Makro-bullshit och grekisk röra

Jag såg ett inlägg på Twitter häromdagen vars andemening vara att det är lättare att prata strunt om makro än om mikro. Det fanns även en länk till en artikel om fenomenet och ursprungsmannen till talessättet är tydligen Nassim Taleb, mest känd för sina svarta svanar.

Jag delar uppfattningen till fullo. Jag vet inte mer om makro än någon annan och därför bryr jag mig så lite som möjligt.

Makro

Makro är ekonomin i stort,  valutarörelser, politik, skatt, räntor, tullar, råvarupriser, trender i samhället och annat som slår vitt och brett. Olika makrofaktorer påverkar dessutom varandra i komplicerade samband som ingen vid sina sinnens fulla bruk kan förstå. När det gäller makro är det lätt att komma med utsagor om allt möjligt och skiljelinjen mellan seriösa bedömningar och ren spekulation är lövtunn. Om någon resonerar kring hur Grexit påverkar aktiemarknaden eller hur eurons växelkurs mot dollarn påverkar industriproduktionen i bortersta Polynesien kan det låta väldigt genomtänkt med resonemang kring hur man kan agera (eller kanske borde ha agerat?) men när jag läser sådant tittar jag snabbt åt ett annat håll. Varför då?

När det gäller makrofaktorer kan det ofta bli precis tvärt om som man har tänkt sig, eller så är det något helt annat som kommer och överskuggar bedömningen. Nästa gång du hör en hedgefond-förvaltare säga att han satsar på att långräntan i Euro-området kommer att stiga framöver eller att den nya regeringen i Kina kommer att stimulera marknaden tycker jag att du ska komma ihåg att det finns ett stort mått av slump inblandat om man förlitar sig på sådana faktorer för framgångsrika investeringar. I efterhand är det förstås inte illa att kunna säga att man förutsåg ränteuppgången, börskraschen, eller vad det nu må handla om men i efterhand finns det också 99 personer som gjorde andra bedömningar. Deras kaffesump visade något annat och det finns inget som säger att den som gjorde rätt bedömning gjorde det av skicklighet, utan det kan lika gärna ha handlat om tur. Metod och utfall är två helt olika saker; rätt metod kan leda till ett dåligt utfall tack vare oförutsägbara händelser (skulle även kunna kallas för slumpen) medan även en felaktig metod kan leda till bra utfall.

De senaste åren har det hänt en del på makrofronten. Först hade vi finanskrisen när undergången var nära. Vissa förståsigpåare försöker att rättfärdiga i efterhand hur nära undergången faktiskt var medan andra hävdar att det alltid var helt säkert att undergången skulle undvikas. Sedan var det USA:s skuldtak som spökade vilket medförde rejäla kursnedgångar. Därefter stora stimulanser från världens centralbanker följt av sjunkande räntor. Hur ska man ta vara på denna långsiktiga trend, frågade sig många? Grekisk oro och PIIGS-länderna blev ett begrepp. Kanske skulle man ha en syd-euro och en nord-euro trots allt? Sedan stärktes dollarn rejält mot kronan. Fullt fokus på vilka bolag som gynnas av det. Kanske råvarubolagen, som ju säljer i dollar? Hoppsan, sedan sjönk oljepriset och alla andra råvarupriser också. Kris i oljebranschen och för evigt låga råvarupriser väntar. Ny revolutionerande teknik gör att det visst är nya tider nu. Tzatziki och souvlaki också, Grekland kom igen som en blixt från klar himmel (?). Hur ska man undvika risken med en Grexit och vad ska man göra nu, när det faktiskt nästan har hänt?

Endast Grekland grekiskfärgade hus har.
Endast Grekland grekiskfärgade hus har.

Så där fortsätter det. Det är en never ending story att jaga faktorer som man inte kan förutspå och där nästa stora ”grej” inte är den förra lik. Framförallt kan man konstatera att ingen kan förutspå utvecklingen, inte ens i närheten, på förhand. Så varför ens försöka? Och om du försöker, varför tror du att du gör det bättre än någon annan?

Mikro

Mikro är istället vad som händer i det enskilda bolaget. Ofta finns det några enskilda nyckelfaktorer att fokusera på. I en bank kan det till exempel vara att nedskrivningarna minskar. I ett industribolag att orderingången ökar. I ett försäkringsbolag att skadeprocenten är stabil. I samtliga bolag är konkurrenssituationen intressant. Vad gör att just det här bolaget lyckas bättre än sina konkurrenter, alternativt vad gör att hela branschen lyckas?

Faktorerna som är viktiga för det enskilda bolaget är viktiga att identifiera och det går ofta att koka ned de flesta case till några nyckelparametrar som måste klaffa. Om dessa parametrar ligger rimligt väl inom bolagets egen kontroll är det att föredra, men omvärlden i form av makro finns förstås alltid med; i periferin eller i centrum. Ett försäkringsbolag påverkas till exempel negativt av en förbättrad konjunktur, eftersom bilkörningen ökar vilket ökar skadefrekvensen. Detta påverkar samtidigt bilverkstäder som får mer att göra.

I slutet av 2013 skrev jag ett inlägg om boken Competition Demystified, vilket är en av de böcker som har givit mig mest i mitt investerande. Om någon tvingade mig att rekommendera endast en bok skulle det nog vara den. I boken presenteras en modell för hur man kan se på konkurrenssituationen för ett bolag:

Jag gillar att betrakta världen genom författaren Bruce Greenwalds modell. Detta är orsaken till att jag gillar försäkringsbolag och banker, som enligt mig först vandrar upp i figuren (competitive advantage: yes) och därefter ned (single dominant firm: no). Marknadens beteende kan därefter förklaras genom modellen ”Prisoner’s dilemma” vilket förklarar varför bolag inom bank och försäkring är lönsamma nu och troligen även kommer vara det i framtiden. Naturligtvis är det ingen garanti för att så är fallet, men det är min bedömning.

Om det som krävs för att ett bolag ska lyckas inte förklaras av att de gör något bättre än sina konkurrenter eller att de säljer en produkt eller tjänst i en bransch där kunderna bryr sig om annat än pris är man troligen inne på ett bolag där makro spelar desto större roll. Om ett bolag är beroende av att räntan är låg och råvarupriserna är låga samt att växelkursen mellan SEK och USD ska vara på en viss nivå så kan man ge sig tusan på att den kombinationen av de tre parametrarna inte kommer att stå i samma position om fem år som de gör idag. Om parametrarna är gynnsamma idag för bolaget kommer de troligen att vara mindre gynnsamma i framtiden. Om de är ogynnsamma idag kommer de troligen att vara mer gynnsamma i framtiden. Dessutom finns det så mycket annat som också kan påverka från sidan av som man inte tänker på.

Så mycket energi lägger jag på makro. Man skulle kunna formulera det som ”jag vet inte mer om makro än någon annan och därför bryr jag mig så lite som möjligt”. Men att bortse helt från makro gör jag inte; det vore vansinne! Om ett bolag i en cyklisk bransch gynnas av en kombination av händelser och står på toppen av sin förmåga (eller nära toppen) vore det oklokt att hoppa på tåget och tro att framtiden är för evigt ljus och bestående av endast guld och gröna skogar. Jag köper mycket hellre ett bolag i en bransch som är pressad, där framtiden ser aldrig så mörk ut. Olja och stål är exempel i nuläget som jag sneglar åt.

Slutsatser

Jag vet inte mer om makro än vad du gör. Min kaffesump är inte bättre än din, utan vad framtiden har att erbjuda kan man bara gissa och man kommer högst troligt att gissa fel. Om man mot förmodan gissar rätt kommer man att bli sedd som en guru i vissas ögon, men som en turgubbe i mina ögon.

När detta inlägg skrivs verkar det som att nej-sidan vinner i den grekiska folkomröstningen om stödpaketet. Vad händer om nej-sidan vinner och vad händer om ja-sidan vinner? Det är enligt mig helt lönlöst att spekulera i det. Den ena sidan kommer att vinna och därefter kommer en utveckling att ske som få hade kunnat räkna med. Kompromisser och hårda viljor kommer att mötas för att leda till ett resultat som ingen hade kunnat vara i närheten av att ana för två månader sedan och även om man gissar nu kommer utfallet troligen att bli ett annat.

Det går att göra ganska enkla betraktelser var ett bolaget och dess bransch står idag makro-mässigt jämfört med hur det har sett ut historiskt. Utifrån detta kan man göra en enkel bedömning om framtiden. Är det rimligt att bolaget och branschen kommer att klara sig hyggligt även i framtiden eller krävs det att det är väldigt mycket som ska klaffa för att nuvarande vinstnivåer ska kunna hålla? Är nuvarande läge det sämsta på 30 år? Då blir det troligen bättre i framtiden. Är nuvarande läge perfekt så att hela branschen gör toppvinster? Då blir det troligen sämre i framtiden. Är det mittemellan? Jaha, då blir det antingen bättre eller sämre i framtiden.

Om det finns tydliga cykler i branschen gör man bäst i att vara medveten om det och ta hänsyn till det, t.ex. genom att inte betala höga multiplar på toppvinster eller förlita sig på för evigt höga oljepriser, för evigt låga räntor, för evigt stabila relationer mellan land X och Y etc. Det är desto viktigare att förstå konkurrenssituationen för bolaget och vad som gör att det är lönsamt.

Avslutningsvis en kort rekommendation om politisk risk: ta det försiktigt! Exponera inte din portfölj mot en för hög andel aktier vars bolag beror på enskilda länder. Ha inte en stor andel av portföljen i bolag som är direkt beroende av Grekland, Brasilien, Ryssland, Kina eller Indien där valuta, tullar, politik, räntor, regleringar m.m. kan välta en investering. Det är absolut inte fel att exponera sig mot denna typ av risk, speciellt inte om marknaden prisar in att något dåligt kommer att ske framöver, men gör det med måtta. Här är diversifiering ett verktyg som gör stor nytta. Själv lärde jag mig detta i Eletrobras, när den politiska risken smällde mig ordentligt på fingrarna. Den minan går jag aldrig på igen.

Håller du med mig om mitt måttliga, dock ej obefintliga, fokus på makro eller är du en turgubbe som är som gjord för att bli hedgefond-förvaltare som får berätta i efterhand om att det ”kändes som det var läge för [makro-händelse X]”? :-)

Vardias Tier 2-lån

Häromdagen kom nyheten om att Vardia har lyckats få ett Tier 2-lån på 75 miljoner norska kronor. Lånet löper över 10 år men kan förtidslösas efter fem år. Räntan består av en rörlig komponent med ett fast påslag: 3 månader NIBOR plus 6,7 %. I nuläget är räntan 1,3+6,7 = 8 %. Det betyder att Vardias räntekostnader vid nuvarande ränta ökar med 6 miljoner årligen. 6 miljoner är ungefär vad man kommer att få i ränteintäkter från de ca 340 miljonerna som man fick in efter nyemissionen, så ”räntenettot” blir noll.

Marknaden har av någon outgrundlig anledning reagerat surt på nyheten, men när det gäller Vardia är det ingen idé att förvånas över märkliga kursrörelser.

vardia_kurs

 

Det är intressant att notera hur kreditmarknaden värderar Vardias konkursrisk. 8 % är inte direkt någon fantastisk ränta. Stora och stabila företag kan låna betydligt billigare. Det är dock heller ingen krisränta som signalerar att konkursen står runt hörnet, vilket däremot Vardias börskurs signalerar. Det är kanske därför Öresund köpte in sig nyligen och är en av Vardias största ägare nu, med mer än 5 % av aktierna. Vad Mats Q ser i Vardia kanske man får reda på framöver, men kanske har han läst för mycket Aktiefokus?

Vad innebär då detta och varför har Vardia tagit lånet?

Vardia utannonserade redan i samband med nyemissionen att man skulle ta upp detta lån (således ingen överraskning) och eftersom man inte gjorde en större nyemission än den man gjorde är lånet absolut nödvändigt för att säkra bolagets överlevnad. Därför är det en märklig reaktion från marknaden; lånet är i själva verket en stor framgång. Utan lånet hade Vardia troligen tvingats till en ytterligare nyemission innan årets slut.

Försäkringsbolag omfattas av speciella kapitaltäckningsregler. Vilka lån som helst får inte räknas in i solvenskapitalet, men den typ av lån som Vardia nu har tagit (Tier 2-lån) får räknas in. Under kommande regelverk som träder i kraft 2016, Solvens 2, får hela lånet räknas in. Under nuvarande regelverk, Solvens 1, får dock bara en del av lånet räknas in.

Under Solvens 1 kan ett Tier 2-lån vara maximalt 25 % av summan av solvensmarginalkrav och naturskadeavsättningar. Vid Q1 2015 var avsättningarna till naturskadefonden (Provisions for Natural Perils Fund) 728 kNOK. Solvensmarginalkravet redovisas inte på kvartalsbasis utan finns i årsrapporten 2014, där det står följande: På selskapsnivå er solvensmarginkapitalen NOK 133 millioner, solvensmarginkapitalkravet NOK 114,2 millioner.

 

Den del av lånet som får räknas under 2015 är alltså 25 % av 114,2+0,7=114,9 miljoner. 25 % av 114,9 blir 28,7 miljoner. Lånet på 75 miljoner tillför alltså ungefär 30 miljoner till Vardia under 2015. Resten får räknas in från och med 2016.

Hur ser då kapitaltäckningen ut i nuläget? Efter nyemissionen var övertäckningen dryga 100 miljoner och efter en förlust på 56 miljoner i Q1 är övertäckningen 50 miljoner. Nu adderas alltså ytterligare 30 miljoner under 2015 så att övertäckningen blir 80 miljoner. Vardia får alltså inte göra en större förlust än 80 miljoner under resten av året för att undvika ytterligare nyemission.

Det är 2015 som är kritiskt. Klarar man att inte förlora mer än ytterligare 80 miljoner under 2015 kommer ytterligare 45 miljoner in i solvenskapitalet när Solvens 2 träder i kraft.

Vardia har sedan årets start tvingats göra sig av med en stor del av säljstyrkan. Vid årets start var man ca 500 personer och nu är man ca 400 personer kvar. Detta kommer att leda till en minskande tillväxttakt men även minskande kostnader framöver, så det borde gå att undvika mer än 80 miljoner i förlust för resten av året trots den stora förlusten på 56 miljoner under Q1. Det gäller dock att inte flera negativa saker inträffar samtidigt.

Vardia har premieintäkter för egen räkning (det som man inte skickar till återförsäkring) på ungefär 100 miljoner i kvartalet just nu. Det innebär att en förändring av skadeprocenten på 1 %-enhet medför en förändring av resultatet med en miljon. Kollar man skadeprocenten tidigare kvartal har den varit i en minskande trend med undantag för Q4-14 där skadorna var rejält förhöjda.

vardia_skadeprocent_netto

Vardia har inte råd med fler kvartal som är så dåliga som Q4 där skadeprocenten var 15-20 procentenheter sämre än tidigare och efterföljande kvartal. Marginalen är alltså 80 miljoner nu och varje procentenhet gör ungefär en miljon på resultatet.

I Q2-rapporten den 11 augusti kommer det vara av högsta vikt att se att skadeprocenten inte har skenat iväg och att kostnaderna är under kontroll. Vid en förlust efter skatt på mindre än säg 30 miljoner kan man känna sig relativt lugn att läget är under kontroll, för då kommer Vardia troligen att klara sig året ut och kunna visa vinst under början av 2016 (ett år fördröjt jämfört med den gamla redovisningsprincipen). Resultatet borde bli bättre kvartal för kvartal på grund av växande intäkter och konstanta eller minskande kostnader.

Det är en balansakt på hög nivå men linan är fortfarande spänd och med en duktig lindansare ska det kunna gå vägen. Med andra ord behöver man inte oroa sig överdrivet mycket i sommarvärmen, utan det bästa är nog att tänka på något helt annat fram till den 11 augusti.

 

Bli Börsdata-prenumerant och få ett dubbelnummer av Värdepappret på köpet

Sommaren är här och semestern är snart här för de allra flesta av oss. Under sommaren kan det vara skönt att ägna sig åt hårt arbete utomhus, men kanske inte framför skärmen. Därför kommer vi nu med ett smidigt sätt att få uppslag till bra investeringsidéer.

bdvp

Två bra produkter som effektiviserar informationsinhämtning och gör investerandet smidigare är Börsdata och VärdepappretPå fredag släpps nästa nummer av Värdepappret och det blir ett mastigt dubbelnummer som innehåller 10 bolagsanalyser (varav två gästanalyser) och en branschanalys samt en uppföljning av ett tidigare bolag. Dessutom redovisas som vanligt bevakningslistan och aktieportföljen. Dubbelnumret räcker säkert hela sommaren! Nu har du chansen att få prova på detta nummer av Värdepappret om du blir prenumerant hos Börsdata.

Börsdata erbjuder nya 6- och 12-månaders premiumkunder ett gratis dubbelnummer av Värdepappret (värde av 334 kr). Som tack för förtroendet gäller erbjudandet även för befintliga 6- eller 12-månaders premiumkunder. Erbjudandet är tidsbegränsat till den 26 juni vilket är nu på fredag då Värdepappret släpps.

Hur gör jag?

Det hela är mycket enkelt. Gå till www.borsdata.se och skaffa 6- eller 12-månaders premiumabonnemang. Skicka därefter ett mail till info@borsdata.se och ange ert användarnamn så kommer tidningen till din e-postadress nu på fredag!

Börsdata är en kraftfull screener som låter dig effektivisera sökandet efter bolag på de nordiska börserna. George (4020) har utvecklat tjänsten under många år och tjänsten blir bättre hela tiden och är ett måste för oss som investerar främst i Norden.

En halvårsprenumeration på Börsdata kostar 349 kronor, medan en helårsprenumeration på tjänsten kostar 599 kronor. För detta får du alltså ett dubbelnummer av Värdepappret på köpet.

 

Ha en trevlig sommar!

Aktiefokus är sveriges näst bästa ekonomiblogg

Hallvarssons & Halvarsson har frågat 150 vd:ar, informationschefer, IR-ansvariga och ekonomer om vilken som är sveriges bästa ekonomiblogg. För andra året i rad vann Ekonomistas. Grattis till Ekonomistas, som är en mycket kvalitativ blogg!

I kategorin ”bästa ekonomiblogg” kom Aktiefokus för första gången på andra plats vilket vi är väldigt glada för! Tack till alla börs-vd:ar och IR-ansvariga som röstade på oss!

Vi skriver, som namnet antyder, om aktier vilket är en lite annan genre än Ekonomistas, som snarare har en helikoptervy över hela ekonomin med inlägg om nationalekonomi och makroekonomi. Därför är vi väldigt nöjda över att inte ha några andra renodlade aktiebloggar före oss i rankingen!

Inte lika nöjd silvermedaljör som vi.
Inte lika nöjd silvermedaljör som vi.

Aktiviteten på Aktiefokus har gått ned ganska kraftigt sedan Kenny började skriva för Värdepappret. Renodlade aktieanalyser finns huvudsakligen i Värdepappret nu även om det kommer att dyka upp inlägg på det temat på Aktiefokus även i fortsättningen, men vi båda som driver Aktiefokus försöker att hålla ångan uppe och bloggar vidare om olika ämnen som vi tycker är intressanta när vi känner för det. Vi är båda ganska humördrivna när det kommer till hur mycket vi skriver och om vad, så aktiviteten går i vågor.

Oavsett vad vi skriver om hoppas vi att vi ska upprätthålla en god kvalitet snarare än ett högt inläggstempo! En sådan här utmärkelse sporrar oss att fortsätta på det spåret. En sådan här utmärkelse fyller nog även på hybriskontot lite, så om vi blir för odrägliga framöver får ni säga till i kommentarsfältet ;-)

Kommentarsfältet och den respons vi får är en stor orsak till att fortsätta skriva. Tack för att ni läser och kommenterar!

Martin och Kenny

Lathund till att slå index

Aktier och investeringar är ett mångfacetterat ämne där det är bra att ta in olika tankar och synvinklar. Ibland stöter man på tankar som är väsensskilda från ens egna, ja till och med väsensskilda från vad som är rimligt och logiskt vilket gör att russinet där uppe i skallen får inspiration till lite aktivitet. Jag tänkte därför att det kunde vara bra för er läsare att ta del av ett antal djupa insikter om hur man som en privatsparare egentligen slår index.

Att slå index är inte lätt. Det finns forskning kring hur effektiv marknaden är (effektiva marknadshypotesen) som visar att man i princip inte kan slå index över tid, om man inte tar mer risk än index. Men fasa ej, Aktiefokus har här ett enkelt recept till hur man lätt som en plätt slår index. Håll till godo!

Investerarens guide till att slå index

Att slå index är inte lätt, så till att börja med måste man sätta upp tydliga regler. Som privatsparare har man alldeles för stora friheter, så till att börja med ska man agera som om man vore en fond som förvaltar minst ett par miljarder kronor. Det ger nämligen ett stort antal fördelar.

Köp bara stora bolag med hög likviditet

Man måste köpa stora bolag. Säkrast är att dra gränsen vid Large cap så att man undviker små och spekulativa bolag. Likviditeten i aktierna man köper måste vara så stor att man skulle kunna ta en betydande position i sin miljardfond på kort tid. Detta förfarande gör att man undviker småbolag och därmed undviker förluster. Förenklat kan man säga att småbolag är små för att de är dåliga medan stora bolag är stora för att de har gjort något bra och därmed har inneboende kvalitet. Alla stora bolag har visserligen en gång varit små, men det var då det.

Ytterligare en fördel med stora bolag är att de är följda av många analytiker varav vissa troligen jobbar heltid med att följa just det här bolaget. Analytikerna är insatta i affärsmodellen utan och innan och kan siffrorna både bakåt och framåt i tiden utantill. Att många analytiker följer bolaget betyder att det är väl genomlyst och att du som privatinvesterare har extra stora chanser att få en edge mot marknaden eftersom du troligen ser något som alla andra inte ser.

Begränsa dina positioner

Om du mot förmodan skulle hitta ett bolag som verkar väldigt undervärderat (pris lägre än värde, där ett bolags värde är alla framtida kassaflöden diskonterade till nuvärde) så se för guds skull till att inte ta en stor position i det bolaget. Om ett bolag är billigt så beror det på att det är något fel på det. Omvänt gäller även att om ett bolag är dyrt så är det för att kvalitén är hög. Sätt för säkerhets skull en restriktiv gräns på max 5 % i ett enstaka bolag så skyddar du dig mot att köpa för mycket av enstaka bolag som du bedömer är undervärderade. Om du är vågad, så satsa på en fokuserad portfölj med enbart 30 innehav, men tänk på att du då tar hög risk!

Om du, gud förbjude, hittar en hel bransch som är undervärderad (det kan vara finansbolag under en finanskris eller oljebolag under en oljekris) så undvik för allt i världen att köpa för mycket av bolag i den branschen, även om det är marknadsledande bolag med starka finanser som garanterat kommer att överleva krisen. Skapa så breda branschdefinitioner som möjligt (klumpa t.ex. ihop alla finans- och fastighetsbolag till en bransch eftersom de har samma risker). Sätt sedan en strikt gräns på t.ex. 10 % för hur hög exponering du får ha mot en viss bransch så du inte får för mycket av det som är billigt just för tillfället. Naturligtvis leder det till ökade möjligheter att slå index.

Fokusera på historisk volatilitet (beta)

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning, brukar det heta. Däremot är historisk volatilitet (beta) en garanti för framtida avkastning. Lågt historiskt beta ger en avkastning som i framtiden förväntas underprestera index (men med lägre risk) medan ett högt historiskt beta ger en förväntat hög framtida avkastning, men med hög volatilitet (alltså risk). Fokusera inte på bolagens verksamheter i dåtid och nutid. Beta säger mer för den som vill slå index.

Slutsatser

Som privatsparare med för stora friheter är det lätt att gå bort sig. Tänk vilka risker det innebär om man skulle kunna styra sina egna positioner (både bolag och bransch), fick köpa vilka bolag man vill utan att behöva sätta någon etikett på dem i form av storlek, likviditet eller någonting annat. Den bästa vägen till en hög avkastning är istället att sätta upp strikta regler och förvalta sitt kapital som om man hade flera miljarder kronor i en fond. Undvik små bolag, för de måste vara riskfyllda. Undvik bolag med låg likviditet, för tänk om du inte kan avyttra hela ditt innehav på mindre än fem minuter. Undvik att ha för stort fokus mot ett bolag eller mot en bransch utifall värderingen är låg. Köp helst bolag som är analyserade av många analytiker, för de har förmodligen missat något.

Eller så gör man precis tvärt om och utnyttjar alla de möjligheter man har som en privatsparare med lite kapital jämfört med fonder och institutioner som förvaltar flera miljarder.

Vad vore ett raljant inlägg utan lite Buffett:

The best decade was the 1950s; I was earning 50% plus returns with small amounts of capital. I could do the same thing today with smaller amounts. It would perhaps even be easier to make that much money in today’s environment because information is easier to access.

Det här är enligt mig ett av de viktigaste Buffett-citaten som sätter handsken rätt på snoken. Utnyttja de fördelar du har som privatsparare, som inte förvaltar flera miljarder i kapital. Köp små bolag som är felvärderade och om du hittar speciella lägen, utnyttja dem istället för att agera efter påhittade regler som fungerar väl för reglerade institutioner. Akta dig, eller var väldigt säker på vad du håller på med, om 20 analytiker följer bolaget vars aktie du köper.

I min egen aktieportfölj har jag vissa tumregler i bakfickan för att jag ska haja till när jag avviker från dem, men det är just tumregler och om läget så kräver så avviker jag från dem direkt. Det tror jag är gynnsamt för avkastningen på sikt. Om man inte utnyttjar de möjligheter som ges, är det bättre att köpa en indexfond.