med kort svans och motorförsäkring där personskador har lång svans (BI=personskador) men där kasko (PD, skador på själva bilen) har kort svans.

Protector å andra sidan jobbar med försäkringar mot stora företag och offentlig sektor vilket innebär längre svansar.

Åter till Buffett

1982 var ett år då den amerikanska försäkringsbranschen var hårt pressad. Branschen hade en totalkostnadsprocent (combined ratio) på 109,5 vilket betyder att för varje 100 dollar i premier som försäkringsbolagen tog in fick man ta kostnader på 109,5 dollar för att täcka skador. Den försäkringstekniska verksamheten i Berkshire gick med förlust och skulle så göra i ytterligare tio år. Buffett skrev följande i 1982 års brev till aktieägarna:

In a given year, it is possible for an insurer to show almost any profit number it wishes, particularly if it (1) writes “long-tail” business (coverage where current costs can be only estimated, because claim payments are long delayed), (2) has been adequately reserved in the past, or (3) is growing very rapidly. There are indications that several large insurers opted in 1982 for obscure accounting and reserving maneuvers that masked significant deterioration in their underlying businesses. In insurance, as elsewhere, the reaction of weak managements to weak operations is often weak accounting. (“It’s difficult for an empty sack to stand upright.”)

Buffett menar alltså att ett försäkringsbolag kan redovisa ”nästan vilka siffror som helst” under ett enstaka år och att det är speciellt lätt att manipulera räkenskaper om ett försäkringsbolag:

  • har mycket skador med lång svans,
  • har gjort otillräckliga avsättningar tidigare år, eller
  • växer fort.

Buffett nämner tre punkter, men alla tre är egentligen samma punkt och det handlar om att ett bolag som gör otillräckliga avsättningar nu kan redovisa förskönade resultat nu eftersom avsättningar för framtida skador är en bedömningsfråga som inte har något facit förrän långt in i framtiden.

Såvitt jag har kunnat läsa mig till i Buffetts brev gick han aldrig in mer i detalj varför just snabbväxande försäkringsbolag skulle utgöra någon extra risk, men däremot tror jag att han tyvärr etablerade en halvsanning i brevet från 1982 som har levt kvar sedan dess. Man måste komma ihåg att Buffett i sina brev talar i egen sak. Buffett vill få sitt försäkringsbolag att framstå som konservativt och som att de gör bra affärer. Dessutom talar han ur ett amerikanskt perspektiv från en bransch under hård konkurrens. Jämfört med Norden idag var läget i den amerikanska försäkringsbranschen på 1980-talet diametralt annorlunda.

Istället för att köpa det Buffett skriver rakt av menar jag istället följande.

Risken är inte att ett försäkringsbolag växer, utan risken är att ett försäkringsbolag gör för små avsättningar.

Nu är det naturligtvis så att för mogna försäkringsbolag finns det en lång historik där man kan jämföra antaganden om framtida skador från dåtid med det faktiska utfallet många år senare. Detta är förstås svårt att göra för försäkringsbolag med kort historik och hög tillväxttakt, men man kan försöka…

För mogna försäkringsbolag brukar det finnas en figur bland noterna i redovisningen som ser ut på följande vis (exemplet lånat från Sampo).

sampo_claims

I tabellen kan man till exempel läsa av att Sampo 2004 bedömde skadorna till 2468 MEUR och nio år senare var den nya bedömningen 2194 MEUR varav 1975 MEUR var utbetalade och 219 MEUR finns som avsättningar som kommer att betalas ut i framtiden och/eller justeras. I just det fallet gjorde man alltså en 11 % för hög (konservativ) bedömning till en början. Kollar man Gjensidiges noter ligger skillnaderna på omkring 5 %. Stora nordiska försäkringsbolag verkar alltså vara duktiga på att bedöma avsättningar.

De nordiska 5-10 procenten kan jämföras med Berkshire under början av 1980-talet då den initiala bedömningen kunde visa sig vara 100 % fel bara ett år senare. Skillnaden beror på att Berkshire i hög utsträckning sysslar med återförsäkring, vilket betyder större skador med lägre frekvens och längre svans som på alla sätt är svårare att bedöma. Det är den världen Buffett kommer ifrån, i kombination med att totalkostnadsprocenten var över 100 % under lång tid i hela branschen. I en sådan värld skulle jag också ha varit väldigt skeptisk mot snabbväxare.

Det är bättre att växa i en lönsam bransch än i en olönsam bransch.

Avsättningar påverkar skadeprocenten

Ett viktigt nyckeltal för försäkringsbolag, som specifikt i fallet Vardia är det enskilt viktigaste nyckeltalet enligt mig, är skadeprocenten (claims ratio). Skadeprocenten beräknas enligt följande:

Skadeprocent = (skadeutbetalningar + avsättningar) / premieintäkter

Skadeutbetalningarna och premieintäkterna är enkla att bedöma, men avsättningarna är som tidigare nämnts det svåra. Om de bokförda avsättningarna är för små skulle det alltså innebära en artificiellt låg skadeprocent nu och samtidigt en tickande skadeprocentsbomb som smäller av i framtiden.

Hela fenomenet med avsättningar och utbetalningar är något som jämnas ut över tid – om avsättningarna är för små nu blir skadeutbetalningarna större i framtiden. Problemet med en snabbväxare kan vara att dagen för utjämning aldrig hinner inträffa om tillväxten sker genom att sälja premier till kunder med för hög risk till för låga priser. Med andra ord är det av stor vikt att avsättningarna görs korrekt för ett snabbväxande försäkringsbolag.

Nu när vi har hittat pudelns kärna kan det vara intressant att gå in på hur avsättningar görs i försäkringsbolag och specifikt i fallet Vardia, men det tänkte jag lämna till ett kommande inlägg. Tills dess konstaterar jag att Buffett förmodligen har skrämt upp många i onödan och att man inte kan dra paralleller rakt av från ett land till ett annat trots att det handlar om samma bransch. Nordisk försäkring på 2010-talet är inte amerikansk försäkring på 1980-talet.

Håller du med om att skepsisen mot snabbväxande försäkringsbolag är något som har etablerats som en halvsanning på grund av det Buffett har skrivit? Eller har du några bra exempel på försäkringsbolag som har gått ett digert slut till mötes på grund av växtvärk?

Om Vardias månatliga försäljningssiffror (new sales)

I morgon kommer det siffror från Vardias augustiförsäljning (”new sales” – se exempel här) och då kan det vara läge att göra en snabb utvikning om vad den månatliga försäljningen som Vardia redovisar egentligen består av och hur mycket av försäljningen som så småningom letar sig upp till översta raden på resultaträkningen, för det är inte all new sales som gör det.

vardia_logo

Den första skillnaden beror på kunder som faller bort efter försäljningstillfället.

Huvuddelen av den månatliga redovisade försäljningen består av försäljning där någon har tackat ja till ett erbjudande per telefon. Det finns även försäljning via internet men det är en obetydlig del för Vardia. Från att någon har tackat ja på telefon är det inte självklart att det kommer att bli en bruttopremieinkomst (GWP) av försäljningen. Kunden kan till exempel ångra sig i 14 dagar i Sverige enligt lag.

I Sverige är man oftast bunden ett år i en försäkring, så en del av försäljningen kommer inte att komma in i resultaträkningen förrän ett år senare. Genomsnittet borde dock bli 6 månader, men genom att rikta försäljningen till personer vars försäkring snart går ut kan denna tid kortas till 3-4 månader enligt en gammal presentation från Vardia från mars 2011 (rekommenderad läsning – det har hänt en del sedan dess). I Norge är bindningstiden bara en månad, så där hinner färre kunder falla bort och fördröjningen i tid är kortare.

En tumregel som jag har hört är att ungefär 80-90 % av försäljningen slutligen når GWP, så något i den stilen kan man räkna med.

Den andra skillnaden beror på att Vardia har viss försäljning via agentverksamhet.

Denna försäljning leder inte till att några premier hamnar i Vardias egna böcker, utan intäkterna är av engångskaraktär. Provisionen som Vardia tar på denna försäljning hamnar under ”other insurance-related income” i resultaträkningen. Under Q2 var dessa inkomster ungefär 4,7 MNOK och om man antar att provisionen som Vardia tar är i intervallet 5-20 % så var ungefär 24-94 MNOK av den totala försäljningen på 250 MNOK från agentverksamheten. Jag har tyvärr ingen information om vilken typ av försäkringar Vardia säljer via agentverksamheten, men det är stora skillnader i provisioner beroende på vilken typ av produkt det handlar om. Om jag skulle gissa så handlar det om produkter med hög provision (10-20 %), så att försäljningen från dessa produkter låg omkring 25-50 MNOK under Q2.

Sammanfattningsvis

Det faller alltså bort en del på vägen från den månatliga nyförsäljningen till GWP. Först får man räkna bort en del försäljning från agentverksamhet och därefter får man räkna bort 10-20 % till på grund av kundbortfall och tidsfördröjningar. Det gör att det inte är så enkelt att göra prognoser framåt i tiden på Vardias försäljning och det är också något som jag har undvikit. Jag har dock räknat baklänges för att se vilken försäljning som krävs för att uppnå målen på 3000 MNOK i GWP till 2016 – se detta inlägg. Jag föredrar att se till ett bolags säkerhetsmarginal mot värdet istället för att göra detaljerade prognoser, men ni som sitter och gör prognoser i era Excel-ark har här två faktorer att ta hänsyn till.

När vi ändå pratar om prognoser kan jag väl nämna vad jag förväntar mig av morgondagens försäljningssiffra. Förra augusti var siffran 51 MNOK, vilket är lägre än julisiffran (semestermånad) i år! Försäljningsutvecklingen har varit otroligt positiv under 2014 så siffran för augusti bör vara betydligt högre i år och jag skulle bli förvånad om försäljningen kom in under 80 MNOK.

Ikväll är det förresten ekonomiprat på Belgobaren (Gustavs initiativ) och jag tänkte ta mig dit. Kanske ses vi där?

Köpt Nordic Camping & Resort, DLH och S.D. Standard Drilling

Plötsligt händer det! Det talas mycket om hur högt värderad börsen är, men den som söker sig bortom Large cap kan hitta en del intressant. Jag har klippt till i inte mindre än tre helt nya bolag, där ett får klassas som ett rimligt värderat tillväxtbolag och de två andra är net-nets.

Nordic Camping & Resort

Jag upptäckte Nordic Camping & Resort via en analys på den utmärkta bloggen Sunda Investeringar. I nuläget har jag inte speciellt mycket att tillägga till den analysen, utan kort och gott kan man säga att i Nordic Camping finns nästan allt som jag gillar med ett bolag:

  • Entreprenörsdrivet företag där grundaren är kvar som VD och storägare
  • Tråkig och på sätt och vis mogen bransch, som dock växer fortare än inflationen
  • Det finns inträdesbarriärer i branschen; det går inte att starta nya campingplatser vid bra lägen idag på grund av strandskydd och brist på bra lägen
  • Dolda värden på balansräkningen
  • Bolaget har en konkurrensfördel i och med att man är en ”first mover”. Man är störst i branschen trots att man bara har ca 1 % av marknaden.
  • Marknaden är under konsolidering och en del av affärsidén är att driva på denna
  • Vid förvärv finns möjlighet till multipelarbitrage

Branschen ger mig samma vibbar som bank- och försäkringsbranschen, vilka jag som bekant är förtjust i.

Bolagets affärsidé är att förvärva och fräscha upp campingar för att sedan driva dessa och få ut diverse skalfördelar genom att driva dessa i en kedja. Man är i princip uppe i kritisk massa så att man kan förvärva nya campingar för vinsterna som genereras från rörelsen, men det finns risk för offensiva nyemissioner. Bolaget växte 29 % första halvåret 2014, så tillväxttakten är hög.

Går man in på Nordic Campings hemsida är det svårt att hitta till informationen för investerare, vilket är som det ska vara.

För mer information tycker jag ni ska läsa Sunda Investeringars analys. En av Nordic Campings anläggningar finns här i Västerås (och de har ungefär en tredjedel till hälften av omsättningen från en enda helg under sommaren – Power Meet) och den kanske jag kan spana in lite extra någon gång.

Nordic Camping har fått en plats på ungefär 5 % i min portfölj. Jag kan tänka mig att öka i framtiden om priset sjunker i förhållande till värdet. Jag betalade omkring 20-lappen för mina aktier vilket betyder ett P/S-tal på ungefär 2,4 på rullande tolv månaders omsättning (se följande inlägg om P/S-värdering). Det är inget fantastiskt pris (typ FCF yield 15 % med god marginal eller liknande), men jag ser det heller inte som skyhögt. Jag är mer förtjust i bolaget och affärsmodellen än i priset och ser ett köp vid nuvarande nivåer som ett okej pris för ett tillväxtbolag som kan bli riktigt bra på sikt om bolaget fortsätter att utvecklas någorlunda väl. För er trogna läsare känns det här kanske igen lite grann vid det här laget?

Jag är lite sugen på att dra till med floskeln wonderful company for a fair price, för med det bevingade uttrycket kan man motivera nästan vilka priser som helst. Men jag gör det inte, även om jag som sagt tycker att bolaget har de flesta egenskaper som jag gillar.

DLH

DLH är en net-net som jag köpte strax under 0,75 x NCAV. NCAV var knappt 5 DKK/aktie vid senaste kvartalsrapporten. Bolaget håller på att styckas upp och säljas och förhoppningsvis finns det goda möjligheter att få ut mer än nuvarande börsvärde från en sådan process. F-score är 5, vilket inte är superbra, men jag ser det som godkänt för att motivera ett pris på upp till 0,75 x NCAV.

DLH har haft en skakig resa det senaste året. För ungefär ett år sedan påbörjade man stycknings- och likvidationsprocessen vilket marknaden gillade. Sedan dess har kursen dock backat tillbaks dit den var, så ni som var med förra gången kan få en till chans nu att köpa DLH som net-net.

Upp som en sol och ned som en net-net

Upp som en sol och ned som en net-net

S.D. Standard Drilling

Detta bolag är, precis som NeuroSearch, en cashbox. Standard Drilling har tidigare sålt oljeriggar men efter man hade sålt den sjunde och sista oljeriggen för något år sedan har man suttit på en påse pengar i väntan på nya investeringsmöjligheter.

Bolaget värderas till negativt enterprise value, vilket betyder att man betalar mindre än nettokassan för bolaget (gratis pengar, men det finns förstås en hake). Detta betyder också att bolaget är en net-net och jag betalade ungefär 0,85 x NCAV vilket jag ser som ett okej pris för en cashbox som inte bränner pengarna i särskilt hög takt.

Bolaget är skuldfritt med en kassa på ungefär 70 miljoner USD och har en burn-rate på ungefär 1 miljon USD om året om man extrapolerar första halvåret 2014.

Utfallet i denna investering beror helt och hållet på vad ledningen gör med kassan. Som vanligt med net-nets ser jag dem som en investering i en korg av bolag. Varje enskilt bolag kan, grovt uttryckt, gå hur som helst medan hela korgen bör prestera mycket väl över tid. Historiskt har net-nets överavkastat marknaden rejält vilket det finns många studier på. Ändå är net-nets inget som folk vill hålla på med och Nate på Oddballstocks (nätets bästa aktieblogg) förklarar varför i detta inlägg.

Portföljens sammansättning

Köpen har gjort att portföljens sammansättning har blivit lite mindre obalanserad. Portföljen ser nu ut på följande vis:

Bolag Första inköp Portföljandel
Protector forsikring Juli 2013 31%
Vardia Insurance Group April 2014 26%
Lollands bank Februari 2013 15%
POSCO Oktober 2013 11%
Nordjyske bank Februari 2013 7%
Nordic Camping & Resort September 2014 5%
Net-nets Februari 2014 5%

Belåningsgraden är 15 % vilket är pengar som jag lånar av mig själv som ska betalas tillbaks genom försäljningar eller nyinsättningar inom några år.

Nordisk försäkring står nu för 57 % vilket är en hög andel. Jag vill dock inte sälja något innehav om det inte är övervärderat eller om det finns uppenbart billigare alternativ.

Net-nets börjar nu få viss betydelse för portföljen. Andelen är uppe i 5 % men jag siktar högre och vill upp i kanske 20-30 %. Det får ta den tid det tar. Antalet tillgängliga net-nets hänger ihop med det allmänna börsläget och därmed är det lite glest med net-nets i nuläget men jag har ändå plockat upp några intressanta.

Net-nets-portföljen ser ut på följande vis.

Net-nets Första inköp Andel av net-nets
DLH September 2014 19%
Empire Februari 2014 5%
Gullberg & Jansson Februari 2014 12%
NeuroSearch Augusti 2014 20%
Rella Holding Juni 2014 23%
S.D. Standard Drilling September 2014 20%

Min avsikt är att utvärdera net-nets i ettårsintervall, så snart (i februari) är det dags att se vad jag ska göra med Empire och Gullberg & Jansson.

Köpt & sålt Railcare, köpt/ökat i Vardia, Rella och indexfonder

Det var mycket som hände i Augusti och istället för bloggen har Twitter agerat kommunikationsfönster. Man har även kunnat följa mig på Shareville.

Inköp och försäljning av Railcare

Första inköpet av aktier blev Railcare Group. Faktum är att jag köpte över min riktkurs jag har satt i bevakningslistan (vilket är en snabb uträkning med 7 kr per aktie som vinst och 15 % som avkastningskrav) och anledningen till att jag ändå köpte var att jag inte tror den sjunker så pass lågt. Jag borde avstå då, men jag tyckte inte att 10 % över min köpkurs borde vara hela världen.

Railcare Group har en ganska bred inriktning där de ordnar upp spår samt runt dem, sköter transporter och smälter snö. Deras aktiekurs har rusat sista året för de har lyckats få högre marginaler, även om omsättningen är densamma. Eftersom de jobbar med något som till stor del är statligt och deras största konkurrent går med förlust tror jag att det finns ett bra momentum i bolaget. Man vet hur man vinner upphandlingar och man lyckas göra bra resultat när det går dåligt för konkurrenterna.

Man expanderar hårt i Storbritannien och man verkar fått det i rullning efter några tunga år. T.ex. har de en maskin för att rensa bort lera då det är ett större problem än vad Sveriges väder bjuder på. Introduce väntar sig att vinsten ska bli över 7 kr och det känns rimligt. Om det dessutom är en hållbar nivå är det här ett fynd men annars är det en smådyr aktie. Bolaget ägs fortfarande till större delen av grundarna, men det har skett genom hög andel lån i bolaget så soliditeten är runt 20 %. Man har en policy att ha soliditeten kring 25 % så det kommer aldrig vara ett välkapitaliserat bolag.

Anledningen till att jag vände på klacken och gick ur sammanfattas bäst med en diskussion från Shareville.

railcare-renstrumpa

Helt enkelt att det finns en politisk risk som jag inte kan bedöma efter jag inte kan branschen. Jag borde verkligen ha avstått från början och överskattade den tid det skulle ta för att sätta sig in i järnvägsbranschen. Nu istället blev det en vinst på 10 % så ibland har man ren tur. Om man är intresserad av Railcare tycker jag att man ska följa ”Renstrumpa” på Shareville som bevisligen har koll.

Köpt Rella Holding

Att sätta pengarna från tågbranschen in i tidningsbranschen låter nog vid en snabb anblick ogenomtänkt, men Kenny har skrivit om dessa tidigare och man kan läsa allt om bolaget på Värdebyrån. Allers är ett danskt mediaföretag och enda sättet att köpa in sig i dem är via Rella. Om man går igenom caset finns det flera anledningar till att det är pressat. Det är rösträtter hit och dit, risk för divärrifiering när man ska göra satsningar på ”Internet” och allt under styrning av en mediafamilj som man kan diskutera om de inte borde släppa taget. Helt enkelt, kursen är pressad och ska vara pressad.

Jan från #Sparpodden vill inte röra det här med tång när han kommenterade inköpet på Shareville, men faktum är att bolagets tillgångar är grymt lågt värderade samt att den underliggande verksamheten faktiskt visar vinst (och det med ett P/E på ca 10), fast det är kris i branschen. Jag har en fortsatt köpkurs på under 50 DKK och sälj på 80 DKK (GAV blev runt 53,5).

Ökat i Vardia och indexfonder

Vardia gjorde en riktigt bra rapport som Kenny redan har skrivit om. Skrapade fram några tusen extra och placerade dem i Vardia för kursen har inte stuckit nämnvärt fast det går åt rätt håll. Det är kalasbra för oss som vill öka. Egentligen är det enda dåliga med en låg kurs ifall man tror det blir ett uppköp och om man vill ha en snabb uppgång för att köpa något annat. Annars är det bara fördelar med låga kurser!

Jag ökade även i indexfonderna som jag gör varje månad. Än så länge är de ett ordentligt sänke för portföljen, men jag tror de kommer hålla emot om det positiva börsklimatet vänder.

Aktuell portfölj

Vi avslutar med en bild på hur portföljen ser ut per den sista augusti. Den har avkastat ca 17 % i år på total insättning vilket är markant bättre än index.

portfolj-martin-20140831