Skip to content

Starbreeze: Kommentar på bokslutsåret 2009-2010

För ett år sedan började jag skriva om Starbreeze och gjorde då en analys på deras bokslut 2008-2009. Det var verkligen svårt att inte gilla det man läste eftersom bolaget gick fantastiskt bra, men under det här året har verkligen allt ändrats. Just nu lever man på att det enda projektet man har kvar kommer att lyckas, för annars kommer det nog vara risk för att man får packa ihop sakerna och gå hem.

Spelmotorn läggs ner

För ett år sedan hade bolaget precis släppt The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena. Det spelet var enligt recensenterna bra, men jämfört med vad som kom sex månader senare var det enligt mig förlegat. Det släpptes enormt bra titlar, där Batman: Arkham Asylum gjorde det Starbreeze brukar göra, fast mycket bättre. Som investerare får man alltså dra slutsatsen att deras teknik var förlegad.

Det här något jag nu fått bekräftelse på. Man skrotar spelmotorn som man gjort alla sina tidigare spel på och som varit en del av kärnan i Starbreeze. Man kommer sannolikt göra klart det nuvarande spelet med den, men det är det sista spelet så som jag har förstått det. Rätt beslut enligt mig, för det gör övergången till nästa generation blir mycket lättare och man får lättare att hitta bra kompetens som utbildats till dessa standardspelmotorer.

Man har helt enkelt ändrat inriktning och personen som ersatte “Sveriges John Carmack” är inte heller längre CTO på Starbreeze, men han jobbar dock kvar. Slutsatsen man som utomstående får dra är att avhoppet för att bilda Machinegames helt enkelt var för tufft. Detta i kombination med att spelmarknaden förändrats så pass hastigt att Starbreeze inte längre kan underhålla sin spelmotor så att den klarar av att konkurrera med de bästa.

Finansiellt så har man alltså skrivit av goodwillen för spelmotorn och det har då naturligtvis orsakat en extra kostnad som hamnade på 2,6 MSEK och det är en fjärdedel av årets resultat. Det var dessutom ca 7 % av det egna kapitalet, för att få förståelse av hur pass stort det är för Starbreeze.

Den positiva spiralen är bruten

För ett år sedan pekade allt uppåt, förutom att man hade förlorat grundkärnan av utvecklingsteamet. Det är idag precis tvärt om och det har gått så snabbt att jag uppenbarligen totalt undervärderat riskerna och svagheterna som Starbreeze har.

Man hade tecknat två avtal med EA och blivit en EA Partner. Det här betyder i praktiken uppenbarligen inte ett dugg och jämfört med många av de andra som betecknas EA Partner så är Starbreeze ganska låsta. Man är fortfarande lika livegen som tidigare och under året har man blivit hårt pressade av EA.

EA lade ned spelet som skulle baseras på Jason Bourne. Det är inte officiellt, men vad allt tyder på är det just det spelet som fick ryka. Jag trodde verkligen inte att det skulle läggas ned eftersom EA hade plockat upp IP och det skulle bli en nagel i ögat på den främsta konkurrenten, Activision Blizzard, som snodde Bond-licensen framför EA. Jag hade uppenbart fel.

Det andra spelet man har tecknat, Project Redlime, är Syndicate. Allt tyder på det så jag tror vi kan sluta diskutera om det verkligen är det. Det är ett IP som många äldre gamers har goda minnen från, ungefär som Fallout var för något år sedan. Stämningen sägs dessutom vara lik Fallout (har inte spelat något av dem dock) så Starbreeze måste göra ett spel som slår Fallout 3 på fingrarna. Allt sämre än det kommer anses vara helgerån. Tyvärr har uppföljare till Syndicate inte sålt speciellt bra och jag tror många tycker det ska bli intressant att se hur det går.

Något jag också hade riktigt fel om var tiden för släppet av spelet. Project Redlime har varit i produktion under snart tre år. Det kommer bli minst 3,5 innan spelet släpps och i spelvärlden är det ett dåligt tecken. Det brukar nämligen vara som så att spel som har för lång utvecklingstid blir förlegade både grafiskt och spelmässigt eftersom utvecklingen sker så ruskigt snabbt. Det finns alldeles för många bevis på detta, men vi får hoppas att all personal som jobbar med titeln nu faktiskt gör en skillnad. De är dock nya och de äldre måste lära upp dem så jag betvivlar att man hinner ändra något av kärnan i spelet.

Mot framtiden

Det som kommer hända härnäst är att man kommer utannonsera Syndicate. Frågan är bara när och då är releasen inom ett år. Personligen hade jag hoppas att det kommer innan sommaren. Det brukar vara lättare att släppa bra spel på våren än på hösten/vintern. Under sommaren släpps inget bra spel, om det inte heter Starcraft 2.

När spelet väl släpps kommer man reglera completion bond-avtalet så balansräkningen kommer att rensas upp och eventuella valutakursvinster/förluster kommer att vändas tillbaka. Man säger sig även ha tagit förlusten för förseningen av Syndicate på årets resultat. Därför kommer nog nästa års resultat snyggas till lite. En eventuell royalty kommer att komma rent likviditetsmässigt inom ett år efter släppet av Syndicate. Resultatpåverkande blir det naturligtvis direkt.

Det jag finner lite oroande är att om nu Syndicate blir den framgång Starbreeze behöver så kommer man behöva producera en uppföljare inom två år. Det är mer regel än undantag inom spelbranschen. Starbreeze kommer då även behöva bestämma om man ska bygga det på en annan spelmotor än sin gamla och även om det kommer bli nästa generationens spel eller i slutet av denna generationen. Två, tre år innan en eventuell uppföljare på Syndicate är släppt är lång tid, inte minst inom spelbranschen.

Men innan Syndicate ens släpps måste man ha ett nytt projekt och det har gått ett halvår nu. Men det är inte konstigt för att med, låt oss säga, Unrealmotorn ska man nu sälja in ytterligare ett FPS med samma spelmotor som alla andra. Själva berättandet i spelen som Starbreeze har gjort innan är sedan länge kopierat, förfinat och standard i alla spel. Dessutom säger EA att spelbudgetarna har nått sitt tak nu (och snarare krymper) och att konsumenten kräver kvalitetsspel för att de ens ska sälja. Det är en riktigt jobbig kalkyl för Starbreeze och jag tror vi kan glömma allt av vinstmarginal på utvecklingen som vi investerare tidigare vant oss vid att se. Eftersom man nu på ett halvår inte fått ett nytt projekt så bör man förvänta sig att mellan Syndicate och det framtida projektet man jagar blir det ett produktionsglapp. Kanske dock en bra tidpunkt att lära sig en ny spelmotor?

Sedan kan man även vara säker på att utveckling av eget IP inte kommer att ske under den här konsolgenerationen. Den typen av kontrakt får inte Starbreeze igenom och man får definitivt inte behålla IP:t. De investerare som hoppas på det kan lika gärna börja spela på stryktipset och hoppas på 13 rätt.

Det som är lite synd med Starbreezes redovisning är att man som investerare inte får se en nettokassa. Den är så ohyggligt viktig att veta för att beräkna hur illa det faktiskt är. Jag tror tyvärr det är mer illa än vad man vill utstråla och skiter sig Syndicate kan man få uppleva ett Grinsyndrom. Alltså att man släpper dåliga spel, förläggarna blir oroliga och vill att produktionsmålen ska hålla högre standard innan man betalar ut mer och slutligen får bolaget likviditetsbrist och allt skiter sig. Man har ju tyvärr varit i den situationen förut och då med hjälp av nyemissions-mun-mot-mun-metod så överlevde man.

Ser man det positivt så hoppas man på en högre dollarkurs, vilket gör utvecklingen i Sverige mycket billigare än för en del konkurrenter. Att Syndicate säljer strålande bra och royaltyn flödar in så man kan börja ge utdelning till extremt tålmodiga ägare. Vi hoppas även på nya kontrakt och att bytet av spelmotorn flyter på så bra det bara går. Personligen hoppas jag även på att man i samband med spelmotorsbyte även går ifrån första personsperspektivet till tredje person för de spelen är mycket bättre med handkontroll, men det är en annan diskussion.

Risken och potentialen är båda höga. Det kommer definitivt bli en högre aktiekurs när förhandstittarna börjar dyka upp. Är de positiva ska man nog gå in kort, men att vara långsiktig i Starbreeze är tyvärr historiskt sett ingen bra affär, men den diskussionen har jag redan avhandlat i tidigare inlägg.

Jag håller mig utanför aktien nu, utom en liten post jag har kvar. Det är för hög risk för att jag ska känna mig bekväm och kommer fortsätta vänta på förhandstittarna av Syndicate. Tills dess kan jag rekommendera den här läsningen om att datorspel numer är något alla åldersgrupper underhåller sig med.

Tagged , ,

Fortum, delårsrapport Q2 2010

Fortum har släppt sin delårsrapport för Q2 2010, vilket är värt att kommentera tillsammans med ytterligare några rader om andra nyheter.

Först och främst läggs ett prognosverktyg för Fortums resultat upp i form av ett excel-ark. Klicka här för att se prognosverktyget. Arket är låst, så om du vill kunna ändra och göra egna prognoser måste du spara en kopia genom att trycka ”file->download as” och ladda ner en kopia i Excel- eller Open Office-format. De parametrar som kan varieras är färglagda i lila och övriga parametrar beräknas utifrån dessa. Modellen är uppbyggd i sex flikar: en för varje segment och en del som summerar. Med hjälp av modellen har jag gjort en prognos för 2010 och den intresserade kan göra egna prognoser baserad på parametrar som elpris med mera. I arket finns även en prognos för 2011 och en för några år framåt i tiden, men de gör man bäst i att prognostisera själv, så jag väljer att inte utveckla mer om dem.

FORTUM P 2010 2009 2008 2007 Q1-Q2 2010 Q1-Q2 2009
Resultaträkning [M€]
Omsättning 5 668 5 435 5 636 4 479 1 947 1 632
Rörelseresultat före avskrivningar (EBITDA) 2 326 2 292 2 478 2 298
Rörelseresultat (EBIT) 1 826 1 782 1 963 1 847 724 599
Jämförbart rörelseresultat (EBIT) 1 826 1 888 1 845 1 564 651 602
Resultat före skatt 1 676 1 636 1 850 1 934 713 534
Resultat efter skatt (periodens resultat, aktieägarnas andel) 1 341 1 312 1 542 1 552 561 409
Resultat per aktie [€] 1,51 1,48 1,74 1,22 0,63 0,46

Fortums olika affärssegment

Fortums rapporter är, precis som bloggen Aktieidéer skriver, ofta inte särskilt spännande läsning. Bolaget brukar mer eller mindre pricka in prognoserna tack vare kraftiga prissäkringar i kombination med att den största delen av resultatet kommer från kraftproduktion, där priserna är kända via elbörsen Nord Pool. Därför var det lite överraskande att resultatet för Q2 var sämre än förväntat, från kraftproduktionen! Dock ser jag ingen anledning till oro eftersom kostnadsökningarna bör vara tillfälliga. För helåret verkar Fortum gå mot en vinst på ca 1,5 euro per aktie och att utdelningen även i år hamnar på 1,00 euro per aktie är ingen vågad gissning.

Kraftproduktion (Power)

Under Q2 ökade kostnaderna dels på grund av ogynnsammare produktion än förra året och dels på grund av engångskostnader i Loviisa 3-projektet. En ogynnsam produktion innebär att Fortum producerade mindre av de billiga kraftslagen kärn- och vattenkraft än förra året, vilket bolaget tvingades kompensera med betydligt dyrare värmekraft (olja/kol/gas). Fortums arbete med förstudier av kärnkraftverket Loviisa 3 medförde också ökade kostnader, vilka dock inte kommer att återkomma eftersom den finska regeringen nekade Fortum tillstånd att bygga ny kärnkraft. Kanske lika bra det, eftersom man då undviker de sannolika problem som de två bolagen som fick tillstånd kommer att stöta på. Fortum kommer säkert göra ett nytt försök så småningom när Loviisa 1 och 2 börjar bli till åren och vid det laget kommer sannolikt tillstånd ges av den finska regeringen. Rörelsemarginalen under Q1-Q2 för Fortums kraftproduktion blev trots dessa smärre bakslag fortfarande 55 % vilket är fantastiskt bra.

Fortum har prissäkrat ca 80 % av kraftproduktionen för resten av 2010 samt 60 % av kraftproduktionen för 2011 till 44 €/MWh, vilket innebär att vinsten för helåret 2010 inte kommer bli mycket större än för helåret 2009 trots att första halvåret 2010 var mycket bättre än första halvåret 2009. Detta innebär också att Fortums kommande rapporter under 2010-2011 inte kommer vara särskilt spännande eftersom stora delar av bolagets resultat redan säkrat. Det genomsnittliga elpriset på Nord Pool under åren 2006-2009 har varit ca 42 €/MWh, vilket innebär att 44 €/MWh enligt mig trots allt är en OK nivå att prissäkra på så länge elpriset inte ligger på en stabil högre nivå.

Värme (Heat)

Efter ett mycket starkt Q1 på grund av den stränga kylan blev Q2 mer normalt, något svagare än året innan. Det finns inte mycket mer intressant att säga om detta utan resultatet är bättre 2010 än 2009 på grund av den kalla vintern.

Distribution

Inte heller i distributionssegmentet har något uppseendeväckande hänt. Q1 gav ett starkt resultat tack vare högre distribuerad mängd el och stark krona medan Q2 motsvarade ungefär Q2 föregående år.

Electricity sales

Detta är även fortsatt Fortums olyckssegment. Efter ett uselt Q1 med förluster på grund av kraftiga svängningar i elpriset som man inte lyckades hantera blev Q2 ett bra kvartal med ökad jämförbar rörelsemarginal från 2 % föregående år till 3 % under Q2 2010. Samtidigt fortsätter man att minska antalet anställda; Q2 2009 fanns i detta segment 637 anställda, vilket som en följd av effektiviseringsprogrammet hade minskat till 549 anställda Q2 2010. Ytterligare ca 70 anställda ska sparkas, vilket borde kunna ge en ytterligare kostnadsminskning på några miljoner euro per år, att jämföra med den jämförbara rörelsevinsten på 10 miljoner euro under Q2 2010. Detta kan alltså minska förlusterna vid ett svängigt elpris som Fortum har svårt att hantera, eller öka de små vinsterna något vid ett jämnare elpris.

Ryssland

Det mest spännande med Fortums rapporter är enligt mig att läsa om utvecklingen i Ryssland. Detta segment gör under första halvåret 2010 en ytterligare resultatförbättring jämfört med tidigare, dessutom gör man faktiskt en liten vinst efter avskrivningar! EBITDA, rörelseresultat före avskrivningar, är ett nyckeltal Fortum själva gärna framhäver eftersom det utvecklas mycket positivt. Detta tyder på att Rysslandssegmentet går bra, men resultatet belastas av stora avskrivningar. I princip hela resultatökningen kommer från kostnadsbesparingar i form av minskad personalstyrka. Fortum har i Ryssland minskat antalet anställda med ca 1900 personer eller 30 % på ett år. Snart är de utlovade kostnadseffektiviseringarna på 100 miljoner euro per år uppnådda, ungefär samtidigt som den ryska grossistmarknaden för el beräknas vara helt avreglerad. Positiva signaler från Ryssland, alltså.

Vidare får Fortum i nuläget ca en tredjedel av intäkterna i Ryssland från kapacitetsersättning, dvs. en ersättning från ryska staten för att man äger ett kraftverk med en viss elektrisk effekt. Nya kraftverk beräknas få en högre kapacitetsersättning än gamla under en period om 10 år, vilket är positivt för Fortums utlovade fördubbling av kraftkapacitet i Ryssland.

Windfall-skatten och den svenska vattenkraftsskatten

En av Fortums stora risker är den politiska risken, som nu ser ut att slå till i både Finland och Sverige. I Finland planerar regeringen att införa den så kallade Windfall-skatten, vilket innebär att vatten- och kärnkraft byggd före Kyotoprotokollets införande 1997, ska beskattas hårt eftersom den enligt regeringen har gynnats onödigt mycket. Detta innebär att i princip all finsk vatten- och kärnkraft skall beskattas med en helt ny skatt. Storleken på skatten beräknas hamna på mellan 1-10 €/MWh enligt Forbes, vilket innebär totalt 33-330 M€ i intäkter för den finska staten, varav ungefär hälften uppskattas komma från Fortum eftersom de har ungefär hälften av vatten- och kärnkraften i Finland. På Yle.fi framgår att den finska näringsministern Mauri Pekkarinen uppskattar skatteintäkterna till 100-170 M€ per år. En rimlig gissning kan därför vara någonstans mitt i intervallet, t ex 140 M€, varav Fortum får stå för 70 M€. Jag återkommer om detta när det kommer detaljer om förslaget från Finland.

Från början av 2011 ska dessutom den svenska skatten på ägande av vattenkraftverk höjas, vilket enligt Fortums bedömning i delårsrapporten medför en ökad kostnad i form av skatt om ca 15 M€ per år.

Sammantaget betyder detta att Fortums skattekostnad ökar med ca 85 M€ från och med 2011, vilket innebär en resultatminskning efter skatt på ca 0,10 €/aktie jämfört med ett förväntat resultat någonstans runt 1,50 €/aktie. Detta är förstås ingenting som på något sätt hotar Fortum allvarligt, men pengarna hade istället kunnat gynna aktieägarna genom investeringar, amorteringar eller utdelningar.

Tagged , , ,

Peter Lynchs investeringsfilosofi

Peter Lynch är för många en välkänd investerare som tog över och drev en fond till att bli världens största. Den heter Magellan Fund och förvaltades av Peter under åren 1977 till 1990 och förutom att det blev världens största fond lyckades fonden nästan nå en värdeökning med ett snitt på 30 % per år. Det är garanterat få som har gjort samma fantastiska bedrift och dessutom under så pass lång tid. Jag har, sedan jag läste Oslagbara investeringar, blivit mycket inspirerad av Peter Lynch och det enkla tankesätt han har när det gäller aktier. Därför vill jag naturligtvis förmedla detta och förhoppningsvis även inspirera någon till att läsa hans två böcker.

Peter hade en fond som med tiden blev helt enormt stor och därför var han helt enkelt tvungen att ha en ordentlig bredd på portföljen. Fondregler hindrade honom att något innehav skulle ta för stor procentuell andel av fonden, eller i den underliggande aktien, vilket gav upphov till att han fick upp mot 2 000 olika aktier i sin fond, med bolag runt om i världen. Att då tänka sig hur många bolag han och hans medarbetare måste ha analyserat leder till att man nog kommer underfund med att han har en process som är väldigt kort och att göra en analys går väldigt fort.

Hitta bolag

Ett sätt att hitta bolag att analysera är att tänka igenom vilka produkter man använder och tycker om. Peters familj gillade att handla på Body Shop, så när familjen brände pengar på schampo så gjorde han en bolagsanalys och tjänade slutligen definitivt in alla shoppingbesök. På det här viset hävdar Peter att en småsparare hittar bolag före analytiker. Han påpekar också ofta att man ska investera i branscher man förstår och då främst de som man är verksam inom.

När det väl kom till branscher och liknande så gillar Peter riktigt tråkiga branscher. Skåne-Möllan, som det kommer att komma en analys av en vacker dag, producerar mjöl och det är så osexigt (samt att bolaget är så pass litet) att ingen analytiker tittar på dem, även om bolagets utveckling historiskt sett varit enormt imponerande. Den typen av bolag är det Peter tittar på och därför rekommenderar han bland annat begravningsbyråer, saneringsfirmor och sophantering. Dessutom finns det något som triggar honom ännu mer och det är om branschen i fråga krymper, men bolaget man analyserar växer. Då hävdar han att det finns uppenbara fördelar hos dem som inte konkurrenterna har.

Sedan gillar han att hacka på analytiker, för vem som har det fantastiska track record som Peter har skulle inte göra det? Om bolaget är tråkigt och lite avskyvärt så kommer ingen analytiker våga rekommendera det. Det är inte så kul att säga att man rekommenderar ett avfettningsföretag när det finns bolag som är ”det nya”. Peter tycker dock man ska undvika ”det ny”-bolag, bolag som ”kan” växa i all evighet samt bolag som är i en bransch med hög tillväxt. Vid hög tillväxt kommer det komma många konkurrenter och det blir prispress. Sista typen av bolag han inte rekommenderar är de som bara har en kund, för denna kunden kan diktera villkoren och företaget kan slås ut väldigt omgående.

Kategorisera bolag

För att veta hur bolag ska värderas delar Peter upp dem i sex olika kategorier. Det är för att man lättare ska kunna avgöra hur man ska värdera bolagen och veta när man ska köpa respektive sälja dem. Dock börjar vi med att förklara de olika kategorierna.

  1. Långsamt växande bolag brukar växa med 4 % per år och enda anledningen att ha dem är utifall de skulle ha bra utdelning. Peter avstår mer än gärna från den här kategorin av aktier.
  2. Trogna jättar betecknar han större bolag som är mogna. De brukar ha resultatförbättringar på max 12 % per år och genomsnittligt ett P/E-tal på 10-14. En fin anledning att ha dem är att de brukar klara lågkonjunkturer väl.
  3. Snabbväxande företag växer istället 20-25 % och det behöver inte vara en snabbväxande bransch utan den kan lika gärna vara väletablerad. Det finns en ordentlig uppsida i dessa bolag och konsten är att räkna ut när de slutar växa och vad man ska betala för tillväxten. Nedsidan är nämligen att snabbväxare brukar expandera underfinansierade eller så drabbas de av att tillväxten minskar och då straffar marknaden dem istället. Genomsnittligt P/E brukar vara mellan 14 och 20.
  4. Cykliska bolag är där försäljning och vinster stiger och sjunker på ett hyfsat regelbundet sätt. Vid utgången av en lågkonjunktur blomstrar de och vid högkonjunkturens slut faller de som stenar. Bil-, stål- och kemibranschen brukar räknas till denna kategori. Det man som investerare, enligt Peter, måste göra är att lära sig se tidiga tecken på minskad/ökad försäljning och inte blanda ihop trogna kämpar och cykliska bolag.
  5. Rekonstruktionsföretag är speciella och den svåraste kategorin att förstå sig på. Främst för att det finns många olika typer av rekonstruktioner. Ofta är risken för konkurs mycket hög, men det kan vara så att i vissa fall går staten i borgen för bolaget. Då får bolaget en annan trygghet. Några problem kan vara en sak som aldrig skulle kunna ske, faktiskt sker, men att de underbyggande affärerna går bra, det kan vara ett dotterbolag som går dåligt som man behöver kapa av. Peter rekommenderar dig dock att undvika bolag som har råkat ut för någon tragedi och där slutet är omöjligt att se.
  6. Sista kategorin är tillgångsföretag. Detta är bolag som har något värdefullt som marknaden inte upptäckt än. Det kan vara en kassa som är för lågt värderas eller möjligtvis fastigheter. Oftast är det dock bolag inom metall, olja, tidningar, TV-stationer, mediciner eller något bolag med ett stort förlustavdrag.

Kategorierna är ganska självklara men det handlar om att man ska köpa i rätt stund. Peter tycker att man kan bluffa med mycket, men slutligen kommer allt ned till vad som står på sista raden i resultaträkningen och det är självfallet vinsten. Det är själva knäckfrågan i om hur bolaget kommer att gå i framtiden och hur bolaget gått historiskt. Aktier värderas självfallet efter hur man tror att det kommer att gå i framtiden och därför gäller det att du räknar ut vad du tror är rimligt och korrigerar din uträkning om du märker något nytt. Börsen kanske sänker din aktie vid resultatsläpp, men om du finner att den är värd sitt pris kanske det är ett köptillfälle.

Det man bör göra är att kolla hur ett bolag tänker höja sin vinst. Detta rekommenderar Peter dig att göra genom att lyfta telefonen, presentera dig och ställa en fråga där du visar att du är påläst och genuint intresserad. Det finns fem olika sätt som ett företag kan presentera på hur de kommer att öka sin vinst. Minska kostnaderna, höja priserna, expandera till nya marknader, sälja mer på befintliga marknader eller rekonstruera företaget genom att sälja någon förlustverksamhet.

Att visa vinst är det mest grundläggande för ett bolag. Det är naturligtvis inte tillräckligt för att göra en investering i, utan det krävs mer. Därför använder Peter ett sätt, som tar så pass lite tid att han kunde sprida riskerna på 2 000 bolag. Det han gör är att berätta för sig själv om bolaget efter att han har läst på om det. Under två minuter och med en enkelhet att ett barn förstår det sammanfattar han vad bolaget gör och varför man ska köpa bolaget.

Långsamt växande bolag ska man ställa sig frågan om hur pass stabil utdelningen är. Cykliska akter ska man nämna affärsvillkoren, lagret och priserna. Tillgångsföretagen är hur pass mycket tillgångarna är värda. Rekonstruktionsbolag ska man gå igenom om de satt igång rekonstruktionen än och hur det går gentemot plan. Trogen kämpe ska fokusera på om det är ett lågt P/E-tal, om kursen gått upp eller inte samt om det går att öka produktionstakten. Slutligen snabbväxande företag ska man kolla upp var någonstans i världen de kan växa och hur de då ska göra.

Det finns även vissa nyckeltal man ska titta på i varje bolag

  • Försäljningsandelen, hur stor del av omsättningen och vinsten står en produkt för?
  • P/E-talet, när det är rätt på ett bolag är när vinsttillväxten i procent är densamma som P/E-talet. Alltså är ett bolag som har en vinsttillväxt på 20 % och bara P/E på 10 ett fynd.
  • Likviditetssituationen, alltså hur stor del av bolaget är bara rena pengar? Följdfrågan man bör ställa sig är om bolaget gör något dumt med en för stor kassa.
  • Skuldfaktorn ska helst bara vara25 % skulder emot eget kapital.
  • Balansvärde: Är tillgångarna upptagna till rätt värde?
  • Betalningsströmmarna, aktie som står i 20 och genererar pengar på 2 har ett förhållande på 1:10, vilket anses vara bra!
  • Lager, växer det är det en varningssignal.
  • Tillväxttakt, kan ett bolag upprätthålla samma tillväxt i 10 år? Hur upprätthåller man då tillväxten?
  • Resultatet, jämför vinstmarginalerna mellan bolag i samma bransch. De med bäst marginal överlever längst ifall det blir dåliga tider. Ska du behålla ett bolag för all evighet ska du se till att bolaget har en hög vinstmarginal när du köper det.

Att köpa

Vet att det är mycket listor nu, men vi har bara några kvar. Nu är det den slutgiltiga checklistan vid köp.

  • Aktier i allmänhet
    • P/E-talet, ska helst vara lågt för branschen och för bolaget.
    • Andel institutionellt ägande, ju mindre desto bättre.
    • Köper insiders och köper bolaget tillbaka aktier?
    • Har företaget en stark balansräkning?
  • Långsamt växande företag
    • Utdelningen, hur stor är den?
    • Hur stor del av vinsten delas ut?
  • Trogna kämpar
    • Akta dig för divärrifieringar.
    • Hur stor är företagets långsiktiga tillväxt och har man kunnat hålla den?
    • Om du ska ha aktien för all evighet, kolla hur den har klarat historiska nedgångar.
  • Cykliska bolag
    • Ha utkik på lagret, samt förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Ökar lagret, eller producerar man för lite för att inte kunna tillfredsställa efterfrågan?
    • Förutse en krympande p/e-multipel över tiden när konjunkturen förbättras och cykeln tar slut (och de stora vinsterna kommer).
    • Lär dig hur cykeln fungerar i bolaget. Brukar vara 3-4 år upp och 3-4 år ner.
  • Snabbväxande företag
    • Hur stor del av företagets vinst står den snabbväxande produkten för?
    • Hur stor tillväxttakt av vinsten har det varit? Vid mer än 20-25 % brukar de inte kunna hantera tillväxten och därför ska det vara en varningsflagga.
    • Har företaget upprepat sin framgång i fler städer och därmed bevisat att konceptet fungerar?
    • Har företaget plats att växa? Marknaden, är den inte mättad?
    • P/E-tal i närheten av vinsttillväxten?
    • Ökar eller minskar expansionstakten?
    • Äger institutioner större bitar av bolaget? Om ja, ett stort minus i protokollet.
  • Rekonstruktionsföretag
    • Hur är likviditeten i bolaget och hur mycket av det är skulder? Kommer bolaget överleva en plundring av sina fordringsägare?
    • Hur länge kommer bolaget överleva utan att visa vinst?
    • Hur ska bolaget rekonstrueras? Ska eventuella avdelningar säljas?
    • Håller försäljningen på att öka?
  • Tillgångsföretag
    • Vad är värdet på tillgångarna? Finns det några dolda tillgångar?
    • Hur stora skulder måste man dra av från tillgångarna?
    • Drar företaget på sig nya skulder?
    • Finns det någon, liknande aktieaktivist som Christer Gardell, som kan belysa de dolda värden?

Att sälja

Peter är inte någon som föreslår att man ska behålla aktier i all evighet. Man ska dock inte sälja med anledningen att aktien har gått upp ordentligt, så länge nyckeltalen ser bra ut. Att sälja vinnarna och behålla förlorarna i en aktieportfölj ser Peter som att man drar upp blommorna i en rabatt för att vattna ogräset. När det gäller att sälja vet man ifall man kan bolaget väl, fast självklart finns det ytterligare en lång lista!

  • Långsamt växande företag
    • Ifall bolaget börjar divärrifiera sig.
    • Ifall man minskar forskning och utveckling.
    • Då man förlorat marknadsandelar två år i rad.
    • När uppköp försämrar balansräkningen.
    • Vid en uppgång på 30-50 % och/eller när nyckeltalen blivit sämre.
  • Trogen kämpe
    • Vid högt P/E emot direkta konkurrenter.
    • Ingen i styrelsen och ledningen har köpt aktier senaste året.
    • Tillväxten bromsats och man håller uppe vinsten med hårda kostnadsnedskärningar.
    • Stor division som bidrar med 25% av vinsten hotas av en lågkonjunktur.
  • Cykliska bolag
    • Om folk säljer innan cykeln är slut för att inte vara sist ut.
    • Kostnaderna börjar att öka.
    • Befintliga anläggningar går med full kapacitet och bolaget fysiskt bygger ut anläggningarna. De borde kunna modernisera!
    • Det som fick dig att köpa bolaget i senaste nedgången bör också kunna få dig att sälja vi uppgången.
    • Nya konkurrenter är besvärliga för cykliska bolag då de pressar priserna hårt för att komma in på marknaden.
    • Efterfrågan på slutprodukten mattas.
  • Snabbväxande företag
    • När försäljning i de gamla butikerna går ned med 3 % senaste kvartalet.
    • Ifall nyetableringen inte går fullt så bra.
    • P/E 7-10 över tillväxttakten.
    • Chefer hoppar av för att gå till konkurrenterna.
  • Rekonstruktionsföretag
    • När det är rekonstruerat och blivit sitt gamla jag för det ska då bedömas enligt den nya kategorin man hamnat i.
    • Skulderna som minskat plötsligt ökar igen.
    • Lagret växer ännu mer än försäljningen.
    • P/E för högt emot en riktig framtidsutsikt.
  • Tillgångsföretag
    • När bolaget köps upp.
    • Inget bolag är för stort för att köpas upp.
    • Om bolaget ska divärrifiera sig.
    • Om en del av bolaget säljs under det priset man tror var värdet på den delen.
    • Institutionerna ökar sin ägarandel.

Avslutningsvis

Sammanfattningsvis vill jag bara skriva ner lite egna åsikter om Peter Lynchs metod. Jag gillar, precis som alla människor, enkelhet och jag tror man vid ett första ögonkast huvudsakligen kan bedöma om något är bra eller dåligt. Därför tilltalade den här metoden mig direkt och jag har försökt tillämpa den på det ägandet jag har. Problemet är dock att jag inte har tid att sätta mig in i tillräckligt många bolag för att känna en trygghet att jag köper ett riktigt bra bolag. När jag inte gjort min hemläxa ordentligt så har jag gått på nitar, främst i Starbreeze som jag klumpigt nog kategoriserade fel.

Där hade jag fokuserat på att man har ett ordentligt förlustavdrag som är värt en hel del emot bolagsvärdet. Det här har Starbreeze inte tagit med i balansräkningen och jag tror många investerare har översett detta. Tyvärr hade jag inte lagt samma fokus på att kursen är ordentligt spikformad i samband med varje spelsläpp. Nuförtiden ser jag aktien som ”cyklisk efter spelsläpp” och för att veta vad bolaget är värt bör man ha koll på hur stor vinsten blir vid en eventuell royalty och då kommer förlustavdraget in.

De övriga bolagen som vi har analyserat hittills är Fortum och Hafslund, där Fortum definitivt räknas som en stabil jätte. Förenklat sett har Fortum en stor del av sin försäljning till hushåll och privatpersoner konsumerar inte speciellt mycket mindre el i lågkonjunkturer. Däremot varierar Fortums vinster eftersom priset på el sätts av sista sålda kilowatten och därför spelar industrins konsumtion in.

Hafslunds elproducerande bit kan man definitivt kategorisera som stabil jätte, men de har ett så pass stort innehåll i REC att jag tror man måste klassificera dem som cykliska. REC är ett verkstadsbolag och inom att bygga solceller har det varit en bubbla. Dock är historiken lite för kort för att jag ska känna en fullständig trygghet i mitt antagande.

Den slutgiltiga känslan blir att man behöver verkligen kunna marknaden och lista upp riskerna. De flesta smällarna ett bolag kan få, uppstår troligtvis också. Därför är det viktigt att värdera riskerna rätt. Peter skrev ”Oslagbara investeringar” först och därefter ”Mina bästa investeringar” där han listar utfallet. Det som är intressant med dem är hur några få bolag fick hans fond att gå riktigt bra. Därför är det inte att sprida riskerna som är budskapet, utan att köpa rätt bolag. Hittar du många bra bolag, köp allesammans, men hittar du bara ett, är det kanske precis det som räcker.

Jag kommer fortsätta med den här metoden. Den är så tydlig på om det är ett bra bolag eller inte, att det inte finns någon anledning till att förkasta den. Det har dessutom inte dykt upp något som jag funnit bättre och lättare att ta till mig. Hur det går får framtiden visa!

Tagged , ,

IDGC Holding – jämförelse med Fortums elnät

Interregional Distribution Grid Companies Holding (IDGC Holding) är ett holdingbolag noterat på Moskvabörsen som äger elnätsdistributörer, i många fall som majoritetsägare. Bolaget är en produkt av den ryska elmarknadsreformen som startade 2004-2005 med bland annat en typ av uppdelning i kraftproducenter (TGC – Territorial Generating Company) och eldistributörer (IDGC). Övriga delar som reformeras på den fjärde största elmarknaden i världen är grossistmarknaden för el som går mot att styras av utbud och efterfrågan istället för, som tidigare, regleringar.

IDGC Holding är intressanta att syna eftersom det är First North-noterade holdingbolaget EOS Russias största innehav. Många av IDGC Holdings innehav finns även i EOS Russias portfölj, vilket innebär att en analys av IDGC Holding samtidigt är en analys av stora delar av EOS Russia. Resten av EOS Russia är i princip olika TGC-bolag, alltså kraft- och värmeproducenter.

Värdering av tillgångar – jämförelse med Fortums elnät

Nedan görs en värdering av IDGC Holdings elnät jämfört med Fortums elnät. Jämförelsen går förstås inte att göra rakt av eftersom bolagen till vissa delar äger olika typer av elnät (lokala vs. regionala, olika drifttillgänglighet etc.) men syftet är att undersöka om IDGC Holdings elnät är tydligt undervärderade, vilket är Eos Russias investeringsgrund.

Det bör sägas att nedan behandlas endast IDGC Holdings innehav i 11 stora IDGC-bolag. Man äger även fler bolag men dessa tas inte upp här.

Fortums elnät redovisas i segmentet Energy Markets and Solutions: Distribution och värderas här som andelen av segmentets omsättning i förhållande till hela Fortums omsättning (detta är även i princip jämställt med segmentets vinst i förhållande till hela Fortums vinst).

Ett elnätsföretag tjänar pengar genom att ta betalt för den mängd distribuerad el i de egna elnäten, varför detta är en viktig faktor för en eldistributörs intjäningsförmåga. En annan viktig faktor är förstås priset man får betalt för distribuerad el.

Tabellen nedan sammanfattar relevanta data för de två bolagen. Data gäller 2008 för IDGC Holding och 2009 för Fortum.

Data från 2010-04-06 IDGC Holding Fortum
Börskurs 5,10 RUB 18,36 €
Totalt antal aktier (miljoner) 41 042 888
Börsvärde (M€) 5 337 2 400*
Transmitterad el (GWh) 290 958 25 900
Längd på elnät (km) 1 114 837 156 100
Växelkurs RUB/EUR 0.0255 -
Börsvärde per GWh transmitterad el i elnät (€) 18 345 92 681
Erhållet pris från kund per GWh (€) 14 30
Börsvärde per km elnät (€) 4 788 15 377

* 14,7 % av hela Fortums börsvärde eftersom Fortums elnätsavdelning bidrar med 14,7 % av Fortums omsättning. Ungefär samma förhållande gäller vinsten.

I tabellen ses att IDGC Holdings börsvärde är ungefär dubbelt så stort som Fortums börsvärde samtidigt som IDGC Holding äger 7 gånger så mycket elnät och transmitterar i dessa 11 gånger så mycket el. Utifrån dessa data värderas alltså Fortums elnät ca 5 gånger så högt per Gigawattimme distribuerad el. Dock måste även tas hänsyn till priset på distribuerad el och eftersom Fortum i nuläget får ungefär dubbelt så mycket betalt per GWh distribuerad el måste värderingen korrigeras med en faktor två.

Sammantaget värderas alltså Fortums elnät ungefär 2,5 gånger högre än IDGC Holdings elnät med avseende på mängden distribuerad el.

Enbart sett till värderingen av elnätet finns alltså en rejäl uppsida i IDGC Holding, speciellt om distributionsavgifterna i Ryssland på sikt höjs. Detta verkar även vara fallet eftersom distributionsavgifterna har höjts från ca 350 RUB/MWh år 2006 till ca 550 RUB/MWh år 2008, dvs. ca 25 procent ökning per år. Detta är knappast en hållbar ökningstakt, men ytterligare höjda priser är sannolikt att vänta eftersom spridningen i pris mellan de olika IDGC-bolagen är stora.

Diskussion och slutsatser

IDGC Holding äger lågt värderade elnät jämfört med Fortums elnät, oavsett hur man värderar dem. Skillnaden är en faktor fem med avseende på mängden distribuerad el och en faktor 2,5 efter korrigering med avseende på skillnad i distributionspris. Denna värdering gäller endast de 11 IDGC-bolag som IDGC Holding äger och övriga innehav (lokalnät och elhandel) får ses som en bonus.

Till skillnad från den finska elmarknaden så växer den ryska, vilket i kombination med avregleringen på den ryska elmarknaden medför att de ryska elnäten är intressanta. Som nackdelar kan tänkas att det borde finnas en riskpremie på de ryska bolagen samt att det ryska nätet förmodligen kräver mer underhåll. Sammantaget finns dock sannolikt inte särskilt mycket fallhöjd i bolaget med tanke på de stora elnätstillgångarna, förutsatt att den ryska elmarknadsreformen flyter på enligt plan. Hittills går reformen, trots den ekonomiska krisen, enligt plan vilket är lovande.

Utanpå detta handlas EOS Russia i skrivande stund med över 20 % substansrabatt (57,75 kr/aktie jämfört med av EOS redovisat NAV (Net Asset Value) på 72,80 kr/aktie) vilket kan ge ytterligare hävstång på investeringen. Vid köp av EOS Russia bör man dock vara medveten om att ledningen har ett generöst ersättningsprogram. 2008 tog man ut 27 Mkr i lön och bonus, medan siffran för 2009 enligt den färska årsrapporten är 131 Mkr. Med ett substansvärde på ca 4,1 miljarder kr i skrivande stund medför detta en förvaltningsavgift på 3,2 % av substansvärdet. Vid tillfället för årsrapporten för 2008 var substansvärdet ca 1,3 miljarder kr vilket innebar en förvaltningsavgift på ca 2,0 % för 2008. Förvaltningen är med andra ord relativt dyr, men samtidigt inte dyrare än en vanlig Rysslandsfond. Samtidigt är ersättningen kopplad till innehavens utveckling, vilket borde fungera som en morot för ledningen.

En potentiell risk i EOS Russia är det som tidigare fick Vostok Gas på fall, nämligen belåning i kombination med sjunkande börskurser. EOS har dock som målsättning att vara i princip skuldfria, vilket de också är i nuläget. Möjligheten finns dock att kortsiktigt belåna upp till 40 % av innehaven och då gäller det att ledningen har bra känsla för tajming.

Rekommendationen lyder: köp IDGC Holding eftersom det finns lågt värderade tillgångar i bolaget. Detta sker enklast genom köp av EOS Russia som är obelånade och handlas till stor substansrabatt. Nackdelen är att förvaltningen är relativt dyr, men dock i linje med en vanlig Rysslandsfond.

Tagged , , , ,

Fler tankar om Starbreeze

Starbreezes förrförra vecka var mycket speciell och det hände väldigt mycket emot vad det gjort under det senaste året. Nu när det gått lite tid och saker och ting börjar läcka ut så kan vi summera det hela. Vi har även lite mer data för hur mycket en förläggare får av varje sålt spel och därifrån har vi gjort ett räkneexempel om en eventuell royalty som är Starbreezes enda trigger.

Det verkar som om det är Bourne-spelet som blivit avbrutet och flera spekulerar kring att det har att göra med att filmproduktionen inte verkar ha kommit någonstans. Dessutom skulle det inte bli samma regissör eller Matt Damon, vilket bäddar för att filmen kommer bli i klass med Starship Troopers 2. Att det här kanske stämmer, ser man på Intervjun med Johan Kristiansson då han inte visste om de fick använda Matt Damon som de gjort med Vin Diesel. Man kan även se det som så att Bourne-projektet inte finansierades av ett Completion Bond-avtal vilket EA borde ha använt ifall de var säkra på projektet.

Ytterligare om det projektet man fortsätter satsa på är att Starbreeze får en större budget för utvecklingen. Det blev nog ett måste för Starbreeze eftersom man gick med förlust på utvecklingen. Det här är naturligtvis riktigt illa, för jag undrar vad det är Starbreeze tvingats ge upp för att täcka EAs nya kostnader. Royaltygränsen har sannolikt förskjutits något eftersom EA naturligtvis vill gå med vinst på projektet.

Då kommer vi in på den nya beräkningen av royalty. Enligt en presentation från OnLive-grundaren och nuvarande VD Steve Perlman, så får en utgivare 27 USD av 60 USD för ett sålt spel. Om en spelbudget, inklusive marknadsföring, kostar 30 MUSD och förläggaren vill ha 25 % marginal så kommer royalty efter 1,4 miljoner exemplar. Under förutsättning att Starbreeze får 30 % av de 27 USD så får man ca 4 MUSD per 500 000 sålda exemplar utöver royaltygränsen.

Ett spel på topp 50 under 2009 sålde minst ca 2 miljoner exemplar, där topp 20 sålde minst ca 3 miljoner exemplar. Chansen till en royalty finns alltså och per 500 000 sålda spel ger det i utdelningsbara pengar ca 20 MSEK (med en dollarkurs på 7 och efter att personalen fått sin bit).

Redlime borde släppas innan sommaren 2011. EA har dock inte kommunicerat ut något alls till deras investerare och därför vi vet fortfarande inte när spelet kan tänkas bli klart. Alltså är det tidigast till julen 2011 som man kan förvänta sig en utdelning. Sedan om nästa projekt, som man inte ens har tecknat kontrakt för, skulle bli en succé och ge royalty är det absolut tidigast vid julen 2013. Troligtvis senare än så dessutom…

Om man gör en tillbakablick på hotbilden som jag listade i den första analysen ser man att för att täcka personerna som slutade har man fått anställa ännu fler. Att ha en egen spelmotor kostar uppenbarligen på, inte minst eftersom man måste klara nästa generations konsoler när de dyker upp. Man har fått ett kontrakt uppsagt av EA och man letar nu aktivt efter ett nytt projekt.

Då är alltså frågan hur man ska analysera Starbreeze och sätta en riktkurs. Det som är intressant är Starbreezes kassa och den är svåranalyserad eftersom man inte vet hur mycket av en milstolpe som avverkats. Vid årsstämman i slutet av förra året sades det att nettokassan var 20 miljoner, vilket var ungefär nyemissionen man gjorde en gång i tiden. Vi vet även att man får förskottsbetalt av EA. Att kassan minskar borde vi också anta eftersom man bara har ett projekt och har man inte två innan Q4 så kommer man garanterat få säga upp personal.

Övriga faktorer är generellt ointressanta eftersom framgången för Starbreeze ligger i eventuell royalty och inte via en bra vinstmarginal på utvecklingen. Om Starbreeze lyckas får man som aktieägare i dagsläget en direktavkastning på ca 24 % per 500 000 sålda spel utöver royaltygränsen. Jag gjorde en optionsvärdering på direktavkastningen och kom då fram till att man bör se det som så att Starbreeze ger ca 5,3% i direktavkastning. Självklart kan man argumentera om variablerna i den uträkningen, men jag tycker den ger en bra fingervisning och jag tycker det är för lite emot risken.

Jag tycker som så att man bör vänta tills man vet ett releasedatum för Redlime och att Starbreeze har säkrat upp med ett nytt (och förhoppningsvis bra) kontrakt. Sedan när förhandstittarna börjar dyka upp bör man nog köpa på sig lite korta positioner för kursen kommer troligtvis upprepa sitt cykliska mönster.

Svårigheterna Starbreeze har framför sig är ordentliga, risken att misslyckas att generera royalty är relativt hög och avkastningen ägarna får om man lyckas är ganska måttlig. Att chansen endast uppstår i snitt två gånger på tre år och att man inte kan ha några vinstmarginaler gör att jag avstår från att vara en långsiktig aktieägare. Det har historiskt sett inte varit speciellt givande och på pappret ser det inte speciellt ljus ut heller. Kursen måste i mitt tycke pressas ytterligare (utan fler negativa nyheter) eller att man återigen får två projekt med vinstmarginaler för att det återigen ska vara intressant att köpa Starbreeze.

Ni hittar den simpla royaltyuträkningen samt optionsvärderingen av direktavkastningen här.
Uppdatering: Det blev en intressant diskussion på Börssnack på DI.se där jag förklarar lite mer hur jag tänkt kring uppföljningsanalysen.

Tagged , ,